Halloween

Hej på er.
Idag är det fredag. Den 31 oktober - Halloween :)
Klockan är nio, och jag sitter nyduschad i min säng och har just påbörjat min ensamkväll ;)

Maria och Henrik är på väg till Halloween-fest, eller redan där. Festen var alltså idag, och inte imorgon som jag nog skrivit innan. De är båda utklädda - Maria med lila och svarta fladdermusvingar på ryggen, och små på huvudet, och lila tröja, svart korsett och kjol. Henrik har svarta och grå kläder, silvermask och gråter blod under den. Och han är den som är mest orolig för att bli stirrad på ;)
Verkar som nästan hela klassen går på samma fest. Utom jag, Camille (vår Schweizare) och Jana (lett). Vår amerikan, Matt, såg väldigt förvånad och väldigt trött ut, ungefär som om vi var dumma i huvet, när han fick reda på att vi inte tänkte gå... men han är å andra sidan ute på krogen med nästan alla svenska killar två eller tre dagar i veckan, så jag tycker han är konstig.

Han kom för övrigt till skolan med hästhuvud idag. Det var kul. Alla började skratta, och Kurita-sensei förstod inte varför, så vände han sig om och såg Matt, och hoppade en halvmeter bakåt ;) Tror att det var delvis spelat, men det var kul ändå ;)
Skolan var kul idag. Det gick jättefort, även om jag verkligen ville sluta de sista tio minuterna, för att jag var hungrig, och det mesta kändes rätt lätt. Jag har förmodligen helt enkelt lärt mig grunderna nu, så även de nya sakerna känns rätt logiskt :)
Det kommer gå över när vi börjar med mer komplcierade saker än att prata, har Henrik försäkrat mig om ;)

Och apropå Henrik och skolan så måste jag berätta om hans kines.
Det är en kinesisk tjej i hans klass som han tyckte var jättecool och ville bli kompis med. De har bestämda platser också och han sitter bredvid honom. Han var jätteglad, men sen började hon bli konstig:
När vi skulle på monsterparaden för ett par veckor sedan sade hon att hon inte kunde följa med för att den var Shintoistisk, och hon trodde att Jesus skulle straffa henne.
Senare sade hon någonting om att dricka, och Henrik undrade om hon fick dricka, eftersom hon var kristen, men då skrattade hon bara och sa att det inte var hon utan hennes mamma som var det.
Sen har hon frågat massa om vad Henrik har för planer på helgerna, och sagt att han sett bra ut osv. och han har fått för sig att hon är intresserad av honom. Och han tycker det är jobbigt för att kineser i allmänhet inte gillar homosexuella, så han vågar inte säga det rakt ut för att alla kineser kanske skulle hata honom då.
Osv, vi har fått nya rapporter varje dag om vad som händer med henne. Hon har nog börjat bli lite misstänksam mot honom nu, för hon är inte lika trevlig längre.
Och igår sade hon på fullt allvar: "Jag ska köpa en mobil. Den är rosa. Jag gillar inte att rosa, men jag är ju tjej." Vilket jag inte kunde göra annat än att skratta åt. JAg har aldrig sett henne, så jag vet inte om hon är så cool som Henrik säger, men efter att ha hört det där tvivlar jag på det ;)

Nåja. Nu ska jag stänga ner internet och sätta på lite film, öppna mina godispåsar och läskflaska och så ska jag mysa, titta på film, skriva och rita :) (inte allt samtidigt) ;)
Har inga läxor över helgen heller, utom att prata japanska. Och det har jag gjort idag. Beställde mat på japanska, på McDonalds ;)
Så jag kan ta det lugnt på riktigt :)

Godnatt!

Onsdag, och inget viktigare än så

Hej på er. Idag är det onsdag. Klockan är sex på kvällen. Vi har ganska nyligen kommit hem från skolan.

