Men nu är det helg igen :)

Ja, nu är det fredag :) Jag har just ätit middag, och jag sitter och tittar på Torchwood :)

Och jag har tillägg att göra på min önskelista, förresten. För det finns fler saker jag saknar från Sverige än godis (även om detta kanske inte är så jättelångt ifrån). Torrvaror av olika slag - hittills har jag saknat chokladmousse och chokladpudding, för det finns inte mycket till efterrätter här. Allt jag smakat är äckligt, utom glass, och det vill jag ju inte ha nu när det börjar bli kallt. Och bearniessås, för jag har inte hittat nån god sås heller, och så blåbärssoppa... ja, det är allt hittills. Men vill ni tänka själva får ni gärna göra det ;)
Så... nu vet ni det :)

Vad händer mer då?
Jo, jag har lite ångest för att vi ska hålla tal i skolan från och med nästa vecka. Eller ja, jag ska hålla det om typ tre veckor, men ändå... jag vill inte! Jag orkar inte ens med det på svenska och engelska liksom... framförallt som vi får hålla om precis vad som helst - han säger ingenting om inom något ämne eller nånting sånt.
Så jag vill inte. Och jag hoppas jag känner mig lite modigare när det väl är min tur.

Annars... jo jag har fått ett svar på min lapp :) En 36årig japan som pluggar engelska, och vill prata med mig. Det är lite läskigt, jag har ännu inte svarat. Men jag ska göra det :) Måste bara bestämma mig för hur jag ska lägga upp det hela, för det har jag ju inte funderat på tidigare ;) Men det löser sig...

Vi har också varit och pratat med vår hyresvärd om att eventuellt få betala hyran lite senare eftersom valutan är så krånglig just nu. Men det gick inte. Vi får flytta efter jul om vi vill, men det vill vi ju inte... gillar de här lägenheterna. Så vi måste betala hyran på måndag iallafall. Men, men. Det är alltid kul att vara där, för man får presenter hela tiden. Första gången vi betalade hyran fick vi ju chips, igår var vi där och pratade och då fick vi varsin vattenflaska, och idag fick vi massor med kaffe och andra drycker.
Och de är jättesnälla. Så fort man ställer en liten fråga går de och tar reda på svaret. Och när Henrik bad om en extranycken gick de genast och hämtade en, och när han nämnde någonting om att hans svenska kompis inte hade någon mobil att använda här tog de reda på massa information om att hyra telefon eller skaffa en kontantkortstelefon.
Dessutom har de förresten erbjudit oss jobb. De ska tydligen öppna ett Guest House eller nåt liknande i mars, och de vill ha engelsktalande personer som kan hjälpa utlänningarna som ska bo där att hitta i Kyoto och ta reda på saker åt dem och sånt. Vet inte hur mycket vi skulle få betalt eller nåt sånt, men det verkade rätt kul så jag ska nog pröva på det :)

Nu ska jag gå till affären och se om de har mina underbart goda gräddbröd så jag kan fira att det är helg :)
Gräddbröd (egentligen クリームコルネ　- kuriimukorune) är ljust bröd med japansk ( =söt) vispgrädde i (finns även vaniljkräm, choklad och nåt som heter "moka" som jag tycker ser ut som kaffe så jag har inte smakat), som jag har blivit beroende av. Här får ni en bild som får avsluta det här inlägget :)
Mums!

Långhelgen är slut

Ja, goddag på er. Klockan är tjugo i tolv. Snart är det tisdag och därmed är min långhelg slut. Och nu är det normala veckor fram till jullovet som börjar den 20 december. Snyft.

Nåja. Helgen har varit lugn. Skrivit, tittat på film, umgåtts med Maria, varit lite på egen hand... har också pluggat lite Kanji. Nu inbillar jag mig att jag kan ett tjugotal stycken. Är ju alltid något :)
Jag har också lugnat ner mig efter i fredags. Och jag tror att det var en bra sak som hände egentligen. För den har fått mig att bestämma mig för att det faktiskt är sant att jag plugga för att jag vill det. Det är inte för skolans skull, och jag får ju inga betyg heller, så... ja.

Idag hade jag hemlängtan. För inatt drömde jag en massa mystiska saker om folk där hemma. Flera stycken av dem var här. Och sen när jag vaknade var det inte sant och så blev jag lite ledsen. Det hjälpte iofs att chatta med pappa en stund, men ändå.


