Bad Wolf

(random citat)

Här kommer ett förmodligen fullständigt onödigt inlägg. Klockan är sent på natten och jag kan inte sova, kan inte skriva och tror det är bäst att inte titta på film för då fastnar jag bara där hela natten. Så jag skriver här istället, så får ni läsa massa ramblings. Have fun ;)

I lördags blev det inte mycket gjort. Vi åt lunch på Mos Burger, sen orkade jag inte åka nånstans, så jag gick hem, och lät föräldrarna klara sig på egen hand.
Jag skrev hela dagen, i princip. Drygt sex sidor :) Det var skönt...

Idag var det inte heller mycket gjort. Föräldrarna åkte in till Gion medan jag sov på morgonen ;) Sen kom de tillbaka vid tolvtiden... pappa hade huvudvärk så han låg och vilade. Sen gick vi och åt lunch, och sen efter det gick vi till Joshin och de köpte en riskokare åt mig :D Bidde jag glad för, jag har funderat på om jag skulle köpa en, men aldrig orkat ;) I affären fick vi hjälp av en tjej som blev väldigt lycklig för att jag förstod lite japanska när hon förklarade hur man använde riskokaren ;)
Sen gick vi hem, och där träffade vi på Maria och hennes mamma och syster. Stod utanför huset och pratade i nästan en timme ;) Det var trevligt.
Sen gick jag upp och lämnade riskokaren, vi åkte till Omiya, yada yada yada, det var inte så intressant, vi åkte hem, fikade lite, gick och handlade mat (ris bland annat) sen gick vi hem och lagade mat, prövade riskokaren, som fungerade utmärkt. Fast de japanska portionerna ris är typ tre gånger så stora som de svenska så det var massa över när vi blivit mätta ;)
Och ja... glass till efterrätt - jättegod glass, som jag nu tänker bli beroende av. Chokladglass med chokladkaka ;)

Och nu ligger de här bredvid och kanske sover eller kanske försöker sova men blir lite störda av mitt knackande på tangentbordet. Whatever. Då får de klaga.

Jaha, det har inte hänt roligare saker än så. Dull weekend. Men vadå, vi har gjort massa saker den senaste veckan faktiskt. Senaste dryga veckan.

Imorgon ska vi upp tidigt, till kejserliga slottet. Måste åka vid nio, måste upp... fem i nio :p Men bortsett från att det är tidigt så blir det nog kul.
Efter det ska mamma och pappa åka till Osaka där de ska bo på hotell sista natten innan de åker hem.

Det är lite tråkigt att de åker hem, samtidigt som det förmodligen blir lite skönt att vara ensam igen ;) Åtminstone en stund...
Well, anyway, jag ska väl med dem till Osaka och så vandrar vi omkring där på eftermiddagen/kvällen.


Gah, det här är dåligt. Jag kan inte ens komma på några ramblings. Min hjärna är rätt dålig just nu. Bad Wolf. Nej, det var dåligt. Det med.

Mina saker går sönder omkring mig, förresten. Min externa hårddisk hittar nu inget annat än mappen som heter "Film". Och allt däri, förstås. OCh det är ju tur att den hittar filmerna, som är det viktigaste för mig, men allt annat jag hade på den har ju försvunnit. Musik, serietidningar, någon bok... skrufs.
Och min dator. Skärmen håller på att spricka, jag ska försöka limma ihop den, annars kommer den falla i två delar till sist. Och uppåtpilen har jag nu givit upp, tangenten är bortramlad och vill inte tillbaka igen så jag får trycka direkt på den lilla gummisaken därunder.
Jag ska bränna ut de filmer som fortfarande är hela på DVD-skivor, sen ska jag förhoppningsvis våga mig till affären och lämna tillbaka hårddisken, för det måste gå när den inte hållit i ett halvår ens. Och så ska jag köpa en ny extern hårddisk, förhoppningsvis en bra. Till skillnad från de två senaste jag köpt. Suck. Ingenting tycker om mig :(

Jaja, nu blev det deprimerande där. What's with me? Jag kanske borde lägga ner datorn och helt enkelt försöka sova. Som sagt, upp tidigt imorgon.

Så. Godnatt.

Nijo Castle, Kinkakuji och Sakura

Hej på er :) Och tack för alla kommentarer till senaste inlägget :D

Det här är nog fjärde försöket jag gör att skriva ett inlägg efter det senaste, vi får se hur det går... förmodligen blir det mest bilder, för jag är lite lat även nu. Klockan är tidigt på morgonen ;p Okej, tio över tio, men det är tidigt! Framförallt som mamma och pappa vaknade ännu tidigare och började göra ljud ifrån sig så jag vaknade. Tyck synd om mig :p

Hur som helst. Idag är det... lördag? Ja, lördag. Så jag har att skriva om... onsdag, torsdag och fredag... innehållsförteckning:
Onsdag: Nijo Castle (näktergalsgolv)
Torsdag: Kinkakuji (gyllene paviljongen)
Fredag: Gojo Castle (gamla kejsarpalatset)
Q&A

