Efter två månader

Nej, men hejsan!
Jag lever fortfarande :)

Jag är tillbaka i vardagen. Senaste dagarna har jag kommit in i en rätt trevlig rutin, med jobb på dagarna och kvällspromenader längs floden. Här börjar vi nämligen närma oss det som i Sverige skulle kallas för sommar. 20-25 grader på eftermiddagarna, jag går och funderar på om man skulle köpa sig ett par kortbyxor trots allt ;) Jag har ändå konstaterat att jag kommer behöva köpa till en extraväska till flyget, för min packning väger nu mer än de 23 kilo jag får ta med mig. Jag är väl inte förvånad, direkt.

Fint väder vid Kamogawa

Men. Som sagt, så mycket spännande har jag inte gjort i veckan. Jag har, alla dagar ungefär, gått upp mellan 10-11, suttit och jobbat större delen av dagen fram till 18-19, då jag har tagit promenaden längs floden ner till centrum, ätit middag där, och sedan promenerat tillbaka upp. Det är verkligen en jättefin promenad, både under dagen och kvällen. På kvällen framförallt för att den är oerhört lugn. Trots att man befinner sig mitt i Kyoto så går man där helt själv, möjligen ser man lite folk som sitter längs flodbanken, antingen på gräset eller på bänkar, och då och då stöter man på en cyklist eller joggare, men man kan gå helt i sina egna tankar och inte bli avbruten. Det är jätteskönt.
     Och om man har tur så kan man råka hitta några som leker med eld ;)

Det är ju inte Trix, men eftersom jag missar dem, trots att de också befinner sig i Japan just nu (i söndags befann jag mig uppenbarligen ett stenkast ifrån dem, om jag bara hade vetat!), så får jag väl ta det jag får.

Men, men. Som sagt, två månader har jag varit här nu. Knappt en månad kvar, och jag har lite blandade känslor. På sätt och vis så känner jag att nu har jag fått den distans jag kände behov av när jag åkte, jag är beredd att ta tag i saker hemma - och vissa saker önskar jag att jag var hemma och kunde ta tag i nu. Exempelvis är jag jättevuxen och ska köpa min lägenhet, vilket är aningen besvärligt att göra från distans, what with banklån och allt sånt.
     Men samtidigt så satt jag igår och skulle planera in hur mycket jag ska ta på mig att jobba närmaste tiden, och insåg att det är inte alls många veckor kvar här nu! Och tänk allt jag kommer sakna när jag åkt hem igen! Hur ska jag hinna njuta av allt under tiden jag har kvar?

Inte för att jag aldrig kommer komma tillbaka hit, alltså. Men en sån här långresa är väl tveksamt om jag får till igen på ett bra tag. Det kostar ju lite pengar och förutsätter att man inte har ett jobb man måste fysiskt vara närvarande för. Men jag tror nog att jag hellre tar en kort resa om ett par år än en längre om sex år till ;)

Idag var det alltså den 25 (hos er är det fortfarande den 25, hos mig är det nu efter midnatt), och den 25 varje månad så hålls det en loppmarknad vid Kitano Tenmangu (helgedomen där jag och mormor bland annat var och tittade på plommonblommor). Så jag bestämde mig för att åka dit, för loppmarknader är ju rätt så spännande.
     Så jag satte mig på bussen, åkte dit. Såg vid ingången till helgedomen massor av stånd och folk som trängdes. Så det såg ju lovande ut. Gick in och kikade på massa roliga saker. Upptäckte att stånden sträckte sig in på själva området också. Kul!
     Följde stånden, kom till själva helgedomen, upptäckte att det fanns några stånd om man gick till höger också. Gick till höger. Upptäckte att längs gatan precis bredvid helgedomen fanns det också stånd. Höger eller vänster kunde man gå, och man såg ingen ände på det hela. Gick till vänster, hittade massor av fantastiska saker. Gick längs hela helgedomen, upptäckte att även på gatan precis bakom fanns det stånd uppställda.
     Okej, ni inser vad jag vill säga med det här, va? Det här är en enormt otroligt jättestor loppmarknad - hundratals stånd, tusentals människor, och man kunde verkligen köpa allt möjligt där. Nåt stånd hade en jättestor låda med begagnade klockor. Flera sålde färska grönsaker, nån reade ut ätpinnar, det fanns stånd som sålde okonomiyaki, yakisoba, udon, ramen, och såklart takoyaki, man kunde få tag på verktyg för snickeri och träsnideri, man kunde köpa buddhafigurer, hårnålar och kammar, prydnadssaker, möbler, vaser, blommor, Disney-merchandise, kryddor, godis, kimonos, och så vidare och så vidare. Tre timmar tog det mig att ta mig igenom hela grejen, och då gav jag snabbt upp tanken på att kika på alla stånd, sneglade mig mest omkring och gick fram till stånden om jag råkade se någonting jag tänkte att jag faktiskt skulle kunna köpa. Det blev en del köpt, fast jag var förvånansvärt återhållsam, faktiskt.

Bildbomb:

Bara första gatan loppmarknad.

Ganska typisk loppmarknad - massor av småprylar som lockar :)

Mer småprylar!

En träbil, kanske? :) 

Buddhafigurer? 

Eller kanske rädda en stackars fisk? (Ja, de är levande)

Eller ... insekt ...? (nej, dessa lever inte, de är bara väldigt naturtrogna modeller)

Jag var SÅ nära att köpa en penna! De kostade uppåt 15 000 yen! De var awesome!

Och sedan, ja, åkte jag hem och fortsatte jobba ;) Men det var en härlig liten utflykt, och jag borde göra fler såna. Om inte annat så att jag tar massa bilder som jag vill visa upp så jag tar tag i att skriva fler blogginlägg :p

Så. Imorgon, mer jobb, kanske nån mer utflykt, vi får se. Det hålls två andra loppmarknader imorgon ... På måndag, mer jobb, och Skypemöte med chefen angående jobb i sommar. På tisdag, poesifestival vid Jonan-gu Shrine. Jag gissar att det kommer ett blogginlägg på tisdag, om inte annat ;)

Vi hörs!