Nijo-jo, Kitano Tenmangu och Kinkakuji

Tävling: Hur många av orden i rubriken känner ni igen? ;)

Idag har varit en händelserik och väldigt trevlig dag :)
Jag och mormor träffades vid hennes hotell klockan tolv. Precis som jag anat så hade det gått bra att lista ut rummet även utan mig, och tydligen är det ett väldigt fint rum. Bara baserat på lobbyn kan jag säga att det ser ut som ett väldigt fint hotell, och mormor var jättenöjd, det har uppenbarligen allt man kan önska sig, inklusive möjlighet att göra sitt eget kaffe.
Så vi satt i lobbyn och planerade dagen en stund innan vi började äventyren med en promenad från hotellet upp till Nijo Castle (Nijo-jo på japanska). Detta är alltså ett slott, byggt i början av 1600-talet, på order av en väldigt känd Shogun vid namn Tokugawa Ieyasu. Det som Nijo Castle är mest känt för, förutom att vara ett fantastiskt fint område, är sina näktergalsgolv. Golven i korridorerna i det här slottet är konstruerade så att de låter när man går på dem (det skulle varna för lönnmördare och liknande figurer), och framförallt när några stycken personer går samtidigt över golven så låter det som fåglar som sjunger. Det är jättefascinerande, och en av de saker man ska ha varit med om när man varit i Kyoto. Så vi gick dit, och gick på näktergalsgolven och tittade på de jättevackra väggmålningarna och de tomma rummen (möbler var ju inte vidare vanligt på den tiden). Sedan gick vi såklart varvet runt trädgården och tittade på den också.

Mormor tog kort på mig framför porten till slottet

Själva slottet utifrån (inne får man inte fotografera)

Japanska trädgårdar är bara så otroligt vackra, även vid den här tiden på året

Efter Nijo Castle gick vi först och åt lunch. Vi hittade en CoCo Ichibanya, mitt favoritcurryställe, som jag ändå hade tänkt att vi skulle gå till nån gång, så det passade ju utmärkt. Efter lunchen gick vi vidare mot Kitano Tenmangu. Den här promenaden tog vi på lite mindre gator än den förra (raka vägen till Nijo Castle går på en av Kyotos största gator, trefiligt för bilarna åt båda håll och en jättebred trottoar), och eftersom vi dessutom gick längre och längre bort från Kyotos centrum så blev det mer och mer japanskt. Det var kul att se, framförallt med mormor för jag hade aldrig tänkt på det så tydligt själv.
Hur som helst. Kitano Tenmangu är ett shintoistiskt tempel (Shinto är den gamla japanska religionen) som uppfördes i mitten av 900-talet. Den uppfördes för att hedra en man vid namn Sugawara no Michizane, som var en viktig person som tvingats i exil av sina fiender (han blev senare gudaförklarad). Michizanes favoritträd var tydligen plommonträd, så det planterades en himla massa såna träd i och kring det här templet. Och som jag nämnt tidigare så blommar plommonträden just nu, och eftersom det här är det absolut bästa stället i Kyoto att se dem så tyckte jag det var lämpligt med en utflykt hit. Plommonblomningen är nämligen precis lika fin som körsbärsblomningen, bara det att det inte finns fullt så många plommonträd som körsbärsträd i Kyoto (och plommonen blommar ju när det fortfarande är rätt kallt, så det är inte lika poppis att vandra omkring och titta på dem) :p
Man fick betala för att komma in på själva området där de flesta plommonträden finns, och där inne blev man sen bjuden på grönt te och nåt sorts kex som man ska äta till detta. Trots att vi var lite stressade att hinna vidare så stannade vi och gjorde detta. Personligen är jag inte alls förtjust i grönt te, men mormor tyckte om det, så det var ju bra :)

Taket i porten till templet - väldigt detaljerat och vackert målat

Själva tempeldelen av Kitano Tenmangu, där framme ser ni en kö av folk som vill fram och be

Promenadstråk inne bland plommonträden

Nu var klockan ungefär fyra, och vi skulle vidare till Kinkakuji (guldpaviljongen) som stängde fem, så vi tog bussen den sträckan istället för att gå. Nu ska vi se vad jag kan googla fram om Kinkakuji ;)
Inte mycket som jag inte redan visste. Det är ett buddhistiskt tempel, ursprungligen uppfört i slutet av 1300-talet, men just guldpaviljongen brändes ner 1950 av en novis i templet. Det återuppbyggdes några år senare, så just den här byggnaden är relativt ny, men den ska vara nästan identisk med ursprungsbyggnaden.
Under större delen av dagen hade det varit lite tråkigt väder - molnigt, till och med några enstaka snöflingor här och var - men just när vi skulle till Kinkakuji så tittade solen fram, vilket var alldeles perfekt timing. Som namnet antyder är ju byggnaden täckt av bladguld, och det glittrar jättevackert i solen.
Det är som sagt en jättefin byggnad, och området runtomkring är också väldigt fint, med små dammar och bäckar och vattenfall och grejer. Så det var definitivt en lyckad avslutning på dagens utflykter.

Kinkakuji! Det här är den enda bilden från området som är värd att se, resten är vackert, men inte lika fotogeniskt ;)

Efter Kinkakuji tog vi bussen tillbaka mot Downtown Kyoto. Det började ju bli sent nu, och det var en lång bussresa (bussarna tar ju gärna omvägar här), så vi var rätt trötta. Mormor hade svårt att hålla sig vaken på bussen, och jag kan knappast klandra henne :p
När vi väl var framme vid Kawaramachi så gick vi in på Takashiyama, en av de stora varuhusen där. Jag jämförde det lite med NK för att förklara vad det var, men när vi väl kom in så insåg jag att det nog var nästan värre än NK. Massor av fina kläder för hutlösa priser (en klänning för 20 000 kronor någon?), men det är ju lite kul att gå omkring och titta på (och känna sig nästan ännu mer utstirrad än man gör i vanliga fall). Men vi åkte upp till översta våningen, helt enkelt, för att leta lite bland restaurangerna där efter nånstans att äta middag. Vi var som sagt trötta, och jag var hungrig iallafall, så det var lite svårt att bestämma sig bland alla saker vi inte visste vad det var (plastmodeller i all ära, men när allting ser ut som friterade ... saker, så är det lite svårt). Men vi hittade ett ställe som bland annat serverade udon (en sorts nudlar), som mormor ville pröva att äta, så vi gick in där. Jag beställde västerländsk mat, för det är svårt att hitta utom på såna här ställen, som jag ju aldrig går till på egen hand. Mormor beställde, och lyckades äta, sin nudelsoppa. Det är ju inte helt lätt att äta nudlar när man inte kan hantera ätpinnar utan måste klara sig med en gaffel. Men hon klarade det utmärkt, och smaken uppskattades tydligen också, så det var ju lyckat :)
Det var lite kul också, för när vi var nästan klara med vår mat så kom det ett par män och satte sig några bord bort. Det tog mig en stund att inse att de satt där och pratade svenska ;) Vi hälsade inte på dem :p
Nåväl. Efter middagen följde jag mormor till hotellet, vi kom överens om att vi möts lite tidigare imorgon, vid elva, och så får vi se vad vi gör. Alternativen är Filosofens väg och Ginkakuji, som jag nämnde igår, eller att åka till Saiin och titta på området där jag bodde förra gången och sedan vidare till Arashiyama och vandra i bambuskog. Vi får se :)

Nu är det dags för mig att sova. Det har varit en händelserik dag och jag är trött :) Godnatt! Eller godmorgon! Eller god vad-det-nu-är-var-ni-än-är! :)