Så, nu sätter vi igång.
I onsdags, om jag minns rätt, spenderades förmiddagen på Teramachi - en av Kyotos shoppinggator. Mamma köpte en väska och massa souvenirer och sånt ;) Och så åt vi mat på den restaurang där jag fick en gratis parfait på min födelsedag - se det inlägget från 25 oktober här i bloggen ;) God mat var det iallafall, och vi åt en parfait också :)
Sen ville mamma till Nijo Castle och höra näktergalsgolven. De stängde vid fem, sista insläppet var vid fyra, så vi tänkte att vi skulle dit innan dess, såklart. Varför tänka att man ska komma dit för sent?
Så vi gick dit, började gå vid... strax efter tre nån gång... och kom fram typ två minuter i fyra ;) Så vi kom in iallafall, sen blev vi stressade att gå in i slottet, för tydligen släpptes man in senast fyra även där. Så vi gick dit. Och gick igenom slottet, lyssnade på näktergalsgolvet, läste lite random information - den lilla som fanns på engelska. Och... ja, jag har redan skrivit om Nijo Castle en gång tidigare i bloggen, i oktober nån gång. Läs där om n ivill ha en närmare beskrivning ;)
Nästan direkt när vi kom in på området så börjades det ropa ut i högtalare att det snart stängdes så vi skulle gå därifrån, och det var ju lite stressande ;)
Annars, så... de höll på att förbereda nån sorts ljusgrej på körsbärsträden, som dock ännu inte blommade. Men det var tydligen något stort evanemang somd e har där varje kväll (om jag förstod det rätt) under Sakura-säsongen.
När vi gick hem sen så stötte vi på Maria och hennes mamma, syster och Elysar, en amerikansk kompis till Signe och Maria. Stod och pratade med dem ett tag. Eller, mina föräldrar pratade med deras mamma, jag pratade med Sanna (Marias syster) och Maria och Elysar stod bredvid och pratade, typ :p
De var iallafall på väg för att titta på den där ljussaken på Nijo Castle.
Och det var väl allt jag hade att skriva där...

Torsdag
Går vi vidare till.
På torsdagsförmiddagen var mamma och pappa iväg till Gion, ett distrikt där det gamla Kyoto har blivit väldigt bevarat, till skillnad från överallt annars där massa moderna hus slås upp överallt och så. Vad de gjorde där orkar jag inte skriva om, det får de meddela i kommentarer eller så får ni inte veta det... förrns de kommer hem och berättar om det ;)
Anyway, jag tillbringade förmiddagen med att sova länge, skriva, och titta på Buffy ;) Som för övrigt är orsaken till att jag inte har skrivit nåt inlägg, åtminstone igår och i torsdags, för jag har fastnat och kan inte koncentrera mig på nåt annat ;) För de som inte vet, och inte kan lista ut det själva, är Buffy ytterligare en bra TV-serie ;) Jag har för många såna... men whatever.
Vid tvåtiden kom mina föräldrar hit igen, och sen åkte vi till Kinkakuji. Som är i princip det mest kända templet i Kyoto, hälften av alla vykort är på det templet och alla säger att man måste dit. Så vi åkte dit ;)
Så här ser det ut:
Den övre av dessa bilder är i princip samma turistbild som alla tar ;) Det är bara från den vinkeln man kan få med hela huset...
Det är väldigt fint, fast det var lite väl mycket folk där. Trångt blev det. Men iallafall.
På två ställen längs rutten man skulle gå fanns det ett ställe med en skål eller nåt, tillsammans med några shintoist-statyer, där folk stälde sig och kastade pengar. det var meningen att mynten skulle hamna i skålen, och förmodligen betydde det tur, eller gav en en önskning eller nåt annat sånt fånigt ;) Den första platsen kunde jag inte få nåt kort på, men den andra såg ut så här:Inte många som träffade skålen ;)

Sen fanns det ju naturligtvis turistshoppar också, med massa souvenirer. Jag kunde inte låta bli att köpa lite ;) Det var en kortlek med bilder som var ritade på traditionellt japanskt vis, förmodligen kopior av just gamla japanska målningar. Och så en jättefin anteckningsbok som jag förmodligen aldrig kommer använda, men som kan ligga och se fin ut nånsans helt enkelt :)

Och det var väl... allt om Kinkakuji... tror jag.

Jepp, vi går vidare: Fredag.
På fredag förmiddag blev mamma och pappa utslängda från hotellet, för det var fullt under helgen, så de kom hit vid elva och störde ;) Sen gick vi till Aeonmall. Stort stort köpcentrum som jag gick vilse i för några veckor sen. Vandrade omkring där en stund... jag köpte en jacka, en tunn jacka som jag hoppas jag kan ha när det blir lite varmare. Tills det blir alldeles för varmt, alltså ;)
Sen åt vi lunch där... sen hittade jag en Ghibli-affär :D En liten affär som sålde massor av Ghibli-saker! Små prydnadssaker mest, och puzzel! Jag var bara tvungen att köpa ett puzzel med motiv från Mononoke Hime :) Tyvärr för stort för att jag ska kunna lägga det här, så det kommer få åka hem med mina föräldrar så får jag lägga det när jag kommer hem istället ;)

Och sen så gick vi hem till mig och lämnade sakerna vi hade köpt, och sen åkte vi iväg mot det gamla kejserliga palatset. Mamma ville gå in och titta på det, men man fick bara gå in under guidade turer, som är på morgonen. Och man var tvungen att boka plats. Så vi gjorde det tills på måndag, klockan tio. Tidigt... men inte lika tidigt som klockan nio idag, då det var en japansk tur vi kunde gått på om vi ville.
Men sen gick vi omkring i trädgården istället, som för övrigt är enorm. Ett helt stort kvarter med massa grönt. Och rosa, för där fanns det några körsbärsblommor, som ni härmed kan få lite bilder på:There you go :) Visst är de fina? :) Trots att de är rosa ;)
Det kommer förmodligen ännu fler Sakura-bilder när det väl har börjat blomma ännu mer - nu är det bara några få träd. Men iallafall :)