Skolan har den här veckan varit rätt lugn. Det vi gör nu är mest att repetera vad vi lärde oss under de två första veckorna. Eller mest förra veckan. Och det är bra, repetition behövs. Och jag började få lite panik för allt vi lärde oss, och undrade om vi nånsin skulle få chans att nöta in det på riktigt ;)
Kurita-sensei har också sagt att vi kommer repetera allt när vi väl börjar med en riktig lärobok - efter de första fem veckorna när vi bara skulle prata.
Första lektionen var lite jobbig, mest för Maria. Hon har inte en så stark röst, och när vi ska prata i par, hela klassen i samma rum, blir det väldigt hög volym, naturligtvis. Jag tycker att det är jättejobbigt, för jag har jättesvårt att koncentrera mig på vad min partner säger när det är så mycket ljud omkring mig, och på sätt och vis är jag lite stolt över att jag inte var den som bröt ihop först.
Imorse pratade Maria med Giliam (vår holländare) och när han inte kunde höra vad hon sa blev det jobbigt. Så till sist gick hon och jag med Kurita-sensei till ett annat rum och pratade lite där i lugn och ro istället. Och jag blev jättelycklig när Kurita-sensei faktiskt bad om ursäkt för att han givit den här uppgiften. Det ger mig hopp att när jag väl bryter ihop har lärarna förståelse för det också.
Iallafall. Sen var resten av dagen rätt lugn. För mig iallafall.

Efter skolan blev vi förvirrade när Henrik inte väntade på oss på nedervåningen eller utanför som han brukar göra. Vi slutar nämligen alltid 5-10 minuter för sent. Idag var det 10 minuter, så till sist trodde vi att han hade gått utan oss. Så vi gick, men sen ringde han när vi kommit till Kawaramachi och det visade sig att han suttit och väntat på Kurite-sensei för att få ett papper av honom.
Så nästa gång ska jag ta mod till mig och faktiskt skicka ett "var är du"-mail.
Men, men. Vi väntade på honom vid stationen och så kom han och vi åkte hem tillsammans.
Blir ingen film eller nåt ikväll, vilket jag tycker är lika bra. Då får jag lite ensamtid iallafall. Inte just nu, för Maria sitter och ritar bredvid mig, men vi har bestämt att vi ska skiljas åt klockan åtta, vilket är mycket tidigare än normalt. Och då får jag några timmar själv på kvällen utan att gå och lägga mig för sent ;)

Nu ska jag nog försöka göra läxan. Vilket liksom igår är lättare än den varit tidigare. Kurita-sensei har redan skrivit med romaji (normala bokstäver) vad vi ska skriva, så vi behöver bara översätta det till hiragana eller katakana :) Skönt.

Jo, vi har förresten pratat med Tanaka-sensei om vandringen i bergen på måndag. Frågade vad vi skulle göra, och han sa att allt vi skulle göra var att gå och sen äta lunch :)
Så nu har jag bestämt mig:
Jag går inte på Halloween-festen på lördag, utan stannar hemma och har en egen kväll.
Istället följer jag med på vandringen på måndag och får se lite berg och fin natur :)

Planen kan förändras beroende på hur jag mår på lördag och måndag, men jag tror det blir så här nu :)


Och jag ska sluta babbla. Publicera det här nu innan ni får reda på fler saker som egentligen inte är intressanta ;)

Vi hörs

Mobiltelefon!

Hej på er.
Jag har en mobiltelefon!
Sedan igår :)

Om ni kommer ihåg försökte jag skaffa en mobil för ett par veckor sedan, och vi hade skrivit massa grejer och bestämt massa grejer innan de insåg att jag inte hade fyllt tjugo än så jag fick inte skaffa den då. Men de sparade den och allt vi skrivit och så, och igår (måndag) var vi och hämtade den :) Då var allt jag behövde göra att skriva på lite papper och ge dem mitt kortnummer så de kan ta pengar varje månad, och betala telefonen :) Så nu har jag en fån :D

Hrm. Iallafall. Hon i butiken hjälpte mig att få menyerna på engelska och så, och även att skaffa mig en egen mailadress till telefonen. Så nu kan ni maila mig på telefonen också :D Vill ni ha adressen är det bara att maila mig på min gmail-adress så skickar jag den. Har inte lust att skriva ut adressen på bloggen :)
Skillnaden mellan att maila till mobilen och maila till min vanliga adress är egentligen bara att jag kan läsa de mailen direkt i telefonen när jag får dem, när och var som helst, utan att vara hemma och uppkopplad :)
Och vill ni ha mitt nummer är det naturligtvis bara att maila och fråga efter den också, så kan ni ringa även om ni inte har skype (kostar naturligtvis massa pengar, men om ni vill så) :)

