Vardag

Goddag!

Nu är det nästan en vecka sedan jag skrev här, och det är ju inte helt okej. Så nu ska ni få en liten uppdatering om vardagen här i Kyoto.
Jag har nämligen ägnat det mesta av de senaste dagarna åt att jobba. Det har kanske inte så mycket med vardagen i Kyoto att göra, för det innebär bara att jag har suttit framför datorn och transkriberat. Vilket är mycket skönare att göra i Sverige, måste jag säga, för där har jag en bekväm stol att sitta på och ett ordentligt skrivbord där tangentbordet får plats och en större skärm som sitter i rätt höjd och ...
But I digress. Poängen är att pga jobb har jag inte kunnat göra några längre utflykter, utan mest sett mig om i närområdet. Med ett par undantag. I torsdags kväll var jag på ett dockmöte, träffade två amerikaner och en japan och pratade lite dockor, jag fick peta lite på deras eftersom jag inte har några egna med mig, och gick omkring i Kyoto en stund. Det var väldigt trevligt. Och idag var jag ut till en dockbutik här i Kyoto, den där jag behövdde ha medlemskap för att komma in i. Det var spännande, bara att komma in. När jag kom dit och visade upp mitt medlemskort så frågade hon i kassan vart jag hade fått tag på det. Jag svarade "butiken i Nagaoka", och hon frågade: "Betalade du för det?" Jag blev lite förvånad och svarade att ja, det gjorde jag. Hon gick bak och pratade med en annan kvinna en stund, kom tillbaka och frågade om jag hade en adress i Japan. Jag sa ja, hon frågade om jag var här som turist eller inte, och eftersom jag inte ville säga att jag var det eftersom de skulle uppfatta det som att jag inte bor här, så sa jag att jag jobbar medan jag är här - men jag poängterade att jag inte hade ett arbetsvisum när hon frågade. Hon gick bak och pratade med sin kollega igen, kom tillbaka och frågade igen om jag verkligen hade betalat för kortet. Jag svarade ja, och började i ärlighetens namn bli lite förnärmad. Värre blev det när de frågade en tredje gång om jag verkligen hade betalat för kortet. Hmpf. Men de släppte in mig iallafall, även om det blev ett missförstånd och de skrev in att jag hade ett arbetsvisum, men ... whatever. Jag fick komma in och jag får nog komma in igen om/när jag kommer tillbaka.
Butiken var iallafall väldigt fin. Det är inte bara en butik, utan ett museum också, och de har en jättefin trädgård och ... tja, det var ett vackert ställe. Det var nästan inget folk där, dock, jag hade hoppats på en chans att få prata med folk, men ... en annan gång kanske.

Hur som helst. I veckan åt jag upp min sista svenska choklad (snyft, hur ska jag överleva två månader till utan Marabou mjölkchoklad?!), så jag bestämde mig för att köpa på mig lite japanskt godis och i lördags hade jag därför godisprovning. Någonting måste jag ju hitta för att få min sockerdos ;) Men tyvärr är japanerna inte jättebra på godis, så särskilt höga förhoppningar hade jag inte.

Godissamlingen jag köpte på mig.

Så här såg de ut

Jag kan meddela att läsken (som jag köpte pga Pokémon, ja) smakar lite som äppelcider (eller okej - äppeldryck med ciderkaraktär), så den får godkänt. De små hjärtformade godisarna var också helt okej, den gula smakade citron, och var sur på riktigt, det var godd, och den rosa smakade persika, sötare men också god. Den runda chokladbiten som ser lite ut som påskgodis hade en jordgubbs- och blåbärsgelé i sig. Helt okej, men själva chokladen var ... japansk. Den runda kakan var en miniblåbärspaj, och kakdelen smakade faktiskt paj, fast blåbärsgelén var en lite småkonstig kombination. Märklig, men helt okej. Kexet med skeppet smakade som Digestivekex med chokladöverdrag, och får mer än godkänt.
Så, kanske för att jag undvek att köpa något godis som skulle smaka grönt te eller lila vindruvor, ingenting var vidrigt, på det stora hela är jag nöjd. Även om Marabou fortfarande är bäst ;)

Men det finns saker som Japan gör bättre än Sverige också, om vi fortsätter på vardagstemat. Några saker som finns här som jag aldrig har sett i Sverige (ni får gärna upplysa mig om det finns):

Schampoo och balsam i pumpflaskor
Det här är jättebra! Det är alltså samma sorts pumpflaskor som finns för tvål i Sverige, men för schampoo och balsam- och det här är inte nåt särskilt märke jag hittade, utan normen. Jag kan aldrig lära mig hemma hur mycket av det här jag ska ta till mitt hår, så jag tar ofta för mycket, vilket är ett sådant slöseri. Här har jag redan lärt mig - jag tar tre pumpningar av både schampoo och balsam, så är det perfekt. För att lösa det i Sverige så tänker jag hädanefter hälla över schampoo och balsam i såna där pumpflaskor man kan köpa, men vad bra det vore om det fanns "på riktigt".

Nät för avrinningen i badkar och handfat
Jag har långt hår. Långt hår gör att man måste rensa avloppet väldigt ofta. Detta är inte kul. I lägenheten försökte vi ett tag åtgärda detta med ett nät som man kunde sätta i själva golvbrunnen, men det var värdelöst - efter en vecka eller så var nätet fullt och man var tvungen att krångla sig ner under badkaret för att byta den. Jättejobbigt. Här finns det ett litet "nät" av ståltråd som man helt enkelt lägger i själva hålet för avrinning (jag vet inte vad det heter - där man sätter proppen om man vill fylla badkaret), och sen enkelt kan plocka upp och rengöra när man har duschat klart. Samma sorts grej fast i plast finns till handfatet. Jättebra och inte fullt lika äckligt.

