Namn och skyltar

Ja, i söndags skulle vi ju titta på ett par festivaler, om ni minns. Så vi började dagen med att åka till Daitokuji, och leta efter blomfestivalen - flower arrangements. Det här är ett rätt stort komplex, och vi hade lite tid på oss, så vi vandrade runt och gick in i diverse undertempel som fanns där. De var fina, naturligtvis, fast det märktes att de här templen kanske inte var jättevana vid utländska turister, åtminstone inte som pratade engelska. Eller så ville de med flit vara extra underhållande för dessa turister:

Meaning of the Kekkai barrier is "From this point on Trespassing"

Vid skohyllorna man skulle lämna skorna medan man var inne i templet: Please note the mistake of shoes.

Och favoriten: Private probably no trespassing

Mycket till blomsterarrangemang hittade vi dock inte. Jag menar, vi hittade fina trädgårdar, vissa med blommor i, men inte festivalen vi letade efter. Det var inte förrns lite senare jag insåg att det kanske inte var Daitokuji den skulle vara vid ens, utan Daikakuji. Jag hoppas jag kan förlåtas för detta fullständigt uppenbara misstag X) 

Det här var ju en lite mysig trädgård :)

Vacker kimono som visades upp i ett av undertemplen

Närmaste vi kom ett blomsterarrangemang :) 

Vi gick vidare till Imamiya-jinja, som ligger precis bredvid Daitokuji och där det också skulle vara en festival. Yasurai var namnet på festivalen. På sidan där vi hittade den beskrevs den som en av Kyotos tre mest mystiska festivaler, så självklart var vi tvungna att ta reda på vad detta handlade om ;) När vi kom var det dock väldigt ont om folk - inte folktomt, och uppenbarligen skulle någonting hända, för det stod en prästinna och såg ut att utföra nån sorts välsignelser på folk. Vet fortfarande inte riktigt vad det var. Men mycket till festival såg det inte ut som. Vi vandrade runt och hittade en affisch, självklart skriven helt på japanska, men jag lyckades lura ut att någonting skulle hända klockan tre. Klockan var nu ungefär halv ett, så vi bestämde oss för att gå vidare till Kinkakuji. Den promenaden tog ca 20 minuter, så det var ju ingen fara. 

Vid Kinkakuji var det inte folktomt. Inte ens nästan. Det såg ut ungefär som man kan tänka sig att det ska göra vid en av stadens mest besökta turistattraktioner. 

Bilden är mer för att visa folkmassan än templet :) 

Templet från en annan vinkel än man brukar se det-

Ett vattenfall. Bara för att. 

Vi blev pålurade lite souvenirer (jag fler än Fredrik, men det var med flit), och sedan tänkte vi att man kanske skulle äta nån sorts lunch. Vi hade ätit lite friterad kyckling vid Imamiya, men tänkte att det nog inte var riktigt tillräckligt. Så av någon anledning struntade vi i mina tidigare erfarenheter och följde en skylt mot "Kyoto Style Pizza". 

Varken ser ut eller smakade pizza ... 

Den var väl inte äcklig, direkt, men min var lite tråkig (okej, jag tog bara ost på min för jag var lite feg, men ändå), och det var mer nåt litet snacks än mat. Men hur som helst. 

Sedan gick vi tillbaka till Imamiya, och hade nästan en timme på oss där innan festivalen skulle sätta igång. Så jag köpte kanderade jordgubbar, för jag såg dem och var tvungen att prova, och så satte vi oss och väntade. Det var helt okej väder, nämligen, lite molnigt men inte kallt. 

Okej, men jordgubbar ska nog helst ätas som de är. 

Så småningom började folk samlas runt ett område som spärrats av med rep, så vi ställde oss också där och väntade. Fick rätt bra platser, ända tills kvinnan som satt ner framför oss plötsligt reste sig upp så fort paraden började. Och sedan stod upp under hela tiden. Inte alls okej, tyckte vi, men varken vi eller japanerna runt omkring sade någonting. Tyvärr. 

Men hur som helst, paraden kom in lite överraskande bakifrån (alltså, bakom oss, men det var huvudingången till helgedomen, så egentligen kanske man inte borde ha förvånats). Det första man lade märke till var ett par jättestora paraplyer med en blombukett i toppen, som folk genast sprang och ställde sig under. Det regnade inte, så det här var ju lite märkligt, tyckte jag iallafall. 

Paraply

Sedan fortsatte paraden, den bestod av präster, några folk som var utklädda till oni (troll) och slog på trummor, och ett gäng män med svärd och ett gäng unga män och pojkar som spelade flöjt. Mitt musiksinne blev lite skadat av detta flöjtspelande, men yngsta pojken verkade vara i typ ... sexårsåldern, som allra mest, så jag försöker vara förlåtande ;) 

De utförde hur som helst några små ceremonier, lite dans, lite böner, lite alla möjliga märkliga saker. 

