Mobiltelefon!

Hej på er.
Jag har en mobiltelefon!
Sedan igår :)

Om ni kommer ihåg försökte jag skaffa en mobil för ett par veckor sedan, och vi hade skrivit massa grejer och bestämt massa grejer innan de insåg att jag inte hade fyllt tjugo än så jag fick inte skaffa den då. Men de sparade den och allt vi skrivit och så, och igår (måndag) var vi och hämtade den :) Då var allt jag behövde göra att skriva på lite papper och ge dem mitt kortnummer så de kan ta pengar varje månad, och betala telefonen :) Så nu har jag en fån :D

Hrm. Iallafall. Hon i butiken hjälpte mig att få menyerna på engelska och så, och även att skaffa mig en egen mailadress till telefonen. Så nu kan ni maila mig på telefonen också :D Vill ni ha adressen är det bara att maila mig på min gmail-adress så skickar jag den. Har inte lust att skriva ut adressen på bloggen :)
Skillnaden mellan att maila till mobilen och maila till min vanliga adress är egentligen bara att jag kan läsa de mailen direkt i telefonen när jag får dem, när och var som helst, utan att vara hemma och uppkopplad :)
Och vill ni ha mitt nummer är det naturligtvis bara att maila och fråga efter den också, så kan ni ringa även om ni inte har skype (kostar naturligtvis massa pengar, men om ni vill så) :)

Okej. Nu ska ni få se hur mobilen ser ut också:Me like!
Det är visserligen en av deras billigaste modeller, men det är en långt mycket mer avancerad telefon än jag någonsin haft. Med massa coola funktioner jag aldrig kommer använda ;)
Bland annat har den Bluetooth, vilket jag tror jag har på min dator (det finns iallafall en liten symbol som jag tror betyder bluetooth), men jag vet inte hur jag aktiverar eller använder det... någon som har lust att hjälpa mig med det? :)

Hur som helst. Materiell lycka :)


Vad mer är nytt?
På lördag är det Halloween-fest, och jag vet inte riktigt om jag ska gå. Jag skulle gärna gå, men jag känner mig själv så jag vet att jag tröttnar efter någon timme eller så. Så beroende på vart det är... är det på Kawaramachi, som Henrik tror att det är, kan jag ju ta tåget hem själv om jag tröttnar innan 12. Är det någon annanstans låter jag nog bli att gå överhuvudtaget, annars måste jag dra med mig de andra därifrån och det är ju lite taskigt. Eller sitta där och ha tråkigt tills de vill hem, och det är ju... ja, tråkigt.
Så vi får se. Kostar 3000yen i inträde också. Sedan är det gratis dricka hela kvällen, men vad hjälper det mig liksom, jag har ingen lust att dricka för 3000yen på en timme eller två. Okej, två kanske... 3000yen är inte jättemycket, men hur som helst.

På måndag är det Tarmos födelsedag, och hiking i bergen med skolan. Det är en helgdag i Japan (Culture Day), så vi har inga lektioner, men en frivillig hiking. Gå upp och gå i bergen i två timmar (restid typ fem timmar om jag förstod det rätt) ;)
Och jag skulle gärna följa med, jag måste bara bli säker på att vi inte kommer tvingas umgås med främlingar om vi inte vill. Jag har inget emot att lära känna folk i andra klasser om jag känner att det är en människa jag gillar, men jag avskyr verkligen "lära känna varandra"-grejer. Jag vet inte om de sysslar med sådant i Japan, men i Sverige räknar jag alltid med att sådant kommer ske när det handlar om såna här grejer.
Men vi ska fråga imorgon hur det är med sådant.
Och sedan är problemet är Maria är lite löjlig också. Hon vill också stanna hemma om jag gör det, trots att hon verkligen ser fram emot att gå upp och gå i bergen, för att hon känner sig elak om hon lämnar mig ensam. Trots att jag har understrukit att jag faktiskt tycker om att vara ensam ibland, och sagt att hon inte får stanna hemma för att jag faktiskt skulle älska att ha en dag helt för mig själv. Hon vet att jag är en sådan människa.
Och stannade hon hemma för att jag gör det skulle jag känna mig jättetaskig istället, och då vara deprimerad hela dagen och inte orka umgås med henne. Så då skulle vi båda vara ensamma och deprimerade i våra respektive lägenheter, och det vore ju bara jättelöjligt.

Men vi får se. Å ena sidan skulle det vara trevligt att gå upp i bergen och se lite natur på nära håll, för det börjar jag sakna. Å andra sidan är chansen stor att Yoshis mamma vill ha med oss upp i bergen när hon kommer om ett par veckor (hon har bjudit med Henrik och han säger att hon säkert bjuder oss också). Och å tredje sidan skulle det också vara trevligt med en hel dag på egen hand.
Jag får inte mycket egen-tid. Maria kommer över varje morgon, sen möter vi Henrik och går till skolan, och så sitter man i skolan med alla klasskompisar, sen går vi tre hem, äter mat - ibland alla tre tillsammans, ibland jag och Maria tillsammans bara - och sen sätter vi oss och tittar på film tills klockan är tolv, och sen går alla hem till sig. Oftast.
Och det är verkligen jättetrevligt, jag tycker om dem båda två jättemycket, och jag är inte deprimerad för att jag måste umgås med dem hela tiden. Men jag är van vid så mycket mer privatliv. Jag är van vid att efter skolan kanske gå omkring med kompisarna i stan ett tag, och sedan komma hem och sitta ensam på mitt rum hela kvällen, utom vid maten. Det är skönt.
Men Maria tycker inte om att vara ensam. Och därför känner jag mig elak när jag säger att jag vill vara ensam, så jag gör det bara när jag verkligen är desperat och håller på att få panik för att jag inte fått någon space. Och det är inte hälsosamt alls. För jag har redan märkt att jag blir jättesnabbt irriterad på henne för småsaker som inte alls är så irriterande egentligen, och jag tror det beror på att jag aldrig får vara ifred.
Har kommit på mig själv med att sitta uppe alldeles för länge, bara för att jag under de här två/tre timmarna på kvällen/natten faktiskt får känna mig ensam, och det är skönt.

Men herregud, vad deprimerande jag låter nu :s Förlåt.
Alltså, jag är verkligen inte deprimerad, även om det kanske lät så nu. Jag har kompisar och jag är jättelycklig för det, och jag, Maria och Henrik har alltid kul när vi umgås, vad vi än gör (hittills). Så jag ska inte klaga.
Jag ska bara komma över mina små löjligheter och se till att jag får vara ifred lite mer. Och jag ska säga det här till Maria istället för att bara klaga på bloggen som hon ändå inte läser (vad jag vet) så att hon vet hur jag känner. Så kan vi komma överens om nåt bra arrangemang så att vi båda mår bra. Vafan hon kan ju umgås med Henrik om hon inte vill vara helt ensam när jag vill det ;)

Och vi får se hur jag gör, med Halloween-festen och vandringen. Behöver jag inte tänka på nu.


Iallafall. Klockan är fem över ett. Hur gick det till?
Jag tog min tablett för en timme sen, så nu ska jag väl lägga mig och se om jag kan somna.

Godnatt :)