Okej. Nu ska ni få se hur mobilen ser ut också:Me like!
Det är visserligen en av deras billigaste modeller, men det är en långt mycket mer avancerad telefon än jag någonsin haft. Med massa coola funktioner jag aldrig kommer använda ;)
Bland annat har den Bluetooth, vilket jag tror jag har på min dator (det finns iallafall en liten symbol som jag tror betyder bluetooth), men jag vet inte hur jag aktiverar eller använder det... någon som har lust att hjälpa mig med det? :)

Hur som helst. Materiell lycka :)


Vad mer är nytt?
På lördag är det Halloween-fest, och jag vet inte riktigt om jag ska gå. Jag skulle gärna gå, men jag känner mig själv så jag vet att jag tröttnar efter någon timme eller så. Så beroende på vart det är... är det på Kawaramachi, som Henrik tror att det är, kan jag ju ta tåget hem själv om jag tröttnar innan 12. Är det någon annanstans låter jag nog bli att gå överhuvudtaget, annars måste jag dra med mig de andra därifrån och det är ju lite taskigt. Eller sitta där och ha tråkigt tills de vill hem, och det är ju... ja, tråkigt.
Så vi får se. Kostar 3000yen i inträde också. Sedan är det gratis dricka hela kvällen, men vad hjälper det mig liksom, jag har ingen lust att dricka för 3000yen på en timme eller två. Okej, två kanske... 3000yen är inte jättemycket, men hur som helst.

På måndag är det Tarmos födelsedag, och hiking i bergen med skolan. Det är en helgdag i Japan (Culture Day), så vi har inga lektioner, men en frivillig hiking. Gå upp och gå i bergen i två timmar (restid typ fem timmar om jag förstod det rätt) ;)
Och jag skulle gärna följa med, jag måste bara bli säker på att vi inte kommer tvingas umgås med främlingar om vi inte vill. Jag har inget emot att lära känna folk i andra klasser om jag känner att det är en människa jag gillar, men jag avskyr verkligen "lära känna varandra"-grejer. Jag vet inte om de sysslar med sådant i Japan, men i Sverige räknar jag alltid med att sådant kommer ske när det handlar om såna här grejer.
Men vi ska fråga imorgon hur det är med sådant.
Och sedan är problemet är Maria är lite löjlig också. Hon vill också stanna hemma om jag gör det, trots att hon verkligen ser fram emot att gå upp och gå i bergen, för att hon känner sig elak om hon lämnar mig ensam. Trots att jag har understrukit att jag faktiskt tycker om att vara ensam ibland, och sagt att hon inte får stanna hemma för att jag faktiskt skulle älska att ha en dag helt för mig själv. Hon vet att jag är en sådan människa.
Och stannade hon hemma för att jag gör det skulle jag känna mig jättetaskig istället, och då vara deprimerad hela dagen och inte orka umgås med henne. Så då skulle vi båda vara ensamma och deprimerade i våra respektive lägenheter, och det vore ju bara jättelöjligt.

Men vi får se. Å ena sidan skulle det vara trevligt att gå upp i bergen och se lite natur på nära håll, för det börjar jag sakna. Å andra sidan är chansen stor att Yoshis mamma vill ha med oss upp i bergen när hon kommer om ett par veckor (hon har bjudit med Henrik och han säger att hon säkert bjuder oss också). Och å tredje sidan skulle det också vara trevligt med en hel dag på egen hand.
Jag får inte mycket egen-tid. Maria kommer över varje morgon, sen möter vi Henrik och går till skolan, och så sitter man i skolan med alla klasskompisar, sen går vi tre hem, äter mat - ibland alla tre tillsammans, ibland jag och Maria tillsammans bara - och sen sätter vi oss och tittar på film tills klockan är tolv, och sen går alla hem till sig. Oftast.
Och det är verkligen jättetrevligt, jag tycker om dem båda två jättemycket, och jag är inte deprimerad för att jag måste umgås med dem hela tiden. Men jag är van vid så mycket mer privatliv. Jag är van vid att efter skolan kanske gå omkring med kompisarna i stan ett tag, och sedan komma hem och sitta ensam på mitt rum hela kvällen, utom vid maten. Det är skönt.
Men Maria tycker inte om att vara ensam. Och därför känner jag mig elak när jag säger att jag vill vara ensam, så jag gör det bara när jag verkligen är desperat och håller på att få panik för att jag inte fått någon space. Och det är inte hälsosamt alls. För jag har redan märkt att jag blir jättesnabbt irriterad på henne för småsaker som inte alls är så irriterande egentligen, och jag tror det beror på att jag aldrig får vara ifred.
Har kommit på mig själv med att sitta uppe alldeles för länge, bara för att jag under de här två/tre timmarna på kvällen/natten faktiskt får känna mig ensam, och det är skönt.

