Hej på er :)
Idag är det onsdag. Okej, klockan är över tolv här så tekniskt sett är det torsdag, men det ignorerar vi för tillfället.
Igår var jag hemma från skolan. Sov mest, tittade lite på film, försökte skriva och försökte plugga men de två senare gick inget bra. Jag kunde inte koncentrera mig.
Idag var vi och hämtade ut våra Alien Registration Cards, så nu är vi officiellt utomjordingar :) Det innebär att man äntligen kan lämna passet hemma, och bara bära omkring på plastkortet (som för övrigt är rätt snyggt) i plånboken :) Och så innebär det att man kan skaffa lånekort på Tsutaya - så att man kan hyra film därifrån (och spel och musik om man är into sånt). :) Och ja... man kan skaffa jobb lättare, om man har tillstånd. Vilket vi ska skaffa, efter att ha hört att en tjej i Henriks klass pratar engelska med folk på caféer och tjänar över 70 000yen i månaden på det. Jag tänker inte jobba riktigt så hårt, men seriöst... det skulle vara trevligt. Och kanske ett bra sätt att få lite japanska kompisar också ;)
Iallafall. Efter att vi varit och hämtat korten gick vi och åt lunch, och sen promenerade vi till skolan. Och på vägen där träffade vi en gammal japan, som var jättebra på engelska. Han kom bara fram och hälsade oss välkomna till Kyoto, och frågade varifrån vi var, och när vi sade Sverige påstod han att han hade varit i Stockholm på OS :s Vilket skulle innebära att han var över 100 år gammal med tanke på att senast OS hölls i Sverige var 1912. Om jag inte har missat nåt?
Iallafall. Han var mystisk. Och man vet ju aldrig med japaner och åldrar. Det är faktiskt alltid jättesvårt att se på folk hur gamla de är här, även om jag har svårt att tänka mig en 100plussare springa omkring på gatorna sådär... men som sagt, man vet aldrig ;)
Hur somh elst. Skolan klarade jag bra, trots att jag var borta igår. Var lite besvärligt när jag förväntades svara på Kurita-senseis frågor som gåtts igenom igår, men... det löste sig :)
Sen gick vi hem (och vi gick alltså - både till skolan och från skolan, tog inte tåget, så vi har varit hurtiga idag). Väl hemma åt vi middag, och sedan gick vi ner till Henrik för att titta på Kyou Kara Maou. En animeserie som är helt sjuk men väldigt rolig ;)
Iallafall. Såg elva avsnitt, sen tyckte vi det var dags att sova. Jag är trött, men jag kan inte sova än. Måste se till att jag kan bränna en DVD till Tarmo (haha, jag har hittat någon att langa till även här) X) Och så måste jag försöka skriva lite meningar (läxa). För jag hade inte gjort någon läxa till idag, och det var lite jobbigt. Även om ingenting händer när man inte gör läxorna här, så är jag uppfostrad för ordentligt för att känna mig bekväm med att låta bli ändå :p
Iallafall. Yenen går uppåt igen. 100yen är nu nästan 8,5kronor (mot typ 6 när jag kom hit), och det är jättedeprimerande. Framförallt som jag verkligen inte har hållit mig till min budget den här månaden (har redan gjort av med mycket mer de här knappa två veckorna av november, som jag gjorde av med under hela oktober). Så jag är en dålig människa. Och kommer att bli en pank människa om jag inte skärper mig, och om yenen/svenska kronan inte skärper sig också. Så håll tummarna med mig är ni snälla :)
Annars... tja, angående kommentarerna på förra inlägget:
Bra att folk gillar mitt rum :D Det gör jag med, och det är skönt att höra att jag inte har dålig smak ;) Typ ;)
Mycket av grejerna jag köper kommer jag förmodligen ta med mig hem (eller skicka hem innan jag åker, more likely). Om jag tror att jag kommer ha användning för dem hemma. Det jag inte ser nån anledning att behålla kommer jag väl göar mig av med på något sätt. Sälja om det går, annars kan man skänka bort dem... nånstans :p
Och så angående önskelista ;) Mjehehe ;)
Okej, det mesta av allt jag verkligen vill ha finns ju här (extern hårddisk, skrivare - som jag trodde jag visste hur mycket jag uppskattade hemma, men inte då - kotatsu, i-pod, andra elektriska prylar som är både coolare och billigare här än i Sverige), så... ge mig pengar *evil* ;)
Och svenskt godis! Jag har Marabou-abstinens så det skriker om det! Och röd meter, och sura nappar, och ferraribilar, och lösviktsgodis överhuvudtaget! Och dietorelle, och allmänt... mjuka saker. Har ni en aning om hur fruktansvärt lite mjukt godis det finns här? Allt är hårda karameller man måste suga på och jag tröttnar för snabbt på dem... och så kan jag bara känna hur mina tänder gråter mer och mer ju längre jag har dem i munnen :o (min mor har fördärvat mig. Fast jag kan ignorera att allt godis är dåligt för tänderna ;) )
Iallafall... jag har ingen längre önskelista än så just nu. Återkommer när jag har funderat lite mer ;)
För övrigt tvättade jag min Mp3-spelare igår... förmodligen mitt undermedvetna som verkligen ville ha en i-pod istället. Men tji fick det, för min super-Mp3-spelare överlevde tortyren och spelar fortfarande musik, lika glatt och duktigt som tidigare X)
Och jag har förresten börjar få inspiration till Utanför Lyckta Dörrar igen. Min bok, som jag blev klar med och skickade till lite förlag, som inte ville ha den ;p
Aja, iallafall har jag lite förändringar jag vill göra i den, och hoppas på att de gör den bättre. En del väldigt radikala förändringar. Vi får se hur det blir. Det är svårt att få tid att skriva på mina egna grejer när Maria är här så mycket. Men jag har upplyst henne om att jag vill ha en egendag i helgen också, så hon får roa sig på egen hand. För det blev ju ingen riktig egendag förra helgen, och jag tror det var lite därför jag mådde dåligt i måndags och igår.
Jaja. Sluta pladdra. Klockan är ett på natten, och förmodligen kunde jag sova nu om jag försökte... läxorna får vänta till imorgon bitti :\ Liksom mailen jag borde svara på. Men folk får ha tålamod :)
G'night
onsdag 12 november 2008
måndag 10 november 2008
Inredning
Hej på er, det var ett tag sedan sist :)
Och det beror inte på att jag har varit upptagen, utan på att det inte har skett någonting som varit intressant nog att skriva om ;)
Förra veckan gick vi i skolan. På lördagen hade jag och Maria bestämt att vi skulle ha egendagar, och göra saker på egen hand som vi ville.
Maria åkte till Kyoto Station (vilken är en enorm turistattraktion, jag får skriva mer om den när jag väl har varit där), och till ett tempel som låg där i närheten.
Själv tog jag det inte så lugnt som jag hade planerat.
Först och främst somnade jag vid fem på morgonen, minns inte varför... hade nog glömt ta tabletten. Sen vaknade jag vid halv elva, och ville inte somna om. Så jag gick ut, och tog en promenad. Gick västerut, vilket jag aldrig gjort förut. Av en anledning, för det finns inte mycket att se där, egentligen. Lite fin utsikt på berg, men det kan man få nästan var man än är i den här staden. Vad jag kommer sakna berg när jag kommer hem igen :s
Men iallafall. Jag gick dit, och hittade en 100yen shop. Vilka jag tror jag har nämnt förut - små affärer med alla möjliga saker som alla kostar 100yen.
Jag köpte:
Ett japanskt skrivblock (som alltså har rader uppifrån och ner istället för vänster till höger)
Magnetkrokar som nu sitter på mitt kylskåp och har grytlapparna hängande i sig
En liten korg till garderoben som jag ska ha mina strumpor i
En tyggrej man ska sätta på toalettsitsen så man slipper frysa ihjäl när man ska på toa (badrummet är lägenhetens kallaste rum). Tyvärr var den för liten för min toa, så jag får hitta en bättre nån annangång.
Och lite andra saker jag inte riktigt kommer ihåg vad de var just nu...
Sen gick jag hem och åt nudlar, och sen åkte jag till Kawaramachi. Jag gick till Loft (department store med möblev, hushållsartiklar, kontorsgrejer, gosedjur osv jag har nämnt förut) och shoppade. Köpte:
Presenter till några kompisar hemma (så nu behöver jag bara köpa frimärken och överlista japanska postsystemet så kan jag faktiskt börja skicka brev och prylar hem till folk)
Ett orange pennfodral, vilket jag velat ha länge (inte just orange kanske, men det var roligt, så)
En orange låda av nåt slag, med små lådor i, som står på mitt skrivbord och jag har pennor, kontorssaker och breven jag fått av mamma i.
En grön, jättemysig filt, som jag sitter insvept i just nu för det är iskallt i min lägenhet.
Ett blått lakan av nåt slag som ligger under futonen i min säng för att inte själva sängen ska bli smutsig när jag lägger undan futon och allt för att kunna sitta i den.
En liten spegel som står på mitt skrivbord. Jag tröttnade på att gå in i badrummet varje gång jag behövde en spegel, och köpte en man kan stänga, så att man inte ser själva spegeln, så jag inte behöver se mig själv var jag än går i rummet ;)
Och det var nog det jag köpte då... sedan åkte jag hem igen, och på vägen hem fick jag ett mail från Signe, som sade att hon tänkte gå till en möbelaffär och undrade om jag ville följa med. Så jag gjorde det. Det är en möbelaffär vid namn Mitori, som ligger ungefär en kilometer västerut på Shijo (den stora gatan i närheten av oss, som man går västerut för att komma till skolan). Där köpte jag:
En stekpanna, med ett lock, så Maria kan ta in sin stekpanna till sig, och så man kan släcka eldarna som då och då tänds i oljan vi steker i.
Sängkläder, för de vi fick i lägenheten blir noppriga med en gång, och kommer nu aldrig mer användas.
