Poesi, sång och fåglar

Okej, först och främst ljög jag i mitt förra inlägg. Det var inte igår (tisdag) den här festivalen skulle vara utan idag (onsdag). Förlåt, jag förstår att ni gick och väntade hela dagen igår på att det här inlägget skulle dyka upp ...

Men här är det :)

Så, söndag - tisdag hände inte så mycket. Jobbade. I måndags hade jag ett Skypemöte med min chef (enda gången jag har använt Skype medan jag har varit här, är det ingen annan som saknar mig? :( ), där vi pratade lite om hur sommaren kommer se ut och så. I tisdags betalade jag den sista hyran för den här lägenheten. Lite sorgligt.
    Men ja, roligare än så hade jag det inte.

Idag var spännande, däremot. Till att börja med hade jag bestämt mig för att ta hela dagen ledig från jobb (annars har jag en tendens att känna att "men jag har ju lite jobb att göra och inget bättre för mig, så jag sätter mig väl en stund, då"), så jag låg i sängen till elva. Vilket inte alls är jättelänge för mig. En gång i tiden kunde jag ligga kvar till klockan två och tycka det var en skön morgon. Håller jag på att växa upp? :s
    När jag väl hade gått upp och ätit någonting frukostliknande så satt jag en stund och skrev, och sen gav jag mig iväg på äventyr. Den här festivalen skulle börja klockan två, så jag åkte så att jag skulle ha nästan en timme på mig att gå en kilometer från närmaste tågstation till helgedomen. Gott om tid. Trodde jag, ja. På vägen tänkte jag nämligen också att jag skulle fylla på mitt ICOCA-kort (kortet jag betalar buss- och tågresor med), för jag hade inte så mycket pengar kvar på det. Problemet var. När jag kom ner till stationen här nere så gick jag fram till automaterna, och tänkte att det kan väl inte vara så svårt. Men det första jag fick konstatera var att på den engelska versionen fanns inte IC-kort som ett alternativ. Okej, tänkte jag, jag tar det väl på japanska, såpass väl kan jag nog läsa det. Men jag kunde bara hitta hur man köpte ett nytt kort, inte hur man fyllde på ett gammalt. Så, nej.
    Åkte ner till centrum och gick till Karasuma, varifrån jag skulle ta tunnelbanan ner till festivalen. Gick först till biljettautomaterna som tillhör Hankyu-linjen (som jag alltså inte skulle åka med, men de var närmast, och ICOCA-kortet gäller på alla dessa olika linjer). Hankyu har inte ens engelska i sina automater, men jag hittade knappen som gällde påfyllnad av IC-kort. Tryckte på den, följde instruktionerna, kom så långt som till att jag stoppade in pengar, men sen kom jag fram till en skärm där man skulle välja mellan två knappar, och jag förstod inte vad någon av dem betydde. Avbröt köpet och gick vidare till tunnelbanan.
    Väl vid tunnelbanan såg jag att deras automater inte kunde fylla på IC-kort alls (det stod en liten skylt om det), så jag gick tillbaka till Hankyu och tänkte att vad fan. Kom lika långt som förra gången, tittade ordentligt på de där knapparna - såpass länge att automaten blev otålig och började prata med mig. På japanska, men när jag hörde det började jag ana att det nog gällde huruvida jag ville ha ett kvitto eller inte. Så jag tryckte på knappen som var ett bekräftande (gick att se på ändelsen på det som stod - en var positiv, den andra negativ), och mitt kort fylldes på, och jag fick ett kvitto. Så yay för mig ;)
     Men de gör det verkligen inte lätt för en stackars utlänning. Okej att det är jättelätt att köpa biljetter - de där enkelresebiljetterna som är tillräckligt när man är här i nån vecka eller så. Men de vill inte ha oss här så länge att vi blir bekväma ...