Men herregud, vad deprimerande jag låter nu :s Förlåt.
Alltså, jag är verkligen inte deprimerad, även om det kanske lät så nu. Jag har kompisar och jag är jättelycklig för det, och jag, Maria och Henrik har alltid kul när vi umgås, vad vi än gör (hittills). Så jag ska inte klaga.
Jag ska bara komma över mina små löjligheter och se till att jag får vara ifred lite mer. Och jag ska säga det här till Maria istället för att bara klaga på bloggen som hon ändå inte läser (vad jag vet) så att hon vet hur jag känner. Så kan vi komma överens om nåt bra arrangemang så att vi båda mår bra. Vafan hon kan ju umgås med Henrik om hon inte vill vara helt ensam när jag vill det ;)

Och vi får se hur jag gör, med Halloween-festen och vandringen. Behöver jag inte tänka på nu.


Iallafall. Klockan är fem över ett. Hur gick det till?
Jag tog min tablett för en timme sen, så nu ska jag väl lägga mig och se om jag kan somna.

Godnatt :)

Rapport om min födelsedag ;)

Hallå där. Igår fyllde jag år, om någon har missat det, och jag hade en jättetrevlig dag :)

Klockan fem träffade vi Signe, Henrik och Yoshi nere vid entrén till vårt hus, och så åkte vi in till Kawaramachi.
Kawaramachi är Kyotos centrum, typ, med flera stora department stores, och massor av småaffärer, restauranger och allt möjligt annat. Det är också sista stationen på Hankyu, tåget som har en station en minut från vårt hus och som åt andra hållet går ända till Osaka. Och så är det stationen man åker till när man ska till vår skola också.
Just igår var det nästan fullt på tåget. Vi fem kunde inte gå in i samma dörr, och det var trångt när man väl kommit in. Ungefär som på tågen från Stockholm som har anslutning till Nynäshamn på sommaren när en Gotlandsfärja just ska gå.

Men i alla fall, vi kom till Kawaramachi, och vi gick mot skolan för att Henrik skulle ta ut pengar, vilket går att göra på Family Mart och Seven Eleven i närheten av skolan. När han fått ut pengarna började vi leta efter ett Café som Yoshi sagt var bra. Vi var tvungna att gå runt lite grand, och Yoshi fick fråga efter vägen. Det är jättesvårt att hitta saker här, även när man vet precis vad det är man letar efter.
När vi till sist kom fram till cafét hade de inte plats för fem stycken. Vi väntade en liten stund för att se om någon annan kund gick därifrån, men sen gav vi upp och gick upp till stora vägen igen, och till en restaurang.

Där var det också lite ont om plats, så vi fick sitta på rökavdelningen, vilket har helt okej eftersom ingen faktiskt rökte just då.
Det tog en stund innan vi lyckades bestämma oss för vad vi skulle äta. I alla fall jag och Maria som inte hade minsta aning om vad det var vi kunde beställa. Okej, lite aning, för det stod lite grand på engelska också.
Det jag till sist beställde in var Räkor, ris, ägg och chili. Det starkaste som fanns på menyn, och som var… en liten aning starkare än inte starkt, men mest sött. Jag kommer få abstinens för starka saker till sist här :(
Men i alla fall, den var god ändå. Och så här såg den ut:

Och så här såg de andras mat ut:
Henriks närmast, och hans hand, sedan Yoshis i den runda formen och Signes till vänster. Tyvärr vet jag inte riktigt vad något av det var för något. Jo, Henriks var ris, ägg och friterad köttbit. Typiskt japaner. Ris får man överallt, ägg likaså och friterade grejer också.

När vi ätit upp fick jag en gratis parfait :D För att jag fyllde år, då bjuder de på en gratis parfait :)
Så här såg den ut:
(ni kan också se Signe i bakgrunden, och några sovande japaner)

Och den var jättegod. Grädde, jordgubbar, parfait, och så Corn Flakes i botten.
Vi fick in fem skedar också, och jag undrar om det hade skett i Sverige. Jag har en känsla av att det inte skulle göra det. De andra skulle ha fått köpa en egen om de ville ha nåt. Men hur som helst.
Eftersom vi alla fem åt av den så tog den slut rätt fort.

