Sakura!

Sista dagen i Hiroshima blev en halvdag. Jag checkade ut från min ryokan, åkte till stationen och låste in min väska i ett skåp för att slippa bära på den. Sedan gick jag till Hiroshima slott. Det var intressant, för slottet förstördes naturligtvis precis som allt annat av atombomben, så det mesta man såg var ruiner. Ruiner efter japanska slott ser väldigt annorlunda ut från europeiska. Det var lite svårt att fånga på bilderna, men det är ju bara grunden som finns kvar, eftersom japanska slott var byggda helt i trä, om det fanns tjocka stenmurar så var det enbart omkring området, det var för det mesta inte en del av själva slottsbyggnaderna (undantag är delvis Himeji slott).

Ruiner av slottets huvudbyggnad

Till skillnad från här i Kyoto, där man bygger upp exakta kopior av byggnader som förstörts, så har man alltså inte byggt upp Hiroshimas slott igen. Inte så konstigt, en del av stadens hela identitet är ju förstörelsen från atombomben. Men man har byggt upp slottets torn, så det ser ut som det brukade på utsidan, men på insidan är det ett vanligt museum. Det fanns en hel del intressant där inne. På första våningen kunde man prova samurajkläder och sånt, och det fanns lite modeller över hur Hiroshima såg ut medan det byggdes. På andra våningen fanns exempel på hur två olika sorters hus såg ut på 1600-talet - en samurajs och en handelsmans. Dessa fick man ta kort på. Det förklarades även där hur staden uppstod, om dess industrier och så vidare, men ... ärligt talat kommer jag inte ihåg detaljerna. Slottet byggdes först, sedan staden för att slottet behövde hantverkare och liknande. Staden byggdes så att alla hantverkare hade sina egna kvarter - kvarter för svärdssmeder, för tofuförsäljare, för båtbyggare, för vanliga smeder, för allt möjligt. Och så samurajerna, förstås, som levde åtskilt från resten av folket.

Så här kunde det se ut hemma hos en köpman i Hiroshima.

Och hos en samuraj.

Det roligaste med det här museet var dock våning tre (eller kanske fyra? Jag minns inte exakt). Hela den här våningen bestod av olika versioner av hur toaletter kunde se ut på den tiden. Och jag menar hela, det fanns ingenting annat. Det var väldigt intressant, faktiskt, men det var lite ... märkligt också :p
Däremot lite frustrerande var att information på engelska var mycket bristfällig på det här museet. Det fanns ett par små filmer som hade engelsk berättarröst likaväl som japansk (den japanska ur högtalare och den engelska ur hörlurar), och på våning ett och två fanns nästan all information på engelska också. På våning tre och fyra, utställningen om toaletter och den andra bestod av svärd, var däremot nästan enbart på japanska. Information om vilken sorts svärd och vem som gjort dem fanns på engelska, men inte kringinformationen - långa sjok av text på skyltarna som fanns på japanska men utan översättning. Det var lite tråkigt, jag hade gärna velat veta mer detaljer. Men jag är nog lite bortskämd med Kyoto, där den mesta information man vill ha finns även på engelska. Inte allt, men det mesta. Okej, kanske inte ens det mesta, men mycket iallafall X) I Hiroshima fanns detta nästan enbart kring Peace Memorial Park och Fredsmuseet. Jag antar att det är mest dit engelsktalande turister hittar, eller mest dit Hiroshima är mest intresserade av att locka engelsktalande turister.
Något som fanns mycket av i Hiroshima, som jag glömde nämna i förra inlägget, var videokameror. Alltså folk som gick omkring och filmade, och då menar jag professionella filmningar. Ett par var uppenbart dokumentärer, några såg ut som TV, och minst en såg ut att vara en filminspelning. Jag såg minst sju olika grupper som spelade in olika saker.

Hur som helst, efter slottet gick jag tillbaka till stationen, och eftersom det var lite dåligt väder (molnigt, inte kallt, men väldigt nära regn) och jag inte visste vad mer jag skulle se i Hiroshima så satte jag mig på tåget tillbaka till Kyoto.

Kvällen ägnade jag åt att gå och handla, jobba, göra såna tråkiga saker. Torsdagen sedan, ägnades också åt tråkiga saker; jobb, tvätta och så vidare, fram tills kvällen när jag åkte in till Gion för att träffa en japan som jag mailat lite med och gå med henne på hanami (titta på körsbärsblommor). I Gion har de tydligen ett event varje år, då de under några kvällar tänder lampor och lyser upp körsbärsblommorna längs en viss gata. Jag är ju som sagt inget stort fan av Gion-distriktet, men det här var värt det. Det var jättevackert. Dock tyvärr svårt att fånga på bild.