... och visst var det nåt mer? Gah, jag kommer inte ihåg...
Jaja. Signe köpte gardiner, bland annat. Svarta med silvermönster på. Jättesnyggt blev det när hon hängde upp dem :)
Iallfall, jag kom hem, jag satt och skrev en stund, sen gick jag till McDonalds och åt middag.
Och det var hela lördagen. Inte så vilsam, och inte helt egendag. Blev ltie fel...
Sen blev det plötsligt söndag. Då var jag och Maria ute och shoppade igen.
Först gick vi till Joshin (vår elektronikaffär), och Maria köpte en i-pod som hon varit överlycklig för sedan dess ;) Jag ska nog också köpa en sån så småningom, för min Mp3-spelare är inget rolig. Visst, den spelar musik, men batterilocket är trasigt så det känns som batteriet kommer ramla ur när som helst, och jag vill gärna ha lite mer funktioner så jag kan ha mycket musik men välja vad jag ska lyssna på. Så... blir nog en i-pod. Men inte än. Nästa månad kanske. Som en julklapp till mig själv ;)
Iallafall, sedan gick vi till Mitori för att Maria skulle handla lite också. Och jag kudne inte gå omkring utan att handla själv så jag köpte lite grejer:
Gardiner, två stycken. En röd och en svart, som jag har hängt upp i mitt rum och de är jättefina.
En kastrull med lock, så att Maria kan ta hem sin.
Bestick, fyra gafflar, knivar, stora och små skedar, för 800yen. Kändes bra, för bestick saknas faktiskt ibland - allt går inte att äta med pinnar. Okej, det mesta går att äta med pinnar, men det blir inte alltid bra.
Sen gick vi hem med våra grejer, och efter ett tag gick vi ut igne, åkte till Kawaramachi och Loft.
Än en gång handlade jag, men inte jättemycket den gången. En liten gosedjurspanda som var jättemjuk och übergullig X)
Sen gick vi till en 100yen shop där jag köpte pinnar som man kan sätta upp mellan två väggar (man skruvar på dem så de blir länge, och kilar fast dem). Har satt upp tre i garderoben, så man äntligen kan hänga saker där inne och inte bara lägga dem nånstans. Det är lite jobbigt, eftersom det egentligen är ett futonskåp och inte en garderob. Skillnaden är alltså att man i futomskåp egentligen bara ska lägga futoner och sängkläder. Inte kläder. Men iallafall.
Efter allt detta ser alltså mitt rum lite annorlunda ut, och nu ska ni få lite bilder på det. Titta på dem och säg att det är fint! (eller säg vad ni tycker... men jag tycker det är fint) :)
Här har vi gardinerna:
Och här har vi sängen:
Med det gröna, fluffiga täcket, fina sängkläder. Det röda är ett örngott med ugglor på ;)
Här har vi skrivbordet:
Tja... ni ser den orangea lådan, och den bruna saken på andra sidan datorn, som är spegeln i stängt tillstånd.
Så om jag bara får tag på lite fler saker att sätta upp på väggen, och bättre saker att använda när jag sätter upp saker (väggen är knottrig och fånig så tejp fungerar inte så bra), så kan det här faktiskt se ut som ett riktigt rum snart :)
Gardinerna är för övrigt väldigt bra på att göra det mörkt i rummet upptäckte jag i morse ;)
Däremot inte varmt... alltså - det är ungefär 20 grader utomhus just nu. Och det är varmt för november, anser jag. Men just i detta ögonblick är det 19 grader i min lägenhet och det är KALLT!
Framförallt som jag inte mår så bra i allmänhet. Hade ont i halsen när jag vaknade imorse. Det har gått över nu, till sist, men jag är yr, har huvudvärk och kan inte koncentrera mig på nåt (det har tagit mig närmare en och en halv timme att skriva detta inlägg, och jag är inte säker på att allt makes sense).
Gick inge bra i skolan heller. Första lektionen kunde jag inte koncentrera mig, under första rasten satt jag och grät och vistse inte varför, Maria pratade med Kurita-sensei, som sade att jag fick sitta utanför om jag ville. Jag gjorde det större delen av andra lektionen, sen gick jag in. Sen vid andra rasten fick jag tabletter av Kurita-sensei som skulle hjälpa mot feber och halsont, och han sa att det var okej att gå hem. Jag tänkte egentligen inte göra det, men sen blev jag beordrad av Henrik, Signe och Maria att jag måste åka hem, och vila, så då gjorde jag det ändå...
Nu har jag tagit tempen och insett att jag inte har feber, trots att jag trodde det. Så nu vet jag inte vad det är för fel. Om det är fysiskt eller psykiskt i botten alltså.
Men Kurita-sensei sade att om jag inte kommer till skolan imorgon är det okej, för han vet om det. Får se hur jag känner mig. Vill helst inte missa skolan, men... aja, vi får se helt enkelt.
Nu har jag satt på AC:n i min lägenhet så det ska bli varmt. Ska lägga mig och titta på film och se om jag kan skriva. Ta det lugnt helt enkelt, och hoppas på att må bättre snart.
Godnatt. ;)
Och det beror inte på att jag har varit upptagen, utan på att det inte har skett någonting som varit intressant nog att skriva om ;)
Förra veckan gick vi i skolan. På lördagen hade jag och Maria bestämt att vi skulle ha egendagar, och göra saker på egen hand som vi ville.
Maria åkte till Kyoto Station (vilken är en enorm turistattraktion, jag får skriva mer om den när jag väl har varit där), och till ett tempel som låg där i närheten.
Själv tog jag det inte så lugnt som jag hade planerat.
Först och främst somnade jag vid fem på morgonen, minns inte varför... hade nog glömt ta tabletten. Sen vaknade jag vid halv elva, och ville inte somna om. Så jag gick ut, och tog en promenad. Gick västerut, vilket jag aldrig gjort förut. Av en anledning, för det finns inte mycket att se där, egentligen. Lite fin utsikt på berg, men det kan man få nästan var man än är i den här staden. Vad jag kommer sakna berg när jag kommer hem igen :s
Men iallafall. Jag gick dit, och hittade en 100yen shop. Vilka jag tror jag har nämnt förut - små affärer med alla möjliga saker som alla kostar 100yen.
Jag köpte:
Ett japanskt skrivblock (som alltså har rader uppifrån och ner istället för vänster till höger)
Magnetkrokar som nu sitter på mitt kylskåp och har grytlapparna hängande i sig
En liten korg till garderoben som jag ska ha mina strumpor i
En tyggrej man ska sätta på toalettsitsen så man slipper frysa ihjäl när man ska på toa (badrummet är lägenhetens kallaste rum). Tyvärr var den för liten för min toa, så jag får hitta en bättre nån annangång.
Och lite andra saker jag inte riktigt kommer ihåg vad de var just nu...
Sen gick jag hem och åt nudlar, och sen åkte jag till Kawaramachi. Jag gick till Loft (department store med möblev, hushållsartiklar, kontorsgrejer, gosedjur osv jag har nämnt förut) och shoppade. Köpte:
Presenter till några kompisar hemma (så nu behöver jag bara köpa frimärken och överlista japanska postsystemet så kan jag faktiskt börja skicka brev och prylar hem till folk)
Ett orange pennfodral, vilket jag velat ha länge (inte just orange kanske, men det var roligt, så)
En orange låda av nåt slag, med små lådor i, som står på mitt skrivbord och jag har pennor, kontorssaker och breven jag fått av mamma i.
En grön, jättemysig filt, som jag sitter insvept i just nu för det är iskallt i min lägenhet.
Ett blått lakan av nåt slag som ligger under futonen i min säng för att inte själva sängen ska bli smutsig när jag lägger undan futon och allt för att kunna sitta i den.
En liten spegel som står på mitt skrivbord. Jag tröttnade på att gå in i badrummet varje gång jag behövde en spegel, och köpte en man kan stänga, så att man inte ser själva spegeln, så jag inte behöver se mig själv var jag än går i rummet ;)
Och det var nog det jag köpte då... sedan åkte jag hem igen, och på vägen hem fick jag ett mail från Signe, som sade att hon tänkte gå till en möbelaffär och undrade om jag ville följa med. Så jag gjorde det. Det är en möbelaffär vid namn Mitori, som ligger ungefär en kilometer västerut på Shijo (den stora gatan i närheten av oss, som man går västerut för att komma till skolan). Där köpte jag:
En stekpanna, med ett lock, så Maria kan ta in sin stekpanna till sig, och så man kan släcka eldarna som då och då tänds i oljan vi steker i.
Sängkläder, för de vi fick i lägenheten blir noppriga med en gång, och kommer nu aldrig mer användas.
... och visst var det nåt mer? Gah, jag kommer inte ihåg...
Jaja. Signe köpte gardiner, bland annat. Svarta med silvermönster på. Jättesnyggt blev det när hon hängde upp dem :)
Iallfall, jag kom hem, jag satt och skrev en stund, sen gick jag till McDonalds och åt middag.
Och det var hela lördagen. Inte så vilsam, och inte helt egendag. Blev ltie fel...
Sen blev det plötsligt söndag. Då var jag och Maria ute och shoppade igen.
Först gick vi till Joshin (vår elektronikaffär), och Maria köpte en i-pod som hon varit överlycklig för sedan dess ;) Jag ska nog också köpa en sån så småningom, för min Mp3-spelare är inget rolig. Visst, den spelar musik, men batterilocket är trasigt så det känns som batteriet kommer ramla ur när som helst, och jag vill gärna ha lite mer funktioner så jag kan ha mycket musik men välja vad jag ska lyssna på. Så... blir nog en i-pod. Men inte än. Nästa månad kanske. Som en julklapp till mig själv ;)
Iallafall, sedan gick vi till Mitori för att Maria skulle handla lite också. Och jag kudne inte gå omkring utan att handla själv så jag köpte lite grejer:
Gardiner, två stycken. En röd och en svart, som jag har hängt upp i mitt rum och de är jättefina.