Och när den tog slut gick vi vidare, till ett ställe som sålde crepes. Där hade de just nu extrapris (igår var sista dagen) så min crepe kostade bara 450yen tror jag. Men det var Yoshi som betalade för mig, så det var väl han som var glad ;)
I alla fall. Det var crepes med jordgubbar, grädde, brownie och små chokladbitar. Jättegott! Orkade dock inte äta upp hela, för det blev rätt mycket till sist ;)
Vi tyckte väldigt synd om hon som stod och gjorde dem också, för hon var helt ensam – och skulle ta beställningar, göra crepes och lämna ut dem till rätt person. Det var säkert jättestressigt, och vi kände att vi egentligen ville hjälpa henne lite. Men, men…

När vi hade ätit upp våra crepes gick Signe därifrån, för hon skulle till sina kompisar och ha Atlantis-kväll. Lite orättvist ;)
Men vi hade jättekul resten av kvällen också.
Vi gick till något ställe som hade en mystisk apparat, där man tog några bilder, och så kunde man manipulera dem efteråt. Eller ja, manipulera, men man kunde skriva och rita digitalt på dem, och sätta dit massa skojiga bilder. Så vi hade lite kul med dem ett tag :) Man fick ut dem som klistermärken sen också, men de har Yoshi så jag vet inte om/nät jag kommer få några :o
Men i alla fall. Går säkert dit igen så småningom ;)

Här har vi en bild på när vi satt och lekte med bilderna:Ni kan också se lite antydningar till hur Henrik och Yoshi ser ut :)
Man satt alltså med en varsin penna och petade på skärmen för att rita och skriva och sätta ut saker.

Sen gick vi vidare. Vi hamnade på en department store som jag tyvärr inte kommer ihåg vad den heter. Men den var jätterolig. Nederst hade den bland annat massa Halloween-saker – dräkter, masker och assecoarer. Roliga saker ;) Och lite mobilsmycken och grejer med olika mangafigurer. Jag hittade massa småsaker jag ska köpa till folk när jag lyckats lista ut hur man skickar brev hem ;)
I alla fall, sedan fanns det ett par våningar med inredningssaker. Dels glas, koppar, och andra kökssaker. Och gosedjur, klockor och kuddar. Coola lampor, speglar, stolar, typ saccosäckar fast inte riktigt, och kotatsus.
Jag ska köpa en kotatsu! Det är ett lågt bord med värme på undersidan, och så lägger man en filt över (och så en bordsskiva över filten så det fortfarande är ett bord) och så sitter man där och myser när det är kallt på vintern :)
Men ja. Det fanns också en våning med kontorssaker. Massor av pennor, kalendrar, anteckningsböcker och så vidare.
Och överst fanns en våning med musik och lite film. Där lyssnade jag på en låt Henrik tyckte jag skulle höra (den var bra) och funderade på om jag skulle köpa Jumper. Den var på halva priset (vilket fortfarande var nästan 2000yen), jag har tänkt att jag vill se den längre och den hade en cool bild med sig också. Men jag köpte den inte.
Men det ligger i närheten av skolan så jag kan gå dit när jag vill egentligen :)

Men sen åkte vi hem. Och det var det ungefär…

Idag har vi bara vilat oss. Tittat på lite film. Men jag har inte mycket film nu :( Jag måste köpa en ny hårddisk i veckan.
Goda nyheten är att ingen har kommit till varken mig eller Henrik och klagat på att vi laddat ner saker. Så det är nog ganska säkert.

Till sist kan ni få en bild på vad Maria köpte i den stora affären i var i:
Susuwatari!
Den heter Jinto ;) Och det är möjligen kul för Teresa om hon kommer ihåg det namnet ;)

Nu ska jag sova. Klockan är tjugo över elva och imorgon är det sopor och skola.
Godnatt.

