Souvenirer och nattliga promenader

Idag har vi vandrat omkring en massa, som vanligt. Jag tror mina ben börjar vänja sig lite grand, för de gör inte alls lika ont idag som de har gjort andra dagar, trots att vi har gått över 22 000 steg enligt Fredriks stegräknare.
Planen var ju som bekant Nijo Castle - Arashiyama - Ryoanji - Kinkakuji. Den ändrades lite, kommer ni märka ;)

Vi började med Nijo Castle, där det var ordentligt med folk. Lördag, liksom, man får vänta sig det. Men det innebar att man kunde höra fåglarna i golvet ordentligt. Går man ensam över det där golvet låter det ju mest som gnissel, men är man några stycken så låter det som fåglar. Huruvida det låter som näktergalar vågar jag inte uttala mig om ;)
Bland de folk som var där idag var till exempel minst en klass med high school-studenter. De var där på klassresa, förmodligen, och en av deras uppgifter var att de skulle intervjua turister vid slottet - för att öva på sin engelska, antar jag. Så vi blev stoppade vid två tillfällen av tre olika flickor som ville intervjua oss om varifrån vi kom, hur länge vi skulle vara i Japan, vad vi hade och skulle se, och vad vi tyckte. Inga djupare frågor, men det var väldigt kul. Första två tjejerna ville ta kort med oss också - eller en av dem ville det iallafall, den av dem som faktiskt pratade, hon som inte gjorde det såg mest ut som jag misstänker att jag skulle ha gjort om jag var i hennes situation. Obekväm och vill helst vara nån annanstans. Den sista tjejen var väldigt bra på engelska. Alltså, den första gjorde sig förstådd utan problem, men läste frågorna innantill och hade lite svårt med dem. Den sista sneglade på frågorna och tittade sedan på oss när hon frågade dem, och jag tror hon förstod våra svar bättre också. Och hennes uttal var näst intill så perfekt jag nånsin hört från en japan. Vi tänkte tyvärr inte på att säga det till henne, vilket var lite synd.
Men hur som helst. Bilder från Nijo Castle, jag försöker att inte upprepa mig, så:

Detalj av taket i en port

Utsikt från slottets utkikstorn

En trana i slottets trädgård :) 

På vägen ut från slottet så hade det satts upp en massa stånd som dels sålde mat och dels souvenirer. Vi blev pålurade flera stycken ;) Jag köpte bland annat en solfjäder och två par ätpinnar. Fredrik köpte sake och lite saker som var lite otympliga att bära på, så vi bestämde oss för att åka hem och lämna grejerna innan vi fortsatte. På vägen åt vi också lunch på Mos Burger - teriyakiburgare, såklart - så nu är det bara Yakiniku och japansk snabbmat kvar så har jag bjudit på allt jag tycker man bör äta när man är i Japan ;)

När vi lämnat av grejerna så begav vi oss vidare till Arashiyama. Vi åkte inte samma väg som jag och mormor gjorde dit - det finns tre olika stationer för tre olika linjer av tunnelbana/tåg/spårvagn i området - och vi råkade komma igenom ett litet festivalområde, eller några stånd som sålde mat och lite japaner som satt och hade körsbärsblommeparty, trots att körsbärsblommorna nästan har blommat klart nu.
Det var riktigt trångt på vägen upp mot bambuskogen. Märktes att det var lördag. Och många av japanerna där hade på sig kimonos - alltså, man ser ju dessa lite här och var, särskilt i Kyoto, men det var ovanligt många idag, fast jag vet inte riktigt varför. Men hur som helst, när vi kom till Tenryu-ji, som ni kanske minns från förra Arashiyama-inlägget, så bestämde vi oss för att gå igenom både templet och trädgården (jag och mormor gick ju bara trädgården). Templet var fint, och man fick ta bilder där inne, så jag fick flera stycken, särskilt på det man nästan aldrig får bilder på annars; väggmålningar.

Tigrar ...

... vem vet, nån sorts djur ... 

... och en ledsen drake.

