Kul shopping!

Så, det här är ett inlägg om shopping. För en gångs skull har jag haft kul medan jag har shoppat, det är sällan, som ni vet ;)
Lördagen började jag med att åka till Harajuku. Det var kul, men lite svårt, även när det faktiskt stod storlekar på kläderna, men jag hittade iallafall en keps och en tröja, vilket jag var nöjd med.
Jag åkte tillbaka till hotellet för att lämna av sakerna, och där höll det på att städas, trots att det hade gått 3 timmar sedan jag åkte, och då höll de på att börja. Men jag antar att det tar ett tag eftersom de städade hela våningen samtidigt. Jag smög in på mitt rum och lämnade av grejerna, sen åkte jag vidare till Ueno där jag letade reda på Kappabashi dori. Det var inte så svårt, jag visste ungefär åt vilket håll jag skulle, och visste att jag var nära när jag såg en butik som bland annat sålde förkläden. Gick runt hörnet och hittade Kappabashi. Och jag måste säga, om ni någonsin har saknat någonting – vad som helst – i ert kök, eller er restaurang för den delen, så finns det att köpa på den här gatan. Allt från bestick och tallrikar till skålar och kastruller och displaymontrar och industridiskmaskiner. Och mat. Inte så mycket riktig mat, men plastmat, såklart ;)

Bara en av alla hyllor, en hand med för storleksjämförelse. Naturlig storlek fanns också.

De här köpte jag.

Och nu ska jag svara på min mors fråga om vad plastmat är till för:
1. Den ser god ut.
2. Folk vill äta den.
3. De kan inte äta den.
4. Moahahaha!
Fler frågor på det? ;)

Jag fick på den här gatan hålla  mig riktigt ordentligt för att inte köpa massa onödigt, och jag var glad att jag hade satt en övre gräns på hur mycket jag fick spendera här. Jag kom inte upp till den, vilket jag tycker var skickligt. Det var svårare här än i Harajuku, för att saker här ofta kostade några hundra yen, vilket är lättare att bara betala än när det börjar kosta några tusen, som saker gör i Harajuku (viss skillnad på köksredskap och kläder).

Vet inte hur bra detaljerna syns, men kakformar! I alla möjliga storlekar och formar och allt!

Display hos en random butik.

En kappa (som i Kappabashi dori), är ett japanskt monster som bor i floder och tycker om att dränka folk. Fast jag tror det här är en snäll kappa :) 