En kastrull med lock, så att Maria kan ta hem sin.
Bestick, fyra gafflar, knivar, stora och små skedar, för 800yen. Kändes bra, för bestick saknas faktiskt ibland - allt går inte att äta med pinnar. Okej, det mesta går att äta med pinnar, men det blir inte alltid bra.
Sen gick vi hem med våra grejer, och efter ett tag gick vi ut igne, åkte till Kawaramachi och Loft.
Än en gång handlade jag, men inte jättemycket den gången. En liten gosedjurspanda som var jättemjuk och übergullig X)
Sen gick vi till en 100yen shop där jag köpte pinnar som man kan sätta upp mellan två väggar (man skruvar på dem så de blir länge, och kilar fast dem). Har satt upp tre i garderoben, så man äntligen kan hänga saker där inne och inte bara lägga dem nånstans. Det är lite jobbigt, eftersom det egentligen är ett futonskåp och inte en garderob. Skillnaden är alltså att man i futomskåp egentligen bara ska lägga futoner och sängkläder. Inte kläder. Men iallafall.
Efter allt detta ser alltså mitt rum lite annorlunda ut, och nu ska ni få lite bilder på det. Titta på dem och säg att det är fint! (eller säg vad ni tycker... men jag tycker det är fint) :)
Här har vi gardinerna:
Och här har vi sängen:
Med det gröna, fluffiga täcket, fina sängkläder. Det röda är ett örngott med ugglor på ;)Här har vi skrivbordet:
Tja... ni ser den orangea lådan, och den bruna saken på andra sidan datorn, som är spegeln i stängt tillstånd.Så om jag bara får tag på lite fler saker att sätta upp på väggen, och bättre saker att använda när jag sätter upp saker (väggen är knottrig och fånig så tejp fungerar inte så bra), så kan det här faktiskt se ut som ett riktigt rum snart :)
Gardinerna är för övrigt väldigt bra på att göra det mörkt i rummet upptäckte jag i morse ;)
Däremot inte varmt... alltså - det är ungefär 20 grader utomhus just nu. Och det är varmt för november, anser jag. Men just i detta ögonblick är det 19 grader i min lägenhet och det är KALLT!
Framförallt som jag inte mår så bra i allmänhet. Hade ont i halsen när jag vaknade imorse. Det har gått över nu, till sist, men jag är yr, har huvudvärk och kan inte koncentrera mig på nåt (det har tagit mig närmare en och en halv timme att skriva detta inlägg, och jag är inte säker på att allt makes sense).
Gick inge bra i skolan heller. Första lektionen kunde jag inte koncentrera mig, under första rasten satt jag och grät och vistse inte varför, Maria pratade med Kurita-sensei, som sade att jag fick sitta utanför om jag ville. Jag gjorde det större delen av andra lektionen, sen gick jag in. Sen vid andra rasten fick jag tabletter av Kurita-sensei som skulle hjälpa mot feber och halsont, och han sa att det var okej att gå hem. Jag tänkte egentligen inte göra det, men sen blev jag beordrad av Henrik, Signe och Maria att jag måste åka hem, och vila, så då gjorde jag det ändå...
Nu har jag tagit tempen och insett att jag inte har feber, trots att jag trodde det. Så nu vet jag inte vad det är för fel. Om det är fysiskt eller psykiskt i botten alltså.
Men Kurita-sensei sade att om jag inte kommer till skolan imorgon är det okej, för han vet om det. Får se hur jag känner mig. Vill helst inte missa skolan, men... aja, vi får se helt enkelt.
Nu har jag satt på AC:n i min lägenhet så det ska bli varmt. Ska lägga mig och titta på film och se om jag kan skriva. Ta det lugnt helt enkelt, och hoppas på att må bättre snart.
Godnatt. ;)
måndag 3 november 2008
Mt Kurama
Idag har jag varit uppe i bergen och gått :) På Mt Kurama, som ligger en 12km från Kyoto Imperial Palace, ungefär en och en halv mil hemifrån oss, och någon timmes färdväg allt som allt. Berget går 570 meter över havet, och har massor med skog och ett tempel (Kurama Temple) på sig. Templet ligger halvvägs uppför berget, och byggdes ursprungligen där år 770, men har naturligtvis brunnit en del, så huvudbyggnaden kommer nu från 1971.
Templet är helgat för Sonten, en treenighet bestående av Mao-son ("the great king of the conquerors of evil and te spirit of the Earth"), Bishamon-ten ("the protector of the northen quarter of the Buddhist heaven and the spirit of the Sun") och Senju-kannon (the thousand armed Kannon and the spirit of the Moon). Senton är alltså kärlek (Spirit of the Moon), Ljus (spirit of the Sun) och kraft/makt (Spirit of the Earth).
Där har ni lite fakta, hittad i broschyren vi fick, och nu ska ni få höra om själva vandringen också ;)
Vi åkte till skolan och var där kvart över nio, vi skulle mötas halv tio. Jag och Maria var först där ;) Sedan kom kanske femton elever till, fyra av skolans lärare och två främmande japaner, en man och en kvinna, som var där för att vi skulle få öva på att prata japanska ;)
Vi gick från skolan halv tio, mot en station varifrån vi skulle åka ett tåg några stationer, för att sedan ta ett annat tåg upp till berget. På vägen pratade jag lite grand med en av de främmande japanerna. En man vid namn... Naka...nånting. Jag vet att det började på Naka, tror att det var ett "ga" efter det och sedan något mer... men jag är inte säker. Iallafall, det var pinsamt, för jag vågade inte riktigt säga allt på japanska, utan pratade engelska när jag blev osäker.
På stationen pratade jag lite grand med kvinnan också, som jag inte alls kommer ihåg vad hon hette. Gick ganska bra. Men jag blir ju liksom inte mindre blyg för att jag pratar ett främmande språk :p
Men sen åkte vi tåg ett tag, och kom fram till stationen som hette Kurama. Och där började jag ta bilder. Så här såg det ut när man gick av tåget:
Små hus och massa berg :)
Sedan gick man ut från själva stationen, och blev välkomnad av denna:
Han var lite läskig. Och lite söt ;)
Så gick man bort från stationen, och stannade till vid en liten affär där man kunde köpa souvenirer och märklig japansk mat, eller godsaker, eller vad det nu var. Köpte ingenting, men smakade däremot på någonting slemmigt, svart, som var jätteäckligt :s
Sen gick man upp till själva templet, och betalade inträde (160yen per person i vår stora grupp. Normalt pris är 200yen), och kom in på området. Det första man stötte på var denna:
En fin lite fontän, vars vatten det var meningen att man skulle skölja av händerna med, och man kunde även dricka vattnet. Av någon anledning smakade jag faktiskt inte, men enligt de som gjorde det var det friskt och gott, så :)
Det fanns jättemånga fontäner med samma syfte, och de såg helt olika ut. Många var bara en liten "kran" som sprutade ut vatten, men det fanns fina också. Den ovanstående och den här är mina favoriter:
Iallafall vandrade vi sedan uppåt. Först var det helt vanliga trappor man tog:
Så småningom blev det besvärligare trappor och lite gångar, men inga riktiga stigar naturligtvis.
Iallafall, på bilden ovan ser ni även ett enormt träd med ett rep runt, vilka fanns överallt kring hela templet. Det heter Shiminawa (repet alltså) om jag inte minns fel, och det markerar att detta träd är heligt. Fanns även på ingångar till shrine och lite överallt.
Så man vandrade i dessa trappor och på dessa gånger, och gick förbi många små byggnader som alla har en betydelse i traditionen, men jag vägrar påstå att jag vet vilka alla betydelser är. Men de är fina, de små sakerna:
Mycket var orange. Väldigt mycket orange, faktiskt.
Och överallt såg man träd, medan man gick, vilket var jättefint när det inte satt enorma spindlar i nät mellan dem. Men så småningom kom man också upp till ett ställe som hade lite utsikt. Sedan gick man uppför en till trappa, och kom till ett ställe som hade ännu mer utsikt, men inte heller därifrån får ni se en bild här. De får ni titta på i galleriet när jag orkat lägga upp bilderna där också. Men det kommer en utsiktsbild så småningom.
Iallafall, utsikt nummer två hade man från platsen där huvudbyggnaden stod. Här har ni den:
I den fick man inte ta kort, och jag stod inte i närheten så länge, för det luktade extremt mycket rökelse. Visserligen en god rökelse, men jag ville inte stå där för länge ändå, för det luktade lite för mycket.
Men det var fint där också. Man gick in där för att be, typ.
Här var vi alla för övrigt jättevarma och trötta, och hungriga, så vi blev lyckliga när vi fick äta lunch. Min sallad var jättegod :) Och den var i min Serenity-lunchbox, så jag blev lycklig av den ;)
Satt och pratade med Maria, Paulina och Jana, och jag irrterade mig på att vi hela tiden glömde bort att Jana inte förstod oss när vi pratade svenska. Det är väldigt lätt att glömma att inte alla är svenskar, för vi är så fruktansvärt många. Irriterande många, faktiskt. Jag börjar bli sur varje gång jag hör svenska talas nästan ;)
Njä, så illa är det inte, men närapå.
Hur som helst, vi åt upp, vi satt och pratade, vi blev tagna kort på av Tanaka-sensei och Kurita-sensei (som för övrigt var den ende som hade en häftigare kamera än mig, och som tog jättemånga kort) ;)
Sen började vi gå därifrån, längre upp i bergen, uppför fler trappor, och vi kom till den häftigaste utstikten:
Berg! Jättehäftigt var det :)
Och vi vandrade vidare. Uppåt, uppåt, uppåt, och sedan nedåt, nedåt, nedåt. Det var delen nedåt som var jobbigast. Massor av trappor att gå nerför, till sist var det knappt jag orkade gå ner. Varför är det besvärligare att gå nerför mycket trappor än uppför? För det var det - inte bara att jag var trött nu, för senare när vi gick uppåt ett par trappor också, kändes inte det lika jobbigt.
