Poesi, sång och fåglar

Okej, först och främst ljög jag i mitt förra inlägg. Det var inte igår (tisdag) den här festivalen skulle vara utan idag (onsdag). Förlåt, jag förstår att ni gick och väntade hela dagen igår på att det här inlägget skulle dyka upp ...

Men här är det :)

Så, söndag - tisdag hände inte så mycket. Jobbade. I måndags hade jag ett Skypemöte med min chef (enda gången jag har använt Skype medan jag har varit här, är det ingen annan som saknar mig? :( ), där vi pratade lite om hur sommaren kommer se ut och så. I tisdags betalade jag den sista hyran för den här lägenheten. Lite sorgligt.
    Men ja, roligare än så hade jag det inte.

Idag var spännande, däremot. Till att börja med hade jag bestämt mig för att ta hela dagen ledig från jobb (annars har jag en tendens att känna att "men jag har ju lite jobb att göra och inget bättre för mig, så jag sätter mig väl en stund, då"), så jag låg i sängen till elva. Vilket inte alls är jättelänge för mig. En gång i tiden kunde jag ligga kvar till klockan två och tycka det var en skön morgon. Håller jag på att växa upp? :s
    När jag väl hade gått upp och ätit någonting frukostliknande så satt jag en stund och skrev, och sen gav jag mig iväg på äventyr. Den här festivalen skulle börja klockan två, så jag åkte så att jag skulle ha nästan en timme på mig att gå en kilometer från närmaste tågstation till helgedomen. Gott om tid. Trodde jag, ja. På vägen tänkte jag nämligen också att jag skulle fylla på mitt ICOCA-kort (kortet jag betalar buss- och tågresor med), för jag hade inte så mycket pengar kvar på det. Problemet var. När jag kom ner till stationen här nere så gick jag fram till automaterna, och tänkte att det kan väl inte vara så svårt. Men det första jag fick konstatera var att på den engelska versionen fanns inte IC-kort som ett alternativ. Okej, tänkte jag, jag tar det väl på japanska, såpass väl kan jag nog läsa det. Men jag kunde bara hitta hur man köpte ett nytt kort, inte hur man fyllde på ett gammalt. Så, nej.
    Åkte ner till centrum och gick till Karasuma, varifrån jag skulle ta tunnelbanan ner till festivalen. Gick först till biljettautomaterna som tillhör Hankyu-linjen (som jag alltså inte skulle åka med, men de var närmast, och ICOCA-kortet gäller på alla dessa olika linjer). Hankyu har inte ens engelska i sina automater, men jag hittade knappen som gällde påfyllnad av IC-kort. Tryckte på den, följde instruktionerna, kom så långt som till att jag stoppade in pengar, men sen kom jag fram till en skärm där man skulle välja mellan två knappar, och jag förstod inte vad någon av dem betydde. Avbröt köpet och gick vidare till tunnelbanan.
    Väl vid tunnelbanan såg jag att deras automater inte kunde fylla på IC-kort alls (det stod en liten skylt om det), så jag gick tillbaka till Hankyu och tänkte att vad fan. Kom lika långt som förra gången, tittade ordentligt på de där knapparna - såpass länge att automaten blev otålig och började prata med mig. På japanska, men när jag hörde det började jag ana att det nog gällde huruvida jag ville ha ett kvitto eller inte. Så jag tryckte på knappen som var ett bekräftande (gick att se på ändelsen på det som stod - en var positiv, den andra negativ), och mitt kort fylldes på, och jag fick ett kvitto. Så yay för mig ;)
     Men de gör det verkligen inte lätt för en stackars utlänning. Okej att det är jättelätt att köpa biljetter - de där enkelresebiljetterna som är tillräckligt när man är här i nån vecka eller så. Men de vill inte ha oss här så länge att vi blir bekväma ...

Anywho. Med pengar på kortet åkte jag vidare ner till Takeda, stationen där helgedomen Jonangu ligger. Väl där fanns det skyltar mot Jonangu, så det var ju inte så svårt, men det där med biljetten hade tagit sån tid så jag kom dit vid 14:05. Det positiva med det var att man kunde följa ljudet av kotos (en koto är ett traditionellt japanskt stränginstrument) och röster som halvsjöng för att hitta festivalen. Det negativa var att jag inte var först. Ens nästan. Och det var riktigt fruktansvärt trångt, kan jag tala om. Hela gångvägen runt området där festivalen hölls var överfylld - det var så mycket folk att till och med japanerna ignorerade repen som avskiljde trädgården från gångstigen.
    Själva festivalen. Information där fanns bara på japanska, så jag är lite osäker på det hela. Men i grunden handlar det om en traditionell japansk tävling/lek som går ut på att flera personer sitter längs en å, eller en sån där liten liten ström som finns i japanska trädgårdar, alltså. I den här strömmen ställer man koppar med sake, som får flyta fram. Det går ut på att de som sitter där ska skriva en dikt innan koppen kommer fram till dem - lyckas de får de plocka upp koppen och dricka. Lyckas de inte flyter koppen vidare och nästa person har en chans.
     Okej, jag är lite osäker på reglerna, men ungefär så där går det till. Och i det här fallet var det alltså ett gäng personer iklädda kläder från Heian-perioden (ca 800-1200 eller däromkring, detta var när Kyoto - på den tiden Heian-kyo - blev Japans permanenta huvudstad), vilket var en stor del av anledningen till att jag var där.
     De flesta bilder jag tog ser ut som stalker-foton, med löv i framgrunden och allt det där, men några fick jag iallafall.

Egentligen mest för att visa folkmassan.

Tävlingen börjar, de två barnen hade i uppgift att lägga skålarna i vattnet och sen hålla koll så de inte fastnade nånstans.

Mannen i lila är klar med sin dikt och inhämtar sin belöning.

Musikerna och en glimt av deras instrument.

Alla tävlande på rad efteråt. Fråga mig inte om hattarna ...

Jag tog också lite filmer, två av dem blev okej. Den första är på nån sorts dans som utfördes innan själva tävlingen började:

Nummer två är från när de läste upp dikterna i slutet:

Om jag förstår det rätt så är det så att man måste halvsjunga dikter på japanska ... Är mässa ett bättre ord? Jag försöker hitta en bra motsvarighet till engelskans chant. Men hur som helst, jag säger mässa, nu har ni fått höra vad jag menar iallafall :)
    Alltså, det han säger i början är vem som har skrivit dikten och möjligen också om dikten fick ett namn, det är åtminstone så jag tolkade det. Jag ska inte låtsas att jag faktiskt förstår, särskilt inte själva mässandet.