Panda! Enorm panda! Bara för att :p

Efter detta åkte jag vidare till Akihabara, där jag ville kolla i lite dockbutiker och köpa mig en plånbok, för min gamla håller på att falla sönder. Jag fick tag i det jag ville, även om dockbutikerna var lite tråkiga (de hade inte så mycket av just det jag ville ha, men väldigt mycket annat). Utanför nån butik stod folk och delade ut påsar som reklam för nån anime jag aldrig hade hört talas om, men jag tog en påse. Den var ju gratis ;)
På vägen mot stationen blev jag plötsligt stoppad av en japan som frågade om han fick intervjua mig. Han jobbade för nån TV-kanal, BS Fuji tror jag den hette, och ställde lite frågor om vad jag gjorde i Japan, vad jag tyckte om Japan, varför jag åkt till Akihabara och så vidare. Ungefär samma sorts frågor som de där högstadieeleverna vid Nijo Castle ställde till mig och Fredrik, fast lite mer följdfrågor ;) Och han frågade mig om jag kunde nån japanska, så fick jag prata lite japanska inför TV-kameran X) Så, y'know, tyvärr kommer jag inte ihåg vad programmet hette, bara att det gick på antingen söndagar eller lördagar (han sa ”Sundays”, på hans skylt stod det ”suturdays”, så …) vid 22. Så jag har ingen aning om vad det egentligen är jag intervjuades för, men kul var det ;)
Så på tåget tillbaka mot hotellet satt jag halva resan och flinade lite åt det. Och andra halvan satt jag och stirrade på en tjej. Vilket inte är riktigt lika creepy som det låter, hon hade på sig en jättefin 1880-talsinspirerad dräkt, som hon tydligen hade sytt själv (en dam som stod bredvid henne frågade om den, och hon plockade fram mönstren och visade). Jag försökte samla mod att gå fram och säga någonting, för jag tyckte hon förtjänade nån sorts komplimang för den outfitten, men … nej, jag sa inget. Lite synd. Men hur som helst.
Jag lämnade än en gång av saker på hotellet, och åkte sedan tillbaka till Harajuku. För jag älskar det stället. Och jag gick omkring i lolita-butiker, det finns en hel del såna, och tittade på lolitaklänningar och på blusar – jag har nämligen kommit på att om jag nånsin ska rollspela en av mina egna karaktärer igen så är det en lolitablus jag ska ha på mig – massor av krås och grejer, i brist på riktiga 1700-talskläder så är det det bästa jag kan komma på. Det var lite småsvårt att vara helt säker på vliken storlek jag har där – vanligtvis när jag köper kläder i Japan kan jag ha Medium, precis som i Sverige, utom vissa grejer som jag tar i Large för att jag föredrar lite för stora kläder, särskilt tröjor. Men lolitakläder är ju gjorda för små japanska tjejer. Men jag kan meddela att 2L passar helt okej, även om ärmarna är lite för korta. Gör inte så mycket, jag kan sy dit lite extra krås bara. Tyvärr fanns ingenting jag ville ha i 4L, så jag vet inte om det hade varit bättre – jag kan tänka mig att ärmarna hade varit bättre, men resten kanske för stort. Jag handlade det mesta på en butik som heter Body Line, som jag minns att jag och Maria var i flera gånger, som har den policyn att man får inte fotografera där inne (fine, lite tråkigt om man vill be om smakråd av nån som inte är där, men jag förstår), man får heller inte prova kläderna, och man kan varken lämna tillbaka eller byta dem i efterhand. Så … jag är lite tveksam till detta. Men för min del tänker jag att om nåt inte passar går det säkert att sälja när jag kommer hem igen.
Men. Jag fick lite problem också, för jag försökte ta ut pengar, men bankomaten påstod att mitt kort inte var giltigt. Detta gjorde mig orolig, men jag kunde betala med kortet, så det var inget fel på det. Jag kom fram till när jag hittade internet igen och kunde kolla internetbanken att det nog bara var så att jag försökte ta ut mer pengar än jag hade på kontot. Så jag är tacksam att jag har mitt ”Oförutsett”-konto som jag kunde föra över tillräckligt med pengar från så det räcker resten av tiden i Tokyo och dessutom till en biljett hem igen, annars hade jag kunnat få det jobbigt. Jag har nämligen inte med mig inloggningsdosan till Tokyo, så jag kan inte föra över pengarna som finns på andra banken. Så kan det gå när man inte planerar ordentligt! Det är nåt sorts tema för den här resan, tror jag, för i fredags, när jag skulle åka, var jag nära att inte få med mig mitt bankkort alls. Men det är nog nyttigt, för nu kan jag omöjligt bli frestad att köpa ännu mer saker, jag är redan orolig för dels hur jag ska släpa med mig de här grejerna till Kyoto, och dels om de får plats i resväskan på flyget sen. Men det löser sig.

Hur som helst. Ja, roade mig i Harajuku ett tag, åt middag, åkte tillbaka till hotellet … tog en bild på gårdagens skörd:

Uppifrån och ner: Tröja, keps, plånbok, påse, plastmat, strumpor. Resten av kläderna får inte vara med :p