Vending machines
Okej, de finns i Sverige, jag vet, men bara på tåg- och tunnelbanestationer, i princip. Här finns de överallt, även om jag tycker mig minnas att utbudet i dem brukade vara bättre. Förra gången kunde man köpa lite godis och random saker (jag såg dock inga för underkläder), men den här gången har jag bara sett dem för dryck (och mest kall dryck, få som erbjudit varmt kaffe på burk) och cigaretter. Men de finns iallafall överallt, blir man törstig när man är ute på promenad behöver man inte gå många steg för att hitta vatten, och det är inte särskilt mycket dyrare än i butik. Vill man köpa en chokladkaka i en vendinch machine (seriöst, vad heter de på svenska?) i Sverige får man betala dubbelt så mycket som i en butik, här läggs det på kanske 10-20 %. Överkomligt.

Snabbmat för 20-30 kronor
Nyttig snabbmat, kanske ska tilläggas. Ris, kött och sallad. Kanske inte jättevarierat, men bra mycket nyttigare än hamburgare, pizza och så vidare. Och ja, man kan komma undan med motsvarande ca 30 kronor (20 om man skippar salladen). Många av dessa ställen har dessutom öppet dygnet runt.

Gratis (och fräscha) offentliga toaletter
Jo, jag vet, offentliga toaletter skulle inte förbli fräscha i Sverige oavsett hur många det fanns, men jag älskar ändå att det här finns i Japan. Överallt; på tåg- och tunnelbanestationer, i parker, i ett relativt stort antal butiker, och helt gratis, väldigt fräscha, vissa har till och med gått så långt som till att sätta in de där avancerade toaletterna med uppvärmd sits och massa spolfinesser.

Detta är listan jag kommer på nu. Det finns säkert mer, det lovar jag (jag har redan fyllt på listan sen jag skrev den ursprungligen), kanske återkommer jag om detta. Helt enkelt saker jag önskar fanns i Sverige också.
...
Men Sverige har Marabou ;)
Okej, Sverige har mycket annat också som jag saknar här i Japan - periodkort i kollektivtrafiken, en ugn som obligatorisk del av ett normalt kök, isolering, för att bara nämna några. Så jag skulle önska mig en blandning, helt enkelt.

Detta om detta. Jag har inte så mycket mer att säga, men ni kan få en bild på ett blommande träd (nu är vi i den perioden när det här kan vara plommon, kan vara körsbär, jag har ingen aning, men fint är det):

Fint!

Detta väder

Alltså, under de dagarna som mormor var här så var det kallt. Inte iskallt, men det var nog aldrig över 10 grader, utom möjligen några gånger när solen lyckades ta sig fram. Men igår, måndag, dagen efter att hon åkte hem, så blev det varmt, så där så att man knäppte upp jackan. Och idag blev det jättevarmt. Så där att man inte ens satte på sig jackan, utan gick utomhus i T-shirt och tyckte att ens tygskor kanske var lite väl varma att gå i. Det var jätteskönt, alltså, jag klagar absolut inte, jag bara undrar varför det här vädret inte kunde ha kommit förra veckan också? ;)

Men hur som helst. Jag är alltså ensam igen nu. Så mina dagar kommer bli lite lugnare och uppdateringar kommer ske lite mer sällan. Men jag hoppas att jag ska hinna göra en del iallafall. Jag blev lite inspirerad att se häftiga saker när jag hade sällskap här, så igår satte jag mig och började planera resor. Det blev lite jobbigt för jag har ju inte råd att åka överallt dit jag vill åka, så jag har bestämt mig för tre stycken längre resor nu:
Hiroshima, 30 mars till 1 april.
Tokyo, 17-20 april.
Takayama, 6-8 maj.

Hiroshima känns som ett sånt där ställe man bör ha åkt till. Se hur staden ser ut, så här 70 år senare, och jag har hört att det ska vara ett ställe som är värt att se. På vägen dit kommer jag också att göra en mellanlandning i Himeji, hem till ett av Japans absolut finaste slott, som kommer vara precis färdigrenoverat då (stora hallen har renoverats, öppnar igen för allmänheten den 27 mars).
Tokyoresan blir precis efter att storebror har åkt hem, så typ en vecka efter Tokyoresan jag gör med honom. Det kan tyckas onödigt i utomståendes ögon, så om någon är nyfiken har jag två anledningar: 1. Jag har redan sagt att jag inte kan jobba hela den veckan, så varför inte passa på att lägga den här resan under ledigheten? 2. Den 17 april sker det ett dockmöte i Tokyo, som jag tänker att jag nog vill gå på.
Takayama valde jag för att jag vill se lite av det lantliga Japan också och enligt min guidebok ska det finnas goda möjligheter att uppleva både lite av det gamla och lantliga Japan, och Takayama (namnet betyder "Högt berg") ligger dessutom så man kan få fina vyer av de Japanska alperna, och eftersom jag blev tvungen att prioritera bort en resa upp i dessa berg så tänkte jag att det här kan vara ett helt okej substitut. Och på vägen hit eller härifrån ska jag nog stanna till i Nagoya, mest för att se mig om.