Sedan har jag också under helgen oroat mig för pengar som vanligt. Yenen är jättehög, fast verkar nu åtminstone inte vilja gå upp till 9 kronor som den hotade att göra förra veckan. Men den är hög, never the less. Nu i veckan har jag 6000yen att klara mig på. Vilket nog ska gå bra egentligen, eftersom jag har bestämt mig för att jag får börja nosa på decembers budget redan i helgen. För då ska vi fira Henriks födelsedag och jag ska bjuda honom på tårta. På något ställe där man betalar en viss summa pengar för att få komma in, och sen får man äta hur mycket tårta man vill ;)

Har ingen lust att gå till skolan imorgon... men det har man väl aldrig... brukar lösa sig när man väl kommit dit.

Så nu ska jag sova. Klockan har blivit tolv, och jag är faktiskt trött :)

Godnatt.

Jobbigt

Hej på er. Klockan är elva, och jag är jättetrött. Idag har nämligen varit en jobbig dag.
Men jag tror jag börjar med igår.

Som sagt, min kran var ond, och rann och rann och rann och ville inte sluta rinna. Så jag ropade upp Henrik, som var jättesnäll och ringde till vår hyresvärd och berättade om problemet. Och eftersom detta är Japan så jobbade de fortfarande kvart i sju på kvällen.
Så en halvtimme senare kom en av dem hit. Han var klädd i kostym och hade med sig en portfölj innehållande skruvmejslar och allehanda andra verktyg ;) Japanskt så det förslår.
Iallafall, han skruvade med kranen en stund, sen gick han och stängde av vattnet och skruvade en stund till, och sedan hittade han en liten plastbit som tydligen hade gått sönder. Så då sprang han ut och köpte en ny sån och kom tillbaka och satte dit den. Och sedan droppade inte kranen ens :)
Och vi diskuterade lite hantverkare, och skillnaden mellan Japan och Sverige. För den här killen, som alltså egentligen inte var rörmokare, tror vi, utan jobbade på Sakura, var jätteartig. Som japaner är. Han bad hela tiden om ursäkt för att problemet uppstått, han frågade om det gick bra att han stängde av vattnet, om det var okej att han lämnade verktygen här medan han sprang och köpte en ny plastbit, frågade om det kändes bra att vrida på vreden efter att han hade satt ihop dem igen osv. Nästan lite läskigt ;)
I Sverige kommer hantverkaren, lagar det som är sönder, och går därifrån igen. I princip. Har själv ingen vidare erfarenhet av hantverkade, men det var slutsatsen jag drog av Marias och Henriks diskussioner.
Sverige är iofs bättre än Åland där, enligt vad jag har förstått på vår stuga, hantverkaren knappt ens kommer ;)

Iallafall. När det var löst gick vi och handlade godis, och sen tittade vi på Kyou Kara Maou.

Vid elva gick var och en hem till sig, och jag tog tablett och duschade, men kunde inte sova förrän vid fyra/halv fem på morgonen. Var förmodligen fortfarande spänd.

Så jag var jättetrött imorse, och ville inte gå till skolan. Men jag gjorde det ändå, för vi skulle ju ha en speciell övning idag, och jag såg faktiskt fram emot den, även om den naturligtvis skulle bli lite läskig. Prata med främlingar.
Men när vi kom till skolan upptäckte jag rätt snabbt att jag mådde sämre än jag trott. Och när vi sedan fick själva uppgiften...
Well, vi blev indelade i par. Jag hamnade med Maria (något en svensk lärare aldrig hade gjort, btw - i Sverige får kompisar nästan aldrig vara tillsammans när lärare delar in en). Och vi fick en uppgift. Att gå till två speciella ställen och köpa en specifik sak och fråga några specifika saker.
Och det blev jobbigt.
Jag är inte säker på varför. Jag var inte beredd på att vi skulle delas upp själva, och verkligen inte beredd på att vara med Maria. Vi är nämligen lika dåliga på att prata med främlingar båda två, och det är jag fullt medveten om.
Och jag tänkte försöka, men när jag omöjligt kunde förstå uppgiften blev det ännu jobbigare, jag började gråta, och jag kunde inte sluta på två timmar.
Gick in i ett annat rum efter en stund. Tanaka-sensei kom in och frågade om jag mådde bra, jag kunde inte annat än att skaka på huvudet.
Han sa att det var okej om jag inte ville gå, och sen gick han.
Och jag insåg att jag verkligen måste förklara för dem varför jag reagerade så kraftigt. Så jag började skriva ett brev, för att förklara att jag har Asbergers. För jag känner mig mer bekväm med att skriva än att prata, framförallt om såna saker, och framförallt när japaner i allmänhet förstår skriven engelska bättre än talad.

