sdögkhbitujsnböo

Titta noga på rubriken. Det är mitt humör just nu.

Detta är min dag:
Gick upp vid halv elva, tog mig till affären för att handla mat, blev lite sur på att de inte hade paprikor, men hittade annars allting, kom hem igen, lagade lunch, skrev matlista, sen insåg jag att klockan var rätt mycket och jag borde plugga.
Så jag cyklade till skolan, var där en dryg halvtimme innan vi började, och satte mig och pluggade kanjis.
Skolan började, vi hade Kurita, han fortsatte med någonting jätteförvirrande och onödigt som vi började lära oss igår. Onödigt på riktigt - ingen har hört japaner använda den här formen, och en av Richards japanska kompisar hade sagt att det var fullständigt onödigt att känna till den just eftersom den inte används.
Så under den lektionen var jag förvirrad, kunde inte koncentrera mig, tappade bort vad jag skulle anteckna i samma stund jag satte pennan mot papperet, och glömde vad jag sa mitt i meningarna.
Sen hade vi Tanaka, och ärligt talat kommer jag knappt ihåg vad vi gjorde på den lektionen. Det hade med... nej, jag vet faktiskt inte. Kommer ihåg ett papper med kanjis - lite logik om hur de sätts ihop. två träd blir en liten skog, tre träd blir en hel skog, sol och måne blir ljus, risfält och kraft blir man, osv.

Kort sagt var skolan förvirrande. Var på lite smått dåligt humör, men tänkte att det går nog över. Har trots allt haft värre skoldagar, och jag och Maria planerade att skriva på en rolig scen i våran berättelse ikväll.
Men. Som om jag behövde fler anledningar att vara sur, ledsen och arg så fanns inte min cykel där jag hade parkerat den. Jag gick gatan upp och ner tre gånger innan jag till sist konstaterade att den inte fanns någonsans. Så, nej, min cykel har blivit stulen också. Tji fick jag för att tänka att "jag ska köpa ett bättre lås så måningom".

Fick åka tåg hem, och nu sitter jag här och är väldigt, väldigt lugn, och låtsas att jag inte alls vill slå sönder någonting.

Och nu vill jag ha sympati! Tyck synd om mig!