Sakura by night :)

Och det var jättekul att umgås med lite japaner - det var hon jag har mailat med och två av hennes kollegor, om jag förstod det rätt. Hon talade rätt bra engelska (hon hade tydligen pluggat i Kalifornien, och när jag nämnde att jag har familj i San Diego blev hon jättelycklig och sa att San Diego var hennes bild av paradiset). Hennes kollegor talade engelska åtminstone okej för at jag skulle förstå dem :) Jag försökte prata lite japanska med dem också, men de konversationerna gick inte längre än "vad gjorde du idag?" och "vad tycker du om för mat?" ;) Men framförallt så lyssnade jag på deras konversationer, och även om jag inte förstod allt så förstod jag i allmänhet ungefär vad de pratade om iallafall, jag förstod när de bestämde sig för att gå vidare från Gion till Yasaka Jinja, och när de började prata om vad vi skulle äta till middag, även om jag inte förstod detaljerna och inte själv kunde bidra med något på japanska. Men jag är ändå rätt stolt över hur mycket jag uppfattade :)

Anywho, vid Yasaka Jinja (den helgedom vid Gion som jag och mormor gick igenom när vi skulle till Kiyomizudera) var det proppfullt med folk. Massa stånd där som sålde mat och annat, och när man kom upp mot parken som ligger där så var det fullt av japaner som satt och hade hanami-party, alltså satt och åt och drack och umgicks under körsbärsblommorna. Det var fantastiskt kul att se :)

Bara några av japanerna som hade hanami-party vid Yasaka Jinja.

Jättefint upplyst körsbärsträd i parken vid Yasaka Jinja

Sen åt vi middag i Takashimaya (ett varuhus vid Kawaramachi), på en restaurang som heter Royal Kitchen, där jag och mormor åt en gång när hon var här också. Jag provade på udon, vilket är en sorts nudlar gjorda på vete, och konstaterade att de inte var så spännande. Väldigt tjocka och smakade i princip som spagetti. Så nja, nu vet jag att jag ska beställa soba eller ramen när jag vill ha nudlar. Jepp, det finns många olika sorter ;)

Det visade sig även att den japan jag hade mailat med (okej, hon heter Kayoko, börjar bli jobbigt att försöka undvika namn), bor nära där jag bor, så vi fick sällskap till stationen hem. Hon var väldigt trevlig, så jag ska försöka hålla kontakten med henne. Som jag tror att de flesta jag känner är väl medvetna om är dock detta med att hålla kontakt inte min starka sida, men jag ska försöka :)

Idag har jag mest jobbat. Det är som sagt mycket jobb just nu. Bra för plånboken, lite dåligt för mina chanser att komma ut och se körsbärsblommor nu när de blommar som bäst ;) Men jag tog en promenad idag, i regnet, till Filosofens väg, den ligger ju som sagt ca 20-25 minuter härifrån. Jag fick många väldigt japanska bilder - körsbärsblommor och paraplyer ;) Sen att de flesta paraplyer hölls av kinesiska turister behöver vi inte låtsas om :p

Körsbärsblommor, paraplyer, trådar i luften och berg. Detta är Japan :) 

Här har vi några kinesiska turister i kimono också

Fina blommor över floden

Fina blommor över vägen

Fina blommor överallt :)

Jag vet inte om jag har nämnt det på ett tag, men paraplyer är otroligt japanskt. Man använder knappt regnkläder här, men så fort de faller en droppe regn så fäller man upp ett paraply. Och det här gäller varenda människa, och har man inget paraply springer man in och köper ett på närmaste affär, eller plockar ett som ser övergivet ut i en ställning utanför nån butik eller restaurang. Man tar inte med sig dem in nämligen, de flesta ställen har en liten ställning där man kan lämna det, och om det sen inte längre regnar när man går därifrån så är det många som bara lämnar paraplyet där just så nån annan kan ta det nä det behövs. Jag vet dock inte hur man vet att ett paraply är övergivet och inte bara väntar på att ägaren ska komma ut ur affären ...

Imorgon ska jag ... gissa? ;) Men mellan jobbpassen ska jag försöka skapa några konkreta förslag på planering inför när Fredrik kommer hit. Som tur är har jag ju planeringen från när mormor var här att utgå ifrån, jag måste bara göra lite förändringar för att vi är baserade här uppe i Hyakumanben istället för nere vid centrum, och för att det är körsbärsblomning istället för plommonblomning ;)

Så, så ser livet ut här just nu. Så då är det väl bara kvar att säga; Glad påsk på er! :)