Jag vet inte vem som vann tävlingen, eller om man ens kunde vinna den, men i vilket fall som helst. Fina kläder, kul att få se den här leken, som jag har hört talas en hel del, men jag kan inte låta bli att undra om den som hittade på "hej, ska vi inte sätta oss längs ett vattendrag och dricka sake och skriva dikter?" anade att det skulle bli en ceremoni? För visst låter det mer som något ett gäng kompisar hittar på för att fördriva tiden, och man skriver några halvklumpiga dikter bara för att få dricka? Så skulle det gå till i Sverige iallafall, misstänker jag, och massa stoj och skratt och liv när man läser upp alstren ;) Men inte här inte. Vartenda steg var inövat, de gick på led till sina platser, bugade innan de satte sig, innan de reste sig, innan de började gå, när de stannade, och, ja, så fort man kunde få in en bugning, kort sagt. Mycket japanskt.
     Poängen är att jag undrar hur mycket av allt som är (ärligt talat rätt långtråkiga) ceremonier i Japan nu, som faktiskt skapades för att vara så otroligt bundet av traditioner och regler.
     Så, ja. Festival! Lite långtråkig, kanske för att jag inte förstod allt som sades och lästes och mässades och sjöngs, men det var fina kläder, cool inblick i japans traditioner, och Jonangu självt var väldigt fint. Efter att festivalen var slut så gick jag lite i trädgårdarna, för det är det ju alltid värt att göra i japanska helgedomar :)

Fortsättningen på det vattendrag de satt vid. Ingen sake hade lyckats ta sig ända hit ;) 

Stor gräsplätt man inte får springa omkring på ... visst är det lite slöseri? :p 

Och de jättefina småsjöarna ... 

... med karp! :D

Den här får mig mer att tänka på engelsk trädgård än japansk men fint var det :)

Nu hade klockan hunnit bli en del, och jag hade inte hunnit äta något ordentligt, så jag åkte till Kyoto Station och åt ramen. För jag har börjat fundera på allt jag kommer sakna när jag har åkt hem igen, och riktig ramen är definitivt en av de grejerna.
     Sen åkte jag tillbaka upp till Demachiyanagi. Gick till 7Eleven och köpte mig en glass och gick ner till floden och satte mig, för det var soligt och varmt och jag kände att det vore väldigt mysigt att sitta en stund i gräset och äta glass och skriva lite grand.
     Jag var såklart inte ensam där. Det är ju ett ställe många gärna går till när det är fint väder :)
     Och vad kan man roa sig med där?
     Tja ...

Man kan mata fåglar. Duvor? Nehej, du, varför mata duvor? 

När man kan kasta kex upp till de här?

Jag låtsas inte att jag vet vad det där är för fåglar, men duvor är de inte :p Någon mer naturkunnig än jag (eller med en fågelbok tillgänglig) som kan upplysa mig? Jag har varit nyfiken ett tag, men aldrig kunnat få en bild av dem förut ...
     Det var alltså ett gäng unga killar (över tonåren) som roade sig med att kasta upp kex mot de här fåglarna, vilket gjorde att en hel flock av dem samlades över våra huvuden, vilket gjorde det rätt enkelt att få en ordentlig bild :)

Annars kan man flyga drake också :) 

Som tur var kom den här mannen med sin drake efter att fågelflocken hade skingrats ... det hade nog blivit svårt för honom annars :p
     Men annars. Hade en kort konversation med en man från Afghanistan som frågade mig om man kunde byta språk på min surfplatta - han sa att han hade köpt en likadan i Japan och inte tänkt på att den skulle kunna vara på japanska. Jag kunde inte hjälpa honom tyvärr, jag sa bara att man borde kunna välja när man använder den första gången, men ... ja, hoppas han lyckas lura ut det :)

Sen vill jag nämna nåt lite märkligt de har för sig på den här platsen. Vilka "de" är vet jag inte. Men som ni ser på senaste bilden här finns det en bro inte långt bort alls där. Det finns också en bro precis lika nära åt andra hållet. Under dessa broar finns högtalare monterade. Ur dessa högtalare kommer då och då musik. Jag hörde det för första gången för över en månad sedan - då hade jag ännu inte upptäckt högtalarna och blev jätteförvirrad. Nu har jag hört det flera gånger, och det verkar som att den här låten börjar spelas ett par gånger i timmen. Idag tänkte jag på att titta på klockan, och den spelades både 16:30 och 17:00. Den här filmen är inte från idag utan igår, den jag försökte ta idag fick inte med ljudet ordentligt. Kvaliteten på detta filmklipp är inte så bra, för det är taget med mobilen (jag hade inte kameran med mig), men jag jag tror låten hörs iallafall.

Är det bara jag, eller sjunger hon om Robin Hood? Och jag vet inte hur väl detta hörs, men det är alltså stämmor/kanon från fyra olika högtalare. Jag tycker det är lite fint, men väldigt märkligt.

Men ja. Satt där och skrev ett tag, tills solen började gå ner och det blev lite kyligt. Då gick jag hem, åt middag, skrev lite till ... tog det lugnt och njöt av min lediga dag :) Och istället för att skriva det här blogginlägget på eftermiddagen, när jag ändå var hemma, så väntade jag tills klockan var tolv på natten. För ... ja, vem behöver sömn? :p

Efter två månader

Nej, men hejsan!
Jag lever fortfarande :)

Jag är tillbaka i vardagen. Senaste dagarna har jag kommit in i en rätt trevlig rutin, med jobb på dagarna och kvällspromenader längs floden. Här börjar vi nämligen närma oss det som i Sverige skulle kallas för sommar. 20-25 grader på eftermiddagarna, jag går och funderar på om man skulle köpa sig ett par kortbyxor trots allt ;) Jag har ändå konstaterat att jag kommer behöva köpa till en extraväska till flyget, för min packning väger nu mer än de 23 kilo jag får ta med mig. Jag är väl inte förvånad, direkt.