Sedan kom Kurita-sensei in i rummet och började prata med mig. Och jag kan ha missförstått mycket i hans tonfall, ansiktsuttryck och så vidare, eftersom jag var väldigt upprörd, men iallafall.
Han frågade om jag tyckte japanaskan var svår, och jag försökte förklara att det inte alls var det som var problemet. Jag är tillräckligt confident i min japanska för att tro att jag visst skulle klara av att göra det uppgiften sade.
Sedan frågade han varför jag hade kommit till Japan, varför jag ville plugga japanska. Och här tyckte jag att han lät lite anklagande. Mer "vad fan gör du här" än ren nyfikenhet. Vet inte hur mycket av det som var en överreaktion från min sida. Iallafall, jag sade att jag var fascinerad av Japan och att jag ville förstå anime på originalspråk osv... han frågade om animen hade gjort mig intresserad av Japan, och jag skyndade mig att förklara att det inte vara var animen. För jag vill att han ska veta att jag är medveten om att anime oerhört sällan är helt sanningsenlig. Sa att jag hade läst om japansk historia och så också, och att det var delvis det som gjort mig intresserad.
Sen frågade han om brevet, och jag sa att det var till honom, eller till skolan, och han bad mig läsa upp det. Jag kunde inte göra det helt och hållet, men jag berättade att jag hade Asbergers.
Och han log, fast det mer på ett "än sen då?"-sätt än vänligt, och så sa han att det tydligen är vanligt bland svenskar. Att de haft tre svenska elever med Asbergers förut. Och att en av dem hade åkt hem med sin pojkvän för att det blivit för jobbigt för henne. Och han såg ut som om det var vad han förväntade sig av mig också. Vilket gjorde mig lite arg.
Jag sa att jag tänkte fortsätta, att jag åtminstone tänkte försöka så länge jag kunde.
Sen sa han nåt väldigt japanskt i stil med "gambatte". Fast han pratade engelska. Och för de som inte vet översätts "gambatte" ofta till "kämpa, du klarar det!" eller nåt liknande uppmuntrande. Men en mer korrekt översättning är ofta "suck it up" eller "get over it".
Han sa att när jobbiga saker händer är det bara att acceptera och lägga det bakom sig. Jag försökte förklara att det är just det jag har svårt med, att det tar längre tid för mig än för normala människor. Men han förstod inte.

Grejen är att från början hade jag inte förväntat mig att japanerna skulle acceptera Asbergers och vara lika förstående som Fryshuset var (som Fryshusets personal personligen var, men inte pedagogiken alltid). Men sedan jag varit här hade jag fått för mig att de nog skulle det, för de är rätt förstående när man inte orkar med nåt, som med Maria för några veckor sen och som med Jana när de trodde hon var förkyld. Hon har en ansiktsmask på sig just nu, som japaner har när de är förkylda för att inte smitta andra, fast hon har den för att hon har ramlat och skrapat upp halva ansiktet och inte vill att folk ska se såren innan de läker. Men iallafall.
Nu efter Kurita-senseis reaktion så misstänker jag att det inte var det bästa att göra, att berätta. För det verkar bara ge honom vatten på kvarn i sin åsikt att svenskar är klena och lata. Att vi blir sjuka ofta, alternativt skolkar. Och så vidare.
Och just nu är jag rätt sur på honom, och pendlar mellan att planera att plugga jättemycket bara för att bevisa att han har fel, och att plugga jättelite för att han ändå inte kommer tycka att jag är duktig.


