Himeji

Idag har varit en lång dag. Den började med att jag blev lite sen iväg i morse. Alltså senare än jag tänkt mig, men eftersom jag köpt Shinkansenbiljetter utan att reservera sittplats så hade jag egentligen ingen tid att passa, och oavsett vad så är jag tidspessimist, så jag kom dit i rätt bra tid ändå.
Innan jag gick på tåget så köpte jag mig en bentolåda (färdiggjord lunchlåda). Den hette "Exhibition of Japanese Cuisine", vilket jag tyckte lät lite spännande.

Bentolåda

Jag ska medge att jag inte smakade på allt. Det är också väldigt lite jag kan säga vad det var. I delen i övre vänstra hörnet är två sorters ris, det vita är typ vanligt ris med nån sorts frö i. Det gula är sakuraris (sakura = körsbärsblomma). Båda var riktigt goda, tydligen börjar jag vänja mig vid japanskt kallt ris ;) Ett steg på vägen mot sushi ... Men hur som helst. I nedre högra hörnet fanns paprika (det röda), morot (det jätteorangea) och pumpa (det lite mer gulaktiga som gömmer sig i ett hörn) och nån sorts svamp (det svarta i hörnet motsatt pumpan). Sen är det slut på saker jag vet vad det var ;) Men den lilla stjärnaktiga vit/rosa saken bredvid moroten var lite slemmig, men smakade helt okej. Den vita saken nedanför paprikan var riktigt god. Likaså den gulaktiga skivan av nånting precis nedanför riset, den var knaprig och bra efter slemmet. Appropå slem förresten, ser ni den lilla fyrkantiga saken högst upp i högra hörnet? Det var slemmigt. Eller geléaktigt, det darrade när jag plockade upp det, försökte glida ur pinnarna och smakade ... ugh. Inte en favorit.

Men hur som helst. Shinkansentåg. De är lite roliga, de ser precis ut som flygplan, även på insidan, med två undantag: större fönster (fast inte så stora som man hade kunnat tänka sig) och betydligt mer benutrymme.

Till och med västerländska ben fick plats med råge.

Eftersom jag inte hade reserverat plats var jag lite orolig (det är särskilda vagnar man ska sitta i då, och har man otur är det så fullt att man måste stå), men det fanns gott om sittplatser, och jag fick till och med fönsterplats efter Osaka :)
Det tog bara 45 minuter att komma till Himeji, där jag visserligen inte hade varit det minsta orolig att inte hitta till slottet, men jag visste inte att det skulle vara så här lätt:

Himeji slott!

Eller vänta ...
Okej, skämt åsido, modellen här ovan fanns precis nedanför trapporna från perrongen - man kan ju ana att de är väldigt stolta över sitt slott. Inte för att jag kan klandra dem. Men:

Klicka på bilden så bör ni kunna ana slottet långt där framme.

Bilden är tagen bokstavligt talat där jag klev ut från stationen. Så det var bara att gå typ en kvart rakt fram så kom man fram till slottsområdet.
Jag tror jag har nämnt att slottet är precis nyrenoverat. Alltså verkligen precis, det har pågått sedan 2009 och var klart för tre dagar sedan. Så på sätt och vis hade jag bra timing. På sätt och vis inte, för jag var ju knappast ensam om att vilja se den nyrenoverade huvudbyggnaden (området var öppet under renoveringen, men huvudbyggnaden var övertäckt och väldigt få besökare fick komma in). Så det var två timmars kö. Ja, jag ställde mig i den. Okej, jag tvekade en liten stund, men det var ju det här jag var där för ;) Dessutom var det väldigt fint väder, så jag hade inget emot att stå i kön.

Slottet! Taget från precis utanför själva området.

Kön! Jag lovar, det var värt det.

 Jag ska säga att jag tog över 200 bilder på och i det här slottet, och det har varit väldigt svårt att välja vilka jag ska visa upp här. Delvis för att vissa bilder dels inte är lika intressanta för icke-nördar och dels behöver hela kontexten för att bli förstådda. Jag har massor av bilder på detaljer, på nischer och vapenförvaring, på förvaringsutrymmen och portar (alltså själva dörrarna till portarna) och så vidare. Jag hade nog inte tänkt på hur nördig jag är innan jag lade märke till att jag var i princip helt ensam om att ta den sortens bilder. Men så är det, halva poängen med mitt intresse för det här slottet var ju att se hur ett faktiskt försvarsverk byggdes här. Jag vill för övrigt ta med mig den där modellen från stationen hem, men jag kunde inte lista ut hur jag skulle smuggla ner den i ryggsäcken.

Utsikt från allra högsta våningen.

Högst upp fanns såklart en helgedom man kunde be vid.

En dörr, vapenställ och en trappa. 

Detalj från ett tak på en mur.