Sen blev det söndag. Vilken överraskning, va?
Jag gick upp tidigare än jag ville, för att jag inte ville ligga i sängen när städningen börjar vid tiotiden. Åkte till Shibuya och satte mig på Starbucks och fikade. Jag vet, Starbucks är inte särskilt japanskt, men de har väldigt gott chai-te och vid Shibuya väldigt fin utsikt över korsningen. Satt där och skrev tills mitt te var slut, sen åkte jag vidare. Eftersom klockan ännu inte var elva var det ingen idé att försöka göra så mycket, så jag tänkte att jag sätter mig på Yamanote-linjen (Tokyos loop-line, ett tåg som åker runt, runt, en dryg timme per varv och stannar bland annat i Harajuku, Shibya, Tokyo Station, Akihabara och Otsuka, där mitt hotell ligger) och åker ett varv runt där, så skulle butiker och sånt vara öppna när jag kom av igen. Men när jag satt där och hade åkt några stationer så började jag få yrsel, vilket inte kändes så bra. Jag teoriserade att det kanske var hunger, trots att det var lite tidigt för det, så jag gick av vid Tokyo station och gick till ett café och köpte en smörgås. Kyckling och basilika, väldigt god även om det kanske var lite väl mycket basilika.

Och fint upplagd var den såklart. 

Jag åt den, drack massa vatten, yrseln blev inte bättre. Däremot började jag känna mig trött. Så jag satte mig på tåget igen och slumrade till, och först då insåg jag att yrseln berodde på sömnbrist. Det var länge sen jag fick såna effekter av det, och det var märkligt eftersom jag faktiskt hade vaknat mer eller mindre på egen hand – inget alarm, bara lite ljud ute i korridoren.
Men så jag satt ett halvt varv på Yamanote-linjen och halvsov, kände mig lite bättre när jag väl kom av vid Harajuku.
För idag är det söndag, och är man i Tokyo en söndag är det självklart att man måste åka till Harajuku och titta på folk i snygga/coola/konstiga kläder. Jag vandrade omkring där ett tag och tittade på folk. Harajuku på söndagar är otroligt trångt, dock, så det blir inte alltid så mycket bilder, men idag lyckades jag faktiskt få en hel del till sist, när jag råkade springa på en jättestor grupp folk i massa konstiga kläder. Allt från ”klassisk” lolita till steampunk till … ja, okej, jag kan inte ens namnen.

Hela gruppen som poserar för foton (fast mitt är taget från fel vinkel)

Random bild med flera olika stilar bara här. 

De vita var roliga, särskilt han som poserar här X) 

Jag vet inte om den här gruppen kände varandra eller om de bara råkat bli ihopsamlade – det fanns ett par människor som verkade vara in charge, men det var så många olika stilar och olika personer från olika länder (inklusive svenskar, uppfattade jag), så jag vet inte hur de lyckades samla ihop alla. Det verkade vara rätt öppet för att vem som helst kunde joina, dock. Jag kände tyvärr att jag inte hade tillräckligt coola kläder för att få vara med (jag var inte ens särskilt regnbågig idag, bara gult och rött), så jag nöjde mig med att ta massa kort på dem och sen åkte jag tillbaka till hotellet.

Trängseln idag

Butik, det var mycket mindre trängsel igår. 

Regnbågsbläckfisk!

Bara för att "Sushi Ninja Toilet" är som taget ur västerländska "låt oss bara använda de enda japanska ord vi kan" X) 

Candy A GoGo, som luktade amerikanskt godis. Jag blev inte sugen. 

Gröna gubbar. Ingen aning ...

Hen som är svart och rosa var jättecool, och poserade gärna för foton. Hon som är orange var lite mer blyg.  Men jag gillar kläderna, på båda två. 

Nu är klockan inte så mycket, knappt kväll än, så kanske ger jag mig ut på fler äventyr idag, men det är inte säkert. Jag har ju redan shoppat upp alla pengar jag hade avsatt till den här resan, så jag vill inte bli frestad att köpa nåt mer, och Tokyo är ju inte direkt en sån stad jag gärna bara går ut och promenerar i. Det kan jag göra i Kyoto, men här är allt för stort och trångt … Men det gör mig faktiskt inte mycket alls att bara sitta inne på hotellrummet resten av kvällen, eller möjligen gå ner till nåt café om jag kan hitta något där jag vågar sitta en längre stund och skriva (som sagt, mycket folk här så oftast vågar man inte sitta längre än att fikat är slut, för det är så många som vill få plats).