Men vad har jag annars roat mig med senaste dagarna? Tja, igår tvättade jag. Jättekul ;) Och konstaterade att nu har jag nog köpt tillräckligt med kläder, åtminstone tills jag kommer till Harajuku i Tokyo, där det finns massa häftiga kläder som jag eventuellt vill ha :p
Och igår gick jag också på en promenad för att utforska en helgedom som ligger inte alls långt härifrån, men som jag av nån anledning ännu inte tittat på. Den heter Shimogamo, och är helgad åt en skördegud. Tydligen brukade man hämta vatten härifrån för att använda till jordbruksceremonier. Och enligt min guidebok ska det också vara ett ställe där man inte kan ljuga, så man går dit för att lösa konflikter. Praktiskt :) Jag hade ju inga konflikter att lösa, men jag gick dit ändå. Det var jättefint, såklart, och framförallt hittade jag en syn som jag blev totalkär i, se foto nedan.

Jag vet inte vad det är för fågel, men den var lite kul

Fina lampor

Litet hus, såg ut att vara nån sorts bostad, kanske för präster eller nåt? Verkar dock inte användas nu. 

Kanske var det från bakom den här man hämtade det heliga vattnet? Det var härifrån det rann iallafall

Vägen till helgedomen, tyvärr låg en bilväg vara tjugo meter bort så det lät inte lika lantligt som det såg ut ...

Och min favoritdel. Jag menar, plommonblommorna, vattnet, bron, toori-porten, kan det bli mer vykortsvärdigt? 

På vägen mot det här templet så går man över Takano-floden (där den flyter ihop med Kamogawa - det ligger alltså mellan de här två floderna strax innan de flyter ihop) och där upptäckte jag att det finns en väldigt fin liten "park" eller vad det ska kallas - det är lite grönt och finns några bänkar - där jag har bestämt mig för att jag kommer sitta väldigt mycket och skriva när vädret börjar bli pålitligt.

Jag menar, jag kan tänka mig värre utsikter :) 

Idag försökte jag köpa en cykel. Eller jag gick ut i det fina vädret och tänkte "åh, vad jag vill ha en cykel just nu!" Det blev tyvärr inte så. Saken är nämligen att så fort jag närmar mig en cykelbutik så får de som jobbar där plötsligt väldigt mycket att göra i andra änden av butiken. Jag tolkar detta som att de inte talar engelska, och eftersom jag inte tror att jag skulle klara av hela det här köpet på japanska så har jag inte hjärta att närma mig dem och utsätta oss för det här. Okej att jag har gjort det förr (i dockbutiken), men det här är svårare, av nån anledning.
Så istället gick jag hela vägen bort till ett ställe som heter Kyoto International Community House. Där kan man nämligen sätta upp lappar på en vägg om att man vill ha kontakt med internationella människor, typ. Antingen erbjuda eller be om språklektioner, erbjuda eller be om boende, eller bara hitta kompisar. Så jag läste lite bland lapparna och fotograferade av några som var skrivna av folk som verkade intressanta - japaner som ville öva engelska - och skrev en egen lapp om att jag ville skaffa kompisar i Kyoto medan jag är här. Nu ska jag bara kontakta de där människorna vars lappar jag fotade, och sedan hoppas på att någon hör av sig till mig och vill träffas. Jag behöver japanska kompisar, känner jag ju ;) Och vem vet, nån jag träffar kanske jag lust att hjälpa mig med cykelköpet :p Man får inte vara dum!
Hur som helst. Det var ju fint väder, så efter det här gick jag ner mot centrum, åt middag, och sedan gick jag hem. Jag kollade på google maps när jag kom hem och konstaterade att jag gått nästan en och en halv mil idag. Så nu känner jag mig duktig ;)

Planerna för resten av veckan är lite lösa. Om vädret fortfarande är fint imorgon kanske jag åker ner till Nara. Detta var Japans första permanenta huvudstad (lite beroende på hur man ser det, historieskrivningen är lite svår), numera är det en rätt liten stad som är känd för två saker; en enorm Buddhastaty, som jag aldrig såg förra gången jag var där, och en enorm park som är full av i princip tama rådjur. Rådjuren såg jag förra gången och tyckte synd om dem, de såg inte ut att må så bra, de var tjocka av alla kakor turisterna matar dem med (man kan köpa dem i parken just för ändamålet), och deras päls var fläckvis tunn och ... nja, de mår väl bättre än djurparksdjuren här i Japan, men ändå. Hur som helst är det Buddhastatyn jag är mest intresserad av den här gången :)
På torsdag ska det regna, så jag ska sitta inne och skriva, om det inte kommit något jobb att göra, och sedan på kvällen ska jag ut på ett dockmöte (mindre än det som ska ske i Tokyo, men en bra uppvärmning). Helgen får vi väl se vad jag fyller med.

Vi hörs!

Sista dagen med sällskap (för den här gången)

Idag var sista dagen mormor var här. Sista heldagen, iallafall, men imorgon blir det bara att följa henne till flygplatsen, och skyttelbussen hämtar oss vid mormors hotell vid tio i åtta på morgonen, så det blir inget gjort innan dess.

Men det har varit en väldigt trevlig dag idag. Vi började med förmiddagsfika och begav oss sedan iväg mot Kyomizudera. Vi tog vägen genom Yasaka Jinja, som är ett shrine (helgedom) som ligger en bit norr om Kiyomizudera, och har en hel del fina byggnader och natur, och vägen vidare mot Kyomizudera går genom väldigt fina gamla gator.