Iallafall. Nästa gång det här riskerar att hända stannar jag hemma från skolan. Så får han tro vad han vill om huruvida jag är sjuk eller inte, för jag vill inte gå igenom den här dagen en gång till.
För visst, jag har lätt för att börja gråta, men idag grät jag i nästan två timmar i streck, och det har jag inte gjort sen jag var deprimerad. Om ens då.
Gissa om jag var urpumpad sen. Var tvungen att gå till McDonalds för att äta efter skolan, bara för att få lite snabb energi så jag klarade av att åka hem. Sen har jag varit jättetrött. Sen klockan tre i eftermiddags. Nu är klockan halv tolv. Och jag stavar fel på vartannat ord jag skriver så jag ska avsluta detta nu.
Med att säga att jag vill att börsen ska må bra snart! Imorse var 100yen nästan 9kronor. Det alldeles för mycket! Jag kommer inte ha några pengar kvar i mars om det fortsätter så här.

Iallafall.
Godnatt.
Nu ska jag vara ledig i tre dagar och ta det lugnt.

Löst

Nu är kranproblemet löst (se föregående inlägg). Vi ringde hyresvärden, och en av dem kom hit och fixade kranen så nu droppar den inte ens :)

Nu ska vi gå och köpa godis för att lugna oss och fira Henriks födelsedag, och titta på Kyou Kara Maou och bli glada :)

Plugga och rinnande kranar

Hej på er där hemma och överallt annars var ni nu är. Vi har just kommit hem från skolan, klockan är sex, det är torsdag, och det är Henriks födelsedag :)
Maria lagar mat, så snart ska vi väl äta, och sen ska vi ner till Henrik för att titta på Kyou Kara Maou. Animeserie jag tror jag har nämnt någon gång innan, som vi har tittat på ett tiotal avsnitt varje kväll de senaste två veckorna ;) Snart är den slut :o
Vilket iofs är väldigt skönt, även om den är bra, för det är inte bra att vi tittar varje dag. Framförallt nu när plugget har börjat på riktigt i vår klass.
Under den här veckan har vi fått sju stycken nya böcker. Mot den enda vi hade förut. Så detta är vad jag släpar med mig till skolan varje dag:
De tre det står Japanese på sidan på, är böcker Nihongo Center gjort. En av de blå (den ljusaste) har vi haft hela tiden. Det är massa ord, lite dialoger osv. Den andra blå är grammatik, den gröna i mitten är dialoger. Dialogerna är tagna från "An Introduction to Modern Japanese", som är den mörka boken under dem. Den var frivillig att köpa, men jag gjorde det för att de verkade tycka man borde det, och för att det finns översättningar och övningar och grejer i den.
Den blå boken med en vit bok över sig är två cöcker vi fick idag, med... tja, det är en textbok (den vita) och en arbetsbok (den blå), som vi ska använda med en av våra lärare.
De två blå på andra sidan om den mörka var också frivilliga att köpa. Det är Kanji-böcker, en textbok och en övningsbok.
Och de andra tre är anteckningsböcker jag använder under lektionerna.

Egentligen behöver jag nog inte ha me mig alla, men jag kommer ha det tills jag vet säkert vilka som används och inte vilka dagar.

Iallafall. Vi har börjat lite med Kanji nu. Och jag ska börja plugga på dem ordentligt i helgen.
Och imorgon ska vi gå ut och prata med japaner :s På lektionstid, först ska vi ha lite lektion om hur man frågar efter vägen och så, och sen ska vi gå ut i par och faktiskt prata med japaner, be om vägbeskrivningar, fråga efter priser, beställa och handla saker (och se till att ha kvitton så betalar skolan för det vi köper). Sen ska vi tillbaka och rapportera hur det gick och vad vi gjorde och så. Lite läskigt. Fast jag frågade snabbt Tarmo om han ville gå med mig och han sa ja. Och han har redan pratat med japaner själv och han är mer social än jag, så det går nog bra om jag får vara med honom. Jag hoppas vi får välja par själv, annars kommer jag få panik.
Egentligen borde jag ha köpt en mössa och vantar idag, för det är kallt, framförallt om vi ska gå ute imorgon.