Nu kommer vi till Q&A-delen ;) Angående kommentarerna till förra inlägget. Bortsett från tack för många och långa :D
Hrm. Teresa - om du kommer där efter att jag har slutat skolan kanske vi kan åka till Tokyo - jag har funderat på om jag ska åka hem därifrån istället för Osaka, och vara i Tokyo de sista dagarna och vandra omkring :) Om det finns pengar till det, vill säga :s
Och de vändbara sätena i tåget gjorde att alla åkte framlänges. Mamma hade bara koll på motsatt fönster så att hon fick syn på Fuji-san :) På vissa tåg kan man sen själv flytta på sätena så att man kan välja om man vill åka framlänges eller baklänges, och göra så att fyra pers kan sitta mitt emot varandra och så vidare :)
Och att vara snörvlig - man får snörvla hur mycket man vill. Men ska hålla kroppsvätskor inuti kroppen tills man kan få ut dem in privacy ;) Så förklarade mina lärare det ivf.


Så... nu avslutar jag detta... föräldrarna stör igen :o Well...
Nej, jag har inte gått så djupt in på allt detta, ber om ursäkt för det... skyller på mamma och pappa ;)

hörs :)

Tokyo

Tack för kommentarerna på förra inlägget! Som belöning får ni här ett låååångt inlägg om vår resa till Tokyo :)


Det hela började alltså igår, tisdag, vid åttatiden på morgonen. Jag vaknade tidigt (åtta är tidigt), för att jag var nervös och sånt, som vanligt inför såna här saker ;)
Vi åt lite frukost, packade lite, och så gav vi oss av. Åkte buss ner till Kyoto Station, där vi först gick omkring ett tag, eftersom vi hade lite tid på oss. Under tiden kunde jag inte sluta tänka på huruvida jag låst min dörr eller inte. Rättare sagt, jag var helt övertygad om att jag hade låst den, men min mage var ändå nervös. Till sist orkade jag inte med den längre, så jag mailade Maria och bad henne kolla min dörr. Det gjorde hon, och den var låst, och eftersom min mage tydligen litar mer på henne än på mig så lugnade den ner sig efter det ;)

Sen gick vi in genom spärrarna, och vandrade omkring en liten stund där inne. Finns nämligen massor med butiker och grejer även innanför spärrarna på Kyoto Station :) Vi köpte en obento - lunchlåda - som vi tänkte att vi kanske skulle äta på tåget. Vilket vi gjorde också, och den var riktigt god. Jag var lite japansk och tog kort på mat (japaner tar kort på mat hela tiden), och så här såg den ut:

Och så gick vi naturligtvis omkring där på perrongen och var turistiga och tog kort på Shinkansen:

Jepp, där har ni ett Shinkansen-tåg, som är på väg mot Osaka om jag minns rätt ;) Spetsig nos och små fönster, ser ut som ett flygplan utan vingar ;)
Flygplanskänslan blev ännu starkare när man faktiskt kom in på tåget sedan:Fast man hade faktiskt rejält med plats för benen iallafall :)

Jag hade fönsterplats :) Vilket var bra, för jag behövde i princip sitta och titta ut genom fönstret hela tiden för att inte bli åksjuk. Men iallafall.
När tåget väl började åka sedan så åkte vi snabbt snabbt (duh, klart vi gjorde), och det slog lock för öronen ett antal gånger under resans gång. Än en gång - flygplan.
Men det var väldigt tyst, och väldigt mjukt. Det skakade till lite grand när andra tåg åkte förbi såklart, men annars gick allting jättesmidigt och mjukt. Och tyst, som sagt, både från själva tågets håll och från de andra passagerarna. Skönt var det.

Och utsikten var väldigt fin, man såg faktiskt lite landsbygd här och var, och bergstoppar och dalar, och städer vi susade förbi i ilfart och allt möjligt trevligt. Tyvärr fick jag inga riktigt bra bilder på det hela, ni får helt enkelt lita på mig.

Vi var framme i Tokyo på knappt två och en halv timme.
När vi kom av därifrån var ju naturligtvis det första problemet att komma ut från själva stationen. Jag har ju förklarat biljettsystemet i tunnelbanan här - att man har en biljett man stoppar in i en automat, går igenom automaten och så tar man tillbaka biljetten på andra sidan. Det var likadant med Shinkansen-biljetterna.
vi försökte gå ut genom en gate, men det visade sig att därigenom skulle man bara gå om man skulle byta från en Shinkansen-linje till en annan, så vi kom inte igenom. En snäll japan talade om för oss hur vi skulle gå för att hamna vid tunnelbanan.
Så vi gick igenom några andra portar, och förvånades över att vi fick behålla biljetterna. De brukar annars ätas upp av maskinerna när de inte längre kan användas. Sedan gick vi vidare, och följde skyltarna mot den tunnelbanelinje vi skulle till. Så stötte vi plötsligt på ett par portar till, och inga biljettköparluckor nånstans. Vi stod där och undrade vad det var meningen att vi skulle göra, och då kom en till snäll japan fram till oss. Hon förklarade att vi fortfarande var inne på JR-stationen, så vi behövde använda våra Shinkansen-biljetter för att ta oss ut därifrån. Smått förvirrande, men ändå.
Så vi gjorde så. Och gick till tunnelbanan, köpte biljetter till Ginza, dit vi skulle för att sedan byta tåg till en annan linje som kunde ta oss till vårt hotell.