Fint väder vid Kamogawa

Men. Som sagt, så mycket spännande har jag inte gjort i veckan. Jag har, alla dagar ungefär, gått upp mellan 10-11, suttit och jobbat större delen av dagen fram till 18-19, då jag har tagit promenaden längs floden ner till centrum, ätit middag där, och sedan promenerat tillbaka upp. Det är verkligen en jättefin promenad, både under dagen och kvällen. På kvällen framförallt för att den är oerhört lugn. Trots att man befinner sig mitt i Kyoto så går man där helt själv, möjligen ser man lite folk som sitter längs flodbanken, antingen på gräset eller på bänkar, och då och då stöter man på en cyklist eller joggare, men man kan gå helt i sina egna tankar och inte bli avbruten. Det är jätteskönt.
     Och om man har tur så kan man råka hitta några som leker med eld ;)

Det är ju inte Trix, men eftersom jag missar dem, trots att de också befinner sig i Japan just nu (i söndags befann jag mig uppenbarligen ett stenkast ifrån dem, om jag bara hade vetat!), så får jag väl ta det jag får.

Men, men. Som sagt, två månader har jag varit här nu. Knappt en månad kvar, och jag har lite blandade känslor. På sätt och vis så känner jag att nu har jag fått den distans jag kände behov av när jag åkte, jag är beredd att ta tag i saker hemma - och vissa saker önskar jag att jag var hemma och kunde ta tag i nu. Exempelvis är jag jättevuxen och ska köpa min lägenhet, vilket är aningen besvärligt att göra från distans, what with banklån och allt sånt.
     Men samtidigt så satt jag igår och skulle planera in hur mycket jag ska ta på mig att jobba närmaste tiden, och insåg att det är inte alls många veckor kvar här nu! Och tänk allt jag kommer sakna när jag åkt hem igen! Hur ska jag hinna njuta av allt under tiden jag har kvar?

Inte för att jag aldrig kommer komma tillbaka hit, alltså. Men en sån här långresa är väl tveksamt om jag får till igen på ett bra tag. Det kostar ju lite pengar och förutsätter att man inte har ett jobb man måste fysiskt vara närvarande för. Men jag tror nog att jag hellre tar en kort resa om ett par år än en längre om sex år till ;)

Idag var det alltså den 25 (hos er är det fortfarande den 25, hos mig är det nu efter midnatt), och den 25 varje månad så hålls det en loppmarknad vid Kitano Tenmangu (helgedomen där jag och mormor bland annat var och tittade på plommonblommor). Så jag bestämde mig för att åka dit, för loppmarknader är ju rätt så spännande.
     Så jag satte mig på bussen, åkte dit. Såg vid ingången till helgedomen massor av stånd och folk som trängdes. Så det såg ju lovande ut. Gick in och kikade på massa roliga saker. Upptäckte att stånden sträckte sig in på själva området också. Kul!
     Följde stånden, kom till själva helgedomen, upptäckte att det fanns några stånd om man gick till höger också. Gick till höger. Upptäckte att längs gatan precis bredvid helgedomen fanns det också stånd. Höger eller vänster kunde man gå, och man såg ingen ände på det hela. Gick till vänster, hittade massor av fantastiska saker. Gick längs hela helgedomen, upptäckte att även på gatan precis bakom fanns det stånd uppställda.
     Okej, ni inser vad jag vill säga med det här, va? Det här är en enormt otroligt jättestor loppmarknad - hundratals stånd, tusentals människor, och man kunde verkligen köpa allt möjligt där. Nåt stånd hade en jättestor låda med begagnade klockor. Flera sålde färska grönsaker, nån reade ut ätpinnar, det fanns stånd som sålde okonomiyaki, yakisoba, udon, ramen, och såklart takoyaki, man kunde få tag på verktyg för snickeri och träsnideri, man kunde köpa buddhafigurer, hårnålar och kammar, prydnadssaker, möbler, vaser, blommor, Disney-merchandise, kryddor, godis, kimonos, och så vidare och så vidare. Tre timmar tog det mig att ta mig igenom hela grejen, och då gav jag snabbt upp tanken på att kika på alla stånd, sneglade mig mest omkring och gick fram till stånden om jag råkade se någonting jag tänkte att jag faktiskt skulle kunna köpa. Det blev en del köpt, fast jag var förvånansvärt återhållsam, faktiskt.

Bildbomb:

Bara första gatan loppmarknad.

Ganska typisk loppmarknad - massor av småprylar som lockar :)

Mer småprylar!

En träbil, kanske? :) 

Buddhafigurer? 

Eller kanske rädda en stackars fisk? (Ja, de är levande)

Eller ... insekt ...? (nej, dessa lever inte, de är bara väldigt naturtrogna modeller)

Jag var SÅ nära att köpa en penna! De kostade uppåt 15 000 yen! De var awesome!

Och sedan, ja, åkte jag hem och fortsatte jobba ;) Men det var en härlig liten utflykt, och jag borde göra fler såna. Om inte annat så att jag tar massa bilder som jag vill visa upp så jag tar tag i att skriva fler blogginlägg :p

Så. Imorgon, mer jobb, kanske nån mer utflykt, vi får se. Det hålls två andra loppmarknader imorgon ... På måndag, mer jobb, och Skypemöte med chefen angående jobb i sommar. På tisdag, poesifestival vid Jonan-gu Shrine. Jag gissar att det kommer ett blogginlägg på tisdag, om inte annat ;)

Vi hörs!

Kul shopping!

Så, det här är ett inlägg om shopping. För en gångs skull har jag haft kul medan jag har shoppat, det är sällan, som ni vet ;)
Lördagen började jag med att åka till Harajuku. Det var kul, men lite svårt, även när det faktiskt stod storlekar på kläderna, men jag hittade iallafall en keps och en tröja, vilket jag var nöjd med.
Jag åkte tillbaka till hotellet för att lämna av sakerna, och där höll det på att städas, trots att det hade gått 3 timmar sedan jag åkte, och då höll de på att börja. Men jag antar att det tar ett tag eftersom de städade hela våningen samtidigt. Jag smög in på mitt rum och lämnade av grejerna, sen åkte jag vidare till Ueno där jag letade reda på Kappabashi dori. Det var inte så svårt, jag visste ungefär åt vilket håll jag skulle, och visste att jag var nära när jag såg en butik som bland annat sålde förkläden. Gick runt hörnet och hittade Kappabashi. Och jag måste säga, om ni någonsin har saknat någonting – vad som helst – i ert kök, eller er restaurang för den delen, så finns det att köpa på den här gatan. Allt från bestick och tallrikar till skålar och kastruller och displaymontrar och industridiskmaskiner. Och mat. Inte så mycket riktig mat, men plastmat, såklart ;)

Bara en av alla hyllor, en hand med för storleksjämförelse. Naturlig storlek fanns också.

