Planen var ju som bekant Nijo Castle - Arashiyama - Ryoanji - Kinkakuji. Den ändrades lite, kommer ni märka ;)
Vi började med Nijo Castle, där det var ordentligt med folk. Lördag, liksom, man får vänta sig det. Men det innebar att man kunde höra fåglarna i golvet ordentligt. Går man ensam över det där golvet låter det ju mest som gnissel, men är man några stycken så låter det som fåglar. Huruvida det låter som näktergalar vågar jag inte uttala mig om ;)
Bland de folk som var där idag var till exempel minst en klass med high school-studenter. De var där på klassresa, förmodligen, och en av deras uppgifter var att de skulle intervjua turister vid slottet - för att öva på sin engelska, antar jag. Så vi blev stoppade vid två tillfällen av tre olika flickor som ville intervjua oss om varifrån vi kom, hur länge vi skulle vara i Japan, vad vi hade och skulle se, och vad vi tyckte. Inga djupare frågor, men det var väldigt kul. Första två tjejerna ville ta kort med oss också - eller en av dem ville det iallafall, den av dem som faktiskt pratade, hon som inte gjorde det såg mest ut som jag misstänker att jag skulle ha gjort om jag var i hennes situation. Obekväm och vill helst vara nån annanstans. Den sista tjejen var väldigt bra på engelska. Alltså, den första gjorde sig förstådd utan problem, men läste frågorna innantill och hade lite svårt med dem. Den sista sneglade på frågorna och tittade sedan på oss när hon frågade dem, och jag tror hon förstod våra svar bättre också. Och hennes uttal var näst intill så perfekt jag nånsin hört från en japan. Vi tänkte tyvärr inte på att säga det till henne, vilket var lite synd.
Men hur som helst. Bilder från Nijo Castle, jag försöker att inte upprepa mig, så:
Detalj av taket i en port |
Utsikt från slottets utkikstorn |
En trana i slottets trädgård :) |
När vi lämnat av grejerna så begav vi oss vidare till Arashiyama. Vi åkte inte samma väg som jag och mormor gjorde dit - det finns tre olika stationer för tre olika linjer av tunnelbana/tåg/spårvagn i området - och vi råkade komma igenom ett litet festivalområde, eller några stånd som sålde mat och lite japaner som satt och hade körsbärsblommeparty, trots att körsbärsblommorna nästan har blommat klart nu.
Det var riktigt trångt på vägen upp mot bambuskogen. Märktes att det var lördag. Och många av japanerna där hade på sig kimonos - alltså, man ser ju dessa lite här och var, särskilt i Kyoto, men det var ovanligt många idag, fast jag vet inte riktigt varför. Men hur som helst, när vi kom till Tenryu-ji, som ni kanske minns från förra Arashiyama-inlägget, så bestämde vi oss för att gå igenom både templet och trädgården (jag och mormor gick ju bara trädgården). Templet var fint, och man fick ta bilder där inne, så jag fick flera stycken, särskilt på det man nästan aldrig får bilder på annars; väggmålningar.
Tigrar ... |
... vem vet, nån sorts djur ... |
... och en ledsen drake. |
Jag tog också en bild på hur förvaring kan fungera i en sorts hus med en sorts golv man inte gärna ställer möbler på:
Inbyggda skåp :) |
Samma sak gäller i själva bambuskogen, nu vet jag ju definitivt hur hopplöst det är att försöka fånga den på bild, så jag försökte inte, utan njöt av promenaden istället :)
Ni kan däremot få en bild från helgedomen man kommer förbi om man går till/från bambuskogen utan att passera templet. Det är en helgedom dit många prinsessor skickades för nån sorts reningsceremoni, exakt vad den gick ut på vet jag inte, men vi gick in och kikade, och hittade bland annat de här små statyerna:
Rävar, oerhört viktiga i japansk folktro |
Creepy! |
Detta var ungefär vår middag. Så nu åkte vi tillbaka till Kawaramachi (centrum), där vi letade reda på den fantastiska parfait-restaurangen som jag borde gå till oftare. Den säljer lite lätt mat, och massor (ett hundratal) olika sorters parfaiter. Den var lite komplicerad upptäckte vi, för när man kommer in ska man skriva upp sig på en lista - sitt namn och hur många man är, och sedan ringa in ett av tre alternativ, som bara står på japanska. De två första med bara kanji, vilket vi inte kunde läsa, och det sista betydde "var som helst". Eftersom vi inte visste vad det betydde ringade vi inte in något alls. När vi sedan så småningom blev visade till sittplatser insåg vi att det förmodligen hade att göra med om man ville ha en rökfri plats eller inte. Vi hamnade på våningen där rökning var tillåten, men som tur var luktade det inte så mycket just där vi satt, iallafall, kanske var inte hela våningen rökplatser.
Hur som helst. Det finns alla möjliga sorters parfaiter där. Alla. Möjliga.
Förstora om ni inte kan läsa, och kolla in nedersta raden |
Fredriks till vänster, min till höger |
Sen var klockan halv sju, ungefär, och vi började gå mot Kiyomizudera, för där, liksom i många andra tempel i Kyoto, har de fram till och med imorgon ett "light up-event", liknande det jag var på i Gion med några japaner förra veckan. Och jag tänkte att det är nog extra häftigt vid Kiyomizudera, med utsikten och allt.
