Hej på er :)
Idag är det söndag. Klockan är rätt sent så snart är det måndag. Men det ignorerar vi just nu.
Idag, söndag, har varit trevlig. Vi åkte till Osaka för att gå på cake "tabehoudai". Ät så mycket tårta du vill :D "Tabe" är en vorm av "taberu" som betyder "att äta". Exakt vad "houdai" betyder vet jag inte, men man kan ju gissa :)
På vägen dit mötte vi en annan svensk, som är ihop med någon tjej i Yoshis klass. Jag kommer inte ihåg vad han hette. Men han var lång, och han var trevlig ;) Han hade inget att göra eftersom hans flickvän jobbade, så vi hade bestämt att han skulle med oss. Eller han och Henrik och Yoshi hade bestämt det ;)
Iallafall. I Osaka. Vi betalade 1600 yen var, ungefär, för att få äta hur mycket tårta och kaka och glass (och pasta och bröd fanns det) och dricka hur mycket läsk, kaffe, te, vatten osv vi ville. Under 70 minuter. Vilket är mer än tillräckligt, för efter en halvtimme är man proppmätt och efter femtio minuter vill man spy ;)
Det var små, små bitar av olika godsaker, och man fick plocka på sig massor och så satte man sig för att äta. Och jag är hemskt, hemskt, otroligt, fruktansvärt jätteledsen men jag tog inga bilder *skäms något oerhört* Jag var för upptagen med att äta... :s Jag lovar att jag åker tillbaka snarast och tar mig tid att fotografera de fantastiska bitarna :)
Iallafall. Som många av er vet är jag inte så förtjust i tårta, men när det var så här små bitar gick det alldeles utmärkt. Kunde äta en bit och inse att det inte var jättegott, så då gick man vidare till nästa. Och det fanns mycket som var fantastiskt gott. Jag som saknade chokladmousse hittade en tårta som smakade nästan likadant :) Och något som liknade en pannkaka, rullad runt grädde och clementin. Och underbart god gelé. Och cheesecake. Och gott! helt enkelt :D
När vi alla var illamående mätta gick vi därifrån, till en fantastisk byggnad. Åtta våningar. Hälften var klädbutik, andra hälften var elektronikbutik. Och det var den senare delen vi var i naturligtvis ;) Det fanns hur mycket som helst! Datorer, TV-apparater, elektroniska ordlistor, dataspel, TV-spel, allehanda tillbehör till allt detta, och bäst av allt - hårddiskar!
Så jag har nu äntligen köpt mig en ny hårddisk och jag är överlycklig för den :) 500GB - vill inte ha en större, för då försvinner så fruktansvärt mycket när (om! såklart) den går sönder. Ja, 500GB är jättemycket det med, men inte lika mycket som 1TB. Fanns förresten diskar på 4TB där också :s Fast de kostade typ 200 000yen, så... nä ;)
Min hårddisk kostade nästan 17 000. En av de billigaste. Orkar inte räkna ordentligt men det är strax under 1500kronor. Vilket fått mig att konstatera att hårddiskar här inte är billigare än hemma. Har jag fel?
Har i och med detta inköp också skaffat mig ett point card, som japanerna är så förtjusta i ;) Det är på Yodobashi, som detta underbara ställe hette. Det finns tydligen en sån affär här i Kyoto också, så nu kommer allt elektroniskt att köpas där ;) Kanske... men iallafall, det är lite trevligt att ha.
Så detta är ett ställe jag ska ta med mig eventuella besökare som är intresserad av elektroniska saker ;) Och som tål folkmassor - för det var fruktansvärt trångt i hela affären. Nej, förresten. I elektronikdelen. Bland kläderna var det inte lika mycket folk ;)
Så jag är glad att jag börjar vänja mig vid folkmassor :) Stockholm kommer vara tyst och lugnt och ensamt när jag kommer hem ;)
Annars har jag varit duktig i helgen. Jag har pluggat. Gjort läxan vi har till imorgon, läst i förväg till båda lektionerna vi har imorgon. Inte så jag kan det, men så jag vet vad det handlar om iallafall. Och så har jag pluggat Kanji. Nu kan jag nästan 40 stycken. Råkade säga 30 till pappa i telefon idag, men det stämde inte, det var bara jag som var förvirrad. 40 är det :) Och ja, det är långt kvar till 6000, vilket är antalet Kanji som finns. Långt till de 1998 eller så som japanska ungdomar har pluggat efter high school. Men inte fullt lika långt till de 300-nånting som vi ska kunna när det här året är slut... eller var det det här halvåret... något av det var det.
ska också säga det att ingen enda japan kan skriva alla de 6000 tecken som finns. Tvivlar på att någon kan läsa dem allihop ens. Och ingen high school-elev kommer ihåg alla de nästan 2000 de har pluggat. Möjligen att läsa, men inte att skriva. För det är i allmänhet så att man kan läsa ett Kanji, men inte nödvändigtvis skriva det. Vilket makar mer sense än det låter som. Det är lite som att kunna läsa ett ord men inte stava till det om man ska tänka helt själv.
För japanerna håller på att glömma bort sina Kanjin eftersom de bara skriver på mobil eller dator numera, och då hjälper den lilla maskinen till att hitta rätt kanji om man nu vill ha såna ;)
Och där har ni en liten lektion i japanska mystiskheter, helt gratis. Tacka mig ;)
Nu ska jag duscha. Och så ska jag bädda ner mig i sängen, dila upp AC:n ett par grader till, titta på Torchwood och bara mysa. Sen ska jag sova och bli på bra humör. För mitt humör just nu är på gränsen att bli ledset. Förmodligen för att jag har gjort så mycket konstigt idag så min hjärna har överarbetats. Och det vore jobbigt om det fortsatte så. För imorgon är det skola. Och efter skolan måste vi upp och betala hyran. Så kan inte stanna hemma imorgon även om jag är ledsen.
Så jag ska bli glad. Och det blir man av Torchwood :)
Godnatt.
söndag 30 november 2008
fredag 28 november 2008
Men nu är det helg igen :)
Ja, nu är det fredag :) Jag har just ätit middag, och jag sitter och tittar på Torchwood :)
Och jag har tillägg att göra på min önskelista, förresten. För det finns fler saker jag saknar från Sverige än godis (även om detta kanske inte är så jättelångt ifrån). Torrvaror av olika slag - hittills har jag saknat chokladmousse och chokladpudding, för det finns inte mycket till efterrätter här. Allt jag smakat är äckligt, utom glass, och det vill jag ju inte ha nu när det börjar bli kallt. Och bearniessås, för jag har inte hittat nån god sås heller, och så blåbärssoppa... ja, det är allt hittills. Men vill ni tänka själva får ni gärna göra det ;)
Så... nu vet ni det :)
Vad händer mer då?
Jo, jag har lite ångest för att vi ska hålla tal i skolan från och med nästa vecka. Eller ja, jag ska hålla det om typ tre veckor, men ändå... jag vill inte! Jag orkar inte ens med det på svenska och engelska liksom... framförallt som vi får hålla om precis vad som helst - han säger ingenting om inom något ämne eller nånting sånt.
Så jag vill inte. Och jag hoppas jag känner mig lite modigare när det väl är min tur.
Annars... jo jag har fått ett svar på min lapp :) En 36årig japan som pluggar engelska, och vill prata med mig. Det är lite läskigt, jag har ännu inte svarat. Men jag ska göra det :) Måste bara bestämma mig för hur jag ska lägga upp det hela, för det har jag ju inte funderat på tidigare ;) Men det löser sig...
Vi har också varit och pratat med vår hyresvärd om att eventuellt få betala hyran lite senare eftersom valutan är så krånglig just nu. Men det gick inte. Vi får flytta efter jul om vi vill, men det vill vi ju inte... gillar de här lägenheterna. Så vi måste betala hyran på måndag iallafall. Men, men. Det är alltid kul att vara där, för man får presenter hela tiden. Första gången vi betalade hyran fick vi ju chips, igår var vi där och pratade och då fick vi varsin vattenflaska, och idag fick vi massor med kaffe och andra drycker.
Och de är jättesnälla. Så fort man ställer en liten fråga går de och tar reda på svaret. Och när Henrik bad om en extranycken gick de genast och hämtade en, och när han nämnde någonting om att hans svenska kompis inte hade någon mobil att använda här tog de reda på massa information om att hyra telefon eller skaffa en kontantkortstelefon.
Dessutom har de förresten erbjudit oss jobb. De ska tydligen öppna ett Guest House eller nåt liknande i mars, och de vill ha engelsktalande personer som kan hjälpa utlänningarna som ska bo där att hitta i Kyoto och ta reda på saker åt dem och sånt. Vet inte hur mycket vi skulle få betalt eller nåt sånt, men det verkade rätt kul så jag ska nog pröva på det :)
Nu ska jag gå till affären och se om de har mina underbart goda gräddbröd så jag kan fira att det är helg :)
Gräddbröd (egentligen クリームコルネ - kuriimukorune) är ljust bröd med japansk ( =söt) vispgrädde i (finns även vaniljkräm, choklad och nåt som heter "moka" som jag tycker ser ut som kaffe så jag har inte smakat), som jag har blivit beroende av. Här får ni en bild som får avsluta det här inlägget :)
Mums!
Och jag har tillägg att göra på min önskelista, förresten. För det finns fler saker jag saknar från Sverige än godis (även om detta kanske inte är så jättelångt ifrån). Torrvaror av olika slag - hittills har jag saknat chokladmousse och chokladpudding, för det finns inte mycket till efterrätter här. Allt jag smakat är äckligt, utom glass, och det vill jag ju inte ha nu när det börjar bli kallt. Och bearniessås, för jag har inte hittat nån god sås heller, och så blåbärssoppa... ja, det är allt hittills. Men vill ni tänka själva får ni gärna göra det ;)
Så... nu vet ni det :)
Vad händer mer då?
Jo, jag har lite ångest för att vi ska hålla tal i skolan från och med nästa vecka. Eller ja, jag ska hålla det om typ tre veckor, men ändå... jag vill inte! Jag orkar inte ens med det på svenska och engelska liksom... framförallt som vi får hålla om precis vad som helst - han säger ingenting om inom något ämne eller nånting sånt.
Så jag vill inte. Och jag hoppas jag känner mig lite modigare när det väl är min tur.
Annars... jo jag har fått ett svar på min lapp :) En 36årig japan som pluggar engelska, och vill prata med mig. Det är lite läskigt, jag har ännu inte svarat. Men jag ska göra det :) Måste bara bestämma mig för hur jag ska lägga upp det hela, för det har jag ju inte funderat på tidigare ;) Men det löser sig...
Vi har också varit och pratat med vår hyresvärd om att eventuellt få betala hyran lite senare eftersom valutan är så krånglig just nu. Men det gick inte. Vi får flytta efter jul om vi vill, men det vill vi ju inte... gillar de här lägenheterna. Så vi måste betala hyran på måndag iallafall. Men, men. Det är alltid kul att vara där, för man får presenter hela tiden. Första gången vi betalade hyran fick vi ju chips, igår var vi där och pratade och då fick vi varsin vattenflaska, och idag fick vi massor med kaffe och andra drycker.
Och de är jättesnälla. Så fort man ställer en liten fråga går de och tar reda på svaret. Och när Henrik bad om en extranycken gick de genast och hämtade en, och när han nämnde någonting om att hans svenska kompis inte hade någon mobil att använda här tog de reda på massa information om att hyra telefon eller skaffa en kontantkortstelefon.
Dessutom har de förresten erbjudit oss jobb. De ska tydligen öppna ett Guest House eller nåt liknande i mars, och de vill ha engelsktalande personer som kan hjälpa utlänningarna som ska bo där att hitta i Kyoto och ta reda på saker åt dem och sånt. Vet inte hur mycket vi skulle få betalt eller nåt sånt, men det verkade rätt kul så jag ska nog pröva på det :)
Nu ska jag gå till affären och se om de har mina underbart goda gräddbröd så jag kan fira att det är helg :)
Gräddbröd (egentligen クリームコルネ - kuriimukorune) är ljust bröd med japansk ( =söt) vispgrädde i (finns även vaniljkräm, choklad och nåt som heter "moka" som jag tycker ser ut som kaffe så jag har inte smakat), som jag har blivit beroende av. Här får ni en bild som får avsluta det här inlägget :)
Mums!
måndag 24 november 2008
Långhelgen är slut
Ja, goddag på er. Klockan är tjugo i tolv. Snart är det tisdag och därmed är min långhelg slut. Och nu är det normala veckor fram till jullovet som börjar den 20 december. Snyft.
Nåja. Helgen har varit lugn. Skrivit, tittat på film, umgåtts med Maria, varit lite på egen hand... har också pluggat lite Kanji. Nu inbillar jag mig att jag kan ett tjugotal stycken. Är ju alltid något :)
Jag har också lugnat ner mig efter i fredags. Och jag tror att det var en bra sak som hände egentligen. För den har fått mig att bestämma mig för att det faktiskt är sant att jag plugga för att jag vill det. Det är inte för skolans skull, och jag får ju inga betyg heller, så... ja.
Idag hade jag hemlängtan. För inatt drömde jag en massa mystiska saker om folk där hemma. Flera stycken av dem var här. Och sen när jag vaknade var det inte sant och så blev jag lite ledsen. Det hjälpte iofs att chatta med pappa en stund, men ändå.
Sedan har jag också under helgen oroat mig för pengar som vanligt. Yenen är jättehög, fast verkar nu åtminstone inte vilja gå upp till 9 kronor som den hotade att göra förra veckan. Men den är hög, never the less. Nu i veckan har jag 6000yen att klara mig på. Vilket nog ska gå bra egentligen, eftersom jag har bestämt mig för att jag får börja nosa på decembers budget redan i helgen. För då ska vi fira Henriks födelsedag och jag ska bjuda honom på tårta. På något ställe där man betalar en viss summa pengar för att få komma in, och sen får man äta hur mycket tårta man vill ;)
Har ingen lust att gå till skolan imorgon... men det har man väl aldrig... brukar lösa sig när man väl kommit dit.