Anywho. Med pengar på kortet åkte jag vidare ner till Takeda, stationen där helgedomen Jonangu ligger. Väl där fanns det skyltar mot Jonangu, så det var ju inte så svårt, men det där med biljetten hade tagit sån tid så jag kom dit vid 14:05. Det positiva med det var att man kunde följa ljudet av kotos (en koto är ett traditionellt japanskt stränginstrument) och röster som halvsjöng för att hitta festivalen. Det negativa var att jag inte var först. Ens nästan. Och det var riktigt fruktansvärt trångt, kan jag tala om. Hela gångvägen runt området där festivalen hölls var överfylld - det var så mycket folk att till och med japanerna ignorerade repen som avskiljde trädgården från gångstigen.
    Själva festivalen. Information där fanns bara på japanska, så jag är lite osäker på det hela. Men i grunden handlar det om en traditionell japansk tävling/lek som går ut på att flera personer sitter längs en å, eller en sån där liten liten ström som finns i japanska trädgårdar, alltså. I den här strömmen ställer man koppar med sake, som får flyta fram. Det går ut på att de som sitter där ska skriva en dikt innan koppen kommer fram till dem - lyckas de får de plocka upp koppen och dricka. Lyckas de inte flyter koppen vidare och nästa person har en chans.
     Okej, jag är lite osäker på reglerna, men ungefär så där går det till. Och i det här fallet var det alltså ett gäng personer iklädda kläder från Heian-perioden (ca 800-1200 eller däromkring, detta var när Kyoto - på den tiden Heian-kyo - blev Japans permanenta huvudstad), vilket var en stor del av anledningen till att jag var där.
     De flesta bilder jag tog ser ut som stalker-foton, med löv i framgrunden och allt det där, men några fick jag iallafall.

Egentligen mest för att visa folkmassan.

Tävlingen börjar, de två barnen hade i uppgift att lägga skålarna i vattnet och sen hålla koll så de inte fastnade nånstans.

Mannen i lila är klar med sin dikt och inhämtar sin belöning.

Musikerna och en glimt av deras instrument.

Alla tävlande på rad efteråt. Fråga mig inte om hattarna ...

Jag tog också lite filmer, två av dem blev okej. Den första är på nån sorts dans som utfördes innan själva tävlingen började:

Nummer två är från när de läste upp dikterna i slutet:

Om jag förstår det rätt så är det så att man måste halvsjunga dikter på japanska ... Är mässa ett bättre ord? Jag försöker hitta en bra motsvarighet till engelskans chant. Men hur som helst, jag säger mässa, nu har ni fått höra vad jag menar iallafall :)
    Alltså, det han säger i början är vem som har skrivit dikten och möjligen också om dikten fick ett namn, det är åtminstone så jag tolkade det. Jag ska inte låtsas att jag faktiskt förstår, särskilt inte själva mässandet.

Jag vet inte vem som vann tävlingen, eller om man ens kunde vinna den, men i vilket fall som helst. Fina kläder, kul att få se den här leken, som jag har hört talas en hel del, men jag kan inte låta bli att undra om den som hittade på "hej, ska vi inte sätta oss längs ett vattendrag och dricka sake och skriva dikter?" anade att det skulle bli en ceremoni? För visst låter det mer som något ett gäng kompisar hittar på för att fördriva tiden, och man skriver några halvklumpiga dikter bara för att få dricka? Så skulle det gå till i Sverige iallafall, misstänker jag, och massa stoj och skratt och liv när man läser upp alstren ;) Men inte här inte. Vartenda steg var inövat, de gick på led till sina platser, bugade innan de satte sig, innan de reste sig, innan de började gå, när de stannade, och, ja, så fort man kunde få in en bugning, kort sagt. Mycket japanskt.
     Poängen är att jag undrar hur mycket av allt som är (ärligt talat rätt långtråkiga) ceremonier i Japan nu, som faktiskt skapades för att vara så otroligt bundet av traditioner och regler.
     Så, ja. Festival! Lite långtråkig, kanske för att jag inte förstod allt som sades och lästes och mässades och sjöngs, men det var fina kläder, cool inblick i japans traditioner, och Jonangu självt var väldigt fint. Efter att festivalen var slut så gick jag lite i trädgårdarna, för det är det ju alltid värt att göra i japanska helgedomar :)

Fortsättningen på det vattendrag de satt vid. Ingen sake hade lyckats ta sig ända hit ;) 

Stor gräsplätt man inte får springa omkring på ... visst är det lite slöseri? :p 

Och de jättefina småsjöarna ... 

