Sista veckan

Hej!

Nu är det snart dags för mig att åka hem. Sorgligt. Och skönt. Och ... tja, lite alla möjliga känslor har jag. 

Vad har hänt sedan sist, då? 

Tja. Senaste veckan har ägnats åt att försöka packa mina väskor. De är ju nu två stycken, men trots detta har jag problem att få plats med allt jag vill ha med mig hem. Och jag som hela tiden tyckt att jag har varit jätteduktig med att låta bli att spontanköpa souvenirer X) 

     Oh, well, det löser sig. Min ryggsäck är ju magisk och får plats med en himla massa saker, så länge de inte får för sig att väga den på flygplatsen. 

Jag har också ägnat mig åt att försöka göra allt jag kommer sakna när jag kommer hem en sista gång. Eller flera sista gånger, i vissa fall. Jag har varit tillbaka till Saiin, där jag bodde förut, och gått längs Shijo-dori därifrån till Kawaramachi. Jag har inte gått till Nihongo Center (skolan jag gick på förra gången), för där finns ingenting kvar som jag saknar ;) Jag har tagit mig många kvällspromenader längs floden, och försöker hinna med att äta på alla restauranger jag kommer sakna. Ja, det har blivit oproportionerligt många teriyaki-burgare, men jag har iallafall varit relativt nyttig och tagit sallad till istället för pommes :p 

Lite nya saker har jag gjort också. I onsdags åkte jag till Ryoanji. 

     Kul grej med det här templet, som inte har med templet att göra, utan förbannelsen som verkar ligga över det. Förra gången vi var här försökte Maria åka dit, men det var då stängt för säsongen. Jag kände knappt ens till det förra gången, men den här gången hade jag läst lite om det och ville se vad det handlade om. Så jag lade in det i planen när mormor var här, om vi hade tid. Vilket vi inte hade, den dagen då det skulle göras blev det för sent. Ingen fara, tänkte jag, vi tar det när Fredrik är här. Men det blev inte av då heller, vi hittade för mycket annat spännande. Fortfarande ingen fara, jag har ju ändå över en månad på mig att ta mig dit själv. Så en dag bestämde jag att "imorgon ska jag dit". Morgondagen kom, och massor av jobb hade kommit in så jag var tvungen att sitta hemma och ta hand om det. Nån vecka senare; "på lördag ska jag dit!" Lördagen kom, och än en gång kom det även en massa jobb. 

     Då tänkte jag att okej, men på måndagen (nu är vi inne på den här veckan, i måndags alltså), då hade jag ett Skype-möte avtalat med en kompis, men hade hela förmiddagen på mig. 

     Jag försov mig. 

     Okej. Fine. Onsdag. Inget annat planerat, jag ska bara ta mig till Ryoanji. 

Onsdagen kom, jag gick upp, kollade att inget jobb kommit in, jag tittade noggrant upp vilken buss jag skulle ta och varifrån den gick. Jag tog mig till bussen, satte mig på den, och tänkte "nu fattas bara att det kommer en stor jordbävning ..."

     Nej, det kom ingen jordbävning. Rättare sagt, jordbävningen hade redan varit, i onsdags morse, men den var långt uppåt nordöst (stackars Fukushima) och jag kände inte av den. 

Så ja, jag kom fram till Ryoanji. Yay!

     Namnet Ryoanji (egentligen Ryoan-ji, där ji står för tempel), skrivs med tecknen för drake och fred, alltså Den fredliga drakens tempel. Ungefär. Lite fint, tycker jag. 

      Det här är ett rätt så litet tempel, faktiskt väldigt litet i jämförelse med många andra tempel i Kyoto, och det som är speciellt för det är dess stenträdgård. Det är en trädgård bestående av 15 stenar av olika storlek, som är lagda på ett sådant sätt att var man än står i trädgården så kan man aldrig se alla 15 stenar. Exakt vad detta ska symbolisera får man gissa sig till, jag tycker mest att det är rätt coolt. 

     Jag kan inte svära på att man inte kan se alla stenar var man än är i själva trädgården, för man fick inte gå ner i den, men är man uppe på terrassen så är det iallafall sant. Om man inte är lite längre än mig, för då tror jag att man nog kan skymta en del av den saknade stenen ;) 

Liten modell över hur trädgården ser ut.