Väggmålningar i gamla japanska slott och tempel och allt vad det är är verkligen jättevackra, massa olika motiv, drakar är vanliga i tempel, tigrar, tranor, sakura, och så vidare och så vidare, är vanliga både i tempel och slott. Och ord kan inte beskriva hur fina de kan vara (inte mina ord iallafall).
Jag tog också en bild på hur förvaring kan fungera i en sorts hus med en sorts golv man inte gärna ställer möbler på:

Inbyggda skåp :)

Från templet gick vi till trädgården, som vi gick igenom, men ni får inga bilder, för ... tja, jag tog inte så många, eftersom jag redan varit där en gång och tagit massor, så jag koncentrerade mig mest på att titta.
Samma sak gäller i själva bambuskogen, nu vet jag ju definitivt hur hopplöst det är att försöka fånga den på bild, så jag försökte inte, utan njöt av promenaden istället :)
Ni kan däremot få en bild från helgedomen man kommer förbi om man går till/från bambuskogen utan att passera templet. Det är en helgedom dit många prinsessor skickades för nån sorts reningsceremoni, exakt vad den gick ut på vet jag inte, men vi gick in och kikade, och hittade bland annat de här små statyerna:

Rävar, oerhört viktiga i japansk folktro

Nu var klockan närmare fyra, så det var ingen idé att fortsätta på vår tidigare plan, eftersom allt stänger vid 17 och insläpp kan tänkas stänga redan vid 16, som vi fick erfara förra gången vi ville till Nijo Castle. Så vi gick tillbaka mot stationen, och stannade till vid stånden för att Fredrik ville äta takoyaki (bläckfisk... nånting, nån sorts smet stekt i en särskild sorts form så det blir små runda bollar), och prova de jätteläskiga grillade bläckfiskarna.

Creepy!

Jag smakade också på bläckfisken. Den hade en god sås på sig. Själva bläckfisken ... nej, inte vidare god. Inte god alls, faktiskt. Och inte bara för att jag är kräsen - Fredrik tyckte inte heller om den. Jag köpte mig en grillad majskolv istället, den var bättre, doppad i soja också, det var riktigt gott.

Detta var ungefär vår middag. Så nu åkte vi tillbaka till Kawaramachi (centrum), där vi letade reda på den fantastiska parfait-restaurangen som jag borde gå till oftare. Den säljer lite lätt mat, och massor (ett hundratal) olika sorters parfaiter. Den var lite komplicerad upptäckte vi, för när man kommer in ska man skriva upp sig på en lista - sitt namn och hur många man är, och sedan ringa in ett av tre alternativ, som bara står på japanska. De två första med bara kanji, vilket vi inte kunde läsa, och det sista betydde "var som helst". Eftersom vi inte visste vad det betydde ringade vi inte in något alls. När vi sedan så småningom blev visade till sittplatser insåg vi att det förmodligen hade att göra med om man ville ha en rökfri plats eller inte. Vi hamnade på våningen där rökning var tillåten, men som tur var luktade det inte så mycket just där vi satt, iallafall, kanske var inte hela våningen rökplatser.
Hur som helst. Det finns alla möjliga sorters parfaiter där. Alla. Möjliga.

Förstora om ni inte kan läsa, och kolla in nedersta raden

Plus några omöjliga, med andra ord. Vi bestämde oss för att ta lite mer klassiska sorter. Eller ... min var väl det - mint och choklad - Fredriks var lite konstigare - blå kokos.

Fredriks till vänster, min till höger

Min smakade ungefär som mint och choklad ;) Fredriks smakade som tuggummi :p Men goda var de, båda två.