De här köpte jag.

Och nu ska jag svara på min mors fråga om vad plastmat är till för:
1. Den ser god ut.
2. Folk vill äta den.
3. De kan inte äta den.
4. Moahahaha!
Fler frågor på det? ;)

Jag fick på den här gatan hålla  mig riktigt ordentligt för att inte köpa massa onödigt, och jag var glad att jag hade satt en övre gräns på hur mycket jag fick spendera här. Jag kom inte upp till den, vilket jag tycker var skickligt. Det var svårare här än i Harajuku, för att saker här ofta kostade några hundra yen, vilket är lättare att bara betala än när det börjar kosta några tusen, som saker gör i Harajuku (viss skillnad på köksredskap och kläder).

Vet inte hur bra detaljerna syns, men kakformar! I alla möjliga storlekar och formar och allt!

Display hos en random butik.

En kappa (som i Kappabashi dori), är ett japanskt monster som bor i floder och tycker om att dränka folk. Fast jag tror det här är en snäll kappa :) 

Panda! Enorm panda! Bara för att :p

Efter detta åkte jag vidare till Akihabara, där jag ville kolla i lite dockbutiker och köpa mig en plånbok, för min gamla håller på att falla sönder. Jag fick tag i det jag ville, även om dockbutikerna var lite tråkiga (de hade inte så mycket av just det jag ville ha, men väldigt mycket annat). Utanför nån butik stod folk och delade ut påsar som reklam för nån anime jag aldrig hade hört talas om, men jag tog en påse. Den var ju gratis ;)
På vägen mot stationen blev jag plötsligt stoppad av en japan som frågade om han fick intervjua mig. Han jobbade för nån TV-kanal, BS Fuji tror jag den hette, och ställde lite frågor om vad jag gjorde i Japan, vad jag tyckte om Japan, varför jag åkt till Akihabara och så vidare. Ungefär samma sorts frågor som de där högstadieeleverna vid Nijo Castle ställde till mig och Fredrik, fast lite mer följdfrågor ;) Och han frågade mig om jag kunde nån japanska, så fick jag prata lite japanska inför TV-kameran X) Så, y'know, tyvärr kommer jag inte ihåg vad programmet hette, bara att det gick på antingen söndagar eller lördagar (han sa ”Sundays”, på hans skylt stod det ”suturdays”, så …) vid 22. Så jag har ingen aning om vad det egentligen är jag intervjuades för, men kul var det ;)
Så på tåget tillbaka mot hotellet satt jag halva resan och flinade lite åt det. Och andra halvan satt jag och stirrade på en tjej. Vilket inte är riktigt lika creepy som det låter, hon hade på sig en jättefin 1880-talsinspirerad dräkt, som hon tydligen hade sytt själv (en dam som stod bredvid henne frågade om den, och hon plockade fram mönstren och visade). Jag försökte samla mod att gå fram och säga någonting, för jag tyckte hon förtjänade nån sorts komplimang för den outfitten, men … nej, jag sa inget. Lite synd. Men hur som helst.
Jag lämnade än en gång av saker på hotellet, och åkte sedan tillbaka till Harajuku. För jag älskar det stället. Och jag gick omkring i lolita-butiker, det finns en hel del såna, och tittade på lolitaklänningar och på blusar – jag har nämligen kommit på att om jag nånsin ska rollspela en av mina egna karaktärer igen så är det en lolitablus jag ska ha på mig – massor av krås och grejer, i brist på riktiga 1700-talskläder så är det det bästa jag kan komma på. Det var lite småsvårt att vara helt säker på vliken storlek jag har där – vanligtvis när jag köper kläder i Japan kan jag ha Medium, precis som i Sverige, utom vissa grejer som jag tar i Large för att jag föredrar lite för stora kläder, särskilt tröjor. Men lolitakläder är ju gjorda för små japanska tjejer. Men jag kan meddela att 2L passar helt okej, även om ärmarna är lite för korta. Gör inte så mycket, jag kan sy dit lite extra krås bara. Tyvärr fanns ingenting jag ville ha i 4L, så jag vet inte om det hade varit bättre – jag kan tänka mig att ärmarna hade varit bättre, men resten kanske för stort. Jag handlade det mesta på en butik som heter Body Line, som jag minns att jag och Maria var i flera gånger, som har den policyn att man får inte fotografera där inne (fine, lite tråkigt om man vill be om smakråd av nån som inte är där, men jag förstår), man får heller inte prova kläderna, och man kan varken lämna tillbaka eller byta dem i efterhand. Så … jag är lite tveksam till detta. Men för min del tänker jag att om nåt inte passar går det säkert att sälja när jag kommer hem igen.
Men. Jag fick lite problem också, för jag försökte ta ut pengar, men bankomaten påstod att mitt kort inte var giltigt. Detta gjorde mig orolig, men jag kunde betala med kortet, så det var inget fel på det. Jag kom fram till när jag hittade internet igen och kunde kolla internetbanken att det nog bara var så att jag försökte ta ut mer pengar än jag hade på kontot. Så jag är tacksam att jag har mitt ”Oförutsett”-konto som jag kunde föra över tillräckligt med pengar från så det räcker resten av tiden i Tokyo och dessutom till en biljett hem igen, annars hade jag kunnat få det jobbigt. Jag har nämligen inte med mig inloggningsdosan till Tokyo, så jag kan inte föra över pengarna som finns på andra banken. Så kan det gå när man inte planerar ordentligt! Det är nåt sorts tema för den här resan, tror jag, för i fredags, när jag skulle åka, var jag nära att inte få med mig mitt bankkort alls. Men det är nog nyttigt, för nu kan jag omöjligt bli frestad att köpa ännu mer saker, jag är redan orolig för dels hur jag ska släpa med mig de här grejerna till Kyoto, och dels om de får plats i resväskan på flyget sen. Men det löser sig.