Så nu ska jag sova. Klockan har blivit tolv, och jag är faktiskt trött :)
Godnatt.
Nåja. Helgen har varit lugn. Skrivit, tittat på film, umgåtts med Maria, varit lite på egen hand... har också pluggat lite Kanji. Nu inbillar jag mig att jag kan ett tjugotal stycken. Är ju alltid något :)
Jag har också lugnat ner mig efter i fredags. Och jag tror att det var en bra sak som hände egentligen. För den har fått mig att bestämma mig för att det faktiskt är sant att jag plugga för att jag vill det. Det är inte för skolans skull, och jag får ju inga betyg heller, så... ja.
Idag hade jag hemlängtan. För inatt drömde jag en massa mystiska saker om folk där hemma. Flera stycken av dem var här. Och sen när jag vaknade var det inte sant och så blev jag lite ledsen. Det hjälpte iofs att chatta med pappa en stund, men ändå.
Sedan har jag också under helgen oroat mig för pengar som vanligt. Yenen är jättehög, fast verkar nu åtminstone inte vilja gå upp till 9 kronor som den hotade att göra förra veckan. Men den är hög, never the less. Nu i veckan har jag 6000yen att klara mig på. Vilket nog ska gå bra egentligen, eftersom jag har bestämt mig för att jag får börja nosa på decembers budget redan i helgen. För då ska vi fira Henriks födelsedag och jag ska bjuda honom på tårta. På något ställe där man betalar en viss summa pengar för att få komma in, och sen får man äta hur mycket tårta man vill ;)
Har ingen lust att gå till skolan imorgon... men det har man väl aldrig... brukar lösa sig när man väl kommit dit.
Så nu ska jag sova. Klockan har blivit tolv, och jag är faktiskt trött :)
Godnatt.
fredag 21 november 2008
Jobbigt
Hej på er. Klockan är elva, och jag är jättetrött. Idag har nämligen varit en jobbig dag.
Men jag tror jag börjar med igår.
Som sagt, min kran var ond, och rann och rann och rann och ville inte sluta rinna. Så jag ropade upp Henrik, som var jättesnäll och ringde till vår hyresvärd och berättade om problemet. Och eftersom detta är Japan så jobbade de fortfarande kvart i sju på kvällen.
Så en halvtimme senare kom en av dem hit. Han var klädd i kostym och hade med sig en portfölj innehållande skruvmejslar och allehanda andra verktyg ;) Japanskt så det förslår.
Iallafall, han skruvade med kranen en stund, sen gick han och stängde av vattnet och skruvade en stund till, och sedan hittade han en liten plastbit som tydligen hade gått sönder. Så då sprang han ut och köpte en ny sån och kom tillbaka och satte dit den. Och sedan droppade inte kranen ens :)
Och vi diskuterade lite hantverkare, och skillnaden mellan Japan och Sverige. För den här killen, som alltså egentligen inte var rörmokare, tror vi, utan jobbade på Sakura, var jätteartig. Som japaner är. Han bad hela tiden om ursäkt för att problemet uppstått, han frågade om det gick bra att han stängde av vattnet, om det var okej att han lämnade verktygen här medan han sprang och köpte en ny plastbit, frågade om det kändes bra att vrida på vreden efter att han hade satt ihop dem igen osv. Nästan lite läskigt ;)
I Sverige kommer hantverkaren, lagar det som är sönder, och går därifrån igen. I princip. Har själv ingen vidare erfarenhet av hantverkade, men det var slutsatsen jag drog av Marias och Henriks diskussioner.
Sverige är iofs bättre än Åland där, enligt vad jag har förstått på vår stuga, hantverkaren knappt ens kommer ;)
Iallafall. När det var löst gick vi och handlade godis, och sen tittade vi på Kyou Kara Maou.
Vid elva gick var och en hem till sig, och jag tog tablett och duschade, men kunde inte sova förrän vid fyra/halv fem på morgonen. Var förmodligen fortfarande spänd.
Så jag var jättetrött imorse, och ville inte gå till skolan. Men jag gjorde det ändå, för vi skulle ju ha en speciell övning idag, och jag såg faktiskt fram emot den, även om den naturligtvis skulle bli lite läskig. Prata med främlingar.
Men när vi kom till skolan upptäckte jag rätt snabbt att jag mådde sämre än jag trott. Och när vi sedan fick själva uppgiften...
Well, vi blev indelade i par. Jag hamnade med Maria (något en svensk lärare aldrig hade gjort, btw - i Sverige får kompisar nästan aldrig vara tillsammans när lärare delar in en). Och vi fick en uppgift. Att gå till två speciella ställen och köpa en specifik sak och fråga några specifika saker.
Och det blev jobbigt.
Jag är inte säker på varför. Jag var inte beredd på att vi skulle delas upp själva, och verkligen inte beredd på att vara med Maria. Vi är nämligen lika dåliga på att prata med främlingar båda två, och det är jag fullt medveten om.
Och jag tänkte försöka, men när jag omöjligt kunde förstå uppgiften blev det ännu jobbigare, jag började gråta, och jag kunde inte sluta på två timmar.
Gick in i ett annat rum efter en stund. Tanaka-sensei kom in och frågade om jag mådde bra, jag kunde inte annat än att skaka på huvudet.
Han sa att det var okej om jag inte ville gå, och sen gick han.
Och jag insåg att jag verkligen måste förklara för dem varför jag reagerade så kraftigt. Så jag började skriva ett brev, för att förklara att jag har Asbergers. För jag känner mig mer bekväm med att skriva än att prata, framförallt om såna saker, och framförallt när japaner i allmänhet förstår skriven engelska bättre än talad.
Sedan kom Kurita-sensei in i rummet och började prata med mig. Och jag kan ha missförstått mycket i hans tonfall, ansiktsuttryck och så vidare, eftersom jag var väldigt upprörd, men iallafall.
Han frågade om jag tyckte japanaskan var svår, och jag försökte förklara att det inte alls var det som var problemet. Jag är tillräckligt confident i min japanska för att tro att jag visst skulle klara av att göra det uppgiften sade.
Sedan frågade han varför jag hade kommit till Japan, varför jag ville plugga japanska. Och här tyckte jag att han lät lite anklagande. Mer "vad fan gör du här" än ren nyfikenhet. Vet inte hur mycket av det som var en överreaktion från min sida. Iallafall, jag sade att jag var fascinerad av Japan och att jag ville förstå anime på originalspråk osv... han frågade om animen hade gjort mig intresserad av Japan, och jag skyndade mig att förklara att det inte vara var animen. För jag vill att han ska veta att jag är medveten om att anime oerhört sällan är helt sanningsenlig. Sa att jag hade läst om japansk historia och så också, och att det var delvis det som gjort mig intresserad.
Sen frågade han om brevet, och jag sa att det var till honom, eller till skolan, och han bad mig läsa upp det. Jag kunde inte göra det helt och hållet, men jag berättade att jag hade Asbergers.
Och han log, fast det mer på ett "än sen då?"-sätt än vänligt, och så sa han att det tydligen är vanligt bland svenskar. Att de haft tre svenska elever med Asbergers förut. Och att en av dem hade åkt hem med sin pojkvän för att det blivit för jobbigt för henne. Och han såg ut som om det var vad han förväntade sig av mig också. Vilket gjorde mig lite arg.
Jag sa att jag tänkte fortsätta, att jag åtminstone tänkte försöka så länge jag kunde.
Sen sa han nåt väldigt japanskt i stil med "gambatte". Fast han pratade engelska. Och för de som inte vet översätts "gambatte" ofta till "kämpa, du klarar det!" eller nåt liknande uppmuntrande. Men en mer korrekt översättning är ofta "suck it up" eller "get over it".
Han sa att när jobbiga saker händer är det bara att acceptera och lägga det bakom sig. Jag försökte förklara att det är just det jag har svårt med, att det tar längre tid för mig än för normala människor. Men han förstod inte.
Grejen är att från början hade jag inte förväntat mig att japanerna skulle acceptera Asbergers och vara lika förstående som Fryshuset var (som Fryshusets personal personligen var, men inte pedagogiken alltid). Men sedan jag varit här hade jag fått för mig att de nog skulle det, för de är rätt förstående när man inte orkar med nåt, som med Maria för några veckor sen och som med Jana när de trodde hon var förkyld. Hon har en ansiktsmask på sig just nu, som japaner har när de är förkylda för att inte smitta andra, fast hon har den för att hon har ramlat och skrapat upp halva ansiktet och inte vill att folk ska se såren innan de läker. Men iallafall.
Nu efter Kurita-senseis reaktion så misstänker jag att det inte var det bästa att göra, att berätta. För det verkar bara ge honom vatten på kvarn i sin åsikt att svenskar är klena och lata. Att vi blir sjuka ofta, alternativt skolkar. Och så vidare.
Och just nu är jag rätt sur på honom, och pendlar mellan att planera att plugga jättemycket bara för att bevisa att han har fel, och att plugga jättelite för att han ändå inte kommer tycka att jag är duktig.
Iallafall. Nästa gång det här riskerar att hända stannar jag hemma från skolan. Så får han tro vad han vill om huruvida jag är sjuk eller inte, för jag vill inte gå igenom den här dagen en gång till.
För visst, jag har lätt för att börja gråta, men idag grät jag i nästan två timmar i streck, och det har jag inte gjort sen jag var deprimerad. Om ens då.
Gissa om jag var urpumpad sen. Var tvungen att gå till McDonalds för att äta efter skolan, bara för att få lite snabb energi så jag klarade av att åka hem. Sen har jag varit jättetrött. Sen klockan tre i eftermiddags. Nu är klockan halv tolv. Och jag stavar fel på vartannat ord jag skriver så jag ska avsluta detta nu.
Med att säga att jag vill att börsen ska må bra snart! Imorse var 100yen nästan 9kronor. Det alldeles för mycket! Jag kommer inte ha några pengar kvar i mars om det fortsätter så här.
Iallafall.
Godnatt.
Nu ska jag vara ledig i tre dagar och ta det lugnt.
Men jag tror jag börjar med igår.
Som sagt, min kran var ond, och rann och rann och rann och ville inte sluta rinna. Så jag ropade upp Henrik, som var jättesnäll och ringde till vår hyresvärd och berättade om problemet. Och eftersom detta är Japan så jobbade de fortfarande kvart i sju på kvällen.
Så en halvtimme senare kom en av dem hit. Han var klädd i kostym och hade med sig en portfölj innehållande skruvmejslar och allehanda andra verktyg ;) Japanskt så det förslår.
Iallafall, han skruvade med kranen en stund, sen gick han och stängde av vattnet och skruvade en stund till, och sedan hittade han en liten plastbit som tydligen hade gått sönder. Så då sprang han ut och köpte en ny sån och kom tillbaka och satte dit den. Och sedan droppade inte kranen ens :)
Och vi diskuterade lite hantverkare, och skillnaden mellan Japan och Sverige. För den här killen, som alltså egentligen inte var rörmokare, tror vi, utan jobbade på Sakura, var jätteartig. Som japaner är. Han bad hela tiden om ursäkt för att problemet uppstått, han frågade om det gick bra att han stängde av vattnet, om det var okej att han lämnade verktygen här medan han sprang och köpte en ny plastbit, frågade om det kändes bra att vrida på vreden efter att han hade satt ihop dem igen osv. Nästan lite läskigt ;)
I Sverige kommer hantverkaren, lagar det som är sönder, och går därifrån igen. I princip. Har själv ingen vidare erfarenhet av hantverkade, men det var slutsatsen jag drog av Marias och Henriks diskussioner.
Sverige är iofs bättre än Åland där, enligt vad jag har förstått på vår stuga, hantverkaren knappt ens kommer ;)
Iallafall. När det var löst gick vi och handlade godis, och sen tittade vi på Kyou Kara Maou.
Vid elva gick var och en hem till sig, och jag tog tablett och duschade, men kunde inte sova förrän vid fyra/halv fem på morgonen. Var förmodligen fortfarande spänd.
Så jag var jättetrött imorse, och ville inte gå till skolan. Men jag gjorde det ändå, för vi skulle ju ha en speciell övning idag, och jag såg faktiskt fram emot den, även om den naturligtvis skulle bli lite läskig. Prata med främlingar.
Men när vi kom till skolan upptäckte jag rätt snabbt att jag mådde sämre än jag trott. Och när vi sedan fick själva uppgiften...
Well, vi blev indelade i par. Jag hamnade med Maria (något en svensk lärare aldrig hade gjort, btw - i Sverige får kompisar nästan aldrig vara tillsammans när lärare delar in en). Och vi fick en uppgift. Att gå till två speciella ställen och köpa en specifik sak och fråga några specifika saker.
Och det blev jobbigt.
Jag är inte säker på varför. Jag var inte beredd på att vi skulle delas upp själva, och verkligen inte beredd på att vara med Maria. Vi är nämligen lika dåliga på att prata med främlingar båda två, och det är jag fullt medveten om.
Och jag tänkte försöka, men när jag omöjligt kunde förstå uppgiften blev det ännu jobbigare, jag började gråta, och jag kunde inte sluta på två timmar.
Gick in i ett annat rum efter en stund. Tanaka-sensei kom in och frågade om jag mådde bra, jag kunde inte annat än att skaka på huvudet.
Han sa att det var okej om jag inte ville gå, och sen gick han.
Och jag insåg att jag verkligen måste förklara för dem varför jag reagerade så kraftigt. Så jag började skriva ett brev, för att förklara att jag har Asbergers. För jag känner mig mer bekväm med att skriva än att prata, framförallt om såna saker, och framförallt när japaner i allmänhet förstår skriven engelska bättre än talad.
Sedan kom Kurita-sensei in i rummet och började prata med mig. Och jag kan ha missförstått mycket i hans tonfall, ansiktsuttryck och så vidare, eftersom jag var väldigt upprörd, men iallafall.