Alltså, det är kallt nu. mellan 8-12 grader. Och som sagt, ingen isolering i väggarna, så det är samma temperatur inne. Jag har börjat sätta på min AC när jag ska somna och gå upp, för annars går det inte... deprimerande är det.
Och nu har vi dessutom fått en räkning vi inte borde fått. För internet, vilket de har påstått ingår i hyran. Så imorgon ska vi upp till Sakura och prata med dem och fråga vad detta är för pengar egentligen. För vi har inga pengar att betala just nu!
Och jag ska också passa på att upplysa dem om att min kran rinner. Den har droppat en del ända sen jag kom hit, men nu rinner den och vill inte sluta. Så det måste göras nåt åt. Och det tycker jag är jobbigt. Men ja, det är ju Sakura som borde fixa det.

Och apropå pengar så fånar sig yenen. Nu är 100yen värt över 8,5kronor. Which sucks. När vi kom var 100yen 6kronor. Jäkla finanskris. Stabilisera dig!

Men jag ska försöka sluta klaga nu.
Jag har ätit Marabou i veckan :D
Henrik fick en födelsedagspresent från en kompis, som bland annat innehöll 400g marabouchoklad som jag och Maria var mycket hjälpsamma och gjorde slut på tillsammans med honom ;) Iofs betyder det bara att jag vill ha ännu mer nu... snyft...


Okej. Hum...
Jo, man blir livrädd varje gång man kommer in i skolans lobby, förresten. Där står nämligen denna och välkomnar en:
Som ni ser på vending-mashinen är den enorm. Jag når upp till dess huvud ungefär.
Sen går man vidare och hittar de här:De är lite söta :)


Nu... hade jag egentligen mer att skriva, men jag har glömt det. För under tiden jag skrivit det här inlägget har min kran börjat rinna ännu mer - nu märks det inte ens att man försökt stänga av den. Så jag börjar få lite panik och har ingen aning om vad jag ska göra.

Så nu avbryter jag tvärt detta, och fortsätter med mina tankar i nästa inlägg istället...

Hörs

Måndag

Jepp, det är inget roligare än måndag idag. Klockan är elva, och jag har varit vaken i två timmar... vet inte varför, för jag somnade sent igår. Eller tidigt idag. Beror på hur man ser det. Men iallafall.
Igår var jag själv. Skönt :) Satt inne och tittade på Dark Angel och Sanctuary, och ritade en karta och skrev lite. Men dagen tog slut för fort och skrivandet blev jättelite. Usch, vad deprimerande.
Men jag har lite pengar nu som jag inte borde ha. Var ute och åt middag, och köpte ett ritblock. Nr jag betalade ritblocket råkade han i kassan slå in att jag betalat 2000 yen fast jag bara betalat 1000 så han ville ge tillbaka 1000 yen plus det jag egentligen borde få tillbaka. Jag skakade på huvudet åt 1000yen-sedeln och han verkade inse att han gjort fel. Så jag fick tillbaka rätt summa, och sen gick jag. Sen kom han springande efter mig och sade att jag hade betalat 2000 så jag borde visst få den där sedeln. Och jag visste att jag bara haft en 1000-sedel i min plånbok, men jag vågade inte säga åt honom att han hade fel, så jag tog snällt emot pengarna.
Det känns iofs lite bra, med tanke på hur dåligt med pengar jag egentligen har. Så jag är glad ;)

Jaja. Som sagt är det måndag, och morgon, och jag är lite deprimerad. Som man blir så här i början på veckan när det är jättelång tid kvar tills man får vara ledig igen :p
Iallafall. Nu har jag fem skoldagar framför mig. Och sedan tre lediga dagar, tror jag, för nästa måndag verkar vara en röd dag. Som heter "Substitute Holiday" i min mobil ;) Det ska bli skönt...
Sen nästa vecka tror jag att vi kommer få en ny bok, och börja plugga Kanji. Vilket jag inte ser fram emot lika mycket som de flesta andra verkar göra, för jag är rädd att jag kommer ha stora problem med dem. Har jag haft med de få vi har "lärt oss" hittills iallafall, jag kommer bara ihåg... som allra högst tio tecken.
Men. Jag får plugga lite mer helt enkelt, och hoppas att Tarmo och Signe har rätt i att Kanjis blir lättare att förstå när man väl får förklarat för sig hur de är uppbyggda.

Aja, roligare än så här blir det inte. Nu ska jag se om jag kan äta frukost, eller lunch, och... tja, vänta på att få gå till skolan ;)

Egendag

Klockan är tjugo över tre på morgonen söndagen den 16 oktober, och min egendag har just börjat ;) Maria gick hem för en halvtimme sedan, och imorgon ska jag vara helt själv.