Hur som helst. Ja, roade mig i Harajuku ett tag, åt middag, åkte tillbaka till hotellet … tog en bild på gårdagens skörd:

Uppifrån och ner: Tröja, keps, plånbok, påse, plastmat, strumpor. Resten av kläderna får inte vara med :p

Sen blev det söndag. Vilken överraskning, va?
Jag gick upp tidigare än jag ville, för att jag inte ville ligga i sängen när städningen börjar vid tiotiden. Åkte till Shibuya och satte mig på Starbucks och fikade. Jag vet, Starbucks är inte särskilt japanskt, men de har väldigt gott chai-te och vid Shibuya väldigt fin utsikt över korsningen. Satt där och skrev tills mitt te var slut, sen åkte jag vidare. Eftersom klockan ännu inte var elva var det ingen idé att försöka göra så mycket, så jag tänkte att jag sätter mig på Yamanote-linjen (Tokyos loop-line, ett tåg som åker runt, runt, en dryg timme per varv och stannar bland annat i Harajuku, Shibya, Tokyo Station, Akihabara och Otsuka, där mitt hotell ligger) och åker ett varv runt där, så skulle butiker och sånt vara öppna när jag kom av igen. Men när jag satt där och hade åkt några stationer så började jag få yrsel, vilket inte kändes så bra. Jag teoriserade att det kanske var hunger, trots att det var lite tidigt för det, så jag gick av vid Tokyo station och gick till ett café och köpte en smörgås. Kyckling och basilika, väldigt god även om det kanske var lite väl mycket basilika.

Och fint upplagd var den såklart. 

Jag åt den, drack massa vatten, yrseln blev inte bättre. Däremot började jag känna mig trött. Så jag satte mig på tåget igen och slumrade till, och först då insåg jag att yrseln berodde på sömnbrist. Det var länge sen jag fick såna effekter av det, och det var märkligt eftersom jag faktiskt hade vaknat mer eller mindre på egen hand – inget alarm, bara lite ljud ute i korridoren.
Men så jag satt ett halvt varv på Yamanote-linjen och halvsov, kände mig lite bättre när jag väl kom av vid Harajuku.
För idag är det söndag, och är man i Tokyo en söndag är det självklart att man måste åka till Harajuku och titta på folk i snygga/coola/konstiga kläder. Jag vandrade omkring där ett tag och tittade på folk. Harajuku på söndagar är otroligt trångt, dock, så det blir inte alltid så mycket bilder, men idag lyckades jag faktiskt få en hel del till sist, när jag råkade springa på en jättestor grupp folk i massa konstiga kläder. Allt från ”klassisk” lolita till steampunk till … ja, okej, jag kan inte ens namnen.

Hela gruppen som poserar för foton (fast mitt är taget från fel vinkel)

Random bild med flera olika stilar bara här. 

De vita var roliga, särskilt han som poserar här X) 

Jag vet inte om den här gruppen kände varandra eller om de bara råkat bli ihopsamlade – det fanns ett par människor som verkade vara in charge, men det var så många olika stilar och olika personer från olika länder (inklusive svenskar, uppfattade jag), så jag vet inte hur de lyckades samla ihop alla. Det verkade vara rätt öppet för att vem som helst kunde joina, dock. Jag kände tyvärr att jag inte hade tillräckligt coola kläder för att få vara med (jag var inte ens särskilt regnbågig idag, bara gult och rött), så jag nöjde mig med att ta massa kort på dem och sen åkte jag tillbaka till hotellet.

Trängseln idag

Butik, det var mycket mindre trängsel igår. 

Regnbågsbläckfisk!

Bara för att "Sushi Ninja Toilet" är som taget ur västerländska "låt oss bara använda de enda japanska ord vi kan" X) 

Candy A GoGo, som luktade amerikanskt godis. Jag blev inte sugen. 

Gröna gubbar. Ingen aning ...

Hen som är svart och rosa var jättecool, och poserade gärna för foton. Hon som är orange var lite mer blyg.  Men jag gillar kläderna, på båda två. 

Nu är klockan inte så mycket, knappt kväll än, så kanske ger jag mig ut på fler äventyr idag, men det är inte säkert. Jag har ju redan shoppat upp alla pengar jag hade avsatt till den här resan, så jag vill inte bli frestad att köpa nåt mer, och Tokyo är ju inte direkt en sån stad jag gärna bara går ut och promenerar i. Det kan jag göra i Kyoto, men här är allt för stort och trångt … Men det gör mig faktiskt inte mycket alls att bara sitta inne på hotellrummet resten av kvällen, eller möjligen gå ner till nåt café om jag kan hitta något där jag vågar sitta en längre stund och skriva (som sagt, mycket folk här så oftast vågar man inte sitta längre än att fikat är slut, för det är så många som vill få plats).

Tillbaka i Tokyo

Halloj!

Ja, som rubriken säger, jag är tillbaka i Tokyo. Jag bokade ju in en resa rätt omedelbart efter att Fredrik hade åkt hem, delvis för att det skulle bli ett dockmöte idag, fredag, som jag gärna ville gå på. Det mötet blev inte av, planeringen gjordes inte riktigt i tid och hon som skulle organisera det hela fick andra planer igår kväll. Men det gör inte så mycket. Jag har ju ändå andra saker att göra i Tokyo.

Hur som helst. Kanske ska jag ta lite i turordning. Vi börjar i onsdags, när Fredrik åkte hem. Egentligen inte så mycket att säga. Vaknade tidigt och såg till att han kom med skytteltaxin :p Sen gick jag och la mig igen, fast sov inte så länge. Resten av dagen ägnades åt hushållssysslor – städa, tvätta, betala hyran och så vidare. Det jag glömde göra var att tala om för hyresvärden att handtaget till mitt badrum har gått sönder – det hände för några dagar sedan, jag skulle stänga och plötsligt hade handtaget ramlat ur dörren. Det var lätt att sätta tillbaka, som tur var, men nu sitter det inte fast. Jag ska maila dem om det.
Torsdagen sedan så gick jag på en promenad ner mot centrum, för att leta reda på ett café som heter Café Bibliotec Hello! (utropstecknet hör till namnet), för att det lät väldigt spännande, tyckte jag. Och det var jättemysigt. Fullt av böcker på väggarna, trevlig personal och gott fika. Jag satt där i nån timme och skrev, tills jag hade slut på fikat och kände att jag borde beställa mer eller gå därifrån.

Man skulle hålla utkik efter växterna, nu förstår jag varför ;) 

Böcker! Mest på japanska, några andra språk också.

Och fika. Nom-nom. 

Sedan vandrade jag lite till, ner till Teramachi och tittade i butiker, åt middag där nere, och sen tillbaka hem. Jag måste ju hålla benen igång, jag går ju inte lika mycket när jag är ensam som när jag har sällskap ;) Men det där caféet kommer jag gå tillbaka till fler gånger, det var som sagt väldigt mysigt, och nånting måste jag hitta på för att faktiskt ta mig i kragen och skriva ibland. Jag hade hoppats på att skriva mycket mer skönlitterärt medan jag är i Japan än vad jag har gjort hittills.