Han frågade om jag tyckte japanaskan var svår, och jag försökte förklara att det inte alls var det som var problemet. Jag är tillräckligt confident i min japanska för att tro att jag visst skulle klara av att göra det uppgiften sade.
Sedan frågade han varför jag hade kommit till Japan, varför jag ville plugga japanska. Och här tyckte jag att han lät lite anklagande. Mer "vad fan gör du här" än ren nyfikenhet. Vet inte hur mycket av det som var en överreaktion från min sida. Iallafall, jag sade att jag var fascinerad av Japan och att jag ville förstå anime på originalspråk osv... han frågade om animen hade gjort mig intresserad av Japan, och jag skyndade mig att förklara att det inte vara var animen. För jag vill att han ska veta att jag är medveten om att anime oerhört sällan är helt sanningsenlig. Sa att jag hade läst om japansk historia och så också, och att det var delvis det som gjort mig intresserad.
Sen frågade han om brevet, och jag sa att det var till honom, eller till skolan, och han bad mig läsa upp det. Jag kunde inte göra det helt och hållet, men jag berättade att jag hade Asbergers.
Och han log, fast det mer på ett "än sen då?"-sätt än vänligt, och så sa han att det tydligen är vanligt bland svenskar. Att de haft tre svenska elever med Asbergers förut. Och att en av dem hade åkt hem med sin pojkvän för att det blivit för jobbigt för henne. Och han såg ut som om det var vad han förväntade sig av mig också. Vilket gjorde mig lite arg.
Jag sa att jag tänkte fortsätta, att jag åtminstone tänkte försöka så länge jag kunde.
Sen sa han nåt väldigt japanskt i stil med "gambatte". Fast han pratade engelska. Och för de som inte vet översätts "gambatte" ofta till "kämpa, du klarar det!" eller nåt liknande uppmuntrande. Men en mer korrekt översättning är ofta "suck it up" eller "get over it".
Han sa att när jobbiga saker händer är det bara att acceptera och lägga det bakom sig. Jag försökte förklara att det är just det jag har svårt med, att det tar längre tid för mig än för normala människor. Men han förstod inte.
Grejen är att från början hade jag inte förväntat mig att japanerna skulle acceptera Asbergers och vara lika förstående som Fryshuset var (som Fryshusets personal personligen var, men inte pedagogiken alltid). Men sedan jag varit här hade jag fått för mig att de nog skulle det, för de är rätt förstående när man inte orkar med nåt, som med Maria för några veckor sen och som med Jana när de trodde hon var förkyld. Hon har en ansiktsmask på sig just nu, som japaner har när de är förkylda för att inte smitta andra, fast hon har den för att hon har ramlat och skrapat upp halva ansiktet och inte vill att folk ska se såren innan de läker. Men iallafall.
Nu efter Kurita-senseis reaktion så misstänker jag att det inte var det bästa att göra, att berätta. För det verkar bara ge honom vatten på kvarn i sin åsikt att svenskar är klena och lata. Att vi blir sjuka ofta, alternativt skolkar. Och så vidare.
Och just nu är jag rätt sur på honom, och pendlar mellan att planera att plugga jättemycket bara för att bevisa att han har fel, och att plugga jättelite för att han ändå inte kommer tycka att jag är duktig.
Iallafall. Nästa gång det här riskerar att hända stannar jag hemma från skolan. Så får han tro vad han vill om huruvida jag är sjuk eller inte, för jag vill inte gå igenom den här dagen en gång till.
För visst, jag har lätt för att börja gråta, men idag grät jag i nästan två timmar i streck, och det har jag inte gjort sen jag var deprimerad. Om ens då.
Gissa om jag var urpumpad sen. Var tvungen att gå till McDonalds för att äta efter skolan, bara för att få lite snabb energi så jag klarade av att åka hem. Sen har jag varit jättetrött. Sen klockan tre i eftermiddags. Nu är klockan halv tolv. Och jag stavar fel på vartannat ord jag skriver så jag ska avsluta detta nu.
Med att säga att jag vill att börsen ska må bra snart! Imorse var 100yen nästan 9kronor. Det alldeles för mycket! Jag kommer inte ha några pengar kvar i mars om det fortsätter så här.
Iallafall.
Godnatt.
Nu ska jag vara ledig i tre dagar och ta det lugnt.
torsdag 20 november 2008
Löst
Nu är kranproblemet löst (se föregående inlägg). Vi ringde hyresvärden, och en av dem kom hit och fixade kranen så nu droppar den inte ens :)
Nu ska vi gå och köpa godis för att lugna oss och fira Henriks födelsedag, och titta på Kyou Kara Maou och bli glada :)
Nu ska vi gå och köpa godis för att lugna oss och fira Henriks födelsedag, och titta på Kyou Kara Maou och bli glada :)
Plugga och rinnande kranar
Hej på er där hemma och överallt annars var ni nu är. Vi har just kommit hem från skolan, klockan är sex, det är torsdag, och det är Henriks födelsedag :)
Maria lagar mat, så snart ska vi väl äta, och sen ska vi ner till Henrik för att titta på Kyou Kara Maou. Animeserie jag tror jag har nämnt någon gång innan, som vi har tittat på ett tiotal avsnitt varje kväll de senaste två veckorna ;) Snart är den slut :o
Vilket iofs är väldigt skönt, även om den är bra, för det är inte bra att vi tittar varje dag. Framförallt nu när plugget har börjat på riktigt i vår klass.
Under den här veckan har vi fått sju stycken nya böcker. Mot den enda vi hade förut. Så detta är vad jag släpar med mig till skolan varje dag:
De tre det står Japanese på sidan på, är böcker Nihongo Center gjort. En av de blå (den ljusaste) har vi haft hela tiden. Det är massa ord, lite dialoger osv. Den andra blå är grammatik, den gröna i mitten är dialoger. Dialogerna är tagna från "An Introduction to Modern Japanese", som är den mörka boken under dem. Den var frivillig att köpa, men jag gjorde det för att de verkade tycka man borde det, och för att det finns översättningar och övningar och grejer i den.
Den blå boken med en vit bok över sig är två cöcker vi fick idag, med... tja, det är en textbok (den vita) och en arbetsbok (den blå), som vi ska använda med en av våra lärare.
De två blå på andra sidan om den mörka var också frivilliga att köpa. Det är Kanji-böcker, en textbok och en övningsbok.
Och de andra tre är anteckningsböcker jag använder under lektionerna.
Egentligen behöver jag nog inte ha me mig alla, men jag kommer ha det tills jag vet säkert vilka som används och inte vilka dagar.
Iallafall. Vi har börjat lite med Kanji nu. Och jag ska börja plugga på dem ordentligt i helgen.
Och imorgon ska vi gå ut och prata med japaner :s På lektionstid, först ska vi ha lite lektion om hur man frågar efter vägen och så, och sen ska vi gå ut i par och faktiskt prata med japaner, be om vägbeskrivningar, fråga efter priser, beställa och handla saker (och se till att ha kvitton så betalar skolan för det vi köper). Sen ska vi tillbaka och rapportera hur det gick och vad vi gjorde och så. Lite läskigt. Fast jag frågade snabbt Tarmo om han ville gå med mig och han sa ja. Och han har redan pratat med japaner själv och han är mer social än jag, så det går nog bra om jag får vara med honom. Jag hoppas vi får välja par själv, annars kommer jag få panik.
Egentligen borde jag ha köpt en mössa och vantar idag, för det är kallt, framförallt om vi ska gå ute imorgon.
Alltså, det är kallt nu. mellan 8-12 grader. Och som sagt, ingen isolering i väggarna, så det är samma temperatur inne. Jag har börjat sätta på min AC när jag ska somna och gå upp, för annars går det inte... deprimerande är det.
Och nu har vi dessutom fått en räkning vi inte borde fått. För internet, vilket de har påstått ingår i hyran. Så imorgon ska vi upp till Sakura och prata med dem och fråga vad detta är för pengar egentligen. För vi har inga pengar att betala just nu!
Och jag ska också passa på att upplysa dem om att min kran rinner. Den har droppat en del ända sen jag kom hit, men nu rinner den och vill inte sluta. Så det måste göras nåt åt. Och det tycker jag är jobbigt. Men ja, det är ju Sakura som borde fixa det.
Och apropå pengar så fånar sig yenen. Nu är 100yen värt över 8,5kronor. Which sucks. När vi kom var 100yen 6kronor. Jäkla finanskris. Stabilisera dig!
Men jag ska försöka sluta klaga nu.
Jag har ätit Marabou i veckan :D
Henrik fick en födelsedagspresent från en kompis, som bland annat innehöll 400g marabouchoklad som jag och Maria var mycket hjälpsamma och gjorde slut på tillsammans med honom ;) Iofs betyder det bara att jag vill ha ännu mer nu... snyft...
Okej. Hum...
Jo, man blir livrädd varje gång man kommer in i skolans lobby, förresten. Där står nämligen denna och välkomnar en:
Som ni ser på vending-mashinen är den enorm. Jag når upp till dess huvud ungefär.
Sen går man vidare och hittar de här:
De är lite söta :)
Nu... hade jag egentligen mer att skriva, men jag har glömt det. För under tiden jag skrivit det här inlägget har min kran börjat rinna ännu mer - nu märks det inte ens att man försökt stänga av den. Så jag börjar få lite panik och har ingen aning om vad jag ska göra.
Så nu avbryter jag tvärt detta, och fortsätter med mina tankar i nästa inlägg istället...
Hörs
Maria lagar mat, så snart ska vi väl äta, och sen ska vi ner till Henrik för att titta på Kyou Kara Maou. Animeserie jag tror jag har nämnt någon gång innan, som vi har tittat på ett tiotal avsnitt varje kväll de senaste två veckorna ;) Snart är den slut :o
Vilket iofs är väldigt skönt, även om den är bra, för det är inte bra att vi tittar varje dag. Framförallt nu när plugget har börjat på riktigt i vår klass.
Under den här veckan har vi fått sju stycken nya böcker. Mot den enda vi hade förut. Så detta är vad jag släpar med mig till skolan varje dag:
De tre det står Japanese på sidan på, är böcker Nihongo Center gjort. En av de blå (den ljusaste) har vi haft hela tiden. Det är massa ord, lite dialoger osv. Den andra blå är grammatik, den gröna i mitten är dialoger. Dialogerna är tagna från "An Introduction to Modern Japanese", som är den mörka boken under dem. Den var frivillig att köpa, men jag gjorde det för att de verkade tycka man borde det, och för att det finns översättningar och övningar och grejer i den.Den blå boken med en vit bok över sig är två cöcker vi fick idag, med... tja, det är en textbok (den vita) och en arbetsbok (den blå), som vi ska använda med en av våra lärare.
De två blå på andra sidan om den mörka var också frivilliga att köpa. Det är Kanji-böcker, en textbok och en övningsbok.
Och de andra tre är anteckningsböcker jag använder under lektionerna.
Egentligen behöver jag nog inte ha me mig alla, men jag kommer ha det tills jag vet säkert vilka som används och inte vilka dagar.
Iallafall. Vi har börjat lite med Kanji nu. Och jag ska börja plugga på dem ordentligt i helgen.
Och imorgon ska vi gå ut och prata med japaner :s På lektionstid, först ska vi ha lite lektion om hur man frågar efter vägen och så, och sen ska vi gå ut i par och faktiskt prata med japaner, be om vägbeskrivningar, fråga efter priser, beställa och handla saker (och se till att ha kvitton så betalar skolan för det vi köper). Sen ska vi tillbaka och rapportera hur det gick och vad vi gjorde och så. Lite läskigt. Fast jag frågade snabbt Tarmo om han ville gå med mig och han sa ja. Och han har redan pratat med japaner själv och han är mer social än jag, så det går nog bra om jag får vara med honom. Jag hoppas vi får välja par själv, annars kommer jag få panik.
Egentligen borde jag ha köpt en mössa och vantar idag, för det är kallt, framförallt om vi ska gå ute imorgon.
Alltså, det är kallt nu. mellan 8-12 grader. Och som sagt, ingen isolering i väggarna, så det är samma temperatur inne. Jag har börjat sätta på min AC när jag ska somna och gå upp, för annars går det inte... deprimerande är det.
Och nu har vi dessutom fått en räkning vi inte borde fått. För internet, vilket de har påstått ingår i hyran. Så imorgon ska vi upp till Sakura och prata med dem och fråga vad detta är för pengar egentligen. För vi har inga pengar att betala just nu!
Och jag ska också passa på att upplysa dem om att min kran rinner. Den har droppat en del ända sen jag kom hit, men nu rinner den och vill inte sluta. Så det måste göras nåt åt. Och det tycker jag är jobbigt. Men ja, det är ju Sakura som borde fixa det.
Och apropå pengar så fånar sig yenen. Nu är 100yen värt över 8,5kronor. Which sucks. När vi kom var 100yen 6kronor. Jäkla finanskris. Stabilisera dig!
Men jag ska försöka sluta klaga nu.
Jag har ätit Marabou i veckan :D
Henrik fick en födelsedagspresent från en kompis, som bland annat innehöll 400g marabouchoklad som jag och Maria var mycket hjälpsamma och gjorde slut på tillsammans med honom ;) Iofs betyder det bara att jag vill ha ännu mer nu... snyft...
Okej. Hum...
Jo, man blir livrädd varje gång man kommer in i skolans lobby, förresten. Där står nämligen denna och välkomnar en:
Som ni ser på vending-mashinen är den enorm. Jag når upp till dess huvud ungefär.Sen går man vidare och hittar de här:
De är lite söta :)Nu... hade jag egentligen mer att skriva, men jag har glömt det. För under tiden jag skrivit det här inlägget har min kran börjat rinna ännu mer - nu märks det inte ens att man försökt stänga av den. Så jag börjar få lite panik och har ingen aning om vad jag ska göra.
Så nu avbryter jag tvärt detta, och fortsätter med mina tankar i nästa inlägg istället...