Porten in till Yasaka Jinja

Böner uppknutna på snören

Totoro! :D Jag tror det är en affär, men jag gick inte in

Sedan Kiyomizudera. Hur ofta jag än skriver det namnet så vill det inte flyta, det är inte gjort för att kunna skrivas enkelt på ett tangentbord ;) Men detta är alltså ett tempel som ligger i östra bergen i Kyoto. Halvvägs upp i berget, och man får en väldigt fin utsikt därifrån på fina dagar. Idag var kanske inte en jättefin dag, det var lite mulet, men idag hade de en liten festival i templet. Kyomizudera är byggt kring ett litet vattenfall, och det sägs att en blå drake brukar komma och dricka därifrån. Den är draken är nån sorts symbol för templet, och då och då hålls en parad där draken välsignar besökarna. Eller nåt liknande, det finns inte riktigt någon genomgående förklaring till den här ritualen vad jag kan hitta, men det där är vad jag har tolkat det som.
I vilket fall som helst så hade jag läst att det här skulle ske idag, och tänkte att det var något man ju måste passa på att visa upp. Så vi tog oss dit, och väl där så var det inte helt lätt att veta var man skulle vara när. Vid två skulle paraden börja, men vi visste inte var nånstans. Så vi gick helt enkelt vändan runt templet, men det visade sig ju att vid två skulle man vara vid huvudingången, och dit fick man inte komma tillbaka när man väl gått halva varvet. Vi blev stoppade när vi försökte. Så vi gick till utgången istället, och där, utanför huvudingången, hittade vi en klunga japaner som stod och verkade vänta på nånting. Så vi satte oss i närheten och väntade vi också, och det visade sig ju att dit gick paraden, och en ceremoni hölls där. Och eftersom vi var där rätt tidigt så fick vi ganska bra platser att se det hela från, så det löste sig ju alldeles utmärkt :) Jag filmade lite, men tyvärr kan jag inte lägga upp filmerna här, de är för stora och jag orkar just nu inte lista ut hur man redigerar ner dem.

Ni får en bild av draken på väg ner mot oss, iallafall :) 

Efter detta var ju planen egentligen att ta oss till Sanjusangendo och titta på alla statyerna där, men det visade sig, upptäckte vi när vi satt och åt lunch och kikade i guideboken, att de stänger redan vid halv fyra, vilket var exakt vad klockan var då. Så det blev inte av, istället hittade vi en busshållplats och åkte till Kyoto Station. Och vi fick nöjet att trängas lite med japaner, för det var en väldigt fullpackad buss. Knappt så vi kom på, och knappt så de som skulle av innan Kyoto Station kom av. Så, ja, där var vi lite moderna en stund, tittade på stationen, och fikade på Starbucks. Detta mest för att min lunch inte varit vidare god (Tempura-nudlar - försökte vara japansk, men det var ingen höjdare), så jag behövde hitta någonting annat att äta, och det blev så svårt att välja så vi valde något som vi ändå kände till lite grand.
Men därefter åkte vi upp till gamla kejserliga palatset och tog en promenad i trädgården i skymningen. Vilket var en riktigt fin avslutning på dagen, den där trädgården är jättestor och fin och vi var nästan ensamma där, vilket var en skön kontrast gentemot Kyomizudera.
Så det var avslutningen. Eller, sen åkte vi till mormors hotell och satt där en stund, men sen skiljdes vi åt, för vi ska ju upp tidigt imorgon. Jag måste faktiskt upp ännu tidigare imorgon än i tisdags när jag hämtade henne från flygplatsen ... ojojoj.

Nu har jag kommit på fler saker jag egentligen tänkt nämna här, men de får vänta tills imorgon, för nu måste jag sova. Godnatt :)

Himmelska drakar och bambu

Här kommer en rapport från dagens äventyr:

Än en gång träffades jag och mormor på hotellet. Vi åt frukost (mormor satt och åt när jag kom, jag hade försovit mig och inte hunnit äta någonting, så jag passade på där), och sedan började vi dagen med en promenad från Karasuma till Saiin, på de gator jag brukade cykla till skolan. Detta är alltså de där smågränderna som visar på Japans nutida kultur på ett sätt som de stora shoppingstråken inte gör, och det fanns mycket mer att se där än jag kom ihåg. Man blir ju hemmablind, och jag såg de här sakerna så mycket förut så jag tänker inte på dem, men med mormor där så kunde ju hon påpeka alla roliga saker. Den fascinerande blandningen av nya, välskötta hus och gamla nästan fallfärdiga som låg sida vid sida. Det är klart och tydligt att det inte finns något skönhetsråd i Kyoto, man får bygga lite vad man vill lite var man vill. Ungefär. Men det här är ju en stor del av stadens charm, tycker jag, och att blanda det gamla och det nya är ju precis vad Kyoto står för :) Och så alla dessa ledningar i luften, såklart. Japan är ju ett jordbävningsland och man gräver inte ner elledningar och liknande, av naturliga anledningar. Lättare att bara hänga upp sakerna igen än att behöva gräva upp och laga och gräva ner hela tiden ;) 

Så här ser alla smågator i Kyoto ut om man tittar uppåt. Ingen ordning!

En liten helgedom vi hittade på vägen

Stor helgedom vi hittade på vägen ;)

Vid Saiin visade jag mitt gamla hus, och lite av kvarteren runt omkring, hotellet mamma och pappa bodde på när de hälsade på, och lite sånt. 

Sedan gick vi till stationen Sai och satte oss på spårvagnen (som heter Randen) som går ut till Arashiyama. Det här är ett till ställe jag aldrig tog mig till förra gången, men som definitivt vart värt att se. 