Men då kommer vi till idag. Fredag. Jag åkte in till Tokyo, satte mig på den sidan av Shinkansen varifrån man kan se Mt Fuji när man åker förbi, men det var molnigt. Inte för att det spelar så stor roll, jag har ju redan sett det, men ändå, man tar alla chanser man får ;)
Väl i Tokyo hade jag en timme ungefär på mig innan jag fick checka in på hotellet, så jag åkte ut till rätt station, satte mig och fikade en stund, och gick sedan till hotellet. Fast det visade sig vara fel hotell – Toyoko Inn Otsuka Kitaguchi I istället för Toyoko Inn Otsuka Kitaguchi II. What's with that anyway? Men det var inte så långt, jag behövde bara gå några meter nerför en gata så kom jag fram till rätt ställe. Där de tog en stund på sig att hitta min bokning, jag gissar för att de sökte på Andree Eriksson istället för Andrée Eriksson – vissa system krånglar ju lite över den där accenten – men det löste sig.
Det är ett helt okej hotell, rummet är fint, jag har väl lite tråkig utsikt jämfört med förra gången, men jag är kanske inte här för att titta på utsikten ändå ;)

Hotellrum, innan nedstökning.

Hotellrum, fortfarande inte stökigt. 

Utsikt, åt sidorna ser man lite gata, men ... 

Det som däremot stör mig ganska rejält är att det stod på Booking.com där jag gjorde bokningen att det fanns gratis WiFi i alla rum, men när jag väl kom hit visade det sig att det bara fanns i lobbyn. Gratis trådat internet finns på rummet, men min surfplatta kan inte ta emot det. Så vi får se om jag går ner till lobbyn varje gång jag vill ha internet eller om jag lyckas hitta en converter som jag har bestämt för mig att jag såg förra gången i Akihabara, så jag kan koppla ethernetkabeln till USB-uttaget.

När jag hade gjort mig hemmastadd på hotellrummet så var det först till Akihabara jag åkte, mest för att det är närmast dit av alla ställen jag tänker ta mig till den här omgången. Och för att bland det viktigaste jag ville få tag på under den här resan var en kameraväska. Jag hade spanat in en förra gången, men hittade en bättre nu. En som faktiskt är i rätt storlek – eftersom jag inte har en systemkamera så behöver inga objektiv eller annat få plats, så nu har jag en väska som är precis lagom för min kamera, med ett par fack för extra batterier och minnen. Perfekt. Jag hade ju en vag plan på att köpa en större bara för att få plats med lite mer saker på planet hem sen – en kameraväska får man ta med sig utöver handbagaget – men ärligt talat, om jag har så mycket prylar så är det bättre om jag checkar in en andra väska. Men vi får se, om en månad är det dags att börja tänka på det på allvar.
Annars köpte jag också en kortläsare – alltså för SD-kort, som man kan koppla in i ett USB-uttag – så jag slipper krångla med att använda mitt micro-SD-kort i kameran när jag har surfplattan med mig. Den kan ju inte läsa normalstora SD-kort på egen hand, men nu är det löst, så det känns skönt :)

Sedan vandrade jag omkring en stund i Akihabara, åt middag, åkte tillbaka till hotellet, och nu är det väl dags att gå tillbaka upp på rummet (är i lobbyn och avslutar inlägget så jag kan publicera det) och duscha och gå och lägga mig.

Imorgon blir det Harajuku, där jag ska leta kläder som finns i min storlek. Jag hoppas någonting går att hitta, det mesta ska jag ju ha i L eller XL :p Sedan köksdistriktet. Nånstans i Tokyo finns en gata/distrikt/nånting som efter andra världskriget användes för försäljning av mat på svarta marknaden - ungefär som Akihabara användes för elektronik. Där finns det nu, har jag hört, ställen där man kan köpa miniversioner av plastmaten som många japanska restauranger har i sina skyltfönster för att visa upp sin mat. Jag har också hört att den här plastmaten är väldigt dyr, men jag vill dit för att undersöka saken :)

Vi hörs!

Namn och skyltar

Ja, i söndags skulle vi ju titta på ett par festivaler, om ni minns. Så vi började dagen med att åka till Daitokuji, och leta efter blomfestivalen - flower arrangements. Det här är ett rätt stort komplex, och vi hade lite tid på oss, så vi vandrade runt och gick in i diverse undertempel som fanns där. De var fina, naturligtvis, fast det märktes att de här templen kanske inte var jättevana vid utländska turister, åtminstone inte som pratade engelska. Eller så ville de med flit vara extra underhållande för dessa turister:

Meaning of the Kekkai barrier is "From this point on Trespassing"

Vid skohyllorna man skulle lämna skorna medan man var inne i templet: Please note the mistake of shoes.

Och favoriten: Private probably no trespassing

Mycket till blomsterarrangemang hittade vi dock inte. Jag menar, vi hittade fina trädgårdar, vissa med blommor i, men inte festivalen vi letade efter. Det var inte förrns lite senare jag insåg att det kanske inte var Daitokuji den skulle vara vid ens, utan Daikakuji. Jag hoppas jag kan förlåtas för detta fullständigt uppenbara misstag X) 

Det här var ju en lite mysig trädgård :)

Vacker kimono som visades upp i ett av undertemplen

Närmaste vi kom ett blomsterarrangemang :) 

Vi gick vidare till Imamiya-jinja, som ligger precis bredvid Daitokuji och där det också skulle vara en festival. Yasurai var namnet på festivalen. På sidan där vi hittade den beskrevs den som en av Kyotos tre mest mystiska festivaler, så självklart var vi tvungna att ta reda på vad detta handlade om ;) När vi kom var det dock väldigt ont om folk - inte folktomt, och uppenbarligen skulle någonting hända, för det stod en prästinna och såg ut att utföra nån sorts välsignelser på folk. Vet fortfarande inte riktigt vad det var. Men mycket till festival såg det inte ut som. Vi vandrade runt och hittade en affisch, självklart skriven helt på japanska, men jag lyckades lura ut att någonting skulle hända klockan tre. Klockan var nu ungefär halv ett, så vi bestämde oss för att gå vidare till Kinkakuji. Den promenaden tog ca 20 minuter, så det var ju ingen fara. 

Vid Kinkakuji var det inte folktomt. Inte ens nästan. Det såg ut ungefär som man kan tänka sig att det ska göra vid en av stadens mest besökta turistattraktioner. 