Sedan gick vi in, och hittade de här:Detta är tunnelbaneperrongen, och grindar som gör att man inte kan hoppa ner på spåren. Eller bli knuffad ner när det är mycket folk, vilket som synes inte var fallet just när vi var där ;)
Tågen stannar så att dörrarna hamnar framför de rödvita grindarna, som dras åt sidan samtidigt som dörrarna, och så kliver man av och på.
Vi träffade dock inte på några påpressare! De där som man hört talas om som pressar in folk i överfulla tåg för att alla ska komma med. Jag vet att de existerar, jag har sett massor av youtube-filmer och liknande med dem, men vi såg inga under hela tiden vi var där. Kan iofs vara för att vi inte åkte tunnelbana i rusningstid, men ändå. Tunnelbanorna var inte särskilt fyllda - ungefär som Stockholms vilket vardag som helst, mitt på dagen. Vi såg ett fyllt, men det såg iallafall ut som vilken tunnelbana som helst mellan Gullmarsplan och Centralen under rusningstid.
Det var förresten likadant med resten av det vi såg av Tokyo. Inte alls så mycket folk man hade kunnat förvänta sig. Vilket iofs är bra, jag gillar inte massa folk. Men ärligt talat har jag trängts mer både i Stockholm och i Kyoto ;) Men som sagt, jag var väl inte ute i rusningstid heller. Vilket jag är glad för - ingen trängsel är jättebra.

Iallafall. I Ginza visade det sig att vi inte behövde gå ut ur stationen, utan vi kunde bara byta linje och åka vidare på nästa. Är jag inte van vid eftersom man i Kyoto alltid måste köpa ny biljett när man ska åka nån annanstans, men Tokyos tunnelbana är ju lite större än Kyotos nästan obefintliga ;)
Så vi åkte vidare. Jag har tyvärr glömt vad vår station hette, men å andra sidan skulle väl namnet inte säga er så jättemycket ändå.
När vi kom fram till stationen gick vi ut (var ingen fara med biljetten - den kostade tydligen lika mycket var man än åkte vi Tokyos innerstad), och så började vi gå åt något random håll där vi trodde hotellet låg. Men man kan ju inte ha rätt första gissningen, så vi hamnade helt fel och blev förvirrade.
Så vi gick tillbaka till stationen för att börja om. Och medan vi stod framför kartan och var förivrrade så kom det fram en tredje snäll japan och frågade om vi behövde hjälp :)
Vi förklarade vart vi ville ta oss, och han sa att "jo, men jag kan ta er dit om ni vill, det är inte så långt." Så han gick med oss nästan ända fram till hotellet :) Pratade lite under tiden, han frågade var vi kom ifrån, vad vi gjorde i Japan, och när jag sa att jag pluggade japanska skämtade han om att då borde jag väl kunna läsa den japanska kartan vi hade ;) Vilket jag inte kunde eftersom det var alldeles för många kanjis ;)

Men tack vare honom kom vi iallafall fram till hotellet. Vi checkade in, och kom upp på rummet. Nummer 604 om nån är intresserad ;)
Det var ett dubbelrum de ställt in en extra säng i så det var rätt trångt, men varmt och mysigt och fint :)
Badrummet var större än mitt - vilket jag inte blev ett dugg förvånad över, ett hotell med självrespekt kan inte installera så här små badrumm - och häftigare. Toaletten hade ett par extra knappar, som jag glömde ta kort på... man kunde iallafall bli dushad av den efter att man var färdig med vad man nu skulle göra där. Istället för, eller som ett komplement till att torka sig. Det var väldigt mystiskt kan jag tala om X)
Iallafall, förutom detta så är det ju så att Japaner har en viss bacillskräck allihopa. Bland annat de där vita maskerna de har på sig när de är förkylda för att inte smitta andra, och man får inte snyta sig offentligt eller så. Men här gick det ytterligare lite längre:Alla glasen stod i plastpåsar som det stod "disinfected" på. För er som inte kan engelska och inte orkar lista ut det så betyder det alltså desinfekterad. Eh, okej, inte helt säker på stavningen. Whatever, steriliserad funkar väl också? Hur som helst, you get the picture.
Det var väldigt intressant. Räcker det inte med att diska glasen? Tydligen inte...

Anyway. Klockan var knappt tre när vi kom fram till hotellet, så vi hade ju lite tid att döda på eftermiddagen. Så vi åkte till Akihabara.
Akihabara är elektronikdistriktet. Ett måste att åka till för alla elektronikintresserade, står det överallt ;) Och det är nog sant...
Det låg iallafall bara en station bort på tunnelbanan från vårt hotell, så vi åkte dit. Och det var stort. Framförallt Yodobashi, vilket är en elektronikaffär som finns i Osaka, och nånstans i Kyoto också. Jag köpte min bärbara hårddisk där. Sex våningar med massor av elektroniska prylar. Lite väl mycket - man blev helt överväldigad och kunde inte riktigt koncentrera sig på en sak i taget ;)
Dessutom så var det naturligtvis dyrt. Framförallt som valutan står nu så blev det mesta inte tillräckligt mycket billigare där än i Sverige för att vara värt det. Och många saker hade jag sett billigare i Kyoto ändå.
Vi gick omkring inne på Yodobashi ett bra tag, sen gick vi ut, i tanken att hitta nån lite mindre affär, som kanske var billigare. Det visade sig svårt. Det där med "distrikt" stämde inte riktigt, egentligen. Vi hittade till sist en gata med några andra butiker, som var billigare, men inte bättre. Deras sortiment var mindre, och deras prismärkning var ofta värdelös. Nåt jag tittade på kunde kosta 10 000 eller 37 000 eller 25 000 beroende på vilken lapp där som faktiskt gällde den...
Och många sker var secon hand, vilket visserligen inte alls är någonting dåligt för det mesta, men vissa saker såg ut att vara både tredje, fjärde och sjätte hand:Kanske lite svårt att se på den här bilden, men det var lådor med väldigt gamla saker, many of which jag inte ens såg vad det var för nåt. Men det var väldigt kul att se ;)