Spårvagn

Precis vid stationen ligger ingången till ett tempel vid namn Tenryu-ji (det betyder Den Himmelska Drakens Tempel), där vi gick in och tittade på trädgården. Man kunde ha tittat i själva templet också, här fick man gå in, men bara om man köpt rätt sorts biljett, vilket vi inte upptäckte förrns vi redan köpt våra. Men hur som helst, trädgården var jättevacker. Såklart ;) Arashiyama ligger i Kyotos västra ände, precis vid bergens fot, och trädgården vid Tenryu-ji är lite som en botanisk trädgård, de har jättemycket olika växter och små skyltar som upplyser om vad varje växt heter, både på japanska och engelska. 

Liten damm med karp

En mindre trädgård avgränsad från den större av en öppen korridor

Mycket rika grodor (man kastar mynt, träffar man skålen får man tur ... eller har tur, beroende på hur man ser det)

Trappa kantad av dussintals olika träd och buskar

Vi gick igenom denna trädgård för att komma till dess norra ände, som ligger precis där Arashiyama Bamboo Grove börjar. Det här är ett sånt ställe man har sett massor av foton av, men varenda fotograf säger att "bilder kan inte göra det rättvisa". Och de har helt rätt. Jag tog lite bilder trots detta, men det var verkligen in speciell känsla att gå på den här gången omgiven av tät bambuskog. 

Det är inte en jättelång promenad, och jag har inte mycket mer att säga om den - den är jättefin, det är definitivt något man inte glömmer. 

Vägg av bambu

Tak av bambu

Efter detta hade vi ingenting mer inplanerat (jag vågade inte det eftersom jag inte var säker på hur lång tid Arashiyama skulle ta), men klockan var bara tre, så vi bestämde oss för att åka tillbaka in till stan och ta en sväng i Gion-distriktet - Kyotos version av Gamla Stan. Så vi tog Randen tillbaka, och tunnelbanan in till centrum, där vi först åt lite grand (Mos Burger - jag är för förtjust i teriyakiburgare för att låta någon komma till Japan utan att smaka dem), och sedan gick ner till Gion. 

Jag ska säga redan nu - Gion är en sådan sak som står i alla guideböcker att man måste se, att det är jättevackert och häftigt, men jag antar att det måste finnas någonting i alla guideböcker som man faktiskt inte håller med om. För mig är det Gion. Kanske har jag inte hittat rätt delar av Gion att gå i, men jag har svårt att se charmen som skulle finnas där men inte i resten av Kyoto. Men eftersom guideböckerna tjatar så så kan man ju inte låta folk missa det bara för att jag är lite tråkig ;) Vi tog en del av turen som guideboken tipsade om, längs en gata som går längs ett vattendrag, med många fina hus som jag tror är restauranger. Och sen hittade vi den gatan som man har jobbat hårt för att bevara som den såg ut förr i tiden. Inga moderna hus, inga trasselsudd i skyn, alla fasader och butiker och så vidare så nära Kyotos storhetstid som möjligt. Den gatan är fin, det är den, även om jag personligen tycker att den skulle bli finare om bilarna inte fick köra på den :p Jag tror jag är aningen bortskämd med Stockholms Gamla Stan när det gäller det här, faktiskt :) 

Gammaldags hus i Gion 

Nu började jag få slut på energi. Jag är inte van vid att hålla igång så här mycket så här många dagar i rad, så den här gången var det för min skull vi avslutade dagen lite tidigare (okej, klockan var nästan sex och vi hade varit igång sen elva, så det var ju ändå en heldag). Vilket var skönt kände jag när jag kom hem - det här har varit en jättetrevlig dag, precis som de föregående, men det kändes rätt bra att ha ett par extra timmar att ta det lugnt på. Jag måste ju ändå orka med imorgon, som är mormors sista dag här. 

Planen för imorgon: Till Kyomizudera - tempel med en jättefin utsikt över Kyoto, och där det dessutom ska hållas en parad imorgon. Det ska bli spännande. Därefter till Sanjusangendo - ytterligare ett tempel, med 1 000 statyer av "Thousand Armed Kannon", som är en boddhisatva och templets främsta gudom. Efter detta, om det orkas med, till Kyoto Station, bara för att se nånting väldigt modernt i Kyoto också, och i hopp om att hitta någon japansk mat i deras restauranger som mormor ännu inte smakat. Hittills har det mesta av maten varit till belåtenhet, enda undantaget tror jag har varit tofulindad sushi, och det förstår jag. Jag är ju inte direkt en expert på mat, men nånting ska nog gå att hitta som man bör ha smakat. Kanske någonting fiskigt, det har förekommit lite skaldjur, men förutom sushin inte så mycket fisk. Men vem vet vad vi hittar. 

Filosofi, björnar och svart silver

Goddag!

Ja, rätt god dag har det varit. Jag mötte mormor på hotellet vid elvatiden i morse, och eftersom det var rätt så fint väder - allt är relativt, det var visserligen mulet, men det var vindstilla iallafall - bestämde vi oss för att tillbringa dagen ute i nordvästra delen av staden med att gå Filosofens väg och se Ginkakuji - Silverpaviljongen. Detta är två saker som jag själv aldrig hade gjort förut, så det var väldigt spännande. Vi började med att ta bussen ut mot östra delarna av staden. jag hade kolla tupp vilken hållplats som borde ligga ganska nära början av Fiosofens väg, men när vi väl kom fram var det lite förvirrande. Vi gissade oss till en riktning, och sen gick vi tills vi hittade en skylt som visade var Filosofens väg låg nånstans.