Iallafall. Vad har hänt sedan sist?

Jo, Kurita-sensei har klagat på att svenskar är sjuka ofta :s
Det är nämligen så att av alla klasser i skolan är det tydligen våran folk oftast är borta från, och det är oftast svenskar som är borta (vilket jag måste påminna om inte är så märkligt eftersom två tredjedelar av klassen är svenskar). Kurita-sensei tycker att det är mystiskt att svenskar verkar vara sjuka så mycket. Och han tror att vi skolkar.
Och jag tror att det är lite av varje. För flera av de som varit borta vet jag har varit sjuka. Andra är jag inte så säker på, för det är några av de oseriösa av typ Melina som bara tittade i en resebok och hittade Japan och bestämde sig för att åka hit... Och det är jobbigt att skolan nu tydligen fått för sig att vi svenskar skolkar mycket, för det betyder att jag kommer ha jättedåligt samvete så fort jag är hemma för att jag kommer tro att han tror att jag skolkar.
Jag ska iallafall översätta Asberger-utredningen till engelska så jag kan visa den för honom. Klart, då behöver jag en skrivare också, för att kunna ge honom ett papper, men ändå. För då hoppas jag att han har förståelse för mig iallafall, sen får han tro vad han vill om alla andra. Typ.
Jag har också räknat ut att från nu till i mars kan jag vara borta nio dagar. Vilket nu är sju och en halv eftersom jag redan varit borta en och en halv dag den här veckan.
Man måste ha 90 procents närvaro för att få gå kvar på skolan... vilket Kurita-sensei tycker är jättelågt, men sen är han japan också... :p
Jaja, jag ska nog klara av det. Så svårt är det egentligen inte. Om jag inte hamnar i en jätte-må-dåligt-period, under vilka omständigheter jag skulle ha andra saker att oroa mig för.
Men sluta tänka på det.

Annars hade vi Tarmo här idag. Jag langade Stargate Atlantis åt honom och bjöd på pannkakor ;) Goda pannkakor :) Med blåbärs- och drottningsylt. Och så pratade vi lite om skrivande, han tipsade om en skrivarkurs han hade gått och som han och Maria tyckte jag skulle söka till när jag kom hem ;) Och den verkade kul, så det är möjligt att jag försöker... men det får bli som tidigast året efter att jag kommit hem, för som sagt, första året tänker jag inte plugga.

Och det är jättekul att typ alla i närheten av mig skriver. Maria, Tarmo, och nu har Henrik börjat skriva på en bok också ;) Och den andra Henrik i hans klass är tydligen också författare, och skriva är allt han gör när han inte går i skolan.

Och så pratade vi lite om familjen, och jag insåg att jag nästan inte har några foton alls på min familj här :o Typ... ett på Christian, tre på Lily, ett på Fredrik, och de är alla nästan ett år gamla eller mer. Har heller inte många bilder på kompisar. Har de jag tog på Vinkis och Teresa på Arlanda när jag skulle åka hit, (iom det har jag också bilder på alla andra som var där såklart) och så några från ettan, på Teresa och Jessica, och några bilder på Molly, och så några på mina gamla Hoggy-kompisar och på Kim, Lut och Johanna.
Alla mina nyare bilder ligger nämligen på min andra dator, och det känns rätt deprimerande.
Så snälla skicka mig bilder på kompisar och familjemedlemmar så jag kan titta på dem när jag saknar er!

Och det finns ett ställe här som kan skriva ut digitala bilder på fotopapper, som inte bleknar (än så länge har Signes bilder inte bleknat iallafall), så jag kan ha lite riktiga foton att titta på också :)


Och så ska jag förklara märkliga smilys från förra inlägget:
X) betyder skratt-glad ungefär. Finns också XD som är typ 'skrattar hysteriskt' nästan.
:\ betyder att man är missnöjd, lite ledsen. Finns ;\ också, som är samma sak fast allvarligare - sur, eller arg.


Och nu ska jag försöka sova. Vilket inte kommer gå bra, för jag insåg just att jag inte tagit tablett. Så jag ska göra det, sen ska jag försöka sova...

Godnatt :)