Men hur som helst, man ska inte gå i trappor i bergen iallafall. Det är fel. Man ska gå på stigar - det är inte lika besvärligt :) Och jag ska inte ha en ryggsäck nästa gång, för jag hade mycket mer ont i ryggen än fötterna sedan. Och fötterna har gått över nu, ryggen plågar mig fortfarande. Maria har lovat att hon ska ta väskan nästa gång :) Och jag har lovat mig själv att snart faktiskt gå till en massage-salong och få någon halvtimmes massage, för det behöver jag. Usch, vad jag hatar min rygg.
Jaja, nog med klagan nu. Jag har inte gått färdigt berget :) Eller jo, vi kom nerför berget till sist, till en asfalterad väg vi fortsatte gå på, för att se resten av alla shrines.
Ni ska få en bild därifrån också:
Det är två heliga träd. Två träd av olika sort som ser ut att komma ur samma rot. "(vad det ena nu heter) and Malptree makes love", enligt Kurita-sensei ;)
Detta fanns alltså vid det sista shrine. Där tog vi också några gruppfoton, och sedan sade Kurita att ni måste vi gå tillbaka för att hamna vid en tågstation igen. "Men det är bara två kilometer", sade han. Vilket väl är rätt bara för honom, som dagen innan hade varit ute och sprungit 40km på 4 timmar, men vi var inte så glada på honom :p
Men det var asfalterad väg, och gick bra ändå. Även om vi var jättetrötta när vi kom på tåget, och naturligtvis fick vi inte sittplatser heller. Men, men.
Sen åkte vi tillbaka. Skildes åt vid slutstationen, och fick uppmaning om att inte skolka imorgon ;)
Och så åkte vi hem. Kom hem, jag och Maria satt och tittade på film, skrev en stund, sen gick vi ut och åt på McDonalds, för vi orkade inte göra nåt annat, sen skrev vi lite till, tills klockan var nio. Nu har hon hunnit bli halv elva på något sätt. Ska snart sova.
Blev tillfrågad flera gånger om jag tyckte om "hiking", och jag började mer och mer inse att jag faktiskt saknar att vara ute i skogen. Jag menar, friluftsfrämjandet, som var en självklarhet när jag var liten. Sen slutade jag med dem, och sen slutade jag gå ut i skogen, annat än under somrarna på Åland, och inte heller där är jag mycket i skogen. Hur blev det så egentligen.
Jaja, det får jag göra någonting åt så småningom. Här får jag väl ta mig upp i bergen när jag får möjlighet helt enkelt :)
Och nu ska jag sova. Godnatt :)
Templet är helgat för Sonten, en treenighet bestående av Mao-son ("the great king of the conquerors of evil and te spirit of the Earth"), Bishamon-ten ("the protector of the northen quarter of the Buddhist heaven and the spirit of the Sun") och Senju-kannon (the thousand armed Kannon and the spirit of the Moon). Senton är alltså kärlek (Spirit of the Moon), Ljus (spirit of the Sun) och kraft/makt (Spirit of the Earth).
Där har ni lite fakta, hittad i broschyren vi fick, och nu ska ni få höra om själva vandringen också ;)
Vi åkte till skolan och var där kvart över nio, vi skulle mötas halv tio. Jag och Maria var först där ;) Sedan kom kanske femton elever till, fyra av skolans lärare och två främmande japaner, en man och en kvinna, som var där för att vi skulle få öva på att prata japanska ;)
Vi gick från skolan halv tio, mot en station varifrån vi skulle åka ett tåg några stationer, för att sedan ta ett annat tåg upp till berget. På vägen pratade jag lite grand med en av de främmande japanerna. En man vid namn... Naka...nånting. Jag vet att det började på Naka, tror att det var ett "ga" efter det och sedan något mer... men jag är inte säker. Iallafall, det var pinsamt, för jag vågade inte riktigt säga allt på japanska, utan pratade engelska när jag blev osäker.
På stationen pratade jag lite grand med kvinnan också, som jag inte alls kommer ihåg vad hon hette. Gick ganska bra. Men jag blir ju liksom inte mindre blyg för att jag pratar ett främmande språk :p
Men sen åkte vi tåg ett tag, och kom fram till stationen som hette Kurama. Och där började jag ta bilder. Så här såg det ut när man gick av tåget:
Små hus och massa berg :)Sedan gick man ut från själva stationen, och blev välkomnad av denna:
Han var lite läskig. Och lite söt ;)Så gick man bort från stationen, och stannade till vid en liten affär där man kunde köpa souvenirer och märklig japansk mat, eller godsaker, eller vad det nu var. Köpte ingenting, men smakade däremot på någonting slemmigt, svart, som var jätteäckligt :s
Sen gick man upp till själva templet, och betalade inträde (160yen per person i vår stora grupp. Normalt pris är 200yen), och kom in på området. Det första man stötte på var denna:
En fin lite fontän, vars vatten det var meningen att man skulle skölja av händerna med, och man kunde även dricka vattnet. Av någon anledning smakade jag faktiskt inte, men enligt de som gjorde det var det friskt och gott, så :)Det fanns jättemånga fontäner med samma syfte, och de såg helt olika ut. Många var bara en liten "kran" som sprutade ut vatten, men det fanns fina också. Den ovanstående och den här är mina favoriter:
Iallafall vandrade vi sedan uppåt. Först var det helt vanliga trappor man tog:
Så småningom blev det besvärligare trappor och lite gångar, men inga riktiga stigar naturligtvis.
Iallafall, på bilden ovan ser ni även ett enormt träd med ett rep runt, vilka fanns överallt kring hela templet. Det heter Shiminawa (repet alltså) om jag inte minns fel, och det markerar att detta träd är heligt. Fanns även på ingångar till shrine och lite överallt.
Så man vandrade i dessa trappor och på dessa gånger, och gick förbi många små byggnader som alla har en betydelse i traditionen, men jag vägrar påstå att jag vet vilka alla betydelser är. Men de är fina, de små sakerna:
Mycket var orange. Väldigt mycket orange, faktiskt.Och överallt såg man träd, medan man gick, vilket var jättefint när det inte satt enorma spindlar i nät mellan dem. Men så småningom kom man också upp till ett ställe som hade lite utsikt. Sedan gick man uppför en till trappa, och kom till ett ställe som hade ännu mer utsikt, men inte heller därifrån får ni se en bild här. De får ni titta på i galleriet när jag orkat lägga upp bilderna där också. Men det kommer en utsiktsbild så småningom.
Iallafall, utsikt nummer två hade man från platsen där huvudbyggnaden stod. Här har ni den:
I den fick man inte ta kort, och jag stod inte i närheten så länge, för det luktade extremt mycket rökelse. Visserligen en god rökelse, men jag ville inte stå där för länge ändå, för det luktade lite för mycket.Men det var fint där också. Man gick in där för att be, typ.
Här var vi alla för övrigt jättevarma och trötta, och hungriga, så vi blev lyckliga när vi fick äta lunch. Min sallad var jättegod :) Och den var i min Serenity-lunchbox, så jag blev lycklig av den ;)
Satt och pratade med Maria, Paulina och Jana, och jag irrterade mig på att vi hela tiden glömde bort att Jana inte förstod oss när vi pratade svenska. Det är väldigt lätt att glömma att inte alla är svenskar, för vi är så fruktansvärt många. Irriterande många, faktiskt. Jag börjar bli sur varje gång jag hör svenska talas nästan ;)
Njä, så illa är det inte, men närapå.
Hur som helst, vi åt upp, vi satt och pratade, vi blev tagna kort på av Tanaka-sensei och Kurita-sensei (som för övrigt var den ende som hade en häftigare kamera än mig, och som tog jättemånga kort) ;)
Sen började vi gå därifrån, längre upp i bergen, uppför fler trappor, och vi kom till den häftigaste utstikten:
Berg! Jättehäftigt var det :)Och vi vandrade vidare. Uppåt, uppåt, uppåt, och sedan nedåt, nedåt, nedåt. Det var delen nedåt som var jobbigast. Massor av trappor att gå nerför, till sist var det knappt jag orkade gå ner. Varför är det besvärligare att gå nerför mycket trappor än uppför? För det var det - inte bara att jag var trött nu, för senare när vi gick uppåt ett par trappor också, kändes inte det lika jobbigt.
Men hur som helst, man ska inte gå i trappor i bergen iallafall. Det är fel. Man ska gå på stigar - det är inte lika besvärligt :) Och jag ska inte ha en ryggsäck nästa gång, för jag hade mycket mer ont i ryggen än fötterna sedan. Och fötterna har gått över nu, ryggen plågar mig fortfarande. Maria har lovat att hon ska ta väskan nästa gång :) Och jag har lovat mig själv att snart faktiskt gå till en massage-salong och få någon halvtimmes massage, för det behöver jag. Usch, vad jag hatar min rygg.
Jaja, nog med klagan nu. Jag har inte gått färdigt berget :) Eller jo, vi kom nerför berget till sist, till en asfalterad väg vi fortsatte gå på, för att se resten av alla shrines.
Ni ska få en bild därifrån också:
Det är två heliga träd. Två träd av olika sort som ser ut att komma ur samma rot. "(vad det ena nu heter) and Malptree makes love", enligt Kurita-sensei ;)Detta fanns alltså vid det sista shrine. Där tog vi också några gruppfoton, och sedan sade Kurita att ni måste vi gå tillbaka för att hamna vid en tågstation igen. "Men det är bara två kilometer", sade han. Vilket väl är rätt bara för honom, som dagen innan hade varit ute och sprungit 40km på 4 timmar, men vi var inte så glada på honom :p
Men det var asfalterad väg, och gick bra ändå. Även om vi var jättetrötta när vi kom på tåget, och naturligtvis fick vi inte sittplatser heller. Men, men.