Lite bakgrundsinformation, då: Filosofens väg är ett vandringsstråk, ca 1,5-2 km långt beroende på var man tycker att den börjar och slutar. Den går längs en liten flod, precis vid foten av Kyotos östra del. Tydligen är namnet relativt modernt enligt Kyotos standard, det kommer sig av en professor vid Kyotos Universitet brukade gå längs den här vägen och meditera. Det här är ett jättepopulärt promenadstråk när körsbärsblommorna blommar, för det finns en massa såna träd längs floden, men det var väldig vackert även utan blommorna.

Filosofens väg, bara allt det gröna är ju jättefint

Plommonblommor längs Filosofens väg

Jag har glömt vad de här heter, men de ska beskydda själarna av barn som har dött. De är väldigt vanliga längs vägar särskilt på Japans landsbygd, och de här står alltså längs Filosofens väg

Och här sitter ett par nallebjörnar och fiskar :D

Vid norra änden av Filosofens väg är man nära Ginkakuji. Ja, namnet är besläktat Kinkakuji - Kinkakuji är Guldpaviljongen, Ginkakuji är Silverpaviljongen. Namnet är dock mest på kul för att de ligger typ mitt emot varandra i olika ändar av Kyoto och har lite liknande historia - byggdes av mäktiga personer som bostadsområde, blev sedan till buddhisttempel efter att byggmästarna hade dött. Ginkakuji är alltså inte gjort av silver. I själva verket var ursprungsbyggnaden tydligen svartlackerad.
Hur som helst, när vi kom fram till slutet av vägen så var jag hungrig, så vi började med att äta lunch på en liten restaurang i korsningen där. Den hade en gullig nallebjörn som satt vakt, men vi blev insläppta :) Servitrisen där var väldigt duktig på engelska, och hon ansträngde sig så mycket för att förklara saker för oss att jag inte hade hjärta att säga ett enda ord på japanska, eller påpeka att jag redan visste hur man drack japansk läsk (flaskorna är lite speciella, de är tilltäppta med en kula istället för kapsyl, som man trycker in i flaskan för att öppna. Det är lite svårt att förklara och jag tog ingen bild, men poängen är att man måste hålla flaskan åt ett särskilt håll för att kulan inte ska rulla tillbaka och täppa till flaskan igen). Men det var väldigt god mat. Jag åt ramen igen, mormor tog stekta nudlar, och vi var båda väldigt nöjda med valet :)

Får man komma in och äta, Nalle? 

Sedan till Ginkakuji, alltså. Som sagt så är paviljongen inte gjord av silver, och även om den är väldigt fin ändå, så är det trädgården man går dit för att titta på. Den är verkligen otroligt vacker, med olika delar i olika stil - allt är japanskt, men varje del är optimerad för att en viss årstid ska göra den mest rättvisa. Det är inte ett så stort område egentligen, men det finns väldigt mycket att se. Vi gick längs vägen, en del av den gick upp en liten bit för berget och gav lite utsikt över området och Kyoto. Sen gick vi tillbaka mot huvuddelen av trädgården - mormor blev väldigt förtjust i den - och satt där en stund och tittade, och njöt av solen när den tittade fram lite då och då.

En bit av silverpaviljongen och dess trädgård

En bit av vägen upp mot berget, massa grönt överallt omkring en :)

Så här går det till när man krattar till en zen-buddhistisk trädgård

Gången fram mellan själva tempelingången och biljettkassan, komplett med ett par kimonoklädda japaner :) 

Ginkakuji ligger inte särskilt långt från mig (nån kilometer eller två kan det kanske vara), så vi tog promenaden till min lägenhet och tittade på den, och mormor tog sig en tupplur i min säng, jetlaggen är ju fortfarande aktuell. Men efter det så åkte vi in till Downtown och gick längs Teramachi och letade lite souvenirer - teburkarna mormor tittade på i tisdags verkar dock fullständigt ha försvunnit. Hela den affären är borta, vi kunde inte hitta den igen. Som sagt, osynliga byggnader, den är nog släkt med det där osynliga femvåningshuset jag hittade förut. Men vi får försöka igen, någon annanstans ska man nog kunna hitta teburkar i Japan, kan man tycka ;)
Därefter åt vi middag på Star, en restaurang jag kom ihåg från förra gången, som har väldigt god mat - risomeletter är deras specialitet - och framförallt väldigt goda efterrätter. Portionerna är stora där (portionerna är ofta stora i Japan, faktiskt), så vi fick dela på en parfait till efterrätt. Man var mycket mätt när man gav sig av :)

Min middag. Ja, jag hade redan börjat äta när jag kom på att den kunde fotograferas :p Efterrätten åt vi upp innan jag kom ihåg kameran ;) 

Ja, det var väl det. Jag följde mormor till hotellet, sen åkte jag hem ... sen skrev jag blogg, nu ska jag sova. Imorgon blir det en resa till Saiin, mitt förra boende, och sedan vidare ut till Arashiyama där vi ska vandra i bambuskog.

Nijo-jo, Kitano Tenmangu och Kinkakuji

Tävling: Hur många av orden i rubriken känner ni igen? ;)

Idag har varit en händelserik och väldigt trevlig dag :)
Jag och mormor träffades vid hennes hotell klockan tolv. Precis som jag anat så hade det gått bra att lista ut rummet även utan mig, och tydligen är det ett väldigt fint rum. Bara baserat på lobbyn kan jag säga att det ser ut som ett väldigt fint hotell, och mormor var jättenöjd, det har uppenbarligen allt man kan önska sig, inklusive möjlighet att göra sitt eget kaffe.
Så vi satt i lobbyn och planerade dagen en stund innan vi började äventyren med en promenad från hotellet upp till Nijo Castle (Nijo-jo på japanska). Detta är alltså ett slott, byggt i början av 1600-talet, på order av en väldigt känd Shogun vid namn Tokugawa Ieyasu. Det som Nijo Castle är mest känt för, förutom att vara ett fantastiskt fint område, är sina näktergalsgolv. Golven i korridorerna i det här slottet är konstruerade så att de låter när man går på dem (det skulle varna för lönnmördare och liknande figurer), och framförallt när några stycken personer går samtidigt över golven så låter det som fåglar som sjunger. Det är jättefascinerande, och en av de saker man ska ha varit med om när man varit i Kyoto. Så vi gick dit, och gick på näktergalsgolven och tittade på de jättevackra väggmålningarna och de tomma rummen (möbler var ju inte vidare vanligt på den tiden). Sedan gick vi såklart varvet runt trädgården och tittade på den också.

