Himmelska drakar och bambu

Här kommer en rapport från dagens äventyr:

Än en gång träffades jag och mormor på hotellet. Vi åt frukost (mormor satt och åt när jag kom, jag hade försovit mig och inte hunnit äta någonting, så jag passade på där), och sedan började vi dagen med en promenad från Karasuma till Saiin, på de gator jag brukade cykla till skolan. Detta är alltså de där smågränderna som visar på Japans nutida kultur på ett sätt som de stora shoppingstråken inte gör, och det fanns mycket mer att se där än jag kom ihåg. Man blir ju hemmablind, och jag såg de här sakerna så mycket förut så jag tänker inte på dem, men med mormor där så kunde ju hon påpeka alla roliga saker. Den fascinerande blandningen av nya, välskötta hus och gamla nästan fallfärdiga som låg sida vid sida. Det är klart och tydligt att det inte finns något skönhetsråd i Kyoto, man får bygga lite vad man vill lite var man vill. Ungefär. Men det här är ju en stor del av stadens charm, tycker jag, och att blanda det gamla och det nya är ju precis vad Kyoto står för :) Och så alla dessa ledningar i luften, såklart. Japan är ju ett jordbävningsland och man gräver inte ner elledningar och liknande, av naturliga anledningar. Lättare att bara hänga upp sakerna igen än att behöva gräva upp och laga och gräva ner hela tiden ;) 

Så här ser alla smågator i Kyoto ut om man tittar uppåt. Ingen ordning!

En liten helgedom vi hittade på vägen

Stor helgedom vi hittade på vägen ;)

Vid Saiin visade jag mitt gamla hus, och lite av kvarteren runt omkring, hotellet mamma och pappa bodde på när de hälsade på, och lite sånt. 

Sedan gick vi till stationen Sai och satte oss på spårvagnen (som heter Randen) som går ut till Arashiyama. Det här är ett till ställe jag aldrig tog mig till förra gången, men som definitivt vart värt att se. 

Spårvagn

Precis vid stationen ligger ingången till ett tempel vid namn Tenryu-ji (det betyder Den Himmelska Drakens Tempel), där vi gick in och tittade på trädgården. Man kunde ha tittat i själva templet också, här fick man gå in, men bara om man köpt rätt sorts biljett, vilket vi inte upptäckte förrns vi redan köpt våra. Men hur som helst, trädgården var jättevacker. Såklart ;) Arashiyama ligger i Kyotos västra ände, precis vid bergens fot, och trädgården vid Tenryu-ji är lite som en botanisk trädgård, de har jättemycket olika växter och små skyltar som upplyser om vad varje växt heter, både på japanska och engelska. 

Liten damm med karp

En mindre trädgård avgränsad från den större av en öppen korridor

Mycket rika grodor (man kastar mynt, träffar man skålen får man tur ... eller har tur, beroende på hur man ser det)

Trappa kantad av dussintals olika träd och buskar

Vi gick igenom denna trädgård för att komma till dess norra ände, som ligger precis där Arashiyama Bamboo Grove börjar. Det här är ett sånt ställe man har sett massor av foton av, men varenda fotograf säger att "bilder kan inte göra det rättvisa". Och de har helt rätt. Jag tog lite bilder trots detta, men det var verkligen in speciell känsla att gå på den här gången omgiven av tät bambuskog. 

Det är inte en jättelång promenad, och jag har inte mycket mer att säga om den - den är jättefin, det är definitivt något man inte glömmer. 

Vägg av bambu

Tak av bambu

Efter detta hade vi ingenting mer inplanerat (jag vågade inte det eftersom jag inte var säker på hur lång tid Arashiyama skulle ta), men klockan var bara tre, så vi bestämde oss för att åka tillbaka in till stan och ta en sväng i Gion-distriktet - Kyotos version av Gamla Stan. Så vi tog Randen tillbaka, och tunnelbanan in till centrum, där vi först åt lite grand (Mos Burger - jag är för förtjust i teriyakiburgare för att låta någon komma till Japan utan att smaka dem), och sedan gick ner till Gion. 

Jag ska säga redan nu - Gion är en sådan sak som står i alla guideböcker att man måste se, att det är jättevackert och häftigt, men jag antar att det måste finnas någonting i alla guideböcker som man faktiskt inte håller med om. För mig är det Gion. Kanske har jag inte hittat rätt delar av Gion att gå i, men jag har svårt att se charmen som skulle finnas där men inte i resten av Kyoto. Men eftersom guideböckerna tjatar så så kan man ju inte låta folk missa det bara för att jag är lite tråkig ;) Vi tog en del av turen som guideboken tipsade om, längs en gata som går längs ett vattendrag, med många fina hus som jag tror är restauranger. Och sen hittade vi den gatan som man har jobbat hårt för att bevara som den såg ut förr i tiden. Inga moderna hus, inga trasselsudd i skyn, alla fasader och butiker och så vidare så nära Kyotos storhetstid som möjligt. Den gatan är fin, det är den, även om jag personligen tycker att den skulle bli finare om bilarna inte fick köra på den :p Jag tror jag är aningen bortskämd med Stockholms Gamla Stan när det gäller det här, faktiskt :) 

Gammaldags hus i Gion 

Nu började jag få slut på energi. Jag är inte van vid att hålla igång så här mycket så här många dagar i rad, så den här gången var det för min skull vi avslutade dagen lite tidigare (okej, klockan var nästan sex och vi hade varit igång sen elva, så det var ju ändå en heldag). Vilket var skönt kände jag när jag kom hem - det här har varit en jättetrevlig dag, precis som de föregående, men det kändes rätt bra att ha ett par extra timmar att ta det lugnt på. Jag måste ju ändå orka med imorgon, som är mormors sista dag här. 

Planen för imorgon: Till Kyomizudera - tempel med en jättefin utsikt över Kyoto, och där det dessutom ska hållas en parad imorgon. Det ska bli spännande. Därefter till Sanjusangendo - ytterligare ett tempel, med 1 000 statyer av "Thousand Armed Kannon", som är en boddhisatva och templets främsta gudom. Efter detta, om det orkas med, till Kyoto Station, bara för att se nånting väldigt modernt i Kyoto också, och i hopp om att hitta någon japansk mat i deras restauranger som mormor ännu inte smakat. Hittills har det mesta av maten varit till belåtenhet, enda undantaget tror jag har varit tofulindad sushi, och det förstår jag. Jag är ju inte direkt en expert på mat, men nånting ska nog gå att hitta som man bör ha smakat. Kanske någonting fiskigt, det har förekommit lite skaldjur, men förutom sushin inte så mycket fisk. Men vem vet vad vi hittar.