Reflektioner

Hej och goddag alla människor :)

Idag är det torsdag. Eller, klockan är över tolv, så tekniskt sett är det fredag här. Men hur som helst. Vi har tittat på anime (Zero no Tsukaima) - tolv avsnitt eller så under kvällen. Det var jätteroligt, för det var en så söt och fånig serie så man kunde inte annat än att sitta och skratta X) Och så åt vi god mat (fläskkotlett och ris) och hade trevligt. Det var alltså jag, Maria och Henrik, nere hos honom igen.
Men egentligen, det roligaste med att titta på anime, är att jag faktiskt börjar inse att jag lär mig japanska. För jag förstår saker och ting de säger - jag snappar upp ord jag har lärt mig i skolan under dagen och det är jättekul :D

Dagen har varit trevlig, även innan kvällen. Skolan var kul - jag börjar äntligen känna att vi lär oss saker vi kommer ha nytta av i framtiden. Efter skolan gick vi hem, den här gången på lite mindre vägar, och det var trevligt.
Medan vi gick där ställde Henrik frågan "Vad är mystiskt eller konstig med Japan?" - en fråga han tydligen fått i skolan under dagen. Och jag håller med honom när han sa att trots att man ofta säger att "det där är märkligt" och så, så är det svårt att faktiskt sätta fingret på vad som är konstigt med det här landet.

Jag tänkte brett, och kom fram till några få saker som faktiskt känns annorlunda än hemma.

Det mest påtagliga, som jag tänker varje gång jag ser en trafikerad väg, är vilket kaos det egentligen är. När man tittar på bilarna på vägarna, och går på övergångsställen.
Det finns rödljus för oss och för bilarna, men bilarna har bara ett. I Sverige är det så att det finns ett rödljus för de som ska åka rakt fram och ett för de som ska svänga över motsatt sida, eller hur? Oftast iallafall. Här finns det bara ett ljus, nästan alltid.
Alltså:
De som åker på vägen som går söderut/norrut har grönt ljus. Då kan man åka rakt fram eller svänga åt vänster. De som ska åt höger får åka fram lite och sedan vänta tills alla andra har åkt färdigt, och då får de svänga åt höger. Så om det är många som ska åt höger hinner inte alla med under ett grönljus.
Det ser verkligen ut som kaos, tycker jag, och det är väldigt fascinerande.

Annars tänker man på alla små japanska kvinnor som står utanför stora department stores och delar ut pappersservetter. Det är verkligen ett märkligt jobb.
Och så tänker man på folk, även det ofta kvinnor, som står med megafon och skriker ut reklam medan några andra omkring dem går och delar ut flyers.
Och naturligtvis alla jäkla vending machines överallt. Till och med på småvägarna vi gick på idag fanns det en vending machine var tionde meter - och är det en överdrift är det en väldigt liten.

I övrigt är det inte så mycket. Folk är korta, men jag är för van vid att vara lång för att riktigt tänka på det. Möjligen märker jag att jag mer sällan träffar folk som är längre än jag själv här - men det finns fler japaner än man fått för sig som är längre än jag.
Vad jag dock fortfarande blir irriterad på är att jag måste böja huvudet så fort jag kommer upp i vårt hus, för om jag går rakt så skrapar mitt hår i dörrkarmen. Vilket är mycket obehagligt.
Jag har också lärt mig att i köket ska man stå på knä och laga mat, för då hamnar allting i rätt höjd ungefär :)

Att det säljs massa saker jag inte vet vad det är hade jag ju naturligtvis räknat med, så det känner jag inte är särskilt märkligt. Att de har glass som smakar grönt te är inte heller så konstigt, och jag har vant mig vid att uttags- och biljettautomatier pratar med mig.
En sak som säljs som ser jättemärklig ut:

Pepsi White. "Pepsi & Yoghurt Flavor" står det nedanför. Och drickan var mjölkvit. Och smakade helt okej, faktiskt.
Det var dagens märkliga inköp (det var Maria som köpte, jag och Henrik smakade).

En sista sak som jag faktiskt irriterar mig på här. Alla japaner går så långsamt. Det är förmodligen för att de har så korta ben, men iallafall ;p
Okej, alla japaner går långsamt utom allas vår lilla ekorre Yoshi, som nästan springer vart han än ska och när det än är ;)
Och honom fick jag ju förresten en fråga om i kommentarerna till förra inlägget så jag ska presentera honom lite bättre:
Yoshi är Henriks pojke, han är infödd japan men talar både engelska och svenska riktigt bra. Om jag minns rätt lärde de känna varandra när Yoshi var i Sverige för första gången, för några år sedan. Men det ska jag inte svära på, för jag kommer inte riktigt ihåg hur allt det där gick till ;)
Men han är hur som helst väldigt trevlig, han bor i Osaka och pluggar svenska och forskar i... nåt... som hade med hur homosexuella blir sedda i Japan respektive Sverige. Tror jag.


Och apropå kommentarer till förra inlägget, angående soporna kan man tyvärr inte ställa ut dem kvällen innan, för då hittar kackerlackor och kråkor dit :(


Iallafall. Det får vara allt för inatt. Nu är klockan halv ett så jag ska duscha och borsta tänderna, sen får vi se om jag orkar skriva lite meningar innan jag somnar. Vi har i läxa, varje dag, att skriva 20 meningar (eller så många meningar vi kan på ett papper som har 20 rader) som vi lärt oss under dagen. Det är en rätt soft läxa egentligen :)

Godnatt, iallafall. Vi hörs :)