Mormor tog kort på mig framför porten till slottet

Själva slottet utifrån (inne får man inte fotografera)

Japanska trädgårdar är bara så otroligt vackra, även vid den här tiden på året

Efter Nijo Castle gick vi först och åt lunch. Vi hittade en CoCo Ichibanya, mitt favoritcurryställe, som jag ändå hade tänkt att vi skulle gå till nån gång, så det passade ju utmärkt. Efter lunchen gick vi vidare mot Kitano Tenmangu. Den här promenaden tog vi på lite mindre gator än den förra (raka vägen till Nijo Castle går på en av Kyotos största gator, trefiligt för bilarna åt båda håll och en jättebred trottoar), och eftersom vi dessutom gick längre och längre bort från Kyotos centrum så blev det mer och mer japanskt. Det var kul att se, framförallt med mormor för jag hade aldrig tänkt på det så tydligt själv.
Hur som helst. Kitano Tenmangu är ett shintoistiskt tempel (Shinto är den gamla japanska religionen) som uppfördes i mitten av 900-talet. Den uppfördes för att hedra en man vid namn Sugawara no Michizane, som var en viktig person som tvingats i exil av sina fiender (han blev senare gudaförklarad). Michizanes favoritträd var tydligen plommonträd, så det planterades en himla massa såna träd i och kring det här templet. Och som jag nämnt tidigare så blommar plommonträden just nu, och eftersom det här är det absolut bästa stället i Kyoto att se dem så tyckte jag det var lämpligt med en utflykt hit. Plommonblomningen är nämligen precis lika fin som körsbärsblomningen, bara det att det inte finns fullt så många plommonträd som körsbärsträd i Kyoto (och plommonen blommar ju när det fortfarande är rätt kallt, så det är inte lika poppis att vandra omkring och titta på dem) :p
Man fick betala för att komma in på själva området där de flesta plommonträden finns, och där inne blev man sen bjuden på grönt te och nåt sorts kex som man ska äta till detta. Trots att vi var lite stressade att hinna vidare så stannade vi och gjorde detta. Personligen är jag inte alls förtjust i grönt te, men mormor tyckte om det, så det var ju bra :)

Taket i porten till templet - väldigt detaljerat och vackert målat

Själva tempeldelen av Kitano Tenmangu, där framme ser ni en kö av folk som vill fram och be

Promenadstråk inne bland plommonträden

Nu var klockan ungefär fyra, och vi skulle vidare till Kinkakuji (guldpaviljongen) som stängde fem, så vi tog bussen den sträckan istället för att gå. Nu ska vi se vad jag kan googla fram om Kinkakuji ;)
Inte mycket som jag inte redan visste. Det är ett buddhistiskt tempel, ursprungligen uppfört i slutet av 1300-talet, men just guldpaviljongen brändes ner 1950 av en novis i templet. Det återuppbyggdes några år senare, så just den här byggnaden är relativt ny, men den ska vara nästan identisk med ursprungsbyggnaden.
Under större delen av dagen hade det varit lite tråkigt väder - molnigt, till och med några enstaka snöflingor här och var - men just när vi skulle till Kinkakuji så tittade solen fram, vilket var alldeles perfekt timing. Som namnet antyder är ju byggnaden täckt av bladguld, och det glittrar jättevackert i solen.
Det är som sagt en jättefin byggnad, och området runtomkring är också väldigt fint, med små dammar och bäckar och vattenfall och grejer. Så det var definitivt en lyckad avslutning på dagens utflykter.

Kinkakuji! Det här är den enda bilden från området som är värd att se, resten är vackert, men inte lika fotogeniskt ;)

Efter Kinkakuji tog vi bussen tillbaka mot Downtown Kyoto. Det började ju bli sent nu, och det var en lång bussresa (bussarna tar ju gärna omvägar här), så vi var rätt trötta. Mormor hade svårt att hålla sig vaken på bussen, och jag kan knappast klandra henne :p
När vi väl var framme vid Kawaramachi så gick vi in på Takashiyama, en av de stora varuhusen där. Jag jämförde det lite med NK för att förklara vad det var, men när vi väl kom in så insåg jag att det nog var nästan värre än NK. Massor av fina kläder för hutlösa priser (en klänning för 20 000 kronor någon?), men det är ju lite kul att gå omkring och titta på (och känna sig nästan ännu mer utstirrad än man gör i vanliga fall). Men vi åkte upp till översta våningen, helt enkelt, för att leta lite bland restaurangerna där efter nånstans att äta middag. Vi var som sagt trötta, och jag var hungrig iallafall, så det var lite svårt att bestämma sig bland alla saker vi inte visste vad det var (plastmodeller i all ära, men när allting ser ut som friterade ... saker, så är det lite svårt). Men vi hittade ett ställe som bland annat serverade udon (en sorts nudlar), som mormor ville pröva att äta, så vi gick in där. Jag beställde västerländsk mat, för det är svårt att hitta utom på såna här ställen, som jag ju aldrig går till på egen hand. Mormor beställde, och lyckades äta, sin nudelsoppa. Det är ju inte helt lätt att äta nudlar när man inte kan hantera ätpinnar utan måste klara sig med en gaffel. Men hon klarade det utmärkt, och smaken uppskattades tydligen också, så det var ju lyckat :)
Det var lite kul också, för när vi var nästan klara med vår mat så kom det ett par män och satte sig några bord bort. Det tog mig en stund att inse att de satt där och pratade svenska ;) Vi hälsade inte på dem :p
Nåväl. Efter middagen följde jag mormor till hotellet, vi kom överens om att vi möts lite tidigare imorgon, vid elva, och så får vi se vad vi gör. Alternativen är Filosofens väg och Ginkakuji, som jag nämnde igår, eller att åka till Saiin och titta på området där jag bodde förra gången och sedan vidare till Arashiyama och vandra i bambuskog. Vi får se :)