Födelsedag

Tjoho!
Hej på er. Klockan är 12:47 lördagen den 25 oktober. Och idag fyller jag 20 år :D
Det är en väldigt speciell ålder här borta. Åldern man blir myndig, så nu får jag äntligen skaffa mig en mobiltelefon osv :) Och så har det inte ens ett normalt namn, "tjugo år", det heter "hatachi" :) Vilket kanske inte låter konstigare än alla andra japanska ord för de flesta, men det konstiga är att det tekniskt sett inte betyder "tjugo" överhuvudtaget. Vet itne vad det betyder, och jag uppfattade ingen förklaring till varför, men så är det iallafall :)

Men iallafall. Jag har just gått upp så jag vet inte hur dagen utvecklar sig riktigt. Men planen är att jag, Maria, Henrik och Yoshi ska gå ut och äta, förmodligen på ett café, och sedan ska vi äta crépes :) Och de ska bjuda mig, för vi tycker allihop att födelsedagspresenter är jobbiga att hitta på, så det här blir lättare ;)

Och apropå mat och födelsedagspresenter så öppnade jag mormor och morfars present. Ett par grytlappar, med fiskar på :) Jättebra, för sådant har absolut saknats här. Jag har tänkt på att köpa underlägg att ställa kastruller på, men inte grytlappar så man kan få dit dem ;) Så nu hänger de på mitt kylskåp och väntar på att bli använda :)



För övrigt. Igår var en rolig dag också. Efter skolan gick vi upp till vår hyresvärd för att betala hyran, och där uppe var ägaren till huset, och han gav oss en hel påse full med chips. Bara så där ur det blå. Vi vet inte varför, men vi blev väldigt glada och hade lite fest på kvällen sen :)
Vi åt chips och godis, drack läsk och tittade på andra säsongen av Zero no Tsukaima. Hela andra säsongen, precis som vi tittade på hela första i torsdags ;) Och det var fortfarande jätteroligt :)

Från skolan har vi fått en lite ny läxa. I vanliga fall får vi att skriva tjugo meningar, varje dag. Nu över helgen ska vi skriva tjugo frågor, och vi ska också prata japanska utanför skolan. Typ på barer och så, sade Kurita-sensei. Nu ska jag inte ut på nån bar, men jag får väl prata lite japanska med Yoshi så har jag gjort mitt ;)
Det är lite läskigt. vi har lärt oss jättemycket för att bara ha gått i två veckor, men jag känner mig fortfarande blyg. Men jag är övertygad om att det är bra att försöka prata japanska även utanför skolan, så man faktiskt får in det man lärt sig i riktiga konversationer. Så jag ska försöka. Till att börja med ska jag försöka börja beställa saker på restauranger och så med ord istället för att bara peka. Och faktiskt försöka höra vad kassörskorna i affärerna säger till mig. Det försöker jag iofs redan, men de pratar jättesnabbt och verkar egentligen inte intresserade av att jag ska höra. Jag misstänker att det egentligen gör är att räkna upp hur mycket alla saker man köper kostar. På Life frågar de också efter ett "pointo caado", och det är jag jättestolt över att veta, och kunna svara nej på japanska :) Men jag ska försöka lite mer. Tänk om de faktiskt säger nåt viktigt ;)

Hur som helst. Nu ska jag försöka få ihop alla 20 frågor och skriva dem så jag inte behöver bekymra mig för det resten av helgen :) Så kan jag fira min födelsedag i lugn och ro :D

Hörs :)

Reflektioner

Hej och goddag alla människor :)

Idag är det torsdag. Eller, klockan är över tolv, så tekniskt sett är det fredag här. Men hur som helst. Vi har tittat på anime (Zero no Tsukaima) - tolv avsnitt eller så under kvällen. Det var jätteroligt, för det var en så söt och fånig serie så man kunde inte annat än att sitta och skratta X) Och så åt vi god mat (fläskkotlett och ris) och hade trevligt. Det var alltså jag, Maria och Henrik, nere hos honom igen.
Men egentligen, det roligaste med att titta på anime, är att jag faktiskt börjar inse att jag lär mig japanska. För jag förstår saker och ting de säger - jag snappar upp ord jag har lärt mig i skolan under dagen och det är jättekul :D

Dagen har varit trevlig, även innan kvällen. Skolan var kul - jag börjar äntligen känna att vi lär oss saker vi kommer ha nytta av i framtiden. Efter skolan gick vi hem, den här gången på lite mindre vägar, och det var trevligt.
Medan vi gick där ställde Henrik frågan "Vad är mystiskt eller konstig med Japan?" - en fråga han tydligen fått i skolan under dagen. Och jag håller med honom när han sa att trots att man ofta säger att "det där är märkligt" och så, så är det svårt att faktiskt sätta fingret på vad som är konstigt med det här landet.