Sen åkte vi tillbaka. Skildes åt vid slutstationen, och fick uppmaning om att inte skolka imorgon ;)
Och så åkte vi hem. Kom hem, jag och Maria satt och tittade på film, skrev en stund, sen gick vi ut och åt på McDonalds, för vi orkade inte göra nåt annat, sen skrev vi lite till, tills klockan var nio. Nu har hon hunnit bli halv elva på något sätt. Ska snart sova.
Blev tillfrågad flera gånger om jag tyckte om "hiking", och jag började mer och mer inse att jag faktiskt saknar att vara ute i skogen. Jag menar, friluftsfrämjandet, som var en självklarhet när jag var liten. Sen slutade jag med dem, och sen slutade jag gå ut i skogen, annat än under somrarna på Åland, och inte heller där är jag mycket i skogen. Hur blev det så egentligen.
Jaja, det får jag göra någonting åt så småningom. Här får jag väl ta mig upp i bergen när jag får möjlighet helt enkelt :)
Och nu ska jag sova. Godnatt :)
söndag 2 november 2008
Mumin 2900
Hej på er :)
Idag har jag gjort en av de mest ologiska sakerna jag kommer göra i mitt liv. Jag har varit i Osaka, Japan, och tittat på japanska universitetsstudenter som spelat teater. Pjäsen hette Mumin 2900 (eller nåt liknande) och var på svenska.
Och det var jätteroligt, för de var väldigt bra på svenska (och tack vare den japanska brytningen lät de då och då lite finlandssvenska, vilket ju passade Mumin), och pjäsen var jättekul. Den handlade om Muumin år 2900, när en tjej råkade se Mumintrollet utan sin dräkt och upptäckte att han var människa :o Så hon och tre andra tjejer spionerade på muminfamiljen, lilla My och snusmumrikern, för att ta reda på om allihop egentligen var människor. Och det visade sig att alla var det - utom snusmumrikern. Tror man iallafall, för man lyckades inte bevisa någotdera.
Den var jätterolig, de var duktiga, och de var jättesöta. Förlåt, förlåt, förlåt, men jag glömde totalt bort att ta några bilder :s Men ni får tro på mig helt enkelt - de var söta.
Efteråt umgicks vi lite med svenskaklassen, pratade med en av dem som verkligen var jättebra på svenska, han hade lite brytning, men han kunde ha varit vilken människa som helst uppväxt i sverige med utländska föräldrar möjligen. Jätteduktig.
Och så träffade jag ju Johanna, vars blogg jag har följt ett bra tag, och hennes man. Pratade en liten stund med honom, och han var trevlig :) Pratade en liten stund med Johanna också, men det var en ännu kortare stund. Men hon var trevlig också ;)
Det var kul, att träffa folk vars liv jag har läst om i flera månader, som inte haft en aning om vem jag är, och plötsligt inse att de är riktiga människor.
Iallafall. Efter teatern, och efter att vi fikat lite med klassen, åkte vi in till Osaka (universitetet ligger en bra bit utanför "centrum") för att äta middag. På vägen ringde pappa till min mobil från Skype, och det var skojigt :)
Sen när vi kom till Umeda (området som ligger mitt i Osaka om jag förstod det rätt) gick vi en evighet och letade efter någonstans att äta. Det blir så när man ska äta ute med Yoshi ;)
Ja, ni ska kanske veta vilka vi var också: Jag, Maria, Yoshi, Henrik, Signe och så Gabbi och Alyssa, som är två av svenskarna på vår skola, Gabbi går i samma klass som jag och Maria, Alyssa i klassen mellan vår och Henrik och Signes.
Iallafall. Det var väldigt mycket stängt, klockan åtta på kvällen, vilket vi tyckte var konstigt. Okej att det är söndag, men klockan åtta borde saker ändå vara öppna här, faktiskt. De brukar vara det. Och vi fick aldrig reda på vad det var för märkligt med den här dagen.
Men vi hittade ett ställe iallafall. Jag gillade inte helt min mat, men alla andra gjorde det, och med tanke på hur kräsen jag är får jag väl leva med det ;) Fick en god friterad räka och omelett (egentligen omi-rice eller nåt liknande - omelettris. Ris med omelett över. Typ), resten lät jag de andra äta upp ;)
Sen åkte vi hem, och jag har nu gjort en sallad som jag ska äta till lunch imorgon, när vi ska upp i bergen och vandra :)
Måste upp tidigt, för vi ska vara vid skolan 9:30, åka från Saiin (vår station) 9:02, så gå hemifrån typ fem i nio. Så jag måste upp vid kvar i nio ;) Och jag vet att det inte är tidigt egentligen, men när vi alltid börjar skolan kvart över ett och inte behöver gå upp innan tolv så känns det väldigt tidigt.
Men iallafall. Vi ska se lite natur. Och umgås lite med klasskompisar, och prata japanska med våra lärare :s Typ ;)
Mer om helgen, kanske.
Ja, i fredags var det ju Halloween-fest. Jag var ju inte där, men har lite rapporter från Henrik och Maria. Många utklädda människor (en skäggig nunna och lite annat), och mycket alkohol. Och Henrik berättade för alla som var där att han var gay ;) Vilket han senare tyckte var skönt iallafall, sade han, så det var nog lika bra. Tycker jag med, för förr eller senare måste de ju få reda på det. Och alla verkade ta det rätt bra om jag förstod det rätt. Men det var inga kineser där, så vi vet inte hur det blir sedan.
Men iallafall.
Själv satt jag hemma och tittade på film, ritade, skrev lite grand, och hade en helt underbar kväll. Natt. Jag somnade kring halv sex på morgonen ;) Senare än de som var ute. Med undantag av Tarmo som gick vilse på vägen hem (västerut istället för österut eller tvärtom), och inte var hemma förrän sex. Stackarn. Men det är så det går när alkohol är inblandat :p Det gick bra iallafall, även om jag mådde uselt både igår och idag ;)
Sen igår var en lugn dag. Enda gången vi gick ut var när vi tog en tur till Life och köpte godis ;) Annars satt jag och Maria och skrev och tittade på film. Och Henrik spelade The Sims 2 :p
Och det är väl allt jag har att säga just nu, tror jag... tja, nu är klockan tjugo i tolv, jag har tagit tabletten och jag ska försöka sova...
Godnatt :)
Idag har jag gjort en av de mest ologiska sakerna jag kommer göra i mitt liv. Jag har varit i Osaka, Japan, och tittat på japanska universitetsstudenter som spelat teater. Pjäsen hette Mumin 2900 (eller nåt liknande) och var på svenska.
Och det var jätteroligt, för de var väldigt bra på svenska (och tack vare den japanska brytningen lät de då och då lite finlandssvenska, vilket ju passade Mumin), och pjäsen var jättekul. Den handlade om Muumin år 2900, när en tjej råkade se Mumintrollet utan sin dräkt och upptäckte att han var människa :o Så hon och tre andra tjejer spionerade på muminfamiljen, lilla My och snusmumrikern, för att ta reda på om allihop egentligen var människor. Och det visade sig att alla var det - utom snusmumrikern. Tror man iallafall, för man lyckades inte bevisa någotdera.
Den var jätterolig, de var duktiga, och de var jättesöta. Förlåt, förlåt, förlåt, men jag glömde totalt bort att ta några bilder :s Men ni får tro på mig helt enkelt - de var söta.
Efteråt umgicks vi lite med svenskaklassen, pratade med en av dem som verkligen var jättebra på svenska, han hade lite brytning, men han kunde ha varit vilken människa som helst uppväxt i sverige med utländska föräldrar möjligen. Jätteduktig.
Och så träffade jag ju Johanna, vars blogg jag har följt ett bra tag, och hennes man. Pratade en liten stund med honom, och han var trevlig :) Pratade en liten stund med Johanna också, men det var en ännu kortare stund. Men hon var trevlig också ;)
Det var kul, att träffa folk vars liv jag har läst om i flera månader, som inte haft en aning om vem jag är, och plötsligt inse att de är riktiga människor.
Iallafall. Efter teatern, och efter att vi fikat lite med klassen, åkte vi in till Osaka (universitetet ligger en bra bit utanför "centrum") för att äta middag. På vägen ringde pappa till min mobil från Skype, och det var skojigt :)
Sen när vi kom till Umeda (området som ligger mitt i Osaka om jag förstod det rätt) gick vi en evighet och letade efter någonstans att äta. Det blir så när man ska äta ute med Yoshi ;)
Ja, ni ska kanske veta vilka vi var också: Jag, Maria, Yoshi, Henrik, Signe och så Gabbi och Alyssa, som är två av svenskarna på vår skola, Gabbi går i samma klass som jag och Maria, Alyssa i klassen mellan vår och Henrik och Signes.
Iallafall. Det var väldigt mycket stängt, klockan åtta på kvällen, vilket vi tyckte var konstigt. Okej att det är söndag, men klockan åtta borde saker ändå vara öppna här, faktiskt. De brukar vara det. Och vi fick aldrig reda på vad det var för märkligt med den här dagen.
Men vi hittade ett ställe iallafall. Jag gillade inte helt min mat, men alla andra gjorde det, och med tanke på hur kräsen jag är får jag väl leva med det ;) Fick en god friterad räka och omelett (egentligen omi-rice eller nåt liknande - omelettris. Ris med omelett över. Typ), resten lät jag de andra äta upp ;)
Sen åkte vi hem, och jag har nu gjort en sallad som jag ska äta till lunch imorgon, när vi ska upp i bergen och vandra :)
Måste upp tidigt, för vi ska vara vid skolan 9:30, åka från Saiin (vår station) 9:02, så gå hemifrån typ fem i nio. Så jag måste upp vid kvar i nio ;) Och jag vet att det inte är tidigt egentligen, men när vi alltid börjar skolan kvart över ett och inte behöver gå upp innan tolv så känns det väldigt tidigt.