Hur trädgården faktiskt ser ut.

Jag tyckte muren var väldigt cool också. 

Jag satt en stund bredvid trädgården och filosoferade, för så ska man väl göra vid en zen-trädgård? :p Men det var mycket folk där och jag kände att jag tog upp plats, så jag begav mig ut till den andra trädgården. Som tydligen typ ingen annan ville se. 

Tomt och mysigt.  

Ett litet tehus hade de.

Och en liten damm, såklart. 

Och en hel hög sköldpaddor som inte bryr sig om avgränsade stenar ;) 

Så. Efter Ryoanji tog jag spårvagnen ner till Saiin, som jag skrev där uppe. Bara för nostalgins skull. 

Och för att ta en bild av stationen jag inte trodde skulle bli så här cool.

Och det var ungefär onsdagen. 

     I torsdags satt jag nästan hela dagen och Skypade med Maria. Jättetrevligt, och behövdes för att påminna mig att det inte bara är tråkigt att åka härifrån ;) 

     Sedan blev det fredag, och det var dags för Aoi Matsuri. Detta är en av Kyotos tre största festivaler. De andra två är Gion Matsuri (som hålls i juli finns beskriven i ett inlägg från förra gången jag var här), och Jidai Matsuri, som hålls i oktober, och inte finns beskriven då jag inte visste om detta när jag bara varit här i tre veckor förra gången ;) 

     Jag såg inte hela festivalen, men paraden går från Kejserliga palatset till Shimogamo Jinja och sedan vidare till Kamigamo Jinja. Eftersom jag bor ett par minuters promenad från Shimogamo så var ju detta fantastiskt passande. Så jag gick för att hitta en bra plats, vilket jag också hittade, på vägen en bit innan helgedomen. Jag såg jättebra från den platsen, men den var inte jättebra för fotografering. Jag tog ändå några foton: 

Kvinna till häst, och det är säkert viktigt vad de gående bär på ... 

Vagnarna var fina, men känns otympligt att man måste gå och hålla i hjulen medan den körs. 

Dessa blomparaplyer, vet inte vad de här symboliserade :p 

Kvinna i Heian-kläder, 12 lager, usch vad hon måste ha varit varm. 

Den sista bilden, förr i tiden (enligt lilla infobladet jag fick har den här festivalen funnits i i princip samma form som nu sedan 500-talet) var det alltid en kejserlig prinsessa som satt där (och jag skulle gissa att förr i tiden blev hon buren på riktigt, och fuskåkte inte i en vagn ;) ). Numera är det inte det längre, såklart, kejserliga familjen har väl bättre saker för sig :p 

Det här är en stor festival, av typen som stora gator stängs av för (svängen jag tog bilderna i är från Kawaramachi), och en himla massa folk var närvarande, som ni kan ana av folkmassan i bakgrunden. 

Så här såg det ut när jag var på väg därifrån. 

Till och med på sköldpaddsvägen var det trafikstockning ;) 

Så, ja. Det är vad jag har roat mig med sedan sist, ungefär. 

     Helgen har mest tillbringats med att om och om igen försöka pussla ihop mitt packande, och att jobba. Men nu är jag ledig närmaste veckan, så jag kan koncentrera mig på min separationsångest ;) 

Imorgon ska jag in till stan och hitta en elektronikaffär så jag kan kika lite på mobiltelefoner. Jag måste beställa en ny tills jag kommer hem, för min nuvarande håller verkligen på att dö. Så jag tänkte jag ska kolla på funktioner och grejer här, och sen beställa så jag har en ny väntande på mig när jag kommer hem. Typ ;) Och så ska jag vandra omkring. Känna mig nostalgisk. Ta massa bilder bara jag förstår poängen med ;) 

     Tisdag ungefär samma sak. På kvällen ska jag äta Yakiniku, sista chansen jag har innan jag åker härifrån. 

     På onsdag ska jag städa lägenheten, för sen ska den inspekteras innan jag flyttar ut och åker till Osaka. 

     På torsdag är jag i Osaka, ska roa mig med att se mig omkring där. 

     Och på fredag åker jag hem. 

Ja. Det var väl det. 

Godnatt! :)