Hörs
måndag 17 november 2008
Måndag
Jepp, det är inget roligare än måndag idag. Klockan är elva, och jag har varit vaken i två timmar... vet inte varför, för jag somnade sent igår. Eller tidigt idag. Beror på hur man ser det. Men iallafall.
Igår var jag själv. Skönt :) Satt inne och tittade på Dark Angel och Sanctuary, och ritade en karta och skrev lite. Men dagen tog slut för fort och skrivandet blev jättelite. Usch, vad deprimerande.
Men jag har lite pengar nu som jag inte borde ha. Var ute och åt middag, och köpte ett ritblock. Nr jag betalade ritblocket råkade han i kassan slå in att jag betalat 2000 yen fast jag bara betalat 1000 så han ville ge tillbaka 1000 yen plus det jag egentligen borde få tillbaka. Jag skakade på huvudet åt 1000yen-sedeln och han verkade inse att han gjort fel. Så jag fick tillbaka rätt summa, och sen gick jag. Sen kom han springande efter mig och sade att jag hade betalat 2000 så jag borde visst få den där sedeln. Och jag visste att jag bara haft en 1000-sedel i min plånbok, men jag vågade inte säga åt honom att han hade fel, så jag tog snällt emot pengarna.
Det känns iofs lite bra, med tanke på hur dåligt med pengar jag egentligen har. Så jag är glad ;)
Jaja. Som sagt är det måndag, och morgon, och jag är lite deprimerad. Som man blir så här i början på veckan när det är jättelång tid kvar tills man får vara ledig igen :p
Iallafall. Nu har jag fem skoldagar framför mig. Och sedan tre lediga dagar, tror jag, för nästa måndag verkar vara en röd dag. Som heter "Substitute Holiday" i min mobil ;) Det ska bli skönt...
Sen nästa vecka tror jag att vi kommer få en ny bok, och börja plugga Kanji. Vilket jag inte ser fram emot lika mycket som de flesta andra verkar göra, för jag är rädd att jag kommer ha stora problem med dem. Har jag haft med de få vi har "lärt oss" hittills iallafall, jag kommer bara ihåg... som allra högst tio tecken.
Men. Jag får plugga lite mer helt enkelt, och hoppas att Tarmo och Signe har rätt i att Kanjis blir lättare att förstå när man väl får förklarat för sig hur de är uppbyggda.
Aja, roligare än så här blir det inte. Nu ska jag se om jag kan äta frukost, eller lunch, och... tja, vänta på att få gå till skolan ;)
Igår var jag själv. Skönt :) Satt inne och tittade på Dark Angel och Sanctuary, och ritade en karta och skrev lite. Men dagen tog slut för fort och skrivandet blev jättelite. Usch, vad deprimerande.
Men jag har lite pengar nu som jag inte borde ha. Var ute och åt middag, och köpte ett ritblock. Nr jag betalade ritblocket råkade han i kassan slå in att jag betalat 2000 yen fast jag bara betalat 1000 så han ville ge tillbaka 1000 yen plus det jag egentligen borde få tillbaka. Jag skakade på huvudet åt 1000yen-sedeln och han verkade inse att han gjort fel. Så jag fick tillbaka rätt summa, och sen gick jag. Sen kom han springande efter mig och sade att jag hade betalat 2000 så jag borde visst få den där sedeln. Och jag visste att jag bara haft en 1000-sedel i min plånbok, men jag vågade inte säga åt honom att han hade fel, så jag tog snällt emot pengarna.
Det känns iofs lite bra, med tanke på hur dåligt med pengar jag egentligen har. Så jag är glad ;)
Jaja. Som sagt är det måndag, och morgon, och jag är lite deprimerad. Som man blir så här i början på veckan när det är jättelång tid kvar tills man får vara ledig igen :p
Iallafall. Nu har jag fem skoldagar framför mig. Och sedan tre lediga dagar, tror jag, för nästa måndag verkar vara en röd dag. Som heter "Substitute Holiday" i min mobil ;) Det ska bli skönt...
Sen nästa vecka tror jag att vi kommer få en ny bok, och börja plugga Kanji. Vilket jag inte ser fram emot lika mycket som de flesta andra verkar göra, för jag är rädd att jag kommer ha stora problem med dem. Har jag haft med de få vi har "lärt oss" hittills iallafall, jag kommer bara ihåg... som allra högst tio tecken.
Men. Jag får plugga lite mer helt enkelt, och hoppas att Tarmo och Signe har rätt i att Kanjis blir lättare att förstå när man väl får förklarat för sig hur de är uppbyggda.
Aja, roligare än så här blir det inte. Nu ska jag se om jag kan äta frukost, eller lunch, och... tja, vänta på att få gå till skolan ;)
lördag 15 november 2008
Egendag
Klockan är tjugo över tre på morgonen söndagen den 16 oktober, och min egendag har just börjat ;) Maria gick hem för en halvtimme sedan, och imorgon ska jag vara helt själv.
Iallafall. Vad har hänt sedan sist?
Jo, Kurita-sensei har klagat på att svenskar är sjuka ofta :s
Det är nämligen så att av alla klasser i skolan är det tydligen våran folk oftast är borta från, och det är oftast svenskar som är borta (vilket jag måste påminna om inte är så märkligt eftersom två tredjedelar av klassen är svenskar). Kurita-sensei tycker att det är mystiskt att svenskar verkar vara sjuka så mycket. Och han tror att vi skolkar.
Och jag tror att det är lite av varje. För flera av de som varit borta vet jag har varit sjuka. Andra är jag inte så säker på, för det är några av de oseriösa av typ Melina som bara tittade i en resebok och hittade Japan och bestämde sig för att åka hit... Och det är jobbigt att skolan nu tydligen fått för sig att vi svenskar skolkar mycket, för det betyder att jag kommer ha jättedåligt samvete så fort jag är hemma för att jag kommer tro att han tror att jag skolkar.
Jag ska iallafall översätta Asberger-utredningen till engelska så jag kan visa den för honom. Klart, då behöver jag en skrivare också, för att kunna ge honom ett papper, men ändå. För då hoppas jag att han har förståelse för mig iallafall, sen får han tro vad han vill om alla andra. Typ.
Jag har också räknat ut att från nu till i mars kan jag vara borta nio dagar. Vilket nu är sju och en halv eftersom jag redan varit borta en och en halv dag den här veckan.
Man måste ha 90 procents närvaro för att få gå kvar på skolan... vilket Kurita-sensei tycker är jättelågt, men sen är han japan också... :p
Jaja, jag ska nog klara av det. Så svårt är det egentligen inte. Om jag inte hamnar i en jätte-må-dåligt-period, under vilka omständigheter jag skulle ha andra saker att oroa mig för.
Men sluta tänka på det.
Annars hade vi Tarmo här idag. Jag langade Stargate Atlantis åt honom och bjöd på pannkakor ;) Goda pannkakor :) Med blåbärs- och drottningsylt. Och så pratade vi lite om skrivande, han tipsade om en skrivarkurs han hade gått och som han och Maria tyckte jag skulle söka till när jag kom hem ;) Och den verkade kul, så det är möjligt att jag försöker... men det får bli som tidigast året efter att jag kommit hem, för som sagt, första året tänker jag inte plugga.
Och det är jättekul att typ alla i närheten av mig skriver. Maria, Tarmo, och nu har Henrik börjat skriva på en bok också ;) Och den andra Henrik i hans klass är tydligen också författare, och skriva är allt han gör när han inte går i skolan.
Och så pratade vi lite om familjen, och jag insåg att jag nästan inte har några foton alls på min familj här :o Typ... ett på Christian, tre på Lily, ett på Fredrik, och de är alla nästan ett år gamla eller mer. Har heller inte många bilder på kompisar. Har de jag tog på Vinkis och Teresa på Arlanda när jag skulle åka hit, (iom det har jag också bilder på alla andra som var där såklart) och så några från ettan, på Teresa och Jessica, och några bilder på Molly, och så några på mina gamla Hoggy-kompisar och på Kim, Lut och Johanna.
Alla mina nyare bilder ligger nämligen på min andra dator, och det känns rätt deprimerande.
Så snälla skicka mig bilder på kompisar och familjemedlemmar så jag kan titta på dem när jag saknar er!
Och det finns ett ställe här som kan skriva ut digitala bilder på fotopapper, som inte bleknar (än så länge har Signes bilder inte bleknat iallafall), så jag kan ha lite riktiga foton att titta på också :)
Och så ska jag förklara märkliga smilys från förra inlägget:
X) betyder skratt-glad ungefär. Finns också XD som är typ 'skrattar hysteriskt' nästan.
:\ betyder att man är missnöjd, lite ledsen. Finns ;\ också, som är samma sak fast allvarligare - sur, eller arg.
Och nu ska jag försöka sova. Vilket inte kommer gå bra, för jag insåg just att jag inte tagit tablett. Så jag ska göra det, sen ska jag försöka sova...
Godnatt :)
Iallafall. Vad har hänt sedan sist?
Jo, Kurita-sensei har klagat på att svenskar är sjuka ofta :s
Det är nämligen så att av alla klasser i skolan är det tydligen våran folk oftast är borta från, och det är oftast svenskar som är borta (vilket jag måste påminna om inte är så märkligt eftersom två tredjedelar av klassen är svenskar). Kurita-sensei tycker att det är mystiskt att svenskar verkar vara sjuka så mycket. Och han tror att vi skolkar.
Och jag tror att det är lite av varje. För flera av de som varit borta vet jag har varit sjuka. Andra är jag inte så säker på, för det är några av de oseriösa av typ Melina som bara tittade i en resebok och hittade Japan och bestämde sig för att åka hit... Och det är jobbigt att skolan nu tydligen fått för sig att vi svenskar skolkar mycket, för det betyder att jag kommer ha jättedåligt samvete så fort jag är hemma för att jag kommer tro att han tror att jag skolkar.
Jag ska iallafall översätta Asberger-utredningen till engelska så jag kan visa den för honom. Klart, då behöver jag en skrivare också, för att kunna ge honom ett papper, men ändå. För då hoppas jag att han har förståelse för mig iallafall, sen får han tro vad han vill om alla andra. Typ.
Jag har också räknat ut att från nu till i mars kan jag vara borta nio dagar. Vilket nu är sju och en halv eftersom jag redan varit borta en och en halv dag den här veckan.
Man måste ha 90 procents närvaro för att få gå kvar på skolan... vilket Kurita-sensei tycker är jättelågt, men sen är han japan också... :p
Jaja, jag ska nog klara av det. Så svårt är det egentligen inte. Om jag inte hamnar i en jätte-må-dåligt-period, under vilka omständigheter jag skulle ha andra saker att oroa mig för.
Men sluta tänka på det.
Annars hade vi Tarmo här idag. Jag langade Stargate Atlantis åt honom och bjöd på pannkakor ;) Goda pannkakor :) Med blåbärs- och drottningsylt. Och så pratade vi lite om skrivande, han tipsade om en skrivarkurs han hade gått och som han och Maria tyckte jag skulle söka till när jag kom hem ;) Och den verkade kul, så det är möjligt att jag försöker... men det får bli som tidigast året efter att jag kommit hem, för som sagt, första året tänker jag inte plugga.
Och det är jättekul att typ alla i närheten av mig skriver. Maria, Tarmo, och nu har Henrik börjat skriva på en bok också ;) Och den andra Henrik i hans klass är tydligen också författare, och skriva är allt han gör när han inte går i skolan.
Och så pratade vi lite om familjen, och jag insåg att jag nästan inte har några foton alls på min familj här :o Typ... ett på Christian, tre på Lily, ett på Fredrik, och de är alla nästan ett år gamla eller mer. Har heller inte många bilder på kompisar. Har de jag tog på Vinkis och Teresa på Arlanda när jag skulle åka hit, (iom det har jag också bilder på alla andra som var där såklart) och så några från ettan, på Teresa och Jessica, och några bilder på Molly, och så några på mina gamla Hoggy-kompisar och på Kim, Lut och Johanna.
Alla mina nyare bilder ligger nämligen på min andra dator, och det känns rätt deprimerande.
Så snälla skicka mig bilder på kompisar och familjemedlemmar så jag kan titta på dem när jag saknar er!
Och det finns ett ställe här som kan skriva ut digitala bilder på fotopapper, som inte bleknar (än så länge har Signes bilder inte bleknat iallafall), så jag kan ha lite riktiga foton att titta på också :)
Och så ska jag förklara märkliga smilys från förra inlägget:
X) betyder skratt-glad ungefär. Finns också XD som är typ 'skrattar hysteriskt' nästan.
:\ betyder att man är missnöjd, lite ledsen. Finns ;\ också, som är samma sak fast allvarligare - sur, eller arg.
Och nu ska jag försöka sova. Vilket inte kommer gå bra, för jag insåg just att jag inte tagit tablett. Så jag ska göra det, sen ska jag försöka sova...
Godnatt :)
onsdag 12 november 2008
I'm an alien!
Hej på er :)
Idag är det onsdag. Okej, klockan är över tolv här så tekniskt sett är det torsdag, men det ignorerar vi för tillfället.
Igår var jag hemma från skolan. Sov mest, tittade lite på film, försökte skriva och försökte plugga men de två senare gick inget bra. Jag kunde inte koncentrera mig.
Idag var vi och hämtade ut våra Alien Registration Cards, så nu är vi officiellt utomjordingar :) Det innebär att man äntligen kan lämna passet hemma, och bara bära omkring på plastkortet (som för övrigt är rätt snyggt) i plånboken :) Och så innebär det att man kan skaffa lånekort på Tsutaya - så att man kan hyra film därifrån (och spel och musik om man är into sånt). :) Och ja... man kan skaffa jobb lättare, om man har tillstånd. Vilket vi ska skaffa, efter att ha hört att en tjej i Henriks klass pratar engelska med folk på caféer och tjänar över 70 000yen i månaden på det. Jag tänker inte jobba riktigt så hårt, men seriöst... det skulle vara trevligt. Och kanske ett bra sätt att få lite japanska kompisar också ;)
Iallafall. Efter att vi varit och hämtat korten gick vi och åt lunch, och sen promenerade vi till skolan. Och på vägen där träffade vi en gammal japan, som var jättebra på engelska. Han kom bara fram och hälsade oss välkomna till Kyoto, och frågade varifrån vi var, och när vi sade Sverige påstod han att han hade varit i Stockholm på OS :s Vilket skulle innebära att han var över 100 år gammal med tanke på att senast OS hölls i Sverige var 1912. Om jag inte har missat nåt?