Nu är det dags för mig att sova. Det har varit en händelserik dag och jag är trött :) Godnatt! Eller godmorgon! Eller god vad-det-nu-är-var-ni-än-är! :)

Sällskap

Idag kom mormor till Kyoto för att hälsa på :) 

Jag gick upp vid sextiden i morse för att åka in och möta henne på flygplatsen. Jag såg till att åka extra tidigt för jag kom ihåg att när jag skulle möta mamma och pappa på flygplatsen så kom jag dit sent, men jag kom inte riktigt ihåg varför. Jag tror att det kan ha varit delvis för att jag då ännu inte visste hur lång tid det tar att åka buss i Kyoto (tog bussen från mig till Kyoto Station den gången), och delvis att jag inte riktigt hittade på flygplatsen. 

Den här gången kom jag fram tillräckligt lång tid innan mormors flyg kom in för att ha tid att gå fel (åka fel, jag råkade ta mig till Terminal 2 istället för Terminal 1, och det är en bra bit att åka när man väl kommer på vart man ska) och ändå hamna rätt så jag kunde möta henne i tid ;) 

Vi tog skytteltaxi upp till Kyoto, och mormor förvånades över att det tog så lång tid. Det gjorde jag också första gången, kan jag säga, men det är faktiskt en bra bit från Osakas flygplats till Kyoto City, och dessutom är hastighetsbegränsningen på deras highway bara 80km/h. Jag vet inte varför, men det ska vara den mest bränsleeffektiva hastigheten att köra bil i, enligt min körskolelärare, så vem vet. 

Väl i Kyoto så var vi lite tidiga för att checka in på hotellet (vi kom dit strax efter 12, check-in började vid 14), så mormor lämnade bara bagaget där, och sen gick vi till ett café och fikade. Eller mormor fikade, jag åt lunch. Satt där inne och tittade på kartor och pratade lite löst om planer för veckan, och sedan gick vi ut på en promenad. Bland annat gick vi igenom Nishiki Market, som är en lång (så där en halv kilometer) gata med en himla massa små och stora stånd och affärer som säljer mat. Mest fisk, en del grönsaker, och så lite annat. Här och där finns också affärer som inte säljer mat, men de är få. Pga fiskbeståndet brukar jag undvika den här gatan själv, men det är en sån sak som man bör ha sett när man är i Kyoto. 

Vi gick också ner till Kamogawa (floden), mest för att titta, och sen gick vi tillbaka. Vi var väl tillbaka vid hotellet vid tretiden, och det var ändå imponerande att mormor fortfarande var vaken. Jag lyckades som sagt inte hålla igång särskilt länge när jag kom av planet. 

Nishiki Market. Titta ordentligt på de små röda sakerna närmast i bild - de är bläckfiskar. På riktigt. 

Ni får två bilder från Nishiki Market - det blev inte mycket annat fotograferat idag :) 

Nu ska sägas att jag gjorde en miss när jag bokade hotellet åt mormor. Hotellet vi bestämde oss för hade nämligen rum som var "Ladies only". Det var det billigaste rökfria rummet som var tillgängligt, och jag tänkte ju bara "ja, mormor är ju kvinna, så varför inte?" 

Därför inte: rummen för bara kvinnor ligger på tionde våningen, och ingen man får komma upp på tionde våningen. Alls. Med andra ord fick jag inte följa med mormor upp på rummet och hjälpa henne lista ut hur saker och ting fungerade. Detta borde jag såklart ha kunnat förstå redan när jag gjorde bokningen (jag insåg att risken fanns att det var så här för ett par dagar sedan), eftersom jag vet hur sånt fungerar i Japan, men ... det gjorde jag inte. Vilket var dumt, men inte mycket att göra åt nu. Jag tror mormor klarar av det utmärkt, egentligen, det var bara lite jobbigt just för att hon var så trött när receptionisten förklarade hur nyckeln och sånt fungerade. 

Hur som helst. På det stora hela tror jag det blev en rätt bra introduktion till Kyoto. Imorgon ska vi ut på äventyr och se lite tempel/slott/de där fina sakerna man åker hit för att se. Exakt vad vi gör beror lite på vädret, men jag tror väl antingen Nijo Castle (näktergalsgolv), Kitano-Tenmangu (plommonblommor) och Kinkakuji (guldpaviljongen), eller vandra Filosofens Väg och se Ginkakuji (silverpaviljongen) och visa lite av området kring där jag bor. Men som sagt, exakt vad och hur mycket vi orkar/hinner med får vi helt enkelt se :)