Något annat som kan nämnas om slottet, apropå trapporna i mitt förra inlägg - livsfarliga trappor även här. Jättebranta. Ni ser ju en del av en på en bild ovan. De kändes mer som stegar, faktiskt. Och höga trappsteg, det var inte bekvämt att gå i dem. Men det är ju som sagt en befästning, så det kanske inte var meningen att man skulle vara bekväm.
Mer bekväm var "den långa korridoren"

Den långa korridoren

Det är mer än en korridor, men i princip är det en väldigt lång byggnad längs områdets västra ände (jag vet inte hur bra man ser det, men den syns på utsiktsbilden där uppe, typ mitt i bilden), som tydligen byggdes när Prinsessan Sen (dotter till Japans andra Shogun) och hennes make Honda Tadatoki flyttade dit. Inte för att de skulle bo där (de bodde i en byggnad som inte längre finns kvar), utan för prinsessans tjänare. Sen hade med sig 40 tjänare - kvinnor från låg- och medelklass - från Edo (Tokyo), och de bodde alla i den här långa korridoren. West Bailey (bailey = slottsmur/ringmur) heter den. Jag råkade hamna där av en slump, egentligen, trots att jag när jag kom ut från huvudbyggnaden var väldigt hungrig och egentligen tänkte gå ut och leta reda på mat. Men jag var nyfiken och hittade den här. Och där inne stötte jag på en kvinna som jobbade där och som var jätteentusiastisk om sitt jobb, hon kom fram och gav mig en spontan liten guidning, på riktigt bra engelska. Det var synd att jag var så hungrig, min hjärna fungerade inte tillräckligt bra för att vara så entusiastisk som jag egentligen ville vara där, jag hade kunnat ställa massor av frågor, men ... hennes spontana upplysningar var jätteintressanta, hur som helst :)

Prinsessan Sen och en av hennes tjänare, måhända?

Tre timmar efter att jag kommit till slottet kom jag därifrån. Hungrig och trött i fötterna, men med en upplevelse jag inte hade velat missa för allt i världen :) Men jag gav mig ut på jakt på mat, och behövde inte gå långt. Precis utanför slottsområdet stod flera stånd uppställda, lite festivalaktigt, och flera av dem sålde mat. Jag hittade en som sålde okonomiyaki och bestämde mig för att fuska lite (detta var ju vad jag tänkte äta i Hiroshima annars) och köpte mig en.

Okonomiyaki

Så vad är detta för någonting? Det är vitkål, tror jag, och lite fläskkött och andra grönsaker, inlindade i någonting pannkaksliknande och med ett ägg ovanpå, och soja, majonäs (eller liknande) och nån sorts krydda som var lite salt och lite ... eh, annat. Det var ... intressant. Dels var det intressant att man skulle äta det med pinnar - jag hade behövt en kniv eller allraminst en sked för att dela på den ordentligt. Sen smaken, hälften av tuggorna var helt okej, hälften var konstiga. Jag funkar inte så bra med många smaker samtidigt, nämligen, mina smaklökar blir jätteförvirrade - en tugga var jag helt övertygad om smakade rabarber. Så, jag tyckte inte det smakade äckligt, men jag kunde inte äta upp hela ändå, tyvärr. Tyvärr av flera anledningar - jag var ju jättehungrig :p Men nu vet jag det, vi får se om jag försöker igen här i Hiroshima, köpa på restaurang kan ju tänkas vara annorlunda än köpa från stånd.

Eftersom jag nu var trött i benen, och lite trött i huvudet, så bestämde jag mig för att åka vidare. Det var skönt här, att inte ha reserverat någon sittplats på Shinkansen, för det innebar att jag kunde åka med vilket tåg som helst, jag behövde inte vänta på det som hade mina sittplatser.

Än en gång kunde jag inte ladda upp en film på bloggen, men jag får väl se om jag kan ta YouTube till hjälp helt enkelt. Ett klipp jag filmade ut genom fönstret på tåget mellan Himeji och Hiroshima :)

När jag kom fram till Hiroshima var klockan sex på kvällen. Jag letade reda på spårvagnen och tog mig ut till stationen mitt boende skulle ligga på. Det var lite förvirrande, för just min station hade ingen perrong, man klev bara rakt av på gatan, och jag var dessutom den ende som skulle av där. Men jag kom av iallafall. Och hittade boendet snabbt, det ligger bara en minut bort. Väl där så gick jag in, men det fanns ingen reception eller så, så jag stod och var förvirrad en stund till. Sen dök en av de andra boende upp och upplyste mig om att det fanns en ringklocka utanför dörren (jag hade inte tittat efter det), så jag gick ut igen och ringde på ;) Då dök ägaren upp och jag kunde checka in. Hon var väldigt trevlig, helt okej engelska för en japan. Jag betalade och så, hon visade mig lite hur det såg ut och var allting fanns, och visade mig upp på rummet.
Det här är en ryokan, ett traditionellt japanskt vandrarhem, typ. Så man måste ta av sig skorna vid dörren, och får ett par tofflor man ska använda. Men dessa får man inte ha på sig in i själva rummen (jag råkade gå in med mina och blev tillsagd).

Mitt rum

Rummet har tatamimattor, som japanska hus ska ha. Det är egentligen inte mattor utan plattor med nån sorts träram och rishalm. Mjukt att gå på och luktar gott (när de är nya), och de är såpass standard att man ofta använder dem som mått för att förklara hur stort ett rum är. Mitt är 4,5 tatamimattor. En tatamimatta är 180x90cm.
Och så sover man på golvet, såklart, på en futon som på bilden ligegr upprullad i ett hörn. Och inga stolar, utan man sitter på golvet. Det är väldigt mysigt, faktiskt :)

Eftersom jag var trött så gav jag mig inte ut på några äventyr efter att jag hittat hit. Men jag var hungrig så jag letade reda på närmaste 7Eleven och köpte en liten sallad, som jag sedan tog med mig och satte mig vid floden som ligger precis här intill. Vad den heter ska jag ta reda på en dag, men under tiden fortsätter vi på temat nattbilder vid floder:

Värre middagsutsikt kan man ha

Så. Planen inför imorgon är att ta mig till Peace Memorial Park (till alla fyra ställena jag skrev om i förra inlägget, i själva verket, eftersom de alla ligger på samma plats), och om jag har tid kanske ta en färja därifrån ut till den där ön med den häftiga torii-porten.