Iallafall. Han var mystisk. Och man vet ju aldrig med japaner och åldrar. Det är faktiskt alltid jättesvårt att se på folk hur gamla de är här, även om jag har svårt att tänka mig en 100plussare springa omkring på gatorna sådär... men som sagt, man vet aldrig ;)
Hur somh elst. Skolan klarade jag bra, trots att jag var borta igår. Var lite besvärligt när jag förväntades svara på Kurita-senseis frågor som gåtts igenom igår, men... det löste sig :)
Sen gick vi hem (och vi gick alltså - både till skolan och från skolan, tog inte tåget, så vi har varit hurtiga idag). Väl hemma åt vi middag, och sedan gick vi ner till Henrik för att titta på Kyou Kara Maou. En animeserie som är helt sjuk men väldigt rolig ;)
Iallafall. Såg elva avsnitt, sen tyckte vi det var dags att sova. Jag är trött, men jag kan inte sova än. Måste se till att jag kan bränna en DVD till Tarmo (haha, jag har hittat någon att langa till även här) X) Och så måste jag försöka skriva lite meningar (läxa). För jag hade inte gjort någon läxa till idag, och det var lite jobbigt. Även om ingenting händer när man inte gör läxorna här, så är jag uppfostrad för ordentligt för att känna mig bekväm med att låta bli ändå :p
Iallafall. Yenen går uppåt igen. 100yen är nu nästan 8,5kronor (mot typ 6 när jag kom hit), och det är jättedeprimerande. Framförallt som jag verkligen inte har hållit mig till min budget den här månaden (har redan gjort av med mycket mer de här knappa två veckorna av november, som jag gjorde av med under hela oktober). Så jag är en dålig människa. Och kommer att bli en pank människa om jag inte skärper mig, och om yenen/svenska kronan inte skärper sig också. Så håll tummarna med mig är ni snälla :)
Annars... tja, angående kommentarerna på förra inlägget:
Bra att folk gillar mitt rum :D Det gör jag med, och det är skönt att höra att jag inte har dålig smak ;) Typ ;)
Mycket av grejerna jag köper kommer jag förmodligen ta med mig hem (eller skicka hem innan jag åker, more likely). Om jag tror att jag kommer ha användning för dem hemma. Det jag inte ser nån anledning att behålla kommer jag väl göar mig av med på något sätt. Sälja om det går, annars kan man skänka bort dem... nånstans :p
Och så angående önskelista ;) Mjehehe ;)
Okej, det mesta av allt jag verkligen vill ha finns ju här (extern hårddisk, skrivare - som jag trodde jag visste hur mycket jag uppskattade hemma, men inte då - kotatsu, i-pod, andra elektriska prylar som är både coolare och billigare här än i Sverige), så... ge mig pengar *evil* ;)
Och svenskt godis! Jag har Marabou-abstinens så det skriker om det! Och röd meter, och sura nappar, och ferraribilar, och lösviktsgodis överhuvudtaget! Och dietorelle, och allmänt... mjuka saker. Har ni en aning om hur fruktansvärt lite mjukt godis det finns här? Allt är hårda karameller man måste suga på och jag tröttnar för snabbt på dem... och så kan jag bara känna hur mina tänder gråter mer och mer ju längre jag har dem i munnen :o (min mor har fördärvat mig. Fast jag kan ignorera att allt godis är dåligt för tänderna ;) )
Iallafall... jag har ingen längre önskelista än så just nu. Återkommer när jag har funderat lite mer ;)
För övrigt tvättade jag min Mp3-spelare igår... förmodligen mitt undermedvetna som verkligen ville ha en i-pod istället. Men tji fick det, för min super-Mp3-spelare överlevde tortyren och spelar fortfarande musik, lika glatt och duktigt som tidigare X)
Och jag har förresten börjar få inspiration till Utanför Lyckta Dörrar igen. Min bok, som jag blev klar med och skickade till lite förlag, som inte ville ha den ;p
Aja, iallafall har jag lite förändringar jag vill göra i den, och hoppas på att de gör den bättre. En del väldigt radikala förändringar. Vi får se hur det blir. Det är svårt att få tid att skriva på mina egna grejer när Maria är här så mycket. Men jag har upplyst henne om att jag vill ha en egendag i helgen också, så hon får roa sig på egen hand. För det blev ju ingen riktig egendag förra helgen, och jag tror det var lite därför jag mådde dåligt i måndags och igår.
Jaja. Sluta pladdra. Klockan är ett på natten, och förmodligen kunde jag sova nu om jag försökte... läxorna får vänta till imorgon bitti :\ Liksom mailen jag borde svara på. Men folk får ha tålamod :)
G'night
Idag är det onsdag. Okej, klockan är över tolv här så tekniskt sett är det torsdag, men det ignorerar vi för tillfället.
Igår var jag hemma från skolan. Sov mest, tittade lite på film, försökte skriva och försökte plugga men de två senare gick inget bra. Jag kunde inte koncentrera mig.
Idag var vi och hämtade ut våra Alien Registration Cards, så nu är vi officiellt utomjordingar :) Det innebär att man äntligen kan lämna passet hemma, och bara bära omkring på plastkortet (som för övrigt är rätt snyggt) i plånboken :) Och så innebär det att man kan skaffa lånekort på Tsutaya - så att man kan hyra film därifrån (och spel och musik om man är into sånt). :) Och ja... man kan skaffa jobb lättare, om man har tillstånd. Vilket vi ska skaffa, efter att ha hört att en tjej i Henriks klass pratar engelska med folk på caféer och tjänar över 70 000yen i månaden på det. Jag tänker inte jobba riktigt så hårt, men seriöst... det skulle vara trevligt. Och kanske ett bra sätt att få lite japanska kompisar också ;)
Iallafall. Efter att vi varit och hämtat korten gick vi och åt lunch, och sen promenerade vi till skolan. Och på vägen där träffade vi en gammal japan, som var jättebra på engelska. Han kom bara fram och hälsade oss välkomna till Kyoto, och frågade varifrån vi var, och när vi sade Sverige påstod han att han hade varit i Stockholm på OS :s Vilket skulle innebära att han var över 100 år gammal med tanke på att senast OS hölls i Sverige var 1912. Om jag inte har missat nåt?
Iallafall. Han var mystisk. Och man vet ju aldrig med japaner och åldrar. Det är faktiskt alltid jättesvårt att se på folk hur gamla de är här, även om jag har svårt att tänka mig en 100plussare springa omkring på gatorna sådär... men som sagt, man vet aldrig ;)
Hur somh elst. Skolan klarade jag bra, trots att jag var borta igår. Var lite besvärligt när jag förväntades svara på Kurita-senseis frågor som gåtts igenom igår, men... det löste sig :)
Sen gick vi hem (och vi gick alltså - både till skolan och från skolan, tog inte tåget, så vi har varit hurtiga idag). Väl hemma åt vi middag, och sedan gick vi ner till Henrik för att titta på Kyou Kara Maou. En animeserie som är helt sjuk men väldigt rolig ;)
Iallafall. Såg elva avsnitt, sen tyckte vi det var dags att sova. Jag är trött, men jag kan inte sova än. Måste se till att jag kan bränna en DVD till Tarmo (haha, jag har hittat någon att langa till även här) X) Och så måste jag försöka skriva lite meningar (läxa). För jag hade inte gjort någon läxa till idag, och det var lite jobbigt. Även om ingenting händer när man inte gör läxorna här, så är jag uppfostrad för ordentligt för att känna mig bekväm med att låta bli ändå :p
Iallafall. Yenen går uppåt igen. 100yen är nu nästan 8,5kronor (mot typ 6 när jag kom hit), och det är jättedeprimerande. Framförallt som jag verkligen inte har hållit mig till min budget den här månaden (har redan gjort av med mycket mer de här knappa två veckorna av november, som jag gjorde av med under hela oktober). Så jag är en dålig människa. Och kommer att bli en pank människa om jag inte skärper mig, och om yenen/svenska kronan inte skärper sig också. Så håll tummarna med mig är ni snälla :)
Annars... tja, angående kommentarerna på förra inlägget:
Bra att folk gillar mitt rum :D Det gör jag med, och det är skönt att höra att jag inte har dålig smak ;) Typ ;)
Mycket av grejerna jag köper kommer jag förmodligen ta med mig hem (eller skicka hem innan jag åker, more likely). Om jag tror att jag kommer ha användning för dem hemma. Det jag inte ser nån anledning att behålla kommer jag väl göar mig av med på något sätt. Sälja om det går, annars kan man skänka bort dem... nånstans :p
Och så angående önskelista ;) Mjehehe ;)
Okej, det mesta av allt jag verkligen vill ha finns ju här (extern hårddisk, skrivare - som jag trodde jag visste hur mycket jag uppskattade hemma, men inte då - kotatsu, i-pod, andra elektriska prylar som är både coolare och billigare här än i Sverige), så... ge mig pengar *evil* ;)
Och svenskt godis! Jag har Marabou-abstinens så det skriker om det! Och röd meter, och sura nappar, och ferraribilar, och lösviktsgodis överhuvudtaget! Och dietorelle, och allmänt... mjuka saker. Har ni en aning om hur fruktansvärt lite mjukt godis det finns här? Allt är hårda karameller man måste suga på och jag tröttnar för snabbt på dem... och så kan jag bara känna hur mina tänder gråter mer och mer ju längre jag har dem i munnen :o (min mor har fördärvat mig. Fast jag kan ignorera att allt godis är dåligt för tänderna ;) )
Iallafall... jag har ingen längre önskelista än så just nu. Återkommer när jag har funderat lite mer ;)
För övrigt tvättade jag min Mp3-spelare igår... förmodligen mitt undermedvetna som verkligen ville ha en i-pod istället. Men tji fick det, för min super-Mp3-spelare överlevde tortyren och spelar fortfarande musik, lika glatt och duktigt som tidigare X)
Och jag har förresten börjar få inspiration till Utanför Lyckta Dörrar igen. Min bok, som jag blev klar med och skickade till lite förlag, som inte ville ha den ;p
Aja, iallafall har jag lite förändringar jag vill göra i den, och hoppas på att de gör den bättre. En del väldigt radikala förändringar. Vi får se hur det blir. Det är svårt att få tid att skriva på mina egna grejer när Maria är här så mycket. Men jag har upplyst henne om att jag vill ha en egendag i helgen också, så hon får roa sig på egen hand. För det blev ju ingen riktig egendag förra helgen, och jag tror det var lite därför jag mådde dåligt i måndags och igår.
Jaja. Sluta pladdra. Klockan är ett på natten, och förmodligen kunde jag sova nu om jag försökte... läxorna får vänta till imorgon bitti :\ Liksom mailen jag borde svara på. Men folk får ha tålamod :)
G'night
måndag 10 november 2008
Inredning
Hej på er, det var ett tag sedan sist :)
Och det beror inte på att jag har varit upptagen, utan på att det inte har skett någonting som varit intressant nog att skriva om ;)
Förra veckan gick vi i skolan. På lördagen hade jag och Maria bestämt att vi skulle ha egendagar, och göra saker på egen hand som vi ville.
Maria åkte till Kyoto Station (vilken är en enorm turistattraktion, jag får skriva mer om den när jag väl har varit där), och till ett tempel som låg där i närheten.
Själv tog jag det inte så lugnt som jag hade planerat.
Först och främst somnade jag vid fem på morgonen, minns inte varför... hade nog glömt ta tabletten. Sen vaknade jag vid halv elva, och ville inte somna om. Så jag gick ut, och tog en promenad. Gick västerut, vilket jag aldrig gjort förut. Av en anledning, för det finns inte mycket att se där, egentligen. Lite fin utsikt på berg, men det kan man få nästan var man än är i den här staden. Vad jag kommer sakna berg när jag kommer hem igen :s
Men iallafall. Jag gick dit, och hittade en 100yen shop. Vilka jag tror jag har nämnt förut - små affärer med alla möjliga saker som alla kostar 100yen.
Jag köpte:
Ett japanskt skrivblock (som alltså har rader uppifrån och ner istället för vänster till höger)
Magnetkrokar som nu sitter på mitt kylskåp och har grytlapparna hängande i sig
En liten korg till garderoben som jag ska ha mina strumpor i
En tyggrej man ska sätta på toalettsitsen så man slipper frysa ihjäl när man ska på toa (badrummet är lägenhetens kallaste rum). Tyvärr var den för liten för min toa, så jag får hitta en bättre nån annangång.
Och lite andra saker jag inte riktigt kommer ihåg vad de var just nu...
Sen gick jag hem och åt nudlar, och sen åkte jag till Kawaramachi. Jag gick till Loft (department store med möblev, hushållsartiklar, kontorsgrejer, gosedjur osv jag har nämnt förut) och shoppade. Köpte:
Presenter till några kompisar hemma (så nu behöver jag bara köpa frimärken och överlista japanska postsystemet så kan jag faktiskt börja skicka brev och prylar hem till folk)
Ett orange pennfodral, vilket jag velat ha länge (inte just orange kanske, men det var roligt, så)
En orange låda av nåt slag, med små lådor i, som står på mitt skrivbord och jag har pennor, kontorssaker och breven jag fått av mamma i.
En grön, jättemysig filt, som jag sitter insvept i just nu för det är iskallt i min lägenhet.
Ett blått lakan av nåt slag som ligger under futonen i min säng för att inte själva sängen ska bli smutsig när jag lägger undan futon och allt för att kunna sitta i den.