Men iallafall. Vi ska se lite natur. Och umgås lite med klasskompisar, och prata japanska med våra lärare :s Typ ;)
Mer om helgen, kanske.
Ja, i fredags var det ju Halloween-fest. Jag var ju inte där, men har lite rapporter från Henrik och Maria. Många utklädda människor (en skäggig nunna och lite annat), och mycket alkohol. Och Henrik berättade för alla som var där att han var gay ;) Vilket han senare tyckte var skönt iallafall, sade han, så det var nog lika bra. Tycker jag med, för förr eller senare måste de ju få reda på det. Och alla verkade ta det rätt bra om jag förstod det rätt. Men det var inga kineser där, så vi vet inte hur det blir sedan.
Men iallafall.
Själv satt jag hemma och tittade på film, ritade, skrev lite grand, och hade en helt underbar kväll. Natt. Jag somnade kring halv sex på morgonen ;) Senare än de som var ute. Med undantag av Tarmo som gick vilse på vägen hem (västerut istället för österut eller tvärtom), och inte var hemma förrän sex. Stackarn. Men det är så det går när alkohol är inblandat :p Det gick bra iallafall, även om jag mådde uselt både igår och idag ;)
Sen igår var en lugn dag. Enda gången vi gick ut var när vi tog en tur till Life och köpte godis ;) Annars satt jag och Maria och skrev och tittade på film. Och Henrik spelade The Sims 2 :p
Och det är väl allt jag har att säga just nu, tror jag... tja, nu är klockan tjugo i tolv, jag har tagit tabletten och jag ska försöka sova...
Godnatt :)
fredag 31 oktober 2008
Halloween
Hej på er.
Idag är det fredag. Den 31 oktober - Halloween :)
Klockan är nio, och jag sitter nyduschad i min säng och har just påbörjat min ensamkväll ;)
Maria och Henrik är på väg till Halloween-fest, eller redan där. Festen var alltså idag, och inte imorgon som jag nog skrivit innan. De är båda utklädda - Maria med lila och svarta fladdermusvingar på ryggen, och små på huvudet, och lila tröja, svart korsett och kjol. Henrik har svarta och grå kläder, silvermask och gråter blod under den. Och han är den som är mest orolig för att bli stirrad på ;)
Verkar som nästan hela klassen går på samma fest. Utom jag, Camille (vår Schweizare) och Jana (lett). Vår amerikan, Matt, såg väldigt förvånad och väldigt trött ut, ungefär som om vi var dumma i huvet, när han fick reda på att vi inte tänkte gå... men han är å andra sidan ute på krogen med nästan alla svenska killar två eller tre dagar i veckan, så jag tycker han är konstig.
Han kom för övrigt till skolan med hästhuvud idag. Det var kul. Alla började skratta, och Kurita-sensei förstod inte varför, så vände han sig om och såg Matt, och hoppade en halvmeter bakåt ;) Tror att det var delvis spelat, men det var kul ändå ;)
Skolan var kul idag. Det gick jättefort, även om jag verkligen ville sluta de sista tio minuterna, för att jag var hungrig, och det mesta kändes rätt lätt. Jag har förmodligen helt enkelt lärt mig grunderna nu, så även de nya sakerna känns rätt logiskt :)
Det kommer gå över när vi börjar med mer komplcierade saker än att prata, har Henrik försäkrat mig om ;)
Och apropå Henrik och skolan så måste jag berätta om hans kines.
Det är en kinesisk tjej i hans klass som han tyckte var jättecool och ville bli kompis med. De har bestämda platser också och han sitter bredvid honom. Han var jätteglad, men sen började hon bli konstig:
När vi skulle på monsterparaden för ett par veckor sedan sade hon att hon inte kunde följa med för att den var Shintoistisk, och hon trodde att Jesus skulle straffa henne.
Senare sade hon någonting om att dricka, och Henrik undrade om hon fick dricka, eftersom hon var kristen, men då skrattade hon bara och sa att det inte var hon utan hennes mamma som var det.
Sen har hon frågat massa om vad Henrik har för planer på helgerna, och sagt att han sett bra ut osv. och han har fått för sig att hon är intresserad av honom. Och han tycker det är jobbigt för att kineser i allmänhet inte gillar homosexuella, så han vågar inte säga det rakt ut för att alla kineser kanske skulle hata honom då.
Osv, vi har fått nya rapporter varje dag om vad som händer med henne. Hon har nog börjat bli lite misstänksam mot honom nu, för hon är inte lika trevlig längre.
Och igår sade hon på fullt allvar: "Jag ska köpa en mobil. Den är rosa. Jag gillar inte att rosa, men jag är ju tjej." Vilket jag inte kunde göra annat än att skratta åt. JAg har aldrig sett henne, så jag vet inte om hon är så cool som Henrik säger, men efter att ha hört det där tvivlar jag på det ;)
Nåja. Nu ska jag stänga ner internet och sätta på lite film, öppna mina godispåsar och läskflaska och så ska jag mysa, titta på film, skriva och rita :) (inte allt samtidigt) ;)
Har inga läxor över helgen heller, utom att prata japanska. Och det har jag gjort idag. Beställde mat på japanska, på McDonalds ;)
Så jag kan ta det lugnt på riktigt :)
Godnatt!
Idag är det fredag. Den 31 oktober - Halloween :)
Klockan är nio, och jag sitter nyduschad i min säng och har just påbörjat min ensamkväll ;)
Maria och Henrik är på väg till Halloween-fest, eller redan där. Festen var alltså idag, och inte imorgon som jag nog skrivit innan. De är båda utklädda - Maria med lila och svarta fladdermusvingar på ryggen, och små på huvudet, och lila tröja, svart korsett och kjol. Henrik har svarta och grå kläder, silvermask och gråter blod under den. Och han är den som är mest orolig för att bli stirrad på ;)
Verkar som nästan hela klassen går på samma fest. Utom jag, Camille (vår Schweizare) och Jana (lett). Vår amerikan, Matt, såg väldigt förvånad och väldigt trött ut, ungefär som om vi var dumma i huvet, när han fick reda på att vi inte tänkte gå... men han är å andra sidan ute på krogen med nästan alla svenska killar två eller tre dagar i veckan, så jag tycker han är konstig.
Han kom för övrigt till skolan med hästhuvud idag. Det var kul. Alla började skratta, och Kurita-sensei förstod inte varför, så vände han sig om och såg Matt, och hoppade en halvmeter bakåt ;) Tror att det var delvis spelat, men det var kul ändå ;)
Skolan var kul idag. Det gick jättefort, även om jag verkligen ville sluta de sista tio minuterna, för att jag var hungrig, och det mesta kändes rätt lätt. Jag har förmodligen helt enkelt lärt mig grunderna nu, så även de nya sakerna känns rätt logiskt :)
Det kommer gå över när vi börjar med mer komplcierade saker än att prata, har Henrik försäkrat mig om ;)
Och apropå Henrik och skolan så måste jag berätta om hans kines.
Det är en kinesisk tjej i hans klass som han tyckte var jättecool och ville bli kompis med. De har bestämda platser också och han sitter bredvid honom. Han var jätteglad, men sen började hon bli konstig:
När vi skulle på monsterparaden för ett par veckor sedan sade hon att hon inte kunde följa med för att den var Shintoistisk, och hon trodde att Jesus skulle straffa henne.
Senare sade hon någonting om att dricka, och Henrik undrade om hon fick dricka, eftersom hon var kristen, men då skrattade hon bara och sa att det inte var hon utan hennes mamma som var det.
Sen har hon frågat massa om vad Henrik har för planer på helgerna, och sagt att han sett bra ut osv. och han har fått för sig att hon är intresserad av honom. Och han tycker det är jobbigt för att kineser i allmänhet inte gillar homosexuella, så han vågar inte säga det rakt ut för att alla kineser kanske skulle hata honom då.
Osv, vi har fått nya rapporter varje dag om vad som händer med henne. Hon har nog börjat bli lite misstänksam mot honom nu, för hon är inte lika trevlig längre.
Och igår sade hon på fullt allvar: "Jag ska köpa en mobil. Den är rosa. Jag gillar inte att rosa, men jag är ju tjej." Vilket jag inte kunde göra annat än att skratta åt. JAg har aldrig sett henne, så jag vet inte om hon är så cool som Henrik säger, men efter att ha hört det där tvivlar jag på det ;)
Nåja. Nu ska jag stänga ner internet och sätta på lite film, öppna mina godispåsar och läskflaska och så ska jag mysa, titta på film, skriva och rita :) (inte allt samtidigt) ;)
Har inga läxor över helgen heller, utom att prata japanska. Och det har jag gjort idag. Beställde mat på japanska, på McDonalds ;)
Så jag kan ta det lugnt på riktigt :)
Godnatt!
onsdag 29 oktober 2008
Onsdag, och inget viktigare än så
Hej på er. Idag är det onsdag. Klockan är sex på kvällen. Vi har ganska nyligen kommit hem från skolan.
Skolan har den här veckan varit rätt lugn. Det vi gör nu är mest att repetera vad vi lärde oss under de två första veckorna. Eller mest förra veckan. Och det är bra, repetition behövs. Och jag började få lite panik för allt vi lärde oss, och undrade om vi nånsin skulle få chans att nöta in det på riktigt ;)
Kurita-sensei har också sagt att vi kommer repetera allt när vi väl börjar med en riktig lärobok - efter de första fem veckorna när vi bara skulle prata.
Första lektionen var lite jobbig, mest för Maria. Hon har inte en så stark röst, och när vi ska prata i par, hela klassen i samma rum, blir det väldigt hög volym, naturligtvis. Jag tycker att det är jättejobbigt, för jag har jättesvårt att koncentrera mig på vad min partner säger när det är så mycket ljud omkring mig, och på sätt och vis är jag lite stolt över att jag inte var den som bröt ihop först.