... med karp! :D

Den här får mig mer att tänka på engelsk trädgård än japansk men fint var det :)

Nu hade klockan hunnit bli en del, och jag hade inte hunnit äta något ordentligt, så jag åkte till Kyoto Station och åt ramen. För jag har börjat fundera på allt jag kommer sakna när jag har åkt hem igen, och riktig ramen är definitivt en av de grejerna.
     Sen åkte jag tillbaka upp till Demachiyanagi. Gick till 7Eleven och köpte mig en glass och gick ner till floden och satte mig, för det var soligt och varmt och jag kände att det vore väldigt mysigt att sitta en stund i gräset och äta glass och skriva lite grand.
     Jag var såklart inte ensam där. Det är ju ett ställe många gärna går till när det är fint väder :)
     Och vad kan man roa sig med där?
     Tja ...

Man kan mata fåglar. Duvor? Nehej, du, varför mata duvor? 

När man kan kasta kex upp till de här?

Jag låtsas inte att jag vet vad det där är för fåglar, men duvor är de inte :p Någon mer naturkunnig än jag (eller med en fågelbok tillgänglig) som kan upplysa mig? Jag har varit nyfiken ett tag, men aldrig kunnat få en bild av dem förut ...
     Det var alltså ett gäng unga killar (över tonåren) som roade sig med att kasta upp kex mot de här fåglarna, vilket gjorde att en hel flock av dem samlades över våra huvuden, vilket gjorde det rätt enkelt att få en ordentlig bild :)

Annars kan man flyga drake också :) 

Som tur var kom den här mannen med sin drake efter att fågelflocken hade skingrats ... det hade nog blivit svårt för honom annars :p
     Men annars. Hade en kort konversation med en man från Afghanistan som frågade mig om man kunde byta språk på min surfplatta - han sa att han hade köpt en likadan i Japan och inte tänkt på att den skulle kunna vara på japanska. Jag kunde inte hjälpa honom tyvärr, jag sa bara att man borde kunna välja när man använder den första gången, men ... ja, hoppas han lyckas lura ut det :)

Sen vill jag nämna nåt lite märkligt de har för sig på den här platsen. Vilka "de" är vet jag inte. Men som ni ser på senaste bilden här finns det en bro inte långt bort alls där. Det finns också en bro precis lika nära åt andra hållet. Under dessa broar finns högtalare monterade. Ur dessa högtalare kommer då och då musik. Jag hörde det för första gången för över en månad sedan - då hade jag ännu inte upptäckt högtalarna och blev jätteförvirrad. Nu har jag hört det flera gånger, och det verkar som att den här låten börjar spelas ett par gånger i timmen. Idag tänkte jag på att titta på klockan, och den spelades både 16:30 och 17:00. Den här filmen är inte från idag utan igår, den jag försökte ta idag fick inte med ljudet ordentligt. Kvaliteten på detta filmklipp är inte så bra, för det är taget med mobilen (jag hade inte kameran med mig), men jag jag tror låten hörs iallafall.

Är det bara jag, eller sjunger hon om Robin Hood? Och jag vet inte hur väl detta hörs, men det är alltså stämmor/kanon från fyra olika högtalare. Jag tycker det är lite fint, men väldigt märkligt.

Men ja. Satt där och skrev ett tag, tills solen började gå ner och det blev lite kyligt. Då gick jag hem, åt middag, skrev lite till ... tog det lugnt och njöt av min lediga dag :) Och istället för att skriva det här blogginlägget på eftermiddagen, när jag ändå var hemma, så väntade jag tills klockan var tolv på natten. För ... ja, vem behöver sömn? :p