Jag tänkte brett, och kom fram till några få saker som faktiskt känns annorlunda än hemma.

Det mest påtagliga, som jag tänker varje gång jag ser en trafikerad väg, är vilket kaos det egentligen är. När man tittar på bilarna på vägarna, och går på övergångsställen.
Det finns rödljus för oss och för bilarna, men bilarna har bara ett. I Sverige är det så att det finns ett rödljus för de som ska åka rakt fram och ett för de som ska svänga över motsatt sida, eller hur? Oftast iallafall. Här finns det bara ett ljus, nästan alltid.
Alltså:
De som åker på vägen som går söderut/norrut har grönt ljus. Då kan man åka rakt fram eller svänga åt vänster. De som ska åt höger får åka fram lite och sedan vänta tills alla andra har åkt färdigt, och då får de svänga åt höger. Så om det är många som ska åt höger hinner inte alla med under ett grönljus.
Det ser verkligen ut som kaos, tycker jag, och det är väldigt fascinerande.

Annars tänker man på alla små japanska kvinnor som står utanför stora department stores och delar ut pappersservetter. Det är verkligen ett märkligt jobb.
Och så tänker man på folk, även det ofta kvinnor, som står med megafon och skriker ut reklam medan några andra omkring dem går och delar ut flyers.
Och naturligtvis alla jäkla vending machines överallt. Till och med på småvägarna vi gick på idag fanns det en vending machine var tionde meter - och är det en överdrift är det en väldigt liten.

I övrigt är det inte så mycket. Folk är korta, men jag är för van vid att vara lång för att riktigt tänka på det. Möjligen märker jag att jag mer sällan träffar folk som är längre än jag själv här - men det finns fler japaner än man fått för sig som är längre än jag.
Vad jag dock fortfarande blir irriterad på är att jag måste böja huvudet så fort jag kommer upp i vårt hus, för om jag går rakt så skrapar mitt hår i dörrkarmen. Vilket är mycket obehagligt.
Jag har också lärt mig att i köket ska man stå på knä och laga mat, för då hamnar allting i rätt höjd ungefär :)

Att det säljs massa saker jag inte vet vad det är hade jag ju naturligtvis räknat med, så det känner jag inte är särskilt märkligt. Att de har glass som smakar grönt te är inte heller så konstigt, och jag har vant mig vid att uttags- och biljettautomatier pratar med mig.
En sak som säljs som ser jättemärklig ut:

Pepsi White. "Pepsi & Yoghurt Flavor" står det nedanför. Och drickan var mjölkvit. Och smakade helt okej, faktiskt.
Det var dagens märkliga inköp (det var Maria som köpte, jag och Henrik smakade).

En sista sak som jag faktiskt irriterar mig på här. Alla japaner går så långsamt. Det är förmodligen för att de har så korta ben, men iallafall ;p
Okej, alla japaner går långsamt utom allas vår lilla ekorre Yoshi, som nästan springer vart han än ska och när det än är ;)
Och honom fick jag ju förresten en fråga om i kommentarerna till förra inlägget så jag ska presentera honom lite bättre:
Yoshi är Henriks pojke, han är infödd japan men talar både engelska och svenska riktigt bra. Om jag minns rätt lärde de känna varandra när Yoshi var i Sverige för första gången, för några år sedan. Men det ska jag inte svära på, för jag kommer inte riktigt ihåg hur allt det där gick till ;)
Men han är hur som helst väldigt trevlig, han bor i Osaka och pluggar svenska och forskar i... nåt... som hade med hur homosexuella blir sedda i Japan respektive Sverige. Tror jag.


Och apropå kommentarer till förra inlägget, angående soporna kan man tyvärr inte ställa ut dem kvällen innan, för då hittar kackerlackor och kråkor dit :(


Iallafall. Det får vara allt för inatt. Nu är klockan halv ett så jag ska duscha och borsta tänderna, sen får vi se om jag orkar skriva lite meningar innan jag somnar. Vi har i läxa, varje dag, att skriva 20 meningar (eller så många meningar vi kan på ett papper som har 20 rader) som vi lärt oss under dagen. Det är en rätt soft läxa egentligen :)

Godnatt, iallafall. Vi hörs :)

Äventyr i Kyoto

Goddag, goddag. Eller godkväll. Nästan godnatt, för klockan är elva här. Men hur som helst.