Imorse pratade Maria med Giliam (vår holländare) och när han inte kunde höra vad hon sa blev det jobbigt. Så till sist gick hon och jag med Kurita-sensei till ett annat rum och pratade lite där i lugn och ro istället. Och jag blev jättelycklig när Kurita-sensei faktiskt bad om ursäkt för att han givit den här uppgiften. Det ger mig hopp att när jag väl bryter ihop har lärarna förståelse för det också.
Iallafall. Sen var resten av dagen rätt lugn. För mig iallafall.
Efter skolan blev vi förvirrade när Henrik inte väntade på oss på nedervåningen eller utanför som han brukar göra. Vi slutar nämligen alltid 5-10 minuter för sent. Idag var det 10 minuter, så till sist trodde vi att han hade gått utan oss. Så vi gick, men sen ringde han när vi kommit till Kawaramachi och det visade sig att han suttit och väntat på Kurite-sensei för att få ett papper av honom.
Så nästa gång ska jag ta mod till mig och faktiskt skicka ett "var är du"-mail.
Men, men. Vi väntade på honom vid stationen och så kom han och vi åkte hem tillsammans.
Blir ingen film eller nåt ikväll, vilket jag tycker är lika bra. Då får jag lite ensamtid iallafall. Inte just nu, för Maria sitter och ritar bredvid mig, men vi har bestämt att vi ska skiljas åt klockan åtta, vilket är mycket tidigare än normalt. Och då får jag några timmar själv på kvällen utan att gå och lägga mig för sent ;)
Nu ska jag nog försöka göra läxan. Vilket liksom igår är lättare än den varit tidigare. Kurita-sensei har redan skrivit med romaji (normala bokstäver) vad vi ska skriva, så vi behöver bara översätta det till hiragana eller katakana :) Skönt.
Jo, vi har förresten pratat med Tanaka-sensei om vandringen i bergen på måndag. Frågade vad vi skulle göra, och han sa att allt vi skulle göra var att gå och sen äta lunch :)
Så nu har jag bestämt mig:
Jag går inte på Halloween-festen på lördag, utan stannar hemma och har en egen kväll.
Istället följer jag med på vandringen på måndag och får se lite berg och fin natur :)
Planen kan förändras beroende på hur jag mår på lördag och måndag, men jag tror det blir så här nu :)
Och jag ska sluta babbla. Publicera det här nu innan ni får reda på fler saker som egentligen inte är intressanta ;)
Vi hörs
Skolan har den här veckan varit rätt lugn. Det vi gör nu är mest att repetera vad vi lärde oss under de två första veckorna. Eller mest förra veckan. Och det är bra, repetition behövs. Och jag började få lite panik för allt vi lärde oss, och undrade om vi nånsin skulle få chans att nöta in det på riktigt ;)
Kurita-sensei har också sagt att vi kommer repetera allt när vi väl börjar med en riktig lärobok - efter de första fem veckorna när vi bara skulle prata.
Första lektionen var lite jobbig, mest för Maria. Hon har inte en så stark röst, och när vi ska prata i par, hela klassen i samma rum, blir det väldigt hög volym, naturligtvis. Jag tycker att det är jättejobbigt, för jag har jättesvårt att koncentrera mig på vad min partner säger när det är så mycket ljud omkring mig, och på sätt och vis är jag lite stolt över att jag inte var den som bröt ihop först.
Imorse pratade Maria med Giliam (vår holländare) och när han inte kunde höra vad hon sa blev det jobbigt. Så till sist gick hon och jag med Kurita-sensei till ett annat rum och pratade lite där i lugn och ro istället. Och jag blev jättelycklig när Kurita-sensei faktiskt bad om ursäkt för att han givit den här uppgiften. Det ger mig hopp att när jag väl bryter ihop har lärarna förståelse för det också.
Iallafall. Sen var resten av dagen rätt lugn. För mig iallafall.
Efter skolan blev vi förvirrade när Henrik inte väntade på oss på nedervåningen eller utanför som han brukar göra. Vi slutar nämligen alltid 5-10 minuter för sent. Idag var det 10 minuter, så till sist trodde vi att han hade gått utan oss. Så vi gick, men sen ringde han när vi kommit till Kawaramachi och det visade sig att han suttit och väntat på Kurite-sensei för att få ett papper av honom.
Så nästa gång ska jag ta mod till mig och faktiskt skicka ett "var är du"-mail.
Men, men. Vi väntade på honom vid stationen och så kom han och vi åkte hem tillsammans.
Blir ingen film eller nåt ikväll, vilket jag tycker är lika bra. Då får jag lite ensamtid iallafall. Inte just nu, för Maria sitter och ritar bredvid mig, men vi har bestämt att vi ska skiljas åt klockan åtta, vilket är mycket tidigare än normalt. Och då får jag några timmar själv på kvällen utan att gå och lägga mig för sent ;)
Nu ska jag nog försöka göra läxan. Vilket liksom igår är lättare än den varit tidigare. Kurita-sensei har redan skrivit med romaji (normala bokstäver) vad vi ska skriva, så vi behöver bara översätta det till hiragana eller katakana :) Skönt.
Jo, vi har förresten pratat med Tanaka-sensei om vandringen i bergen på måndag. Frågade vad vi skulle göra, och han sa att allt vi skulle göra var att gå och sen äta lunch :)
Så nu har jag bestämt mig:
Jag går inte på Halloween-festen på lördag, utan stannar hemma och har en egen kväll.
Istället följer jag med på vandringen på måndag och får se lite berg och fin natur :)
Planen kan förändras beroende på hur jag mår på lördag och måndag, men jag tror det blir så här nu :)
Och jag ska sluta babbla. Publicera det här nu innan ni får reda på fler saker som egentligen inte är intressanta ;)
Vi hörs
tisdag 28 oktober 2008
Mobiltelefon!
Hej på er.
Jag har en mobiltelefon!
Sedan igår :)
Om ni kommer ihåg försökte jag skaffa en mobil för ett par veckor sedan, och vi hade skrivit massa grejer och bestämt massa grejer innan de insåg att jag inte hade fyllt tjugo än så jag fick inte skaffa den då. Men de sparade den och allt vi skrivit och så, och igår (måndag) var vi och hämtade den :) Då var allt jag behövde göra att skriva på lite papper och ge dem mitt kortnummer så de kan ta pengar varje månad, och betala telefonen :) Så nu har jag en fån :D
Hrm. Iallafall. Hon i butiken hjälpte mig att få menyerna på engelska och så, och även att skaffa mig en egen mailadress till telefonen. Så nu kan ni maila mig på telefonen också :D Vill ni ha adressen är det bara att maila mig på min gmail-adress så skickar jag den. Har inte lust att skriva ut adressen på bloggen :)
Skillnaden mellan att maila till mobilen och maila till min vanliga adress är egentligen bara att jag kan läsa de mailen direkt i telefonen när jag får dem, när och var som helst, utan att vara hemma och uppkopplad :)
Och vill ni ha mitt nummer är det naturligtvis bara att maila och fråga efter den också, så kan ni ringa även om ni inte har skype (kostar naturligtvis massa pengar, men om ni vill så) :)
Okej. Nu ska ni få se hur mobilen ser ut också:
Me like!
Det är visserligen en av deras billigaste modeller, men det är en långt mycket mer avancerad telefon än jag någonsin haft. Med massa coola funktioner jag aldrig kommer använda ;)
Bland annat har den Bluetooth, vilket jag tror jag har på min dator (det finns iallafall en liten symbol som jag tror betyder bluetooth), men jag vet inte hur jag aktiverar eller använder det... någon som har lust att hjälpa mig med det? :)
Hur som helst. Materiell lycka :)
Vad mer är nytt?
På lördag är det Halloween-fest, och jag vet inte riktigt om jag ska gå. Jag skulle gärna gå, men jag känner mig själv så jag vet att jag tröttnar efter någon timme eller så. Så beroende på vart det är... är det på Kawaramachi, som Henrik tror att det är, kan jag ju ta tåget hem själv om jag tröttnar innan 12. Är det någon annanstans låter jag nog bli att gå överhuvudtaget, annars måste jag dra med mig de andra därifrån och det är ju lite taskigt. Eller sitta där och ha tråkigt tills de vill hem, och det är ju... ja, tråkigt.
Så vi får se. Kostar 3000yen i inträde också. Sedan är det gratis dricka hela kvällen, men vad hjälper det mig liksom, jag har ingen lust att dricka för 3000yen på en timme eller två. Okej, två kanske... 3000yen är inte jättemycket, men hur som helst.
På måndag är det Tarmos födelsedag, och hiking i bergen med skolan. Det är en helgdag i Japan (Culture Day), så vi har inga lektioner, men en frivillig hiking. Gå upp och gå i bergen i två timmar (restid typ fem timmar om jag förstod det rätt) ;)
Och jag skulle gärna följa med, jag måste bara bli säker på att vi inte kommer tvingas umgås med främlingar om vi inte vill. Jag har inget emot att lära känna folk i andra klasser om jag känner att det är en människa jag gillar, men jag avskyr verkligen "lära känna varandra"-grejer. Jag vet inte om de sysslar med sådant i Japan, men i Sverige räknar jag alltid med att sådant kommer ske när det handlar om såna här grejer.
Men vi ska fråga imorgon hur det är med sådant.
Och sedan är problemet är Maria är lite löjlig också. Hon vill också stanna hemma om jag gör det, trots att hon verkligen ser fram emot att gå upp och gå i bergen, för att hon känner sig elak om hon lämnar mig ensam. Trots att jag har understrukit att jag faktiskt tycker om att vara ensam ibland, och sagt att hon inte får stanna hemma för att jag faktiskt skulle älska att ha en dag helt för mig själv. Hon vet att jag är en sådan människa.
Och stannade hon hemma för att jag gör det skulle jag känna mig jättetaskig istället, och då vara deprimerad hela dagen och inte orka umgås med henne. Så då skulle vi båda vara ensamma och deprimerade i våra respektive lägenheter, och det vore ju bara jättelöjligt.