På vägen dit gick vi igenom Yasaka Jinja, där det fortfarande är japaner som har hanami, fast inte lika många som förra veckan. Sedan gick vi vidare genom bakgatorna mot Kiyomizudera. De här gatorna är jättefina på dagen, fast rätt mycket folk. Vid den här tiden på kvällen var det nästan folktomt, det var mörkt, och så otroligt mysigt. Härefter kommer för övrigt inte så många bilder, för nattbilder är svåra, men jag hoppas mina beskrivningar kan återge lite av hur det var iallafall.
Som sagt är det inte bara Kiyomizudera som har sådana här events, och på vägen ditåt råkade vi hitta en trappa som var väldigt fint upplyst. Vi gick upp för den och hittade ett tempel vid namn Kodaiji, som också såg ut att vara upplyst. Så vi gick in för att titta. Det var jättefint, vi var ju lite uppåt bergen nu, så man had elite fin utsikt innan man kom fram till själva tempelbyggnaden. Där inne hade de helt oväntat en utställning med modern konst. En skulptur av en människa gjord av hönsnät, lite tavlor vars motiv var svåra att se och ... eh, saker man inte ens kunde se vad det var. Modern konst. Alltså, vissa grejer var jättefina, och det här är inte ett klagomål alls, det var bara väldigt oväntat. Ännu mer oväntat var när vi kom ut mot en del av templets trädgård, som inte var upplyst med starka lampor underifrån som resten var, utan med ett ljusspel av något slag. Jättemodernt och spelades över den här zen-trädgården och templets mycket japanska gamla port. Häftigt men konstigt, ungefär som utställningen ;)
Efter detta ljusspel gick man vidare genom trädgården där de vanliga lamporna kom tillbaka, och man fick gå vägen via bland annat en grav som tillhörde "Nene-sama", som var en adelsdam från början av 1600-talet, som byggde det här templet för att hedra sin bortgångne make. Man kom också igenom en liten bambuskog som också var upplyst med lampor och jättemysig. Mysig är ett ord som kommer repeteras mycket här, bara så ni vet.
När vi kom ut från det här templet, tillbaka nerför trappan, så gick vi bokstavligt talat 10 meter innan vi hittade nästa lilla avstickare i form av ett tempel där vi kunde se lite grönt ljus. Detta visade sig vara Entokuin, ett undertempel till Kodaiji.
Det gröna ljuset som lockade oss. |
Ett hopplöst försök att fånga känslan på bild. |
Vid Kiyomizudera köpte man biljetter långt framför platsen man i vanliga fall gör det, förmodligen för att byggnader även utanför vanliga biljettbyggnaden var upplysta. Jättefina. Såklart.
Samma byggnad som jag och mormor såg drakparaden komma ner från |
Vidare till själva huvuddelen av templet, där vi förundrades över utsikten över Kyoto i natten, och över ljussättningen på både trädgård och byggnader. Vi köpte också en varsin amulett som ska skydda mot huvudvärk. Jag satte min på min nyckelknippa, så nu hoppas jag att mina vanliga vårhuvudvärkar ska skrämmas bort :)
Kiyoumizudera by night |
Hur som helst. Vi promenerade tillbaka samma mysiga lilla väg som vi kommit, till centrum varifrån vi tog tunnelbanan hem igen.
Till vänster, amuletten mot huvudvärk, de andra är från Tenryu-ji, den i mitten var bara fin, den till höger tror jag bara var en vanlig amulett för tur. |
Godnatt!
6 kommentarer:
Japaner kan konsten att framhäva det vackra och harmoniska, men även det lite mystiska. Jag tycker allt är samlat i din bild "Ett hopplöst försök att fånga känslan på bild" - där finns naturens renhet och en stilla frid med John Bauers mystik kring tomtar och troll:)
"Creepy"-bilden får mig att tänka på Johnny Depp och piratfilmerna - urk - till skillnad från parfaitbilden som får mig att tänka på varma sommardagar med en
valioglass på altan. Gissa var? :)
Ja, de är verkligen bra på det. Vi konstaterade för övrigt att du hade tyckt väldigt mycket om de här ljusen i träden och allt i de här trädgårdarna :)
Haha, när du säger det så så blev den ju plötsligt ännu äckligare X) Mm, ja, valioglass är fortfarande den bästa glassen i världen, och Åland är bästa stället att avnjuta den :)
Hur hinner du både göra allt och blogga om det? :-)
Jag har också provat bläckfisk, en gång räcker...
Kan man inte få japaner att komponera glass efterrätter med Valio glass, det vore den ultimata kombinationen. Ingen ålänning kan lägga upp glass på det där sättet.
För övrigt överväger jag att beställa massor med lampor.
Katarina: Det gör jag knappt, jag sitter uppe senare på nätterna än jag borde och skriver blogginlägg :p
Pappa: Ja, valiosmaken och japanska utseendet vore verkligen det bästa nånsin! :) Gör det, lampor är fint! :)
Du säger att det inte blir så många bilder and then you blow me away with pictures and words. :) Jag kan riktigt känna hur mysigt det var, och jag älskar att ni tog massa avstickare när ni hittade spännande ställen. :)
Skicka en kommentar