Så det var lite kul, även om vi inte hade en aning om vad som pågick ;) 

Efteråt gick vi fram till ett par prästinnor eller om de var lärlingar, och frågade lite, och då fick vi ett papper som förklarade vad det var. Tydligen är det så att gudarna följer efter älvor som bor i blommor, så den här ceremonin är till för att locka tillbaka gudarna till helgedomen - därav blombuketterna på paraplyerna. Det är även så att om man går in under dessa paraplyer så ska man inte bli sjuk på ett år. Så det förklarade just den detaljen. Och det här är en av de första festivalerna i Kyoto på våren, och om det är soligt under den så ska det var sol för alla andra festivaler den våren också. Det var inte sol nu, så, synd för alla andra festivaler :p 

Efter det här kände vi oss upplysta, och vi begav oss mot Gion för att hitta den här Ghibli-affären jag hade sett där tidigare. Den var inte så svår att hitta. 

Ghibli!

Den var större än den jag hittade förra gången, och jag ville ha allt i den! Min självdisciplin sattes på rejäla prov där inne, och lyckades ... ibland ... Men mycket köpt blev det också, för det är faktiskt okej att köpa massor av Ghibli-saker när man är i Japan :D

Vi åt middag strax bredvid Ghibli-affären, på en riktigt trevlig japansk restaurang. Fredrik tog nån sorts set-meny med sushi och nudlar, jag tog rostbiff på japanskt vis med höstgrönsaker. 

Lägg märke till de skalade körsbärstomaterna

Det var väldigt gott, faktiskt, och vår servitör talade förvånansvärt bra engelska, dessutom. 

Efter middagen var vi sugna på efterrätt, så vi gick mot Yasaka Jinja där det fortfarande pågick körsbärsblomningsparty och vi hade sett ett stånd som sålde chokladtäckta bananer. Men det ståndet höll precis på att stänga och hade inga bananer att sälja till oss, så vi vandrade runt där en stund och tittade, men hittade ingenting mer intressant än de här: 

Möjligen en tvättbjörn och en uggla? 

Så vi drog oss tillbaka till centrum och köpte crepes istället - banan, choklad och jordgubbe. Naturligtvis jättegott. Varför säljs inte mer efterrättscrepes i Sverige? 

Det var alltså söndagen. Vidare till måndagen, som var en regnig dag. Vi hade bestämt att just därför skulle vi åka till Himeji för att titta på det fina slottet igen, för större delen av den attraktionen är ju inomhus iallafall. Så vi åkte dit, åt lunch på Matsuya där (japansk snabbmat) och gick vidare till slottet. Det var ingen kö. Alls. 0 minuter att vänta stod det på en skylt där utanför. Kan bero på regnet, kan bero på att hypen lagt sig en liten aning när det ändå var över en vecka sedan slottet öppnades efter sin renovering ;) 

Det var ju inte folktomt, dock, man fick stå en kort stund i kö precis innan man kom in i slottet, men väl där inne kunde man den här gången komma fram och läsa alla informationsskyltar, vilket inte var fallet förra gången jag var där - då fick man vackert följa strömmen dit den tog en. Jag tog inte riktigt lika många bilder den här gången, men några stycken blev det ;) Dock fortfarande inte jättemånga som egentligen är intressanta att visa upp. 

Slottet utan några träd alltför i vägen. 

Det är ett så fruktansvärt fint slott. Jag vill ha det. Ge mig? Någon? Ohwell, jag köpte ett litet pussel som ska bli en 3D-modell av det när det är klart, så jag kanske får nöja mig med det, eventuellt :) 

Vi gick och fikade. Det var helt okej fika, min kaka var jättegod - choklad, såklart - men teet var inte fantastiskt. Hon som gjorde det verkade vara väldigt ny, och jag tror att hon hade lyckats få mjölken i teet att koka, vilket förstör smaken ganska rejält. 

Fika

Sedan tänkte vi oss att vi skulle hem. Vi gick till stationen, där vi upptäckte att nästa tåg som stannade vid Kyoto gick 18:01. Klockan var nu ca 17:10. Detta förvånade mig rejält, för Shinkansen går egentligen riktigt ofta. Och det visade sig att just 17 var den timmen då inga tåg alls gick åt det hållet förbi Himeji, utom ett som bara åkte till Osaka (stationen innan Kyoto). Eller, som stannade - gick förbi gjorde det flera stycken. Kanske är det vid den timmen folk vill åka riktigt fort mellan Hiroshima och Osaka, så de hoppar över Himeji? Vem vet. 

Men vi satt där och väntade, gjorde inte så mycket, sen tog vi tåget tillbaka till Kyoto. Väl i Kyoto, när vi skulle åka från stationen, så köpte jag mig ett ICOCA-kort. Detta är alltså ett kort man fyller på med pengar och sedna kan åka tunnelbana, buss och tåg och sånt med. Lite som SL Reskassa, fast lättare för att man inte behöver hålla koll på annat än hur mycket pengar man har på kortet - det dras automatiskt rätt summa pengar när man går ut genom spärrarna. Och kortet gäller även i Tokyo, så min nästa Tokyoresa kanske blir lite mindre förvirrande kring just tågen ;) De gäller förmodligen inte på Shinkansen, dock, men det tror jag inte behövs :p