Sen var klockan halv sju, ungefär, och vi började gå mot Kiyomizudera, för där, liksom i många andra tempel i Kyoto, har de fram till och med imorgon ett "light up-event", liknande det jag var på i Gion med några japaner förra veckan. Och jag tänkte att det är nog extra häftigt vid Kiyomizudera, med utsikten och allt.
På vägen dit gick vi igenom Yasaka Jinja, där det fortfarande är japaner som har hanami, fast inte lika många som förra veckan. Sedan gick vi vidare genom bakgatorna mot Kiyomizudera. De här gatorna är jättefina på dagen, fast rätt mycket folk. Vid den här tiden på kvällen var det nästan folktomt, det var mörkt, och så otroligt mysigt. Härefter kommer för övrigt inte så många bilder, för nattbilder är svåra, men jag hoppas mina beskrivningar kan återge lite av hur det var iallafall.
Som sagt är det inte bara Kiyomizudera som har sådana här events, och på vägen ditåt råkade vi hitta en trappa som var väldigt fint upplyst. Vi gick upp för den och hittade ett tempel vid namn Kodaiji, som också såg ut att vara upplyst. Så vi gick in för att titta. Det var jättefint, vi var ju lite uppåt bergen nu, så man had elite fin utsikt innan man kom fram till själva tempelbyggnaden. Där inne hade de helt oväntat en utställning med modern konst. En skulptur av en människa gjord av hönsnät, lite tavlor vars motiv var svåra att se och ... eh, saker man inte ens kunde se vad det var. Modern konst. Alltså, vissa grejer var jättefina, och det här är inte ett klagomål alls, det var bara väldigt oväntat. Ännu mer oväntat var när vi kom ut mot en del av templets trädgård, som inte var upplyst med starka lampor underifrån som resten var, utan med ett ljusspel av något slag. Jättemodernt och spelades över den här zen-trädgården och templets mycket japanska gamla port. Häftigt men konstigt, ungefär som utställningen ;)
Efter detta ljusspel gick man vidare genom trädgården där de vanliga lamporna kom tillbaka, och man fick gå vägen via bland annat en grav som tillhörde "Nene-sama", som var en adelsdam från början av 1600-talet, som byggde det här templet för att hedra sin bortgångne make. Man kom också igenom en liten bambuskog som också var upplyst med lampor och jättemysig. Mysig är ett ord som kommer repeteras mycket här, bara så ni vet.
När vi kom ut från det här templet, tillbaka nerför trappan, så gick vi bokstavligt talat 10 meter innan vi hittade nästa lilla avstickare i form av ett tempel där vi kunde se lite grönt ljus. Detta visade sig vara Entokuin, ett undertempel till Kodaiji.

Det gröna ljuset som lockade oss. 

Det här templet var ännu mysigare än det förra, det var mindre men framförallt var det i princip folktomt. Vid Kodaiji var det ju inte trångt, direkt, men vi var inte ensamma. I Entokuin stötte vi på tre andra personer totalt. Och framförallt vid dess norra trädgård kunde man sitta och titta ut på den och bara ta det lugnt. Inte ett ljud, inte en människa, en jättevacker trädgård som var jättefint upplyst, jag hade kunnat sitta där i flera timmar.

Ett hopplöst försök att fånga känslan på bild.

Men vi gick vidare, såklart. Genom i princip folktomma gator - och de här gatorna är aldrig folktomma annars, jag har gått dem flera gånger, främst förra gången jag var i Japan, och det har alltid varit trängsel. Men nu, jättefina vindlande gator med vackra gamla japanska hus, tyst och lugnt, det var en fantastisk promenad.
Vid Kiyomizudera köpte man biljetter långt framför platsen man i vanliga fall gör det, förmodligen för att byggnader även utanför vanliga biljettbyggnaden var upplysta. Jättefina. Såklart.

Samma byggnad som jag och mormor såg drakparaden komma ner från

Det fanns också en lite spännande grotta man fick gå in i. Man gick nerför en trappa, till en gång som var fullständigt becksvart - det gick inte att se någonting alls. Man följde en sorts rep, eller kanske snarare ett radband fast storlek större, in och runt och kom till en upplyst sten med en symbol på. Vi hade ingen aning om vad det var, så vi tittade på den en kort stund och gick sedan vidare och ut. Jag googlade fram nu att det var "tainai-meguri", barmhärtighetsgudinnans livmoder, och det ska alltså symbolisera nån sorts återfödelse. Kanske hade betytt mer om vi vetat det innan, men även som det var nu så var det en spännande upplevelse iallafall :)
Vidare till själva huvuddelen av templet, där vi förundrades över utsikten över Kyoto i natten, och över ljussättningen på både trädgård och byggnader. Vi köpte också en varsin amulett som ska skydda mot huvudvärk. Jag satte min på min nyckelknippa, så nu hoppas jag att mina vanliga vårhuvudvärkar ska skrämmas bort :)

Kiyoumizudera by night

På vägen ut drack vi vatten ur Otowa - källan templet är byggt kring - vilket ska kunna hjälpa en att få önskningar uppfyllda. Jag önskade ingenting, för jag kände inte till denna detalj då. Undrar om det funkar i efterhand ...

Hur som helst. Vi promenerade tillbaka samma mysiga lilla väg som vi kommit, till centrum varifrån vi tog tunnelbanan hem igen.

Till vänster, amuletten mot huvudvärk, de andra är från Tenryu-ji, den i mitten var bara fin, den till höger tror jag bara var en vanlig amulett för tur.

Imorgon blir det två stycken festivaler - en som går ut på blomsterarrangemang, en som bara beskrivs som mystisk, så vi får väl se vad den går ut på - och sedan ska vi göra ett nytt försök att ta oss till Kinkakuji och Ryoan-ji.

Godnatt!