Sol och vår

Okej, idag känns det som om jag har massor att skriva, men... det säger inte så mycket, för ibland är det sant och ibland inte... så jag bara skriver så får vi väl se ;)

Jag kan börja med att jag tror att mina kineser tror att jag inte tycker om dem :s
I tisdags när jag cyklade hem från skolan så kom jag ikapp Sha Bibi-san och Go-san. Och jag cyklade med dem en stund, och pratade lite med dem, och där mitt i nånstans frågade Go-san om jag inte ville följa med dem hem och hälsa på bara så där just då :s Och jag fick panik och visste inte vad jag skulle säga, så jag babblade lite om att jag möjligen kanske hade eventuella planer... typ... Och sen efteråt när bi hade skiljts åt började jag undra om de trodde att jag inte ville umgås med dem :s Vilket ju inte är sant, bara det att jag ville plugga och att deras inbjudan kom som en överraskning... aja, hoppas jag överreagerar för mig själv bara.
Men sen idag, skulle jag prata med Kaku-san under en av lektionerna. Och ni känner mig, jag är jättedålig på att hålla igång konversationer, framförallt med folk jag inte redan känner... Och vi skulle prata om kompisar, vilket jag aldrig känner mig helt och hållet bekväm med, och dessutom förstod jag inte hälften av frågorna vi skulle ställa varandra. Så, efter en stund gav vi upp det, och hon försökte hålla igång konversationen med annat. De vanliga frågorna, varför jag kom till Japan, om jag vill gå på ett japanskt universitet, om jag tänker gifta mig, om min bästa kompis är gift, blablabla... och allt jag kunde komma på att säga var... "nej" typ... och sen satt jag och undrade om jag borde ställa samma frågor till henne eller inte.
Till sist sa hon till mig "du pratar inte så mycket, va?" och jag svarade typ "nej, jag tycker inte om att prata". Och sen kändes det som om hon tog det som att jag inte tyckte om att prata med henne, hon sa nåt om det, och jag försökte förklara att "jag är inte bra på att prata", och hon tittade konstigt på mig och sa typ "nej, du är ju bra på japanska". Och jag visste inte hur jag skulle förklara att jag är usel på att prata på engelska och svenska också trots att jag talar båda de språken flytande :s

Så nu undrar jag vad de tror... jag hoppas att de inser att jag är blyg helt enkelt... :s

Jo, för övrigt, kompisar. Eller ja. Eh...d et är ämnet i vår nästa uppsats. vi ska skriva om våra kompisar. Eller om våra bästa kompisar. Eller... well, något. Förmodligen välja en av våra bästa kompisar och skriva en uppsats om den. Vilket... tja, det hade kunant vara värre. Måste bara välja någon också, det blev besvärligt X) Men, men. Det löser sig väl. Så länge jag inte måste prata om mina kompisar inför alla, för sånt tycker jag är jobbigt. Framförallt när jag säger att jag bara har tre kompisar i Japan. Jag räknar då Tarmo, Henrik och Maria. Resten av alla jag känner, typ, räknas i min hjärna inte som kompisar. Inte för att jag inte tycker om dem eller så, bara för att jag inte känner dem tillräckligt väl eller de känner inte mig tillräckligt väl för att jag ska vilja kalla dem kompisar. De är bara... klasskompisar... usch, besvärligt är det iallafall.

Men, men... annars om skolan...
Igår hade vi prov på kapitel två. Jag hade jättesvårt att koncentrera mig för jag satt bara och tänkte på min bok hela tiden... så jag vet att jag har fyra ställen det är fel på, därmed minst tio poäng borta :(
Två av de där ställena var "tänk själv". Vi fick början av en mening och så skulle vi avsluta den... och som vi alla vet är jag urusel på sånt. Så när jag redan innan hade svårt att koncentrera mig så... well, ni vet hur det går. Jag visste vilka former jag borde använda, men jag kunde inte komma på vilka ord jag ville använda.

Och vi fick tillbaka kanjitestet igår också, jag hade tre fel. Ett o istället för a och ett ställe där jag hade bytt plats på två kanjis. Men, men... så kan det gå... imorgon har vi ett till test, jag ska plugga på de kanjisarna idag... ska försöka iallafall. Mjufs.

Jag har inte huvudvärk just nu iallafall, det är alltid något :) Men jag får det jämt under sista lektionen, för då börjar solen lysa rakt in i klassrummet, så det hjälper inte att jag är inomhus :( Irriterande... men, men. får leva med det, det kommer gå över så småningom...

Hmm... jo! Igår berättade Maria att Takeda-sensei hade berömt mig inför hennes klass :D Det var nåt om att hon skulle bevisa att hon kunde läsa engelska, så hon hade med sig papper som var min berättelse, och hon läste upp typ första meningen av den och sa att jag var väldigt duktig på att skriva :D Jättekuligt :D
Och jag har skrivit klart kapitel 9 nu. Den blev ganska bra till sist faktiskt :)
Nu har jag bara tre kapitel kvar. 10 och 11 är rätt långa, 12 ska bara vara en halv sida typ, och jag vet ungefär vad det ska stå... :)
Hmm... och jo, angående min dagbok, den hålls väldigt sporadiskt och skrivs lite här oh var, så jag misstänker att kanske en femtedel av den kommer att finnas kvar när jag åker hem, och ingenting om tjugo år, så... mammas taktik var bättre ;)

Annars... igår önskade jag att jag haft kameran med mig när jag kom hem från skolan, för det satt en jättefin fjäril på en cykel här utanför :o Jag stod och tittade på den jättelänge medan jag jätteförsiktigt parkerade min cykel och hoppades att jag skulle hinna upp och hämta min kamera innan den flög iväg, men just när jag var klar försvann den :(
Och apropå cykel. Igår när jag cyklade hem från skolan cyklade jag efter en japansk supertant på en äckelgrön cykel ;) Hon var säkert sextio år gammal, för hon såg gammal ut och det gör inte japaner förrns då, och hon cyklade jättesnabbt... alltså, jag cyklar nästan extremt fort jämfört med japanerna, och hon var snabbare än jag. Det var jätteroligt X) Jag tvingade mig själv att cykla ännu lite fortare för jag ville inte vara sämre än henne ;)

Och det var väl det nu tror jag. Nu ska jag plugga kanjis. Godnatt :)