En liten spegel som står på mitt skrivbord. Jag tröttnade på att gå in i badrummet varje gång jag behövde en spegel, och köpte en man kan stänga, så att man inte ser själva spegeln, så jag inte behöver se mig själv var jag än går i rummet ;)
Och det var nog det jag köpte då... sedan åkte jag hem igen, och på vägen hem fick jag ett mail från Signe, som sade att hon tänkte gå till en möbelaffär och undrade om jag ville följa med. Så jag gjorde det. Det är en möbelaffär vid namn Mitori, som ligger ungefär en kilometer västerut på Shijo (den stora gatan i närheten av oss, som man går västerut för att komma till skolan). Där köpte jag:
En stekpanna, med ett lock, så Maria kan ta in sin stekpanna till sig, och så man kan släcka eldarna som då och då tänds i oljan vi steker i.
Sängkläder, för de vi fick i lägenheten blir noppriga med en gång, och kommer nu aldrig mer användas.
... och visst var det nåt mer? Gah, jag kommer inte ihåg...
Jaja. Signe köpte gardiner, bland annat. Svarta med silvermönster på. Jättesnyggt blev det när hon hängde upp dem :)
Iallfall, jag kom hem, jag satt och skrev en stund, sen gick jag till McDonalds och åt middag.
Och det var hela lördagen. Inte så vilsam, och inte helt egendag. Blev ltie fel...
Sen blev det plötsligt söndag. Då var jag och Maria ute och shoppade igen.
Först gick vi till Joshin (vår elektronikaffär), och Maria köpte en i-pod som hon varit överlycklig för sedan dess ;) Jag ska nog också köpa en sån så småningom, för min Mp3-spelare är inget rolig. Visst, den spelar musik, men batterilocket är trasigt så det känns som batteriet kommer ramla ur när som helst, och jag vill gärna ha lite mer funktioner så jag kan ha mycket musik men välja vad jag ska lyssna på. Så... blir nog en i-pod. Men inte än. Nästa månad kanske. Som en julklapp till mig själv ;)
Iallafall, sedan gick vi till Mitori för att Maria skulle handla lite också. Och jag kudne inte gå omkring utan att handla själv så jag köpte lite grejer:
Gardiner, två stycken. En röd och en svart, som jag har hängt upp i mitt rum och de är jättefina.
En kastrull med lock, så att Maria kan ta hem sin.
Bestick, fyra gafflar, knivar, stora och små skedar, för 800yen. Kändes bra, för bestick saknas faktiskt ibland - allt går inte att äta med pinnar. Okej, det mesta går att äta med pinnar, men det blir inte alltid bra.
Sen gick vi hem med våra grejer, och efter ett tag gick vi ut igne, åkte till Kawaramachi och Loft.
Än en gång handlade jag, men inte jättemycket den gången. En liten gosedjurspanda som var jättemjuk och übergullig X)
Sen gick vi till en 100yen shop där jag köpte pinnar som man kan sätta upp mellan två väggar (man skruvar på dem så de blir länge, och kilar fast dem). Har satt upp tre i garderoben, så man äntligen kan hänga saker där inne och inte bara lägga dem nånstans. Det är lite jobbigt, eftersom det egentligen är ett futonskåp och inte en garderob. Skillnaden är alltså att man i futomskåp egentligen bara ska lägga futoner och sängkläder. Inte kläder. Men iallafall.
Efter allt detta ser alltså mitt rum lite annorlunda ut, och nu ska ni få lite bilder på det. Titta på dem och säg att det är fint! (eller säg vad ni tycker... men jag tycker det är fint) :)
Här har vi gardinerna:
Och här har vi sängen:
Med det gröna, fluffiga täcket, fina sängkläder. Det röda är ett örngott med ugglor på ;)
Här har vi skrivbordet:
Tja... ni ser den orangea lådan, och den bruna saken på andra sidan datorn, som är spegeln i stängt tillstånd.
Så om jag bara får tag på lite fler saker att sätta upp på väggen, och bättre saker att använda när jag sätter upp saker (väggen är knottrig och fånig så tejp fungerar inte så bra), så kan det här faktiskt se ut som ett riktigt rum snart :)
Gardinerna är för övrigt väldigt bra på att göra det mörkt i rummet upptäckte jag i morse ;)
Däremot inte varmt... alltså - det är ungefär 20 grader utomhus just nu. Och det är varmt för november, anser jag. Men just i detta ögonblick är det 19 grader i min lägenhet och det är KALLT!
Framförallt som jag inte mår så bra i allmänhet. Hade ont i halsen när jag vaknade imorse. Det har gått över nu, till sist, men jag är yr, har huvudvärk och kan inte koncentrera mig på nåt (det har tagit mig närmare en och en halv timme att skriva detta inlägg, och jag är inte säker på att allt makes sense).
Gick inge bra i skolan heller. Första lektionen kunde jag inte koncentrera mig, under första rasten satt jag och grät och vistse inte varför, Maria pratade med Kurita-sensei, som sade att jag fick sitta utanför om jag ville. Jag gjorde det större delen av andra lektionen, sen gick jag in. Sen vid andra rasten fick jag tabletter av Kurita-sensei som skulle hjälpa mot feber och halsont, och han sa att det var okej att gå hem. Jag tänkte egentligen inte göra det, men sen blev jag beordrad av Henrik, Signe och Maria att jag måste åka hem, och vila, så då gjorde jag det ändå...
Nu har jag tagit tempen och insett att jag inte har feber, trots att jag trodde det. Så nu vet jag inte vad det är för fel. Om det är fysiskt eller psykiskt i botten alltså.
Men Kurita-sensei sade att om jag inte kommer till skolan imorgon är det okej, för han vet om det. Får se hur jag känner mig. Vill helst inte missa skolan, men... aja, vi får se helt enkelt.
Nu har jag satt på AC:n i min lägenhet så det ska bli varmt. Ska lägga mig och titta på film och se om jag kan skriva. Ta det lugnt helt enkelt, och hoppas på att må bättre snart.
Godnatt. ;)
Och det beror inte på att jag har varit upptagen, utan på att det inte har skett någonting som varit intressant nog att skriva om ;)
Förra veckan gick vi i skolan. På lördagen hade jag och Maria bestämt att vi skulle ha egendagar, och göra saker på egen hand som vi ville.
Maria åkte till Kyoto Station (vilken är en enorm turistattraktion, jag får skriva mer om den när jag väl har varit där), och till ett tempel som låg där i närheten.
Själv tog jag det inte så lugnt som jag hade planerat.
Först och främst somnade jag vid fem på morgonen, minns inte varför... hade nog glömt ta tabletten. Sen vaknade jag vid halv elva, och ville inte somna om. Så jag gick ut, och tog en promenad. Gick västerut, vilket jag aldrig gjort förut. Av en anledning, för det finns inte mycket att se där, egentligen. Lite fin utsikt på berg, men det kan man få nästan var man än är i den här staden. Vad jag kommer sakna berg när jag kommer hem igen :s
Men iallafall. Jag gick dit, och hittade en 100yen shop. Vilka jag tror jag har nämnt förut - små affärer med alla möjliga saker som alla kostar 100yen.
Jag köpte:
Ett japanskt skrivblock (som alltså har rader uppifrån och ner istället för vänster till höger)
Magnetkrokar som nu sitter på mitt kylskåp och har grytlapparna hängande i sig
En liten korg till garderoben som jag ska ha mina strumpor i
En tyggrej man ska sätta på toalettsitsen så man slipper frysa ihjäl när man ska på toa (badrummet är lägenhetens kallaste rum). Tyvärr var den för liten för min toa, så jag får hitta en bättre nån annangång.
Och lite andra saker jag inte riktigt kommer ihåg vad de var just nu...
Sen gick jag hem och åt nudlar, och sen åkte jag till Kawaramachi. Jag gick till Loft (department store med möblev, hushållsartiklar, kontorsgrejer, gosedjur osv jag har nämnt förut) och shoppade. Köpte:
Presenter till några kompisar hemma (så nu behöver jag bara köpa frimärken och överlista japanska postsystemet så kan jag faktiskt börja skicka brev och prylar hem till folk)
Ett orange pennfodral, vilket jag velat ha länge (inte just orange kanske, men det var roligt, så)
En orange låda av nåt slag, med små lådor i, som står på mitt skrivbord och jag har pennor, kontorssaker och breven jag fått av mamma i.
En grön, jättemysig filt, som jag sitter insvept i just nu för det är iskallt i min lägenhet.
Ett blått lakan av nåt slag som ligger under futonen i min säng för att inte själva sängen ska bli smutsig när jag lägger undan futon och allt för att kunna sitta i den.
En liten spegel som står på mitt skrivbord. Jag tröttnade på att gå in i badrummet varje gång jag behövde en spegel, och köpte en man kan stänga, så att man inte ser själva spegeln, så jag inte behöver se mig själv var jag än går i rummet ;)
Och det var nog det jag köpte då... sedan åkte jag hem igen, och på vägen hem fick jag ett mail från Signe, som sade att hon tänkte gå till en möbelaffär och undrade om jag ville följa med. Så jag gjorde det. Det är en möbelaffär vid namn Mitori, som ligger ungefär en kilometer västerut på Shijo (den stora gatan i närheten av oss, som man går västerut för att komma till skolan). Där köpte jag:
En stekpanna, med ett lock, så Maria kan ta in sin stekpanna till sig, och så man kan släcka eldarna som då och då tänds i oljan vi steker i.
Sängkläder, för de vi fick i lägenheten blir noppriga med en gång, och kommer nu aldrig mer användas.
... och visst var det nåt mer? Gah, jag kommer inte ihåg...
Jaja. Signe köpte gardiner, bland annat. Svarta med silvermönster på. Jättesnyggt blev det när hon hängde upp dem :)
Iallfall, jag kom hem, jag satt och skrev en stund, sen gick jag till McDonalds och åt middag.
Och det var hela lördagen. Inte så vilsam, och inte helt egendag. Blev ltie fel...
Sen blev det plötsligt söndag. Då var jag och Maria ute och shoppade igen.
Först gick vi till Joshin (vår elektronikaffär), och Maria köpte en i-pod som hon varit överlycklig för sedan dess ;) Jag ska nog också köpa en sån så småningom, för min Mp3-spelare är inget rolig. Visst, den spelar musik, men batterilocket är trasigt så det känns som batteriet kommer ramla ur när som helst, och jag vill gärna ha lite mer funktioner så jag kan ha mycket musik men välja vad jag ska lyssna på. Så... blir nog en i-pod. Men inte än. Nästa månad kanske. Som en julklapp till mig själv ;)
Iallafall, sedan gick vi till Mitori för att Maria skulle handla lite också. Och jag kudne inte gå omkring utan att handla själv så jag köpte lite grejer:
Gardiner, två stycken. En röd och en svart, som jag har hängt upp i mitt rum och de är jättefina.
En kastrull med lock, så att Maria kan ta hem sin.
Bestick, fyra gafflar, knivar, stora och små skedar, för 800yen. Kändes bra, för bestick saknas faktiskt ibland - allt går inte att äta med pinnar. Okej, det mesta går att äta med pinnar, men det blir inte alltid bra.
Sen gick vi hem med våra grejer, och efter ett tag gick vi ut igne, åkte till Kawaramachi och Loft.
Än en gång handlade jag, men inte jättemycket den gången. En liten gosedjurspanda som var jättemjuk och übergullig X)
Sen gick vi till en 100yen shop där jag köpte pinnar som man kan sätta upp mellan två väggar (man skruvar på dem så de blir länge, och kilar fast dem). Har satt upp tre i garderoben, så man äntligen kan hänga saker där inne och inte bara lägga dem nånstans. Det är lite jobbigt, eftersom det egentligen är ett futonskåp och inte en garderob. Skillnaden är alltså att man i futomskåp egentligen bara ska lägga futoner och sängkläder. Inte kläder. Men iallafall.
Efter allt detta ser alltså mitt rum lite annorlunda ut, och nu ska ni få lite bilder på det. Titta på dem och säg att det är fint! (eller säg vad ni tycker... men jag tycker det är fint) :)
Här har vi gardinerna:
Och här har vi sängen:
Med det gröna, fluffiga täcket, fina sängkläder. Det röda är ett örngott med ugglor på ;)Här har vi skrivbordet:
Tja... ni ser den orangea lådan, och den bruna saken på andra sidan datorn, som är spegeln i stängt tillstånd.Så om jag bara får tag på lite fler saker att sätta upp på väggen, och bättre saker att använda när jag sätter upp saker (väggen är knottrig och fånig så tejp fungerar inte så bra), så kan det här faktiskt se ut som ett riktigt rum snart :)
Gardinerna är för övrigt väldigt bra på att göra det mörkt i rummet upptäckte jag i morse ;)
Däremot inte varmt... alltså - det är ungefär 20 grader utomhus just nu. Och det är varmt för november, anser jag. Men just i detta ögonblick är det 19 grader i min lägenhet och det är KALLT!
Framförallt som jag inte mår så bra i allmänhet. Hade ont i halsen när jag vaknade imorse. Det har gått över nu, till sist, men jag är yr, har huvudvärk och kan inte koncentrera mig på nåt (det har tagit mig närmare en och en halv timme att skriva detta inlägg, och jag är inte säker på att allt makes sense).
Gick inge bra i skolan heller. Första lektionen kunde jag inte koncentrera mig, under första rasten satt jag och grät och vistse inte varför, Maria pratade med Kurita-sensei, som sade att jag fick sitta utanför om jag ville. Jag gjorde det större delen av andra lektionen, sen gick jag in. Sen vid andra rasten fick jag tabletter av Kurita-sensei som skulle hjälpa mot feber och halsont, och han sa att det var okej att gå hem. Jag tänkte egentligen inte göra det, men sen blev jag beordrad av Henrik, Signe och Maria att jag måste åka hem, och vila, så då gjorde jag det ändå...