Idag har vi varit på lite äventyr efter skolan (som inte var så intressant att jag tänker säga nåt mer om den här).
Äventyret bestod i att jag, Maria och Henrik skulle åka till Kyoto International Community House. Vi lånade en karta av Signe, och Henrik fick en vägbeskrivning av henne.
Vi satte oss på bussen och åkte till hållplatsen det stod på kartan att vi skulle till. När vi kommit dit regnade det och var mörkt (klockan var halv sex eller så, och då är det mörkt, men ändå). Vi började gå, men vi hittade inte kanalen Signe sagt att man skulle följa. Så vi gjorde turistgrejen att ta upp kartan och stå och se förvirrade ut (inte bara - vi försökte faktiskt själva lista ut hur vi skulle gå), och en vänlig japan kom fram och frågade om vi ville ha hjälp. Vi sa vart vi ville, och han gav oss en beskrivning.
Vi följde den och hittade kanalen, och började gå längs den. När kanalen tog slut fanns det två gator att välja mellan att svänga upp på - för enligt kartan skulle man norrut från vägen vi gick på. Vi gick upp på en gata, men hamnade så småningom vid ett tempel och tyckte att det var konstigt. Så vi gick tillbaka och gick på nästa gata istället, men där var det också konstigt. Och vi tittade på kartan, hittade templet vi varit vid innan, och såg att man skulle gå lite längre norrut på den gatan. Så vi gjorde det, men kom bara till ett annat tempel.
Så vi gick tillbaka, och fortsatte på den stora gatan, för vi tänkte att det kanske fanns en annan gata att svänga in på sedan. Vi hittade inget sådant, men vi hittade ett hotell, och ställde oss utanför det för att fånga en taxi. Vi visade taxichauffören vart vi ville nånstans på kartan, han körde ungefär tvåhundra meter tillbaka på den stora gatan, och släppte av oss.
Det var precis vid det stället där vi förut gått upp på de två andra gatorna, men det låg på den södra sidan av gatan. Gissa om vi kände oss dumma.

Sen gick vi in där, för att utföra vårt ärende. Det var att leta reda på en tidning som enligt Yoshi hade massa annonser om jobberbjudanden, och att möjligen skaffa lite japanska kompisar.
Vi kunde inte hitta tidningen, och Yoshi svarade inte på Henriks sms, så vi tog en annan tidning som också hade lite jobberbjudanden. Och Henrik och Maria skrev upp lite mailadresser till folk som satt upp lappar på anslagstavlan om att de ville ha kompisar som kunde prata engelska med dem. Jag skrev inte upp någonting, och är inte säker på varför.
Men iallafall.

När vi kände oss färidga där (när den amerikanska kanalen på TV:n som stod i lobbyn började vissa något jättemystiskt musikprogram) gick vi därifrån.
Vi hittade tillbaka till busshållplatsen och satte oss på bussen igen. Sedan råkade vi gå av den en station för tidigt. Jag uppfattade inte namnet på hållplatsen, men Henrik och Maria sade att vi var på "Sanjo-dori", så jag ledde oss dit jag tyckte att "Shijo-dori" borde vara. Shijo-dori är den stora gata man kan gå mellan vår skola och våra lägenheter. Vi gick där, och kom till Shijo-dori och Kawaramachi (som är området där skolan ligger), fast från helt fel håll mot vad jag trott. Eller inte helt fel, vi kom österifrån istället för norrifrån, men ändå.
Sen gick vi och letade efter någonstans att äta, för vi var jättetrötta och hungriga. Vi hittade ett ställe där vi ätit förr, men där var fullt. Så vi åkte till vårt eget område istället, men på båda ställena vi kunde tänka oss att äta på var det också fullt. Så till sist gick vi till McDonalds istället, och kände oss lite dåliga.
Men å andra sidan, så mycket som vi gick omkring idag förtjänar vi att få äta onyttigt.


Så det var dagens äventyr.
Förutom att tomflaskorna jag ställde ut imorse för att de skulle hämtas, fortfarande ligger kvar därute. Och jag vet inte varför, för det står på vår lapp att "recycables" ska slängas varje onsdag. Men ingen annan hade lagt ut någonting. Och inget hämtades. Så... jag vet inte.
Imorgon är det iallafall andra sopor. Så upp tidigt måste man igen :( Så nu ska jag sluta upp med detta skrivande och försöka sova. På riktigt.

Wish me luck.

Godnatt