Äventyr i Kyoto

Goddag, goddag. Eller godkväll. Nästan godnatt, för klockan är elva här. Men hur som helst.

Idag har vi varit på lite äventyr efter skolan (som inte var så intressant att jag tänker säga nåt mer om den här).
Äventyret bestod i att jag, Maria och Henrik skulle åka till Kyoto International Community House. Vi lånade en karta av Signe, och Henrik fick en vägbeskrivning av henne.
Vi satte oss på bussen och åkte till hållplatsen det stod på kartan att vi skulle till. När vi kommit dit regnade det och var mörkt (klockan var halv sex eller så, och då är det mörkt, men ändå). Vi började gå, men vi hittade inte kanalen Signe sagt att man skulle följa. Så vi gjorde turistgrejen att ta upp kartan och stå och se förvirrade ut (inte bara - vi försökte faktiskt själva lista ut hur vi skulle gå), och en vänlig japan kom fram och frågade om vi ville ha hjälp. Vi sa vart vi ville, och han gav oss en beskrivning.
Vi följde den och hittade kanalen, och började gå längs den. När kanalen tog slut fanns det två gator att välja mellan att svänga upp på - för enligt kartan skulle man norrut från vägen vi gick på. Vi gick upp på en gata, men hamnade så småningom vid ett tempel och tyckte att det var konstigt. Så vi gick tillbaka och gick på nästa gata istället, men där var det också konstigt. Och vi tittade på kartan, hittade templet vi varit vid innan, och såg att man skulle gå lite längre norrut på den gatan. Så vi gjorde det, men kom bara till ett annat tempel.
Så vi gick tillbaka, och fortsatte på den stora gatan, för vi tänkte att det kanske fanns en annan gata att svänga in på sedan. Vi hittade inget sådant, men vi hittade ett hotell, och ställde oss utanför det för att fånga en taxi. Vi visade taxichauffören vart vi ville nånstans på kartan, han körde ungefär tvåhundra meter tillbaka på den stora gatan, och släppte av oss.
Det var precis vid det stället där vi förut gått upp på de två andra gatorna, men det låg på den södra sidan av gatan. Gissa om vi kände oss dumma.

Sen gick vi in där, för att utföra vårt ärende. Det var att leta reda på en tidning som enligt Yoshi hade massa annonser om jobberbjudanden, och att möjligen skaffa lite japanska kompisar.
Vi kunde inte hitta tidningen, och Yoshi svarade inte på Henriks sms, så vi tog en annan tidning som också hade lite jobberbjudanden. Och Henrik och Maria skrev upp lite mailadresser till folk som satt upp lappar på anslagstavlan om att de ville ha kompisar som kunde prata engelska med dem. Jag skrev inte upp någonting, och är inte säker på varför.
Men iallafall.

När vi kände oss färidga där (när den amerikanska kanalen på TV:n som stod i lobbyn började vissa något jättemystiskt musikprogram) gick vi därifrån.
Vi hittade tillbaka till busshållplatsen och satte oss på bussen igen. Sedan råkade vi gå av den en station för tidigt. Jag uppfattade inte namnet på hållplatsen, men Henrik och Maria sade att vi var på "Sanjo-dori", så jag ledde oss dit jag tyckte att "Shijo-dori" borde vara. Shijo-dori är den stora gata man kan gå mellan vår skola och våra lägenheter. Vi gick där, och kom till Shijo-dori och Kawaramachi (som är området där skolan ligger), fast från helt fel håll mot vad jag trott. Eller inte helt fel, vi kom österifrån istället för norrifrån, men ändå.
Sen gick vi och letade efter någonstans att äta, för vi var jättetrötta och hungriga. Vi hittade ett ställe där vi ätit förr, men där var fullt. Så vi åkte till vårt eget område istället, men på båda ställena vi kunde tänka oss att äta på var det också fullt. Så till sist gick vi till McDonalds istället, och kände oss lite dåliga.
Men å andra sidan, så mycket som vi gick omkring idag förtjänar vi att få äta onyttigt.


Så det var dagens äventyr.
Förutom att tomflaskorna jag ställde ut imorse för att de skulle hämtas, fortfarande ligger kvar därute. Och jag vet inte varför, för det står på vår lapp att "recycables" ska slängas varje onsdag. Men ingen annan hade lagt ut någonting. Och inget hämtades. Så... jag vet inte.
Imorgon är det iallafall andra sopor. Så upp tidigt måste man igen :( Så nu ska jag sluta upp med detta skrivande och försöka sova. På riktigt.

Wish me luck.

Godnatt