Bilden är mer för att visa folkmassan än templet :) 

Templet från en annan vinkel än man brukar se det-

Ett vattenfall. Bara för att. 

Vi blev pålurade lite souvenirer (jag fler än Fredrik, men det var med flit), och sedan tänkte vi att man kanske skulle äta nån sorts lunch. Vi hade ätit lite friterad kyckling vid Imamiya, men tänkte att det nog inte var riktigt tillräckligt. Så av någon anledning struntade vi i mina tidigare erfarenheter och följde en skylt mot "Kyoto Style Pizza". 

Varken ser ut eller smakade pizza ... 

Den var väl inte äcklig, direkt, men min var lite tråkig (okej, jag tog bara ost på min för jag var lite feg, men ändå), och det var mer nåt litet snacks än mat. Men hur som helst. 

Sedan gick vi tillbaka till Imamiya, och hade nästan en timme på oss där innan festivalen skulle sätta igång. Så jag köpte kanderade jordgubbar, för jag såg dem och var tvungen att prova, och så satte vi oss och väntade. Det var helt okej väder, nämligen, lite molnigt men inte kallt. 

Okej, men jordgubbar ska nog helst ätas som de är. 

Så småningom började folk samlas runt ett område som spärrats av med rep, så vi ställde oss också där och väntade. Fick rätt bra platser, ända tills kvinnan som satt ner framför oss plötsligt reste sig upp så fort paraden började. Och sedan stod upp under hela tiden. Inte alls okej, tyckte vi, men varken vi eller japanerna runt omkring sade någonting. Tyvärr. 

Men hur som helst, paraden kom in lite överraskande bakifrån (alltså, bakom oss, men det var huvudingången till helgedomen, så egentligen kanske man inte borde ha förvånats). Det första man lade märke till var ett par jättestora paraplyer med en blombukett i toppen, som folk genast sprang och ställde sig under. Det regnade inte, så det här var ju lite märkligt, tyckte jag iallafall. 

Paraply

Sedan fortsatte paraden, den bestod av präster, några folk som var utklädda till oni (troll) och slog på trummor, och ett gäng män med svärd och ett gäng unga män och pojkar som spelade flöjt. Mitt musiksinne blev lite skadat av detta flöjtspelande, men yngsta pojken verkade vara i typ ... sexårsåldern, som allra mest, så jag försöker vara förlåtande ;) 

De utförde hur som helst några små ceremonier, lite dans, lite böner, lite alla möjliga märkliga saker. 

Så det var lite kul, även om vi inte hade en aning om vad som pågick ;) 

Efteråt gick vi fram till ett par prästinnor eller om de var lärlingar, och frågade lite, och då fick vi ett papper som förklarade vad det var. Tydligen är det så att gudarna följer efter älvor som bor i blommor, så den här ceremonin är till för att locka tillbaka gudarna till helgedomen - därav blombuketterna på paraplyerna. Det är även så att om man går in under dessa paraplyer så ska man inte bli sjuk på ett år. Så det förklarade just den detaljen. Och det här är en av de första festivalerna i Kyoto på våren, och om det är soligt under den så ska det var sol för alla andra festivaler den våren också. Det var inte sol nu, så, synd för alla andra festivaler :p 

Efter det här kände vi oss upplysta, och vi begav oss mot Gion för att hitta den här Ghibli-affären jag hade sett där tidigare. Den var inte så svår att hitta. 

Ghibli!

Den var större än den jag hittade förra gången, och jag ville ha allt i den! Min självdisciplin sattes på rejäla prov där inne, och lyckades ... ibland ... Men mycket köpt blev det också, för det är faktiskt okej att köpa massor av Ghibli-saker när man är i Japan :D

Vi åt middag strax bredvid Ghibli-affären, på en riktigt trevlig japansk restaurang. Fredrik tog nån sorts set-meny med sushi och nudlar, jag tog rostbiff på japanskt vis med höstgrönsaker. 

Lägg märke till de skalade körsbärstomaterna

Det var väldigt gott, faktiskt, och vår servitör talade förvånansvärt bra engelska, dessutom. 

Efter middagen var vi sugna på efterrätt, så vi gick mot Yasaka Jinja där det fortfarande pågick körsbärsblomningsparty och vi hade sett ett stånd som sålde chokladtäckta bananer. Men det ståndet höll precis på att stänga och hade inga bananer att sälja till oss, så vi vandrade runt där en stund och tittade, men hittade ingenting mer intressant än de här: 

Möjligen en tvättbjörn och en uggla? 

Så vi drog oss tillbaka till centrum och köpte crepes istället - banan, choklad och jordgubbe. Naturligtvis jättegott. Varför säljs inte mer efterrättscrepes i Sverige? 

Det var alltså söndagen. Vidare till måndagen, som var en regnig dag. Vi hade bestämt att just därför skulle vi åka till Himeji för att titta på det fina slottet igen, för större delen av den attraktionen är ju inomhus iallafall. Så vi åkte dit, åt lunch på Matsuya där (japansk snabbmat) och gick vidare till slottet. Det var ingen kö. Alls. 0 minuter att vänta stod det på en skylt där utanför. Kan bero på regnet, kan bero på att hypen lagt sig en liten aning när det ändå var över en vecka sedan slottet öppnades efter sin renovering ;) 

Det var ju inte folktomt, dock, man fick stå en kort stund i kö precis innan man kom in i slottet, men väl där inne kunde man den här gången komma fram och läsa alla informationsskyltar, vilket inte var fallet förra gången jag var där - då fick man vackert följa strömmen dit den tog en. Jag tog inte riktigt lika många bilder den här gången, men några stycken blev det ;) Dock fortfarande inte jättemånga som egentligen är intressanta att visa upp. 

Slottet utan några träd alltför i vägen. 

Det är ett så fruktansvärt fint slott. Jag vill ha det. Ge mig? Någon? Ohwell, jag köpte ett litet pussel som ska bli en 3D-modell av det när det är klart, så jag kanske får nöja mig med det, eventuellt :) 

Vi gick och fikade. Det var helt okej fika, min kaka var jättegod - choklad, såklart - men teet var inte fantastiskt. Hon som gjorde det verkade vara väldigt ny, och jag tror att hon hade lyckats få mjölken i teet att koka, vilket förstör smaken ganska rejält. 