Nu har jag tagit tempen och insett att jag inte har feber, trots att jag trodde det. Så nu vet jag inte vad det är för fel. Om det är fysiskt eller psykiskt i botten alltså.
Men Kurita-sensei sade att om jag inte kommer till skolan imorgon är det okej, för han vet om det. Får se hur jag känner mig. Vill helst inte missa skolan, men... aja, vi får se helt enkelt.
Nu har jag satt på AC:n i min lägenhet så det ska bli varmt. Ska lägga mig och titta på film och se om jag kan skriva. Ta det lugnt helt enkelt, och hoppas på att må bättre snart.
Godnatt. ;)
måndag 3 november 2008
Mt Kurama
Idag har jag varit uppe i bergen och gått :) På Mt Kurama, som ligger en 12km från Kyoto Imperial Palace, ungefär en och en halv mil hemifrån oss, och någon timmes färdväg allt som allt. Berget går 570 meter över havet, och har massor med skog och ett tempel (Kurama Temple) på sig. Templet ligger halvvägs uppför berget, och byggdes ursprungligen där år 770, men har naturligtvis brunnit en del, så huvudbyggnaden kommer nu från 1971.
Templet är helgat för Sonten, en treenighet bestående av Mao-son ("the great king of the conquerors of evil and te spirit of the Earth"), Bishamon-ten ("the protector of the northen quarter of the Buddhist heaven and the spirit of the Sun") och Senju-kannon (the thousand armed Kannon and the spirit of the Moon). Senton är alltså kärlek (Spirit of the Moon), Ljus (spirit of the Sun) och kraft/makt (Spirit of the Earth).
Där har ni lite fakta, hittad i broschyren vi fick, och nu ska ni få höra om själva vandringen också ;)
Vi åkte till skolan och var där kvart över nio, vi skulle mötas halv tio. Jag och Maria var först där ;) Sedan kom kanske femton elever till, fyra av skolans lärare och två främmande japaner, en man och en kvinna, som var där för att vi skulle få öva på att prata japanska ;)
Vi gick från skolan halv tio, mot en station varifrån vi skulle åka ett tåg några stationer, för att sedan ta ett annat tåg upp till berget. På vägen pratade jag lite grand med en av de främmande japanerna. En man vid namn... Naka...nånting. Jag vet att det började på Naka, tror att det var ett "ga" efter det och sedan något mer... men jag är inte säker. Iallafall, det var pinsamt, för jag vågade inte riktigt säga allt på japanska, utan pratade engelska när jag blev osäker.
På stationen pratade jag lite grand med kvinnan också, som jag inte alls kommer ihåg vad hon hette. Gick ganska bra. Men jag blir ju liksom inte mindre blyg för att jag pratar ett främmande språk :p
Men sen åkte vi tåg ett tag, och kom fram till stationen som hette Kurama. Och där började jag ta bilder. Så här såg det ut när man gick av tåget:
Små hus och massa berg :)
Sedan gick man ut från själva stationen, och blev välkomnad av denna:
Han var lite läskig. Och lite söt ;)
Så gick man bort från stationen, och stannade till vid en liten affär där man kunde köpa souvenirer och märklig japansk mat, eller godsaker, eller vad det nu var. Köpte ingenting, men smakade däremot på någonting slemmigt, svart, som var jätteäckligt :s
Sen gick man upp till själva templet, och betalade inträde (160yen per person i vår stora grupp. Normalt pris är 200yen), och kom in på området. Det första man stötte på var denna:
En fin lite fontän, vars vatten det var meningen att man skulle skölja av händerna med, och man kunde även dricka vattnet. Av någon anledning smakade jag faktiskt inte, men enligt de som gjorde det var det friskt och gott, så :)
Det fanns jättemånga fontäner med samma syfte, och de såg helt olika ut. Många var bara en liten "kran" som sprutade ut vatten, men det fanns fina också. Den ovanstående och den här är mina favoriter:
Iallafall vandrade vi sedan uppåt. Först var det helt vanliga trappor man tog:
Så småningom blev det besvärligare trappor och lite gångar, men inga riktiga stigar naturligtvis.
Iallafall, på bilden ovan ser ni även ett enormt träd med ett rep runt, vilka fanns överallt kring hela templet. Det heter Shiminawa (repet alltså) om jag inte minns fel, och det markerar att detta träd är heligt. Fanns även på ingångar till shrine och lite överallt.
Så man vandrade i dessa trappor och på dessa gånger, och gick förbi många små byggnader som alla har en betydelse i traditionen, men jag vägrar påstå att jag vet vilka alla betydelser är. Men de är fina, de små sakerna:
Mycket var orange. Väldigt mycket orange, faktiskt.
Och överallt såg man träd, medan man gick, vilket var jättefint när det inte satt enorma spindlar i nät mellan dem. Men så småningom kom man också upp till ett ställe som hade lite utsikt. Sedan gick man uppför en till trappa, och kom till ett ställe som hade ännu mer utsikt, men inte heller därifrån får ni se en bild här. De får ni titta på i galleriet när jag orkat lägga upp bilderna där också. Men det kommer en utsiktsbild så småningom.
Iallafall, utsikt nummer två hade man från platsen där huvudbyggnaden stod. Här har ni den:
I den fick man inte ta kort, och jag stod inte i närheten så länge, för det luktade extremt mycket rökelse. Visserligen en god rökelse, men jag ville inte stå där för länge ändå, för det luktade lite för mycket.
Men det var fint där också. Man gick in där för att be, typ.
Här var vi alla för övrigt jättevarma och trötta, och hungriga, så vi blev lyckliga när vi fick äta lunch. Min sallad var jättegod :) Och den var i min Serenity-lunchbox, så jag blev lycklig av den ;)
Satt och pratade med Maria, Paulina och Jana, och jag irrterade mig på att vi hela tiden glömde bort att Jana inte förstod oss när vi pratade svenska. Det är väldigt lätt att glömma att inte alla är svenskar, för vi är så fruktansvärt många. Irriterande många, faktiskt. Jag börjar bli sur varje gång jag hör svenska talas nästan ;)
Njä, så illa är det inte, men närapå.
Hur som helst, vi åt upp, vi satt och pratade, vi blev tagna kort på av Tanaka-sensei och Kurita-sensei (som för övrigt var den ende som hade en häftigare kamera än mig, och som tog jättemånga kort) ;)
Sen började vi gå därifrån, längre upp i bergen, uppför fler trappor, och vi kom till den häftigaste utstikten:
Berg! Jättehäftigt var det :)
Och vi vandrade vidare. Uppåt, uppåt, uppåt, och sedan nedåt, nedåt, nedåt. Det var delen nedåt som var jobbigast. Massor av trappor att gå nerför, till sist var det knappt jag orkade gå ner. Varför är det besvärligare att gå nerför mycket trappor än uppför? För det var det - inte bara att jag var trött nu, för senare när vi gick uppåt ett par trappor också, kändes inte det lika jobbigt.
Men hur som helst, man ska inte gå i trappor i bergen iallafall. Det är fel. Man ska gå på stigar - det är inte lika besvärligt :) Och jag ska inte ha en ryggsäck nästa gång, för jag hade mycket mer ont i ryggen än fötterna sedan. Och fötterna har gått över nu, ryggen plågar mig fortfarande. Maria har lovat att hon ska ta väskan nästa gång :) Och jag har lovat mig själv att snart faktiskt gå till en massage-salong och få någon halvtimmes massage, för det behöver jag. Usch, vad jag hatar min rygg.
Jaja, nog med klagan nu. Jag har inte gått färdigt berget :) Eller jo, vi kom nerför berget till sist, till en asfalterad väg vi fortsatte gå på, för att se resten av alla shrines.
Ni ska få en bild därifrån också:
Det är två heliga träd. Två träd av olika sort som ser ut att komma ur samma rot. "(vad det ena nu heter) and Malptree makes love", enligt Kurita-sensei ;)
Detta fanns alltså vid det sista shrine. Där tog vi också några gruppfoton, och sedan sade Kurita att ni måste vi gå tillbaka för att hamna vid en tågstation igen. "Men det är bara två kilometer", sade han. Vilket väl är rätt bara för honom, som dagen innan hade varit ute och sprungit 40km på 4 timmar, men vi var inte så glada på honom :p
Men det var asfalterad väg, och gick bra ändå. Även om vi var jättetrötta när vi kom på tåget, och naturligtvis fick vi inte sittplatser heller. Men, men.
Sen åkte vi tillbaka. Skildes åt vid slutstationen, och fick uppmaning om att inte skolka imorgon ;)
Och så åkte vi hem. Kom hem, jag och Maria satt och tittade på film, skrev en stund, sen gick vi ut och åt på McDonalds, för vi orkade inte göra nåt annat, sen skrev vi lite till, tills klockan var nio. Nu har hon hunnit bli halv elva på något sätt. Ska snart sova.
Blev tillfrågad flera gånger om jag tyckte om "hiking", och jag började mer och mer inse att jag faktiskt saknar att vara ute i skogen. Jag menar, friluftsfrämjandet, som var en självklarhet när jag var liten. Sen slutade jag med dem, och sen slutade jag gå ut i skogen, annat än under somrarna på Åland, och inte heller där är jag mycket i skogen. Hur blev det så egentligen.
Jaja, det får jag göra någonting åt så småningom. Här får jag väl ta mig upp i bergen när jag får möjlighet helt enkelt :)
Och nu ska jag sova. Godnatt :)
Templet är helgat för Sonten, en treenighet bestående av Mao-son ("the great king of the conquerors of evil and te spirit of the Earth"), Bishamon-ten ("the protector of the northen quarter of the Buddhist heaven and the spirit of the Sun") och Senju-kannon (the thousand armed Kannon and the spirit of the Moon). Senton är alltså kärlek (Spirit of the Moon), Ljus (spirit of the Sun) och kraft/makt (Spirit of the Earth).
Där har ni lite fakta, hittad i broschyren vi fick, och nu ska ni få höra om själva vandringen också ;)
Vi åkte till skolan och var där kvart över nio, vi skulle mötas halv tio. Jag och Maria var först där ;) Sedan kom kanske femton elever till, fyra av skolans lärare och två främmande japaner, en man och en kvinna, som var där för att vi skulle få öva på att prata japanska ;)
Vi gick från skolan halv tio, mot en station varifrån vi skulle åka ett tåg några stationer, för att sedan ta ett annat tåg upp till berget. På vägen pratade jag lite grand med en av de främmande japanerna. En man vid namn... Naka...nånting. Jag vet att det började på Naka, tror att det var ett "ga" efter det och sedan något mer... men jag är inte säker. Iallafall, det var pinsamt, för jag vågade inte riktigt säga allt på japanska, utan pratade engelska när jag blev osäker.
På stationen pratade jag lite grand med kvinnan också, som jag inte alls kommer ihåg vad hon hette. Gick ganska bra. Men jag blir ju liksom inte mindre blyg för att jag pratar ett främmande språk :p
Men sen åkte vi tåg ett tag, och kom fram till stationen som hette Kurama. Och där började jag ta bilder. Så här såg det ut när man gick av tåget:
Små hus och massa berg :)Sedan gick man ut från själva stationen, och blev välkomnad av denna:
Han var lite läskig. Och lite söt ;)Så gick man bort från stationen, och stannade till vid en liten affär där man kunde köpa souvenirer och märklig japansk mat, eller godsaker, eller vad det nu var. Köpte ingenting, men smakade däremot på någonting slemmigt, svart, som var jätteäckligt :s
Sen gick man upp till själva templet, och betalade inträde (160yen per person i vår stora grupp. Normalt pris är 200yen), och kom in på området. Det första man stötte på var denna:
En fin lite fontän, vars vatten det var meningen att man skulle skölja av händerna med, och man kunde även dricka vattnet. Av någon anledning smakade jag faktiskt inte, men enligt de som gjorde det var det friskt och gott, så :)Det fanns jättemånga fontäner med samma syfte, och de såg helt olika ut. Många var bara en liten "kran" som sprutade ut vatten, men det fanns fina också. Den ovanstående och den här är mina favoriter:
Iallafall vandrade vi sedan uppåt. Först var det helt vanliga trappor man tog:
Så småningom blev det besvärligare trappor och lite gångar, men inga riktiga stigar naturligtvis.
Iallafall, på bilden ovan ser ni även ett enormt träd med ett rep runt, vilka fanns överallt kring hela templet. Det heter Shiminawa (repet alltså) om jag inte minns fel, och det markerar att detta träd är heligt. Fanns även på ingångar till shrine och lite överallt.
Så man vandrade i dessa trappor och på dessa gånger, och gick förbi många små byggnader som alla har en betydelse i traditionen, men jag vägrar påstå att jag vet vilka alla betydelser är. Men de är fina, de små sakerna:
Mycket var orange. Väldigt mycket orange, faktiskt.Och överallt såg man träd, medan man gick, vilket var jättefint när det inte satt enorma spindlar i nät mellan dem. Men så småningom kom man också upp till ett ställe som hade lite utsikt. Sedan gick man uppför en till trappa, och kom till ett ställe som hade ännu mer utsikt, men inte heller därifrån får ni se en bild här. De får ni titta på i galleriet när jag orkat lägga upp bilderna där också. Men det kommer en utsiktsbild så småningom.
Iallafall, utsikt nummer två hade man från platsen där huvudbyggnaden stod. Här har ni den:
I den fick man inte ta kort, och jag stod inte i närheten så länge, för det luktade extremt mycket rökelse. Visserligen en god rökelse, men jag ville inte stå där för länge ändå, för det luktade lite för mycket.Men det var fint där också. Man gick in där för att be, typ.
Här var vi alla för övrigt jättevarma och trötta, och hungriga, så vi blev lyckliga när vi fick äta lunch. Min sallad var jättegod :) Och den var i min Serenity-lunchbox, så jag blev lycklig av den ;)
Satt och pratade med Maria, Paulina och Jana, och jag irrterade mig på att vi hela tiden glömde bort att Jana inte förstod oss när vi pratade svenska. Det är väldigt lätt att glömma att inte alla är svenskar, för vi är så fruktansvärt många. Irriterande många, faktiskt. Jag börjar bli sur varje gång jag hör svenska talas nästan ;)
Njä, så illa är det inte, men närapå.
