Polislåda

Idag var jag och anmälde min cykel stulen. I en liten polislåda. Vilket alltså är ett pyttelitet ställe bemannat med två poliser, dit man kan gå för att anmäla saker stulna eller borttappade, eller lämna in saker man hittat, osv.
Signe kom med mig för att hjälpa mig få fram det jag ville säga. Var inte så svårt. Svårt blev det först för att jag var tvungen att själv skriva en massa saker på det läskiga formuläret. typ, var cykeln blivit stulen, och min adress, och vad jag gör i Japan och grejer... fick skriva det mesta av det med normala bokstäver som tur var, men jag blev tvungen att få en del hjälp ;)
Iallafall. Nu är det gjort. Hoppas att få tillbaka den. Och ärligt talat, den är gammal och rostig och ful så jag kan inte förstå varför nån skulle vilja behålla den ;)
Men... vi får se. Ska vänta med att köpa en ny cykel tills det slutat regna iallafall. Som det nu är regnar det nästan varje dag så man vill ändå inte cykla till skolan.
Och när jag köper ny cykel (eller får tillbaka min gamla) så ska jag omedelbart köpa ett bättre lås. Sådeså.


Nåja, vi lämnar det ämnet. Och hamnar på skolan istället.
Egentligen hade jag planerat att skippa en skoldag den här veckan för att sitta på egen hand och maka sense av alla konstiga saker vi lärt oss på sista tiden. Och komma ikapp med lite läxor och så vidare.
Och igår tänkte jag att jag skulle göra det idag, men sen vaknade jag vid halv åtta imorse och hann göra lite saker på morgonen, så jag tänkte att jag borde klara av skoldagen också.
Vilket jag är glad för nu. Tanakas lektion var besvärlig, för jag var jätteförvirrad och förstod inte alls vad han förväntade sig av mig. Men sen blev Kuritas lektion väldigt rolig :) Han hade med sig fyra japaner - studenter som pluggade för att bli japanskalärare. De höll korta små tal för oss och sen pratade vi med dem i grupper hela resten av lektionen. Det var jätteroligt :)
För under lektionerna pratar jag aldrig frivilligt inför klasskompisarna, jag ställer inte frågor om jag inte blir direkt bedd om det och inte ens alltid då. Men när jag satt så där med tre andra så hade jag inga problem alls med att prata, även när jag inte var helt säker på vad jag skulle säga. Det var bara en normal konversation, typ. Jätteskönt, nu vet jag att jag kan :) Och förhoppningsvis vet Kurita också det, för han stod bredvid och lyssnade och tog kort ibland :p

Sen efter lektionen så berättade han att de där fyra har examination den 31januari, och att de behöver fyra elever som ska vara där och bli lärda av dem, som en del av deras prov. Och kommer man dit får man betalt för det ;) Typ 1500yen eller nåt sånt. Skulle jag nog gärna vilja göra, men vi får se, det var fler som sa ja, så vi får se vilka Kurita väljer ut. Är han ond och väljer besvärliga elever ligger jag nog högt upp på listan ;)

Hehe, idag var det förresten nån i klassen som sa att han gärna skulle vilja ha Asbergers för då skulle han ha lättare att lära sig saker... hjälp vad lite folk vet ibland ;) Klart... jag visste ju inte bättre innan jag fick min diagnos, så jag ska inte säga nåt :)

Iallafall, angående att stanna hemma från skolan. Vet fortfarande inte om jag gör det imorgon eller inte. Får se hur jag känner mig imorgon. För jag har känt hela veckan att jag blir tröttare och tröttare, och jag vill inte riskera att det blir för mycket mitt under en skoldag. Har jag ju redan varit med om.

En sak är iallafall säker, jag ska aldrig ha ett heltidsjobb. Usch vad jag aldrig någonsin skulle klara av det... :s


Nåja. Nu är klockan mycket iallafall... jag ska försöka sova.

Godnatt på er.