Fika

Sedan tänkte vi oss att vi skulle hem. Vi gick till stationen, där vi upptäckte att nästa tåg som stannade vid Kyoto gick 18:01. Klockan var nu ca 17:10. Detta förvånade mig rejält, för Shinkansen går egentligen riktigt ofta. Och det visade sig att just 17 var den timmen då inga tåg alls gick åt det hållet förbi Himeji, utom ett som bara åkte till Osaka (stationen innan Kyoto). Eller, som stannade - gick förbi gjorde det flera stycken. Kanske är det vid den timmen folk vill åka riktigt fort mellan Hiroshima och Osaka, så de hoppar över Himeji? Vem vet. 

Men vi satt där och väntade, gjorde inte så mycket, sen tog vi tåget tillbaka till Kyoto. Väl i Kyoto, när vi skulle åka från stationen, så köpte jag mig ett ICOCA-kort. Detta är alltså ett kort man fyller på med pengar och sedna kan åka tunnelbana, buss och tåg och sånt med. Lite som SL Reskassa, fast lättare för att man inte behöver hålla koll på annat än hur mycket pengar man har på kortet - det dras automatiskt rätt summa pengar när man går ut genom spärrarna. Och kortet gäller även i Tokyo, så min nästa Tokyoresa kanske blir lite mindre förvirrande kring just tågen ;) De gäller förmodligen inte på Shinkansen, dock, men det tror jag inte behövs :p

Men. Vi åkte direkt för att äta middag, för vi var hungriga. Middagen var yakiniku. På japanskt vis, alltså inte det man får om man beställer yakiniku på en japansk restaurang i Sverige. Yakiniku går ut på att man beställer in kött som man sedan grillar själv vid bordet. Alla möjliga sorters kött, och lite grönsaker och sånt, kan man beställa in. Vi tog en All You Can Eat-meny, där man alltså får beställa in hur mycket mat som helst under 90 minuter för ett fast pris. Dricka ingår inte. Köttet vi beställde in - fast vi knappt visste vad det var - var jättegott. Precis så gott som jag kom ihåg från förra gången. Och strax efter att vi satt oss fick en annan turist en plats bredvid oss, och strax efteråt ytterligare en bredvid henne. Hon kom från Danmark - och försökte prata danska med oss när jag sa att vi var från Sverige, vilket gick halvbra - och han som kom efteråt var från Schweiz. Tyvärr satt vi alla på rad, så det blev lite svårt att samtala alla fyra, fast vi försökte lite grand. Men till sist blev det mest de två som pratade. Synd, men hur som helst. 

Tiden gick väldigt fort. När de kom och sa att det var sista chansen att beställa (70 minuter efter att vi satt oss) konstaterade vi att man får äta snabbare och mer än vi gjorde för att All You Can Eat-alternativet skulle vara helt värt det. Vi kom väldigt nära, men inte riktigt ända fram. Men det var ändå värt pengarna, jättegott var det, som sagt :) 

Vår utsikt från restaurangen var väldigt ... japansk.

Se de inringade områdena.

Och utifall att det inte syns ordentligt - den stora ringen ringar in "Club LAID". Så, ja. Och den lilla ringen, ifall man inte lyckas på klubben, så kan man gå in på denna "Drug Store" och köpa sexleksaker. Så, ja. 

Sedan har vi idag, tisdag, som var Fredriks sista dag i Japan. Vi tog det ganska lugnt - vi hade ju sett det mesta redan. Vi åkte in till Teramachi (centrum) och gick till en biograf, för vi var nyfikna på att gå på en japansk bio i Japan. Vi hade spanat in redan igår en animefilm vi ville se. Vi tittade på tiderna den gick, bestämde oss för att 13:00 var en bra tid, för då hann vi med lunch innan. 

Lunchen blev ramen igen - ramen är gott! Och mer varierat än det låter - på ett ställe som var i princip tomt på folk. Men klockan var ju bara strax efter 11, japaner har vett att inte vara igång så tidigt ;) Sedan vandrade vi omkring lite till bland shoppinggatorna, jag visade upp Loft, för Loft är en rolig butik, och toalettsitsvärmaren "Mårsmållow Skändinäviän" X) 

Bion var en riktigt kul upplevelse. Vi fick presenter när vi kom till salongen - ett plastkort som var ett student-ID för huvudpersonen i filmen, vilket var lite kul. Förmodligen fick vi dessa för att vi var först till salongen, och det var ju ett jättekul litet minne man kan ha med sig ;) Själva filmen var bra, jag hängde med på det mesta - inte detaljerna, oftast, men jag begrep vad den handlade om, definitivt mycket bättre än jag hade förväntat mig. Så ja, det var bra :) 

Sedan gick vi och fikade på Handelsvägen. 

Om nån inte kommer ihåg detta fantastiska ställe.

De säljer uppenbarligen mest glass, och vi beställde in ett set, Fredrik med våfflor och jag med pannkakor. 

Mina pannkakor, med frukt och tre glasskulor i en skål bredvid. 

Glassen var Bäryoghurt, Svart vinbär och apelsin, och sedan Choklad. Det var jättegott :) Vi frågade lite om namnet på stället - främst var jag iallafall nyfiken på hur de uttalade det. Det visade sig dels att vår servitris iallafall uttalade det väldigt bra, och dels att ägaren av det här stället tydligen är svensk. Så där har vi det mysteriet löst ;) 

Ja, sedan ägnade vi oss åt att vandra omkring bland butikerna. Det regnade, så vi ville inte ge oss ut på några äventyr, och som sagt, vi hade inte så mycket äventyr kvar att ägna oss åt. 

Sen åkte vi hem, och gav oss så småningom ut på jakt efter middag. Det blev ett ställe som ligger här i närheten, på vägen mot tunnelbanan, och som jag har varit nyfiken på. Lite kul ställe, men det visade sig att troligtvis går man inte dit för att äta, utan för att dricka. Den alkoholhaltiga menyn var längre än den matnyttiga ;) Men mat fanns, och den smakade faktiskt gott - eller, från okej till gott, iallafall - så vi blev mätta, även om det var lite awkward när vi inte riktigt förstod vad man skulle beställa. De tittade lite konstigt på oss när de insåg att vi inte tänkte dricka alkohol. Men, men. 

Sen gick vi hem, tog lite glass till efterrätt (för så gör man, det är djupt inrotat :p ) och sedan ... ja, sedan har jag skrivit det här blogginlägget, och nu är det väl dags att sova, för Fredrik blir hämtad av skytteltaxin 6:45 imorgon. 

Så. Godnatt på er!