Hur som helst, vi åt upp, vi satt och pratade, vi blev tagna kort på av Tanaka-sensei och Kurita-sensei (som för övrigt var den ende som hade en häftigare kamera än mig, och som tog jättemånga kort) ;)
Sen började vi gå därifrån, längre upp i bergen, uppför fler trappor, och vi kom till den häftigaste utstikten:
Berg! Jättehäftigt var det :)Och vi vandrade vidare. Uppåt, uppåt, uppåt, och sedan nedåt, nedåt, nedåt. Det var delen nedåt som var jobbigast. Massor av trappor att gå nerför, till sist var det knappt jag orkade gå ner. Varför är det besvärligare att gå nerför mycket trappor än uppför? För det var det - inte bara att jag var trött nu, för senare när vi gick uppåt ett par trappor också, kändes inte det lika jobbigt.
Men hur som helst, man ska inte gå i trappor i bergen iallafall. Det är fel. Man ska gå på stigar - det är inte lika besvärligt :) Och jag ska inte ha en ryggsäck nästa gång, för jag hade mycket mer ont i ryggen än fötterna sedan. Och fötterna har gått över nu, ryggen plågar mig fortfarande. Maria har lovat att hon ska ta väskan nästa gång :) Och jag har lovat mig själv att snart faktiskt gå till en massage-salong och få någon halvtimmes massage, för det behöver jag. Usch, vad jag hatar min rygg.
Jaja, nog med klagan nu. Jag har inte gått färdigt berget :) Eller jo, vi kom nerför berget till sist, till en asfalterad väg vi fortsatte gå på, för att se resten av alla shrines.
Ni ska få en bild därifrån också:
Det är två heliga träd. Två träd av olika sort som ser ut att komma ur samma rot. "(vad det ena nu heter) and Malptree makes love", enligt Kurita-sensei ;)Detta fanns alltså vid det sista shrine. Där tog vi också några gruppfoton, och sedan sade Kurita att ni måste vi gå tillbaka för att hamna vid en tågstation igen. "Men det är bara två kilometer", sade han. Vilket väl är rätt bara för honom, som dagen innan hade varit ute och sprungit 40km på 4 timmar, men vi var inte så glada på honom :p
Men det var asfalterad väg, och gick bra ändå. Även om vi var jättetrötta när vi kom på tåget, och naturligtvis fick vi inte sittplatser heller. Men, men.
Sen åkte vi tillbaka. Skildes åt vid slutstationen, och fick uppmaning om att inte skolka imorgon ;)
Och så åkte vi hem. Kom hem, jag och Maria satt och tittade på film, skrev en stund, sen gick vi ut och åt på McDonalds, för vi orkade inte göra nåt annat, sen skrev vi lite till, tills klockan var nio. Nu har hon hunnit bli halv elva på något sätt. Ska snart sova.
Blev tillfrågad flera gånger om jag tyckte om "hiking", och jag började mer och mer inse att jag faktiskt saknar att vara ute i skogen. Jag menar, friluftsfrämjandet, som var en självklarhet när jag var liten. Sen slutade jag med dem, och sen slutade jag gå ut i skogen, annat än under somrarna på Åland, och inte heller där är jag mycket i skogen. Hur blev det så egentligen.
Jaja, det får jag göra någonting åt så småningom. Här får jag väl ta mig upp i bergen när jag får möjlighet helt enkelt :)
Och nu ska jag sova. Godnatt :)
söndag 2 november 2008
Mumin 2900
Hej på er :)
Idag har jag gjort en av de mest ologiska sakerna jag kommer göra i mitt liv. Jag har varit i Osaka, Japan, och tittat på japanska universitetsstudenter som spelat teater. Pjäsen hette Mumin 2900 (eller nåt liknande) och var på svenska.
Och det var jätteroligt, för de var väldigt bra på svenska (och tack vare den japanska brytningen lät de då och då lite finlandssvenska, vilket ju passade Mumin), och pjäsen var jättekul. Den handlade om Muumin år 2900, när en tjej råkade se Mumintrollet utan sin dräkt och upptäckte att han var människa :o Så hon och tre andra tjejer spionerade på muminfamiljen, lilla My och snusmumrikern, för att ta reda på om allihop egentligen var människor. Och det visade sig att alla var det - utom snusmumrikern. Tror man iallafall, för man lyckades inte bevisa någotdera.
Den var jätterolig, de var duktiga, och de var jättesöta. Förlåt, förlåt, förlåt, men jag glömde totalt bort att ta några bilder :s Men ni får tro på mig helt enkelt - de var söta.
Efteråt umgicks vi lite med svenskaklassen, pratade med en av dem som verkligen var jättebra på svenska, han hade lite brytning, men han kunde ha varit vilken människa som helst uppväxt i sverige med utländska föräldrar möjligen. Jätteduktig.
Och så träffade jag ju Johanna, vars blogg jag har följt ett bra tag, och hennes man. Pratade en liten stund med honom, och han var trevlig :) Pratade en liten stund med Johanna också, men det var en ännu kortare stund. Men hon var trevlig också ;)
Det var kul, att träffa folk vars liv jag har läst om i flera månader, som inte haft en aning om vem jag är, och plötsligt inse att de är riktiga människor.
Iallafall. Efter teatern, och efter att vi fikat lite med klassen, åkte vi in till Osaka (universitetet ligger en bra bit utanför "centrum") för att äta middag. På vägen ringde pappa till min mobil från Skype, och det var skojigt :)
Sen när vi kom till Umeda (området som ligger mitt i Osaka om jag förstod det rätt) gick vi en evighet och letade efter någonstans att äta. Det blir så när man ska äta ute med Yoshi ;)
Ja, ni ska kanske veta vilka vi var också: Jag, Maria, Yoshi, Henrik, Signe och så Gabbi och Alyssa, som är två av svenskarna på vår skola, Gabbi går i samma klass som jag och Maria, Alyssa i klassen mellan vår och Henrik och Signes.
Iallafall. Det var väldigt mycket stängt, klockan åtta på kvällen, vilket vi tyckte var konstigt. Okej att det är söndag, men klockan åtta borde saker ändå vara öppna här, faktiskt. De brukar vara det. Och vi fick aldrig reda på vad det var för märkligt med den här dagen.
Men vi hittade ett ställe iallafall. Jag gillade inte helt min mat, men alla andra gjorde det, och med tanke på hur kräsen jag är får jag väl leva med det ;) Fick en god friterad räka och omelett (egentligen omi-rice eller nåt liknande - omelettris. Ris med omelett över. Typ), resten lät jag de andra äta upp ;)
Sen åkte vi hem, och jag har nu gjort en sallad som jag ska äta till lunch imorgon, när vi ska upp i bergen och vandra :)
Måste upp tidigt, för vi ska vara vid skolan 9:30, åka från Saiin (vår station) 9:02, så gå hemifrån typ fem i nio. Så jag måste upp vid kvar i nio ;) Och jag vet att det inte är tidigt egentligen, men när vi alltid börjar skolan kvart över ett och inte behöver gå upp innan tolv så känns det väldigt tidigt.
Men iallafall. Vi ska se lite natur. Och umgås lite med klasskompisar, och prata japanska med våra lärare :s Typ ;)
Mer om helgen, kanske.
Ja, i fredags var det ju Halloween-fest. Jag var ju inte där, men har lite rapporter från Henrik och Maria. Många utklädda människor (en skäggig nunna och lite annat), och mycket alkohol. Och Henrik berättade för alla som var där att han var gay ;) Vilket han senare tyckte var skönt iallafall, sade han, så det var nog lika bra. Tycker jag med, för förr eller senare måste de ju få reda på det. Och alla verkade ta det rätt bra om jag förstod det rätt. Men det var inga kineser där, så vi vet inte hur det blir sedan.
Men iallafall.
Själv satt jag hemma och tittade på film, ritade, skrev lite grand, och hade en helt underbar kväll. Natt. Jag somnade kring halv sex på morgonen ;) Senare än de som var ute. Med undantag av Tarmo som gick vilse på vägen hem (västerut istället för österut eller tvärtom), och inte var hemma förrän sex. Stackarn. Men det är så det går när alkohol är inblandat :p Det gick bra iallafall, även om jag mådde uselt både igår och idag ;)
Sen igår var en lugn dag. Enda gången vi gick ut var när vi tog en tur till Life och köpte godis ;) Annars satt jag och Maria och skrev och tittade på film. Och Henrik spelade The Sims 2 :p
Och det är väl allt jag har att säga just nu, tror jag... tja, nu är klockan tjugo i tolv, jag har tagit tabletten och jag ska försöka sova...
Godnatt :)
Idag har jag gjort en av de mest ologiska sakerna jag kommer göra i mitt liv. Jag har varit i Osaka, Japan, och tittat på japanska universitetsstudenter som spelat teater. Pjäsen hette Mumin 2900 (eller nåt liknande) och var på svenska.
Och det var jätteroligt, för de var väldigt bra på svenska (och tack vare den japanska brytningen lät de då och då lite finlandssvenska, vilket ju passade Mumin), och pjäsen var jättekul. Den handlade om Muumin år 2900, när en tjej råkade se Mumintrollet utan sin dräkt och upptäckte att han var människa :o Så hon och tre andra tjejer spionerade på muminfamiljen, lilla My och snusmumrikern, för att ta reda på om allihop egentligen var människor. Och det visade sig att alla var det - utom snusmumrikern. Tror man iallafall, för man lyckades inte bevisa någotdera.
Den var jätterolig, de var duktiga, och de var jättesöta. Förlåt, förlåt, förlåt, men jag glömde totalt bort att ta några bilder :s Men ni får tro på mig helt enkelt - de var söta.
Efteråt umgicks vi lite med svenskaklassen, pratade med en av dem som verkligen var jättebra på svenska, han hade lite brytning, men han kunde ha varit vilken människa som helst uppväxt i sverige med utländska föräldrar möjligen. Jätteduktig.
Och så träffade jag ju Johanna, vars blogg jag har följt ett bra tag, och hennes man. Pratade en liten stund med honom, och han var trevlig :) Pratade en liten stund med Johanna också, men det var en ännu kortare stund. Men hon var trevlig också ;)
Det var kul, att träffa folk vars liv jag har läst om i flera månader, som inte haft en aning om vem jag är, och plötsligt inse att de är riktiga människor.
Iallafall. Efter teatern, och efter att vi fikat lite med klassen, åkte vi in till Osaka (universitetet ligger en bra bit utanför "centrum") för att äta middag. På vägen ringde pappa till min mobil från Skype, och det var skojigt :)
Sen när vi kom till Umeda (området som ligger mitt i Osaka om jag förstod det rätt) gick vi en evighet och letade efter någonstans att äta. Det blir så när man ska äta ute med Yoshi ;)
Ja, ni ska kanske veta vilka vi var också: Jag, Maria, Yoshi, Henrik, Signe och så Gabbi och Alyssa, som är två av svenskarna på vår skola, Gabbi går i samma klass som jag och Maria, Alyssa i klassen mellan vår och Henrik och Signes.
Iallafall. Det var väldigt mycket stängt, klockan åtta på kvällen, vilket vi tyckte var konstigt. Okej att det är söndag, men klockan åtta borde saker ändå vara öppna här, faktiskt. De brukar vara det. Och vi fick aldrig reda på vad det var för märkligt med den här dagen.
Men vi hittade ett ställe iallafall. Jag gillade inte helt min mat, men alla andra gjorde det, och med tanke på hur kräsen jag är får jag väl leva med det ;) Fick en god friterad räka och omelett (egentligen omi-rice eller nåt liknande - omelettris. Ris med omelett över. Typ), resten lät jag de andra äta upp ;)
Sen åkte vi hem, och jag har nu gjort en sallad som jag ska äta till lunch imorgon, när vi ska upp i bergen och vandra :)
Måste upp tidigt, för vi ska vara vid skolan 9:30, åka från Saiin (vår station) 9:02, så gå hemifrån typ fem i nio. Så jag måste upp vid kvar i nio ;) Och jag vet att det inte är tidigt egentligen, men när vi alltid börjar skolan kvart över ett och inte behöver gå upp innan tolv så känns det väldigt tidigt.
Men iallafall. Vi ska se lite natur. Och umgås lite med klasskompisar, och prata japanska med våra lärare :s Typ ;)
Mer om helgen, kanske.
Ja, i fredags var det ju Halloween-fest. Jag var ju inte där, men har lite rapporter från Henrik och Maria. Många utklädda människor (en skäggig nunna och lite annat), och mycket alkohol. Och Henrik berättade för alla som var där att han var gay ;) Vilket han senare tyckte var skönt iallafall, sade han, så det var nog lika bra. Tycker jag med, för förr eller senare måste de ju få reda på det. Och alla verkade ta det rätt bra om jag förstod det rätt. Men det var inga kineser där, så vi vet inte hur det blir sedan.
Men iallafall.
Själv satt jag hemma och tittade på film, ritade, skrev lite grand, och hade en helt underbar kväll. Natt. Jag somnade kring halv sex på morgonen ;) Senare än de som var ute. Med undantag av Tarmo som gick vilse på vägen hem (västerut istället för österut eller tvärtom), och inte var hemma förrän sex. Stackarn. Men det är så det går när alkohol är inblandat :p Det gick bra iallafall, även om jag mådde uselt både igår och idag ;)
Sen igår var en lugn dag. Enda gången vi gick ut var när vi tog en tur till Life och köpte godis ;) Annars satt jag och Maria och skrev och tittade på film. Och Henrik spelade The Sims 2 :p
Och det är väl allt jag har att säga just nu, tror jag... tja, nu är klockan tjugo i tolv, jag har tagit tabletten och jag ska försöka sova...
Godnatt :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)