Annars tog jag en annan bild, när det hade börjat mörkna, så den är inte jättebra, men:Det är en stor TV-skärm som visade massa reklam för allt möjligt konstigt. Den satt på Yodobashis vägg. Anledningen till att jag tog kort på den är att jag i massa filmer och sånt sett de här TV-apparaterna från Japan, men i Kyoto finns de inte. Så nu var jag tvungen att bevisa för mig själv att de faktiskt finns, åtminstone i Tokyo. Och i Nagoya om jag såg rätt från tågfönstret när vi stannade där. Hur som helst. De finns. Och de skriker ut reklam så man hade blivit döv i både ögon och öron om man inte redan blivit det inne i själva affären :)
Av nån anledning har jag inte fotat det, nånsin, men i japanska affärer är allt mycket plottrigt. Jag tror inte jag märkt det förrän mina föräldrar kom och påpekade det, men det är sant. Massor av olika saker, massor av färger, så det blir alltid rätt svårt att koncentrera sig på det man egentligen ville ha. Allt vill synas hela tiden. Plus musiken. Hysterisk musik, olika musik i olika delar av affären, så står man rätt kan man i vissa affärer höra tre olika saker samtidigt. Plus en lycklig japanska i högtalarna som ropar nåt om att "den här vill jag ha" eller "nu har vi rea" eller nåt liknande ;)

Hur som helst. Nu ska jag tala om nästa märkliga sak. Ett par timmar, kanske mer, spenderades i Akihabara bland all elektronik, men den enda som köpte något alls var mamma! The world is spinning backwards!
Hrm. Nej, men lite konstigt är det, i ärlighetens namn ;) Visserligen köpte hon inget elektroniskt, utan en liten väska åt sin kamera, men ändå.


Men vi går vidare. Lite snabbt. Vi åkte tillbaka till hotellet. Duschade och sånt. Jag badade, för jag trodde att hotellets badkar var större än mitt. Det var det också, men inte tillräckligt stort. Jag fick inte plats :(
Men seriöst, varför sätter man det där avrinningshålet en decimeter nedanför badkarskanten? Värdelöst *muttermutterskruv*
Whatever. Moving on. Mamma och pappa var trötta, så de lade sig tidigt. Alltså, tidigt på riktigt! Hon var typ sju, hade inte hunnit bli åtta än iallafall. Jag låg i sängen och skrev tills jag tröttnade på det och somnade jag också, vid en något mer acceptabel tid - nånstans mellan nio och tio.


Nu drar jag över till nästa dag. Idag. Onsdag. Den 24 mars. 2009. Nån som inte vet vad jag pratar om? X)

(bara först en varning - det har varit en lång dag och jag är trött, det är därför detta inlägg förmodligen kommer spåra ur mer och mer i fånigheter som bara jag tycker är kul. Sorry, ni får stå ut med mig. Håll mig inte ansvarig för allt mina fingrar ställer till med when I'm in this state)

Iallafall. Sängen på hotellet var mjuk. Till skillnad från min säng här hemma som är en futon bara, i princip. Hårt. så jag trodde att jag skulle njuta av mjukheten. Men tji fick jag, för min rygg har vant sig vid det hårda, och klagade väldigt mycket imorse när jag vaknade. Mjufs.
Men, men. Bortsett från det.

Vi checkade ut från hotellet vid elva, och åkte till Ginza. Tokyos mest kända stora shoppingdistrikt. Som gav precis samma första intryck som jag hade tänkt mig. Detta var vad som mötte oss när vi kom upp ur tunnelbanan:Stort, glänsande hus och shoppande människor ;) Shoppande, är det ett ord? Borde vara det. Shopping, shoppa, shoppande... kanske är stavningen som är konstig... njäe, låter konstigt ändå... äh, whatever. De ägnade sig åt shopping iallafall.

Vi gick omkring där ett bra tag. Hittade ett postkontor där mamma köpte frimärken och postade lite vykort. Men annars hittade vi inte så mycket. Shopping. Det betyder att handla kläder. Och vem är intresserad av det? Well, massor av folk. Men inte jag. Inte särskilt ofta iallafall. Och inte när allt allt allt allt man ser är tjejkläder av alla de slag, och herrhattar. Och skor. Whatever. Det fanns massor med kläder, men som sagt, menat för tjejer. Jättesnygga saker fanns det. Och vid ett eller annat tillfälle tänkte jag nog på i princip alla mina kompisar och deras olika smaker och tänkte att "det här skulle hon absolut ha på sig". För er som inte vet är alla mina kompisar i Sverige tjejer. Har fått mina första killkompisar nånsin här - yay! X) Jag vet inte vad jag ska tänka om att båda är gay - inte så att det gör dem mindre killar, men något sorts statistiskt mirakel måste detta vara iallafall X)
Varför kom jag in på det? Trött.
Sak samma, det fanns massa kläder där iallafall. Säkert killkläder också, men jag tycker det är för tråkigt att titta på kläder hela tiden för att orka leta efter några specifika. Sån är jag. Jag koncentrerade mig på att ta bilder på random hus istället:Höga hus, och framför det åker Shinkansen. Måste jag skriva här känner jag, för det ser man kanske inte om man inte vet det. Så nu skrev jag det så nu vet ni det och kan se det. Woho!
Och här:Annat random högt hus. Hööögt hus. Iallafall ur min synvinkel. Jag är svensk och boende i Kyoto, jag är inte van vid skyskrapor av något slag ;)