Men. Vi åkte direkt för att äta middag, för vi var hungriga. Middagen var yakiniku. På japanskt vis, alltså inte det man får om man beställer yakiniku på en japansk restaurang i Sverige. Yakiniku går ut på att man beställer in kött som man sedan grillar själv vid bordet. Alla möjliga sorters kött, och lite grönsaker och sånt, kan man beställa in. Vi tog en All You Can Eat-meny, där man alltså får beställa in hur mycket mat som helst under 90 minuter för ett fast pris. Dricka ingår inte. Köttet vi beställde in - fast vi knappt visste vad det var - var jättegott. Precis så gott som jag kom ihåg från förra gången. Och strax efter att vi satt oss fick en annan turist en plats bredvid oss, och strax efteråt ytterligare en bredvid henne. Hon kom från Danmark - och försökte prata danska med oss när jag sa att vi var från Sverige, vilket gick halvbra - och han som kom efteråt var från Schweiz. Tyvärr satt vi alla på rad, så det blev lite svårt att samtala alla fyra, fast vi försökte lite grand. Men till sist blev det mest de två som pratade. Synd, men hur som helst. 

Tiden gick väldigt fort. När de kom och sa att det var sista chansen att beställa (70 minuter efter att vi satt oss) konstaterade vi att man får äta snabbare och mer än vi gjorde för att All You Can Eat-alternativet skulle vara helt värt det. Vi kom väldigt nära, men inte riktigt ända fram. Men det var ändå värt pengarna, jättegott var det, som sagt :) 

Vår utsikt från restaurangen var väldigt ... japansk.

Se de inringade områdena.

Och utifall att det inte syns ordentligt - den stora ringen ringar in "Club LAID". Så, ja. Och den lilla ringen, ifall man inte lyckas på klubben, så kan man gå in på denna "Drug Store" och köpa sexleksaker. Så, ja. 

Sedan har vi idag, tisdag, som var Fredriks sista dag i Japan. Vi tog det ganska lugnt - vi hade ju sett det mesta redan. Vi åkte in till Teramachi (centrum) och gick till en biograf, för vi var nyfikna på att gå på en japansk bio i Japan. Vi hade spanat in redan igår en animefilm vi ville se. Vi tittade på tiderna den gick, bestämde oss för att 13:00 var en bra tid, för då hann vi med lunch innan. 

Lunchen blev ramen igen - ramen är gott! Och mer varierat än det låter - på ett ställe som var i princip tomt på folk. Men klockan var ju bara strax efter 11, japaner har vett att inte vara igång så tidigt ;) Sedan vandrade vi omkring lite till bland shoppinggatorna, jag visade upp Loft, för Loft är en rolig butik, och toalettsitsvärmaren "Mårsmållow Skändinäviän" X) 

Bion var en riktigt kul upplevelse. Vi fick presenter när vi kom till salongen - ett plastkort som var ett student-ID för huvudpersonen i filmen, vilket var lite kul. Förmodligen fick vi dessa för att vi var först till salongen, och det var ju ett jättekul litet minne man kan ha med sig ;) Själva filmen var bra, jag hängde med på det mesta - inte detaljerna, oftast, men jag begrep vad den handlade om, definitivt mycket bättre än jag hade förväntat mig. Så ja, det var bra :) 

Sedan gick vi och fikade på Handelsvägen. 

Om nån inte kommer ihåg detta fantastiska ställe.

De säljer uppenbarligen mest glass, och vi beställde in ett set, Fredrik med våfflor och jag med pannkakor. 

Mina pannkakor, med frukt och tre glasskulor i en skål bredvid. 

Glassen var Bäryoghurt, Svart vinbär och apelsin, och sedan Choklad. Det var jättegott :) Vi frågade lite om namnet på stället - främst var jag iallafall nyfiken på hur de uttalade det. Det visade sig dels att vår servitris iallafall uttalade det väldigt bra, och dels att ägaren av det här stället tydligen är svensk. Så där har vi det mysteriet löst ;) 

Ja, sedan ägnade vi oss åt att vandra omkring bland butikerna. Det regnade, så vi ville inte ge oss ut på några äventyr, och som sagt, vi hade inte så mycket äventyr kvar att ägna oss åt. 

Sen åkte vi hem, och gav oss så småningom ut på jakt efter middag. Det blev ett ställe som ligger här i närheten, på vägen mot tunnelbanan, och som jag har varit nyfiken på. Lite kul ställe, men det visade sig att troligtvis går man inte dit för att äta, utan för att dricka. Den alkoholhaltiga menyn var längre än den matnyttiga ;) Men mat fanns, och den smakade faktiskt gott - eller, från okej till gott, iallafall - så vi blev mätta, även om det var lite awkward när vi inte riktigt förstod vad man skulle beställa. De tittade lite konstigt på oss när de insåg att vi inte tänkte dricka alkohol. Men, men. 

Sen gick vi hem, tog lite glass till efterrätt (för så gör man, det är djupt inrotat :p ) och sedan ... ja, sedan har jag skrivit det här blogginlägget, och nu är det väl dags att sova, för Fredrik blir hämtad av skytteltaxin 6:45 imorgon. 

Så. Godnatt på er!