Men vi får se. Å ena sidan skulle det vara trevligt att gå upp i bergen och se lite natur på nära håll, för det börjar jag sakna. Å andra sidan är chansen stor att Yoshis mamma vill ha med oss upp i bergen när hon kommer om ett par veckor (hon har bjudit med Henrik och han säger att hon säkert bjuder oss också). Och å tredje sidan skulle det också vara trevligt med en hel dag på egen hand.
Jag får inte mycket egen-tid. Maria kommer över varje morgon, sen möter vi Henrik och går till skolan, och så sitter man i skolan med alla klasskompisar, sen går vi tre hem, äter mat - ibland alla tre tillsammans, ibland jag och Maria tillsammans bara - och sen sätter vi oss och tittar på film tills klockan är tolv, och sen går alla hem till sig. Oftast.
Och det är verkligen jättetrevligt, jag tycker om dem båda två jättemycket, och jag är inte deprimerad för att jag måste umgås med dem hela tiden. Men jag är van vid så mycket mer privatliv. Jag är van vid att efter skolan kanske gå omkring med kompisarna i stan ett tag, och sedan komma hem och sitta ensam på mitt rum hela kvällen, utom vid maten. Det är skönt.
Men Maria tycker inte om att vara ensam. Och därför känner jag mig elak när jag säger att jag vill vara ensam, så jag gör det bara när jag verkligen är desperat och håller på att få panik för att jag inte fått någon space. Och det är inte hälsosamt alls. För jag har redan märkt att jag blir jättesnabbt irriterad på henne för småsaker som inte alls är så irriterande egentligen, och jag tror det beror på att jag aldrig får vara ifred.
Har kommit på mig själv med att sitta uppe alldeles för länge, bara för att jag under de här två/tre timmarna på kvällen/natten faktiskt får känna mig ensam, och det är skönt.
Men herregud, vad deprimerande jag låter nu :s Förlåt.
Alltså, jag är verkligen inte deprimerad, även om det kanske lät så nu. Jag har kompisar och jag är jättelycklig för det, och jag, Maria och Henrik har alltid kul när vi umgås, vad vi än gör (hittills). Så jag ska inte klaga.
Jag ska bara komma över mina små löjligheter och se till att jag får vara ifred lite mer. Och jag ska säga det här till Maria istället för att bara klaga på bloggen som hon ändå inte läser (vad jag vet) så att hon vet hur jag känner. Så kan vi komma överens om nåt bra arrangemang så att vi båda mår bra. Vafan hon kan ju umgås med Henrik om hon inte vill vara helt ensam när jag vill det ;)
Och vi får se hur jag gör, med Halloween-festen och vandringen. Behöver jag inte tänka på nu.
Iallafall. Klockan är fem över ett. Hur gick det till?
Jag tog min tablett för en timme sen, så nu ska jag väl lägga mig och se om jag kan somna.
Godnatt :)
Jag har en mobiltelefon!
Sedan igår :)
Om ni kommer ihåg försökte jag skaffa en mobil för ett par veckor sedan, och vi hade skrivit massa grejer och bestämt massa grejer innan de insåg att jag inte hade fyllt tjugo än så jag fick inte skaffa den då. Men de sparade den och allt vi skrivit och så, och igår (måndag) var vi och hämtade den :) Då var allt jag behövde göra att skriva på lite papper och ge dem mitt kortnummer så de kan ta pengar varje månad, och betala telefonen :) Så nu har jag en fån :D
Hrm. Iallafall. Hon i butiken hjälpte mig att få menyerna på engelska och så, och även att skaffa mig en egen mailadress till telefonen. Så nu kan ni maila mig på telefonen också :D Vill ni ha adressen är det bara att maila mig på min gmail-adress så skickar jag den. Har inte lust att skriva ut adressen på bloggen :)
Skillnaden mellan att maila till mobilen och maila till min vanliga adress är egentligen bara att jag kan läsa de mailen direkt i telefonen när jag får dem, när och var som helst, utan att vara hemma och uppkopplad :)
Och vill ni ha mitt nummer är det naturligtvis bara att maila och fråga efter den också, så kan ni ringa även om ni inte har skype (kostar naturligtvis massa pengar, men om ni vill så) :)
Okej. Nu ska ni få se hur mobilen ser ut också:
Me like!Det är visserligen en av deras billigaste modeller, men det är en långt mycket mer avancerad telefon än jag någonsin haft. Med massa coola funktioner jag aldrig kommer använda ;)
Bland annat har den Bluetooth, vilket jag tror jag har på min dator (det finns iallafall en liten symbol som jag tror betyder bluetooth), men jag vet inte hur jag aktiverar eller använder det... någon som har lust att hjälpa mig med det? :)
Hur som helst. Materiell lycka :)
Vad mer är nytt?
På lördag är det Halloween-fest, och jag vet inte riktigt om jag ska gå. Jag skulle gärna gå, men jag känner mig själv så jag vet att jag tröttnar efter någon timme eller så. Så beroende på vart det är... är det på Kawaramachi, som Henrik tror att det är, kan jag ju ta tåget hem själv om jag tröttnar innan 12. Är det någon annanstans låter jag nog bli att gå överhuvudtaget, annars måste jag dra med mig de andra därifrån och det är ju lite taskigt. Eller sitta där och ha tråkigt tills de vill hem, och det är ju... ja, tråkigt.
Så vi får se. Kostar 3000yen i inträde också. Sedan är det gratis dricka hela kvällen, men vad hjälper det mig liksom, jag har ingen lust att dricka för 3000yen på en timme eller två. Okej, två kanske... 3000yen är inte jättemycket, men hur som helst.
På måndag är det Tarmos födelsedag, och hiking i bergen med skolan. Det är en helgdag i Japan (Culture Day), så vi har inga lektioner, men en frivillig hiking. Gå upp och gå i bergen i två timmar (restid typ fem timmar om jag förstod det rätt) ;)
Och jag skulle gärna följa med, jag måste bara bli säker på att vi inte kommer tvingas umgås med främlingar om vi inte vill. Jag har inget emot att lära känna folk i andra klasser om jag känner att det är en människa jag gillar, men jag avskyr verkligen "lära känna varandra"-grejer. Jag vet inte om de sysslar med sådant i Japan, men i Sverige räknar jag alltid med att sådant kommer ske när det handlar om såna här grejer.
Men vi ska fråga imorgon hur det är med sådant.
Och sedan är problemet är Maria är lite löjlig också. Hon vill också stanna hemma om jag gör det, trots att hon verkligen ser fram emot att gå upp och gå i bergen, för att hon känner sig elak om hon lämnar mig ensam. Trots att jag har understrukit att jag faktiskt tycker om att vara ensam ibland, och sagt att hon inte får stanna hemma för att jag faktiskt skulle älska att ha en dag helt för mig själv. Hon vet att jag är en sådan människa.
Och stannade hon hemma för att jag gör det skulle jag känna mig jättetaskig istället, och då vara deprimerad hela dagen och inte orka umgås med henne. Så då skulle vi båda vara ensamma och deprimerade i våra respektive lägenheter, och det vore ju bara jättelöjligt.
Men vi får se. Å ena sidan skulle det vara trevligt att gå upp i bergen och se lite natur på nära håll, för det börjar jag sakna. Å andra sidan är chansen stor att Yoshis mamma vill ha med oss upp i bergen när hon kommer om ett par veckor (hon har bjudit med Henrik och han säger att hon säkert bjuder oss också). Och å tredje sidan skulle det också vara trevligt med en hel dag på egen hand.
Jag får inte mycket egen-tid. Maria kommer över varje morgon, sen möter vi Henrik och går till skolan, och så sitter man i skolan med alla klasskompisar, sen går vi tre hem, äter mat - ibland alla tre tillsammans, ibland jag och Maria tillsammans bara - och sen sätter vi oss och tittar på film tills klockan är tolv, och sen går alla hem till sig. Oftast.
Och det är verkligen jättetrevligt, jag tycker om dem båda två jättemycket, och jag är inte deprimerad för att jag måste umgås med dem hela tiden. Men jag är van vid så mycket mer privatliv. Jag är van vid att efter skolan kanske gå omkring med kompisarna i stan ett tag, och sedan komma hem och sitta ensam på mitt rum hela kvällen, utom vid maten. Det är skönt.
Men Maria tycker inte om att vara ensam. Och därför känner jag mig elak när jag säger att jag vill vara ensam, så jag gör det bara när jag verkligen är desperat och håller på att få panik för att jag inte fått någon space. Och det är inte hälsosamt alls. För jag har redan märkt att jag blir jättesnabbt irriterad på henne för småsaker som inte alls är så irriterande egentligen, och jag tror det beror på att jag aldrig får vara ifred.
Har kommit på mig själv med att sitta uppe alldeles för länge, bara för att jag under de här två/tre timmarna på kvällen/natten faktiskt får känna mig ensam, och det är skönt.
Men herregud, vad deprimerande jag låter nu :s Förlåt.
Alltså, jag är verkligen inte deprimerad, även om det kanske lät så nu. Jag har kompisar och jag är jättelycklig för det, och jag, Maria och Henrik har alltid kul när vi umgås, vad vi än gör (hittills). Så jag ska inte klaga.
Jag ska bara komma över mina små löjligheter och se till att jag får vara ifred lite mer. Och jag ska säga det här till Maria istället för att bara klaga på bloggen som hon ändå inte läser (vad jag vet) så att hon vet hur jag känner. Så kan vi komma överens om nåt bra arrangemang så att vi båda mår bra. Vafan hon kan ju umgås med Henrik om hon inte vill vara helt ensam när jag vill det ;)
Och vi får se hur jag gör, med Halloween-festen och vandringen. Behöver jag inte tänka på nu.
Iallafall. Klockan är fem över ett. Hur gick det till?
Jag tog min tablett för en timme sen, så nu ska jag väl lägga mig och se om jag kan somna.
Godnatt :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)