hur som helst. Efter ett tag i Ginza åkte vi till Imperial Palace, för det ville mamma se.
Man får inte se Imperial Palace. Det är öppet den 2 januari (nyårsdagen) och 23 december (kejsarens födelsedag). (jag vet inte hur 2 januari är nyårsdagen egentligen, men det stod så i mammas guidebok).
Men man får gå in i den östra trädgården och kika. Där finns några gamla hus, och eftersom det är en trädgård - en massa grönska. Som inte var så grön nu, det är lite för tidigt för det. Fick några bilder därifrån också.
Stoort, är det. Och fint. Och med skyskraporna i bakgrunden kändes allt plötsligt väldigt fel. Iallafall för mig, som anser att såna här platser ska vara gamla. Vilket misslyckades med en gång i och med att allt som inte var grönt var asfalterat. Men sak samma. Det var fint ändå.

Efter detta åkte vi tillbaka till Ginza ;) Fikade, på ett ställe som nog inte var vant vid utlänningar. Men de hade en japan som kunde väldigt bra engelska, för att vara japan. Han visade oss till ett bord, sen blev han imponerad av att jag kunde läsa japanska. Menyn var på japanska alltså ;) Jag kunde inte läsa allt, men... mycket iallafall.
Vi beställde in, fick fika. Sen stod han och sneglade på oss hela tiden medan vi satt där, och förmodligen undrade han om vi visste hur man gjorde när man ätit klart och skulle betala ;) Vilket vi ju gjorde. Men hur som helst. Kunde inte han veta.

När vi fikat klart gick vi omkring lite till. Och jag köpte faktiskt nåt. Det enda jag gjorde av med pengar på under hela Tokyo-vistelsen X) Ett fint, guldigt bokmärke, med en samurai på :) Har tyvärr ingen bild på det... men det var fint. 24 karats guld X) För... 420yen, så nej, jag tror inte ett ögonblick på det, men det stod så iallafall ;)

Sen vandrade vi lite till... och sen gick vi till Tokyo Station. Vi var lite tidiga, för vi tröttnade på att gå i affärer tidigare än vi räknat med ;) Delvis fötter som tröttnade, men... well, anyway.
Lite förvirrande även nu om var vi skulle gå in nånstans, och när vi gick in hamnade vi inte riktigt där vi trott. Men det är sånt man får ta. Och vi kunde ju inte gå ut igen, eftersom vi gått igenom spärrarna. Gjorde inte så mycket för min del ändå...
vi satt på perrongen. Köpte obentos för att äta på hemvägen. Jag har en bild på min, men orkar inte lägga upp den här. Sorry ;) Sen upptäckte vi att vi satt på fel perrong. Tåget som gick därifrån gick vid 17:13. Vårt skulle gå vid 17:10. Så jag gick och tittade på de andra perrongerna. Hittade tåg som gick 17:00, 17:03, 17:10, 17:20... tror jag... så jag hittade ju vårt tåg också, poängen med den där uppräkningen var att ni skulle inse att tågen mellan Tokyo och Shin-Osaka går jätteofta. Allihop var snabbtåg alltså, som bara stannar på några få stationer. Några av dem gick vidare efter Shin-Osaka, men ändå. Ofta!

Vi gick upp till rätt perrong. Och vi hade lite roligt när vi tittade på städarna. De är alla klädda i rosa, stackarna, och de måste skynda sig jättemycket när de städar tågen. De har typ tio minuter på sig. Och sen när de är klara, försvinner de in genom jättesmå dörrar, som finns i trapporna och når mig ungefär till midjan. Stackarna, igen.
Eftersom de har så kort om tid på sig så står de och väntar innan tågen kommer, för att springa in så fort som möjligt när alla passagerare har gått av. Här har ni dem:
Sen är det ju så att Tokyo är slutstationen, så tågen vänder där, och då måste ju alla åka rakt fram. Så därför vänds sätena. Det gör de på de flesta tåg som man inte åker åt sidan på hela tiden, och det finns lite olika sätt att göra det. På Hankyu flyttas ryggstöden automatiskt från ena sidan sätet till andra. På expresståget mot Kansai Airport snurrar hela sätet automatiskt. Och på Shinkansen är det städarna som snurrar på sätena. Så här:



Mycket skojigt att titta på tyckte jag ;)


Men ja... sen kom vi på tåget. Och resan hem gick till ungefär som resan dit. Bortsett från att vi faktiskt lyckades se Mt Fuji :) Vi satt på fel sida även den gången, men mamma hade utkik åt rätt håll, så hon såg när vi åkte förbi :) Tyvärr var det inget bra läge att ta kort från, men... jag har sett Mt Fuji, iallafall ;) Fuji-san, som japanerna kallar det. "Herr Fuji". Eller "Fru Fuji" faktiskt, -san är unisex...

Hur som helst. Sen är det inte mycket mer att skriva. Vi kom till Kyoto, vi kom hem till mig, mamma och pappa packade en väska och gick till hotellet där de ska bo fram tills på fredag :) Jag följde dem dit, sen gick jag hem och duschade, och satte mig här och började skriva blogg... vilket jag nu har sysslat med i nästan två timmar, och skrivit jättelångt och mycket och förmodligen rätt osammanhängande i slutet, för jag är som sagt trött.

Men en liten sammanfattning. Jag har varit i Tokyo. Häftigt! Och jag hade jättekul, jättetrevligt, vill hemskt gärna tillbaka och se mer nån gång :) Kort sammanfattning. Men... nötskal :)

Nu sitter jag och skrattar fånigt åt alla mystiska tankar min hjärna fladdrar omkring i. Jag ska bespara er från att veta mer än så ;) Ska sluta skriva.
Om det är nåt som är jättekonstigt, jättedumt, eller allmänt jätte...fel... så säg till mig så ska jag förklara mig i nästa inlägg ;)
Nu förväntar jag mig massa kommentarer, när jag nu har ansträngt mig så mycket och skrivit hela det här :) Behöver inte vara långa (även om långa är lite extra kul), bara... nånting... gör mig glad :D

Men nu är det dags att sova. Hörs :)

Sakura och regn

Idag har vi sett årets första Sakura (japanska körsbärsblommor). Några tidiga träd har nämligen redan börjat blomma :)

Vi åkte till Kyoto Station, och köpte Shinkansen-biljetter till Tokyo :D Så nu kommer vi iväg dit imorgon, och hem i övermorgon också :) Ser jag massa fram emot :)

Sen efter att vi gjort det åt vi lunch på McDonalds ;) Sen gick vi för att titta på ett tempel som ligger i närheten. Kommer inte riktigt ihåg vad det hette. Men iallafall, det höll på att renoveras så det var inte så kul där inne, så vi gick till en park som hör till templet, men ligger en bit därifrån.
Det var där vi såg Sakura. Ett par tre träd hade börjat blomma redan :) Jag hade inte med mig min kamera, för jag visste ju inte att vi skulle gå till nåt annat ställe än Kyoto Station, så ni får inte se några bilder på det idag, tyvärr. Kommer senare :)
Resten av parken var också väldigt fin. Japanerna är väldigt bra på att göra trädgårdar :) Det var väl inte världens finaste väder, det hade regnat på morgonen och var fortfarande fuktigt och så. Men det gjorde inte så mycket det var fint ändå :)

Sen... gick vi till Starbucks och fikade. Medan vi satt där började det regna. Jag skrev ju igår att väderleksrapporten spådde regn hela dagen, med all säkerhet ;) Det hade de naturligtvis fel i, men det regnade en stund då iallafall. Medan vi satt där och sen när vi åkte bussen hem. Lite mysigt.

Och nu sitter vi hemma och gör inte så mycket mer... vilket passar mig bra, jag behöver ta det lugnt :)

Imorgon bär det av till Tokyo :) Jag tänker inte ta med mig datorn, så vänta er inte något blogginlägg därifrån. Möjligen på tisdag kväll när vi kommer hem, men å andra sidan kommer jag nog vara trött då, så... på onsdag får ni nog en rapport :) Lovar att ni ska få bilder därifrån också, tänker inte glömma att ta med mig kameran till Tokyo ;) *ta i trä*

Men! Jag tänker inte skriva nåt inlägg om ni inte kommenterar! :o Come on, people, mina två flitigaste kommenterare är här med mig, jag vill veta att det finns folk hemma i Sverige som läser också :o Blir ju ledsen om ingen kommenterar, då tror jag att ni inte tycker om mig längre :( Och då finns det ju ingen mening med att jag skriver här juh...
Okej, där överdriver jag väl lite grand, men... kommentarer vill jag ha, så ge mig! Snälla?

Ohwell. Seeya.

Nu har vi sett Kyoto

Idag har varit en mycket buzy dag. Som jag skrev i inlägget imorse så var det en dag ägnad åt att titta på Kyoto.

Vi vaknade som sagt sent, åt frukost, och sen åkte vi in till Kawaramachi. Gick till min skola och tittade lite på den, och sen till floden och uppför den och tittade.
Sen gick vi omkring i affärer ett bra tag. Några små affärer som jag inte varit inne i förut bland annat. Och lika bra var väl det, för det fanns massa fina saker man skulle vilja ha ;)
Och... sen åt vi lunch, på ett japanskt hamburgerställe. Den stackars japanen bakom disken blev helt förskräckt när det kom utlänningar och var väldigt osäker. Men, men. Maten kom. Mamma tyckte mycket om sin, och jag och pappa tyckte lite om våran ;) Sen gick vi till Loft, där det finns alldeles för mycket att titta på för att det ska vara behagligt för ens stackars fötter ;)
Vi tittade bara på två våningar, sen hade jag för ont i fötterna. Så då gick vi och åt crépes, och köpte med osss kaffe och te och gick och satte oss vid floden.
Det hade blivit lite molnigt, och sent, så solen stod iallafall bakom byggnaderna, så det blev lite kyligt efter ett tag...
Så då åkte vi hem. Köpte en nätverkssladd till pappas dator så han kan ha internet här ;) Och sen köpte vi massa japanskt godis ;)
Sen gick vi ut och åt, men vid det laget hade dagen börjat tära en del på mig, så jag åt bara ett tiotal majskorn i princip ;p
Sen gick vi hem igen, jag lade mig på sängen och vilade en stund... sen åt vi godis ;)
Nu är klockan kvart över elva, vilket jag tror egentligen är sent i mina föräldrars ögon, men jag är inte trött, så jag tänkte inte upplysa dem om vad klockan är ;) Har jag tur lägger vi oss tillräckligt sent för att sova länge imorgon också ;)

Imorgon ska det regna. 100% säkerhet enligt väderleksrapporten. Hela dagen. Så... 50% säkerhet att det åtminstone faller några droppar någon gång ;)
Iallafall, vi ska ta oss ner till Kyoto Station och titta på hur det går till att få biljetter till Shinkansen, för på måndag bär det av till Tokyo :D Jag vet ju inget om Shinkansens biljettsystem egentligen, men någon sorts biljett borde vi ju kunna få iallafall. Förmodligen inte en dyrare, av typen att man ser Mt Fuji när man åker förbi, men ändå ;)

Anyway. Det är väl kvällens inlägg. The cliff notes, så att säga, jag gick väldigt snabbt fram i detta beskrivande, men jag är trött. Och det där är vad vi gjorde idag. Det var mycket mer jobbigt för min hjärna än det låter som här ;)
Det är väl så det går, jag är inte van vid att göra så mycket hela tiden, och att ha folk omkring mig 24/7 är ju också rätt ovant. Men men, det löser sig :)

Godnatt :)

Sällskap

Hallå hallå :)

Nu har mina föräldrar kommit hit. Mer eller midnre oskadda *moahahao* ;) Nä...

Iallafall. Hämtade dem på flygplatsen igår. Det var lite besvärligt, jag råkade köpa fel biljett till tåget dit, och sen blev vi förvirrade över vilka tåg som kunde ta oss till Osaka från flygplatsen. Fick hjälp av en snäll japan på vägen :)
Åt lite mystiska smörgåsar i Osaka, sen åkte vi till Kyoto. Med tåg jag inte blev förvirrad av för de har jag åkt förr ;)
På tåget var det en japanska som pratade med pappa en stund. Och jag konstaterade att jag måste vara jätteläskig, för det har aldrig varit en enda japan som kommit fram och pratat direkt med mig, oavsett hur förvirrad jag står och ser ut. Men så fort jag ser förvirrad ut tillsammans med nån annan kommer de fram, eller så kommer de fram och börjar prata med nån annan i mitt sällskap. What's with that? Ja, lite avundsjuk är jag, jag vill faktiskt prata med japaner. Men men... lite skylla mig själv som inte går fram och pratar med dem själv kanske :p

Sen kom vi hem till mig, och jag fick en massa saker :D Massa mat, godis, och kläder :) Jättegladig blidde jag :) Och havregryn! Fibrer i detta gudsförgätna land :o
Hrm.

Sen gick jag och mamma och handlade frukost till idag, medan pappa låg på min säng och sov. Han var massa trött ;) Förstår honom iofs :p
Och sen gick vi ut och åt på en japansk snabbmatsgrej som börjar på matsu nånting, tror jag.

Och sen... well, sen gick vi hem igen, och i princip gick vi väl och lade oss med en gång. Och sen sov vi till klockan tio i elva. Moahaha X) Väldigt skönt tycker jag, det är ungefär så länge jag brukar sova. De går ju egentligen upp massa mycket tidigare än så ;)

Iallafall. Nu sitter de och äter frukost. Och jag... sitter och skriver blogg ;) Är en liten aning hungrig, kanske skulle äta någonting frukostaktigt... har ju redan ätit en youghurt :p

Och idag blir väl en "gå omkring och titta på Kyoto"-dag. Ska vara ganska fint väder, åtminstone inte molnigt eller regnigt, och det är ju alltid något :)

Hörs :)

Lov!

Woho, nu är det lov! :D
Idag var en helt okej dag. Cyklade till skolan, mötte Henrik och Tarmo där och vi satt vid floden i värmen och solen och pratade :) Sen blev det dags att gå in.
Vi hade Kurita första lektionen. Det första han gjorde var att ge Gabriella en hoprullad tidning och säga åt henne att slå Viktor med den ;) Sen skulle vi lära oss skillnaden mellan "Gabriella slog Viktor" och "Viktor blev slagen av Gabriella". Och sen lärde vi oss "Causative passive" form av verb. "tabesaserareru". Get that. Det betyder "att bli tvingad att äta".

Anyway. När vi hade klarat av Kuritas lektion så påstod han att vi inte hade fler lektioner på dagen. Så blev vi jättelyckliga och tänkte att "yay, lovet har börjat!" Sen när vi hade packat ihop våra grejer kom Kurita tillbaka och satt "ojdå, ni har visst en lektion till". Blä på honom.

Sen hade vi Tanaka. En rätt enkel lektion, som handlade om att förklara saker. Eller, ja. "jag äter ramen för att det är kallt" och "jag är glass trots att det är kallt" och så vidare. (ramen är nudlar, för de som inte vet)

Och sen var dagen slut. Det var lite kyligare än igår, molnigt och så, men ändå. Så jag cyklade hem. Städade köket och toaletten. Sen gick jag och handlade lite onyttigheter för att fira att lovet börjat :) Och att jag har börjat skriva på berättelse nummer 100 X) Jag ska verkligen försökta låta bli att hitta på mer nu. Det är för mycket. Min fantasi är väldigt aktiv, men den kan inte koncentrera sig på en sak i taget utan måste hitta på en massa olika saker. Fy på den ;)

Hur som helst. Nu sitter jag och äter lite onyttigheter och är lite glad :) Och imorgon kommer mina föräldrar :D

så... nu ska jag